fredag 22 maj 2015

Fruktstund

Så här såg min underarm ut när jag hade tagit bort plasten och duschat i morse. Svullen och kladdig, men färgglad och vrålsnygg! Frukt är ju inte bara bland det godaste som finns, utan riktigt snyggt på bild också, så jag bestämde mig för att låta ett par av mina favoritfrukter pryda min arm. Och så fick de sällskap av likadana körsbärsblommor som jag har runt katten på min överarm. Katten fick för övrigt lite påfyllnad igår och likaså två andra tatueringar, så jag var rätt väl inplastad och öm igår och i natt. 

Nu tänker jag: en banan på vristen kanske?

söndag 17 maj 2015

Bland det bästa

"Jag ska bara plocka undan efter maten"
"Ok, jag kan ta disken mamma, så kan du sätta in i kylen"
"Åh, schysst!"
Ett par minuters tystnad.
"Det finns ingen som samarbetar så bra som du och jag, mamma"
 
Alltså, att ha ett barn som inte är pyttelitet längre, det är fan underbart! Att kunna göra saker tillsammans på ett annat sätt, att kunna diskutera och resonera och att kunna dela intressen, det hör till det bästa med att vara förälder.

 

fredag 15 maj 2015

Årets mamma

...sen blev klockan 13:45 och det ringde från förskolan och Elly hade fått feber. Jag kände mig förstås som årets mamma som tvingade sitt barn som inte kände sig bra till förskolan för att slippa vabba. När jag kom till förskolan fick jag dock veta att Elly hade varit pigg och som vanligt tidigare, och att febern hade kommit efter vilan. Men jag kände mig ändå rätt kass, så på hemvägen köpte vi inte bara glass, utan även chokladsås OCH strössel. Elly fullkomligt tappade hakan när hon fick strössel också. 

En extradag

Vad gött det var att vara ledig igår! En extra dag med min unge, utan en massa måsten. Solen sken, vi åt årets första färskpotatis och Elly, som inte brukar vara någon storätare, åt 15 st med en jävla massa smör till. Sen gick vi in till stan, eller jag gick och Elly cyklade på sin springcykel. Gosh, vad jag älskar den där springcykeln, för den har underlättat våra liv något helt otroligt. På stan köpte vi tunnare skor till oss båda och en glasstrut som vi njöt av på en solig trappa. Sen gick vi till Trädgårdsföreningen och träffade kompisar och Elly lekte, klättrade, sprang omkring och hade så roligt. 

I morse kände Elly sig inte helt hundra och jag undrade om hon verkligen var sjuk, eller om hon mest ville ha en repris av gårdagen. Vi velade fram och tillbaka båda två, men bestämde oss för att testa att gå till förskolan och att Elly skulle känna efter när vi kom dit. Och när vi väl kom dit och Elly träffade en vikarie hon inte sett på ett tag, men som hon tycker väldigt mycket om, blev hon genast piggare. Själv sitter jag på jobbet där jag är ensam idag. Nån måste ju hålla ställningarna!

onsdag 13 maj 2015

Ännu ett jag-älskar-yoga-inlägg

En av dagens bästa stunder är helt klart när Elly har somnat, jag har tränat lite pilates och det är dags för yogan. Den där stunden på mattan ger så mycket; den gör mig inte bara starkare och smidigare, utan den ger mig även avkoppling, en rensning av tankar jag har samlat på mig under dagen och ny energi. Även om det bara blir tio minuter på mattan så gör det skillnad. Och det är så häftigt att upptäcka att kroppen klarar nya saker, att jag har blivit bra på att stänga ute allt annat när jag yogar och att jag blir bättre och bättre på att röra mig med andningen.

fredag 8 maj 2015

Åh, amningen!

Det här minnet är dock bara ljuvt. Första amningen utomhus. Villa Belparc i Slottsskogen. Visserligen följdes den första uteamningen av det första blöjbytet på offentlig toalett och denna toalett besöktes även av en geting, vilket gjorde mig lite nojjig eftersom nyföding och getingstick inte kändes som nån bra kombination. Men annars väcker den här bilden så mycket värme i mig. Jag älskade att amma. Närheten. Lugnet som infann sig i mig så fort Elly greppade bröstvårtan. Känslan av att tiden stannade. Det häftiga i att jag kunde göra mitt barn mätt medelst min kropp. Nu är det drygt ett år sen vi slutade att amma och jag vet att både Elly och jag saknar det ibland.

 

torsdag 7 maj 2015

Piffig/söndertrasad

Kolla vad ung och piffig jag såg ut som nybliven mamma! Stolt och tjusig på det där effortless chicsättet i söta klänningar. Så oförstörd. Det var precis vad jag tänkte när den här bilden dök upp i Timehop och jag kände mig lite sorgsen över att jag inte ser ut så där längre. Men sen började jag minnas att jag inte alls var oförstörd i maj för fyra år sen, utan att jag hade en söndertrasad fitta* som hölls ihop av en jävla massa stygn. Ja, det var så det kändes. Jag var öm som fan den första tiden, kunde inte sitta på stolar, och när det började bli bättre och inte längre gjorde ont när jag gick, gjorde det istället ont nör jag stod still. Jag hatade därför att stå i kö, att laga mat etc. Och värst av allt var att jag inte kunde bli kvitt den där känslan av att det var kört som uppstod medan kirurgen sydde mig i två timmar efter förlossningen, utan att säga ett ord om hur det såg ut där nere, om vad som hade gått sönder. Att det var kört för min fitta alltså. Jag tänkte att eftersom ingen säger någonting måste det innebära att allt är helt söndertrasat och att jag aldrig mer kommer kunna ha sex, att jag kommer att lida av inkontinens resten av livet. Efter två dygn fick jag veta att det inte var så, att det tog lång tid att sy för att jag blödde så mycket. Men jag hade inte spruckit åt alla håll och kanter. Men känslan var svår att bli av med. Jag vågade inte låta min barnmorska titta om jag hade läkt när jag var på återbesök. Jag tvingade mig själv att ha sex och var livrädd de första gångerna, eftersom jag var rädd att allt skulle gå sönder igen. Jag gjorde inte knipövningar för det kändes så obehagligt när jag försökte knipa. Jag pratade inte med någon om det här för att det var så läskigt. För att det var så långt ifrån "efter förlossningen kan du behöva sys lite om du har fått en liten bristning" att det kändes absurt. För att ingen annan pratade om det. För att det inte borde ta så lång tid att läka. Men min fitta läkte. Även om det tog tid. Och jag började att kunna njuta av sex igen. Jag tänkte inte så mycket på att det kanske hade läkt fel. Jag började känna mig hel igen. Och att ha en hel fitta är så mycket mer värt än att se ung och piffig ut. Plus att jag har små tuttar igen. WIN!
 
*jag tycker att snippa är ett alldeles förträffligt ord, men i det här sammanhanget kan jag bara inte använda det

 

tisdag 5 maj 2015

Långhelg i Falun

I torsdags tog vi med våra packade väskor och gick ut till busshållplatsen för att påbörja den långa resan till Falun.
Nästan sex timmars tågåkande med en 4-åring gick över förväntan. Förmodligen tack vare att vi var två vuxna, att vi hade med spel, att en av oss gick runt på tåget med Elly när hon blev rastlös, att det fanns café på tåg nr två, vilket ledde till Festis och chokladboll och sist men inte minst, att Elly kunde ägna sig åt diverse yoga- och akrobatkonster.
I fredags hängde vi hos min syster i Grycksbo utanför Falun. Vi bodde hos min syster hela helgen medan resten av familjen, dvs mina föräldrar och mina två andra syskon med partners bodde på hotell. Det var nämligen världens familjehelg i Falun för att fira att min far har fyllt 65.
Elly kommenterade att det aldrig är lika fint hemma hos oss som hos min syster, och var tydligen mån om att det skulle förbli så.
Och te drack vi.
När resten av familjen hade anslutit tog vi en promenad i Grycksbo och hittade en gammal kyrka där Elly hittade en gammal skolbänk.
Och vi hittade en park som tycktes ha det mesta. Åtminstone en gång om året då det är rockabillyfestival där.

I lördags var vi i Sundborn och tittade runt på gården där Karin och Carl Larsson bodde. Det var väldigt fint och gemytligt där omkring, men jag gick aldrig in i huset och tog den guidade turen eftersom jag är rätt ointresserad av Carl Larsson

Det finaste var dock de små loppisaffärerna i närheten. Som denna, där jag hittade en röd porslinsbambi.

På kvällen gick alla utom Niklas och Elly ut och åt och sen tog vi en öl tillsammans. Jag hade på mig min nya kimono som jag köpte på indiska samma dag.

Dagen efter bjöd mamma och pappa på frulle på hotellet. Sjukt gott. Såklart. Älskar hotellfrukost. Och då särskilt sådana som har en hel del veganskt att bjuda på.

Sen åkte vi till gruvan och tittade runt. Det bar coolt.

Min man geologen tyckte att gruvan var liten och gick omkring och funderade på vart de gjorde av allt gråberg när de bröt koppar.

Det var en underbart soli och varm vårdag. Skojar bara.

Men på eftermiddagen blev det en varm och fin vårdag. Åtminstone på min systers balkong.

Sen blev det måndag och det var dags att ta tåget hem igen. Det var superkul att träffa alla för det är så sällan vi är samlade eftersom vi är lite utspridda i landet. Och det är kul nu när Elly är större och verkligen längtar efter och ser fram emot att träffa sina släktingar.

onsdag 29 april 2015

Kurt Cobain: Montage of Heck

Igår var jag och min gamla kompis (alltså, hon är ju inte äldre än jag, men vi har känt varandra länge, så vår vänskap är gammal) Anna och såg Kurt Cobain: Montage of Heck på bio. Det passade väldigt bra att jag såg den med just Anna, eftersom vi i vår ungdomar tillbringade åtskilliga timmar med att lyssna på Nirvana. Och jag lyssnar ju på Nirvana än. De är faktiskt ett av mina absoluta favoritband genom tiderna och jag lyssnar extra mycket på dem varje vår. Nirvana är vårmusik för mig på samma sätt som Sisters of Mercy är min höstmusik.
 
Kurt Cobain: Montage of Heck är en dokumentär som består av bilder, filmer och dagboksanteckningar från hela Kurt Cobains liv samt intervjuer med hans föräldrar, syster, Krist Novoselic och Courtney Love. Genom alla dessa bilder och ord känns det som en kommer väldigt nära Kurt och förstår hans ångest och drivkraft. Och allt blir förstås starkare när Nirvanalåtar spelas till. Filmen har några svaga bitar, som när en ung Kurt framställs genom en tecknad serie, men i stort är den ett enda stort och snyggt, men ganska sorgligt, kollage av Kurt Cobains liv.

 

 

fredag 24 april 2015

Yoga games, pepp pepp pepp!

Spelen kan börja!
Idag och i morgon ska Niklas och jag gå på Yoga Games för första gången.Yoga Games är alltså en stor, nordisk yogakonferens som går av stapeln både i Stockholm och Göteborg varje år. Det finns en massa olika pass att välja mellan, det kommer att vara föreläsningar och workshops och det kommer att finnas en stor hälsomässa. Jag är superpeppad, men lite nervös också, som jag ofta är när jag provar på nåt nytt. Jag är rädd att jag inte kommer att orka med alla pass eftersom jag dels oftast tränar yoga i korta stunder och dels för att jag nyss har haft en lång förkylning och nyss har börjat träna ordentligt igen. Och så den där workshoppen i handstående, gulp! Jag vill lära mig handstående så gärna, men samtidigt är jag rädd för att vara upp och ner med hela kroppen över mig. Å andra sidan är en av mina största förväntningar med helgen just att jag ska kliva ur min comfort zone och våga testa sånt som är lite läskigt. I övrigt förväntar jag mig åtminstone någon aha-upplevelse, att få träffa inspirerande yogalärare och framför allt: att ha jävligt kul! Plus att jag och Niklas får spendera tid tillsammans, bara vi. Vi har båda anmält oss till en klass/workshop i partneryoga *blinksmiley*

torsdag 23 april 2015

Beckomberga

Jag älskar Sara Stridsberg.
Jag älskar mentalsjukhus (alltså, som de gamla mentalsjukhusen beskrivs på film och i litteratur. Jag vet att det förekom oerhört många övergrepp, att folk över- och felmedicinerades och att tusentals människor hölls inlåsta i åratal i onödan. Men jag kan inte låta bli att romantisera de gamla mentalsjukhusen ändå. Förlåt).
Alltså har jag längtat som en tok efter att läsa denna bok, och nu när den äntligen finns i pocket har det blivit dags. När jag först öppnade boken var jag alldeles pirrig av förväntan. Jag läser bara ett fåtal sidor varje kväll för att kunna suga på karamellen så länge som möjligt. Och jag älskar förstås de kanske 35 sidor jag har läst hittills. Språket. Stämningen. Mentalsjukhuset. Vansinnet som lurar runt hörnet. Pappan som inte riktigt klarar av livet i den riktiga världen. Flickan som växer upp med det. Ah.

tisdag 21 april 2015

Den där intresseklubben

Hanna har nystartat sin blogg och skriver att den fortfarande kommer att innehålla många inlägg av karaktären "intresseklubben antecknar". Och det är väl det min egen och så många andra bloggar handlar om. Det där vardagliga. Det där som kan vara totalt ointressant för någon, men superkul att läsa för nån annan. Det är väl helt enkelt när vi känner igen oss i stressens och ojämställdhetens vardag, i inlägg om glada och rosiga ungar framför körsbärsträd i full blom och i längtan efter tre glas vin och en bra bok, som vi börjar vifta med intresseklubbens flagga. Och det är väl därför jag inte slutar blogga, även om jag funderar på det ibland; för att vi ändå delar intressen och vardagar, att vi är ganska nära varandra, även om vi aldrig har mötts.

 

söndag 19 april 2015

Lite om helgen

I fredags gick vi till det nya bageriet runt hörnet, som hade smygöppet. Elly valde glatt en kanelbulle till fredagsmyset, istället för snacks.
Dagen efter hade bageriet invigning och Elly fick en bulle gratis. Hon fick även mjölk i en take awaymugg som hon har druckit ur hela helgen. Det ser ut som hon dricker kaffe varje gång.
Vi gick även och handlade lite förnödenheter, jag, storebror och lillebror (alla bröder är dock flickor, men Elly påstår att hon inte kan säga syster, vilket är konstigt för det kunde hon för ett par år sen) och det tog en evighet eftersom storebrodern var tvungen att stanna och titta till bäbin i vagnen hela tiden.
Sen tillbringade vi hela eftermiddagen i Botaniska med föräldrar jag känner från internet och deras barn.
Också träffade vi på Lisakristin som faktiskt jobbar på Botaniska och barnen fick mata fiskarna.
Idag tog vi en lugn morgon. Eller lugn och lugn, den var väl rätt intensiv, men vi stressade inte iväg nånstans. Elly skajpade i nästan en timme med sin ena moster och jag la in tvätt. Vi åt frukost både länge och väl och Elly gjorde piruetter. Sen gick vi i alla fall ut på en cykeltur för Elly och en promenad för mig. Vi köpte hårklämmor till Elly och Beckomberga av Sara Stridsberg till mig. Också åt vi sushi och däremellan beundrade Elly fontänen på Järntorget.

På hemvägen hittade Elly en stor äng full av blommor. Jepp, hon är ett stadsbarn.

När vi kom hem hängde vi på gården med våra grannar som har två barn i Ellys ålder och sen gick vi in och Elly lekte att hon gick i skolan medan jag lagade supergoda tacoburgare efter recept från Mera Vego. Till och med Elly gillade dem, när hon väl hade ro att sitta och äta vill säga.

Vet inte hur många timmar vi har varit ute den här helgen, men många är det i alla fall. Elly hade röda kinder när. Hon gick och la sig och jag har fått fler fräknar. Som knappt syns på bild, nej, eftersom de är så ljusa. Varje år önskar jag att jag ska få riktigt skarpa fräknar, men så blir det ju aldrig. Hur som helst: en bra helg! En skööön helg!

 




 

fredag 17 april 2015

Friday I'm in love with pink

Motsatsen till gröna fingrar

Växter och Fifi är ingen kärlekshistoria. Oftast har vi inga växter alls här hemma, men ibland får jag ett infall och tänker att det hade hade varit trevligt med nån vacker blomma och köper en pelargon eller så (och med "så" menar jag ungefär vilken blommig växt som helst, är helt kass på namn). Sen glömmer jag bort att vattna den. Eller övervattnar den. Så för ett tag sen tog jag ett beslut. Inga mer blommor, däremot gröna växter som inte är så känsliga. Och nu har vi faktiskt några gröna växter som har stått sig ett tag.

 I höstas fick jag en stickling från ett elefantöra av en instagramkompis och när jag härom dagen tänkte på hur fint den har tagit sig bestämde jag mig för att inte köpa fler växter, utan jag ska tigga/köpa skott eller sticklingar av folk istället. Jag tänker att om jag har växterna från bäbisstadiet blir jag kanske lite mer mån om dem och det kan ju vara kul att se en växt växa och växa och växa. Igår klippte jag av tre små kvistar från garderobsblommorna på jobbet och satte i jord. Sen postade jag bilden ovan på Instagram och skrev att jag numera ska satsa på gröna växter som är i princip odödliga och jag fick genast tips om andra växter som borde passa mig. Och inte minst var det flera personer som erbjöd sig att skicka sticklingar till mig, så himla fint! Så förhoppningsvis kommer jag att ha en massa gröna växter här hemma snart. Eller så dör alla och jag vill aldrig mer skaffa en krukväxt. Vi får se.

Alltså, jag hade väl aldrig trott att jag skulle skriva ett blogginlägg om krukväxter. Jag skyller på våren och på att hippien i mig vill ha mer liv omkring sig.

onsdag 15 april 2015

Yogautmaning

Jag brukar kolla ganska många yogarelaterade taggar på Instagram, eftersom jag tycker att det är så inspirerande att se bilder på yogis från olika länder och på olika nivåer. Dels får jag tips om nya positioner att testa och dels är det så häftigt att se yogis som gör riktigt avancerade poser, det är så coolt att det går att göra så mycket med kroppen! Flera av de yogis jag följer håller i, eller är med i, olika yogautmaningar, där vem som helst kan vara med. Jag har aldrig varit med i någon sådan utmaning tidigare eftersom de alltid har verkat så avancerade och det känns inte så jättekul att delta om jag inte behärskar hälften av poserna. Men så drog bloggaren, journalisten och yogaläraren Veronica Jäderlund igång en utmaning tillsammans med det nystartade yogamagasinet Yoga world, och eftersom jag verkligen diggar Veronica så tänkte jag att jag kunde ge utmaningen en chans.Det funkade som så att Veronica varje dag postade en bild på sig själv i en viss pose, samt en beskrivning till hur en gör posen. Sen var det bara för alla följare att posta en bild på sig själva i posen.
Och det var verkligen roligt att delta! Jag har testat på positioner som var helt nya för mig, jag har vågat försöka mig på två skitsvåra poser som jag inte klarade av och känt att det var helt ok och jag har genom taggarna #yogaworldvår och #yogaworldspring fått en massa inspiration och följt andra som har kämpat på. Jag har genom att se bilder på mig själv insett att det inte alltid ser ut som det känns när jag är i en asana, som på fjärde bilden ovan, jag hade ingen aning om att jag står för långt ut med armarna i wheel pose, men nu kan jag öva på att föra händerna närmare fötterna.
Jag måste erkänna att jag fick ett bryt när jag övade på kråkan (tredje bilden här ovan) så mycket att jag fick stora blåmärken på överarmarna och kände mig helt kass (kråkan sammanföll med PMS), men när jag några dagar senare kunde hålla posen i några sekunder var jag så jäkla glad.

Det svåraste var att fota mig själv när det inte fanns någon annan (vuxen) i närheten. Vi har inte så stora öppna ytor hemma, så det var svårt att få med hela mig. Jag skulle helst av allt vilja ha ett helt rum att bara använda till träning, men det är ju ett riktigt lyxproblem.

måndag 13 april 2015

Men för helvete halsen?

I onsdags blev jag äntligen FRI efter att ha dragits med en öm och svullen hals i fyra veckor. Ni kan ju tänka er lättnaden när jag plötsligt kunde svälja smärtfritt och när strupen inte längre kändes så trång att jag var rädd för att sätta allt som inte var flytande i halsen. Sen blev det torsdag och framåt kvällen gjorde HOSTAN entré. Så nu killars det i halsen och jag TBC-hostar så jag får ömma punkter i ryggen. Ja, men det var ju kul att jag fick vara bra i ett dygn. Och nästa helg är det Yoga Games och jag då vill jag verkligen vara mitt starkaste och segaste jag, men det kommer jag då inte vara eftersom jag inte har vågat träna hårt på även en månad. SUCK.

Nyss fyllda (1)4

Elly har haft lite svårt att komma till ro på kvällarna sedan vi ställde om till sommartid, och i lördags, efter kalas och allt, var det särskilt svårt. Eftersom hon inte kunde ligga ner i sängen över huvud taget satte vi oss i soffan så att hon kunde halvligga i min famn. Men efter en stunds bökande blev hon så sur på mig för att jag hade mitt ena ben fel, att hon rusade in på sitt rum och smällde igen dörren efter sig. Vi hörde hur hon låg därinne och snyftade högljutt i någon minut och sedan blev det alldeles tyst. Vi vågade nästan inte se efter, men jo, hon hade somnat. Dagen efter förnekade Elly dock detta och vidhöll att hon hade somnat i mitt knä och att jag hade burit in henne till sängen...

 

fredag 10 april 2015

4-åring in da house!

Hurra! Idag fyller Elly 4 år!
Jag kan inte fatta att det redan har gått 4 år sen hon var en sån här liten plutt. Att jag vid den här tiden för 4 år sen satt med min stora mage på en BB-avdelning och åt frukost bland nyblivna föräldrar. Att jag efter att ha fått en s k sovdos hade fått ihop ett par timmars sömn och att jag var så trött, så trött och så otroligt förväntansfull. Aldrig hade jag väl trott att det skulle dröja ända till halv nio på kvällen innan hon äntligen kom ut eller att ingenting skulle gå som jag hade tänkt mig. Hon var väl en bestämd och egensinnig  person redan då antar jag. Men ut kom hon till sist och jag är så glad att det var just en liten Elly som kom till oss. Och att jag får vara Ellys mamma är det bästa som har hänt mig. Grattis älskling!

torsdag 9 april 2015

Katt i kopp

Nu är den både färglagd och läkt och jag är så nöjd med min katt i kopp! Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kunna bli nåt så här fint av de gamla stjärnorna, men nu känns det som om hela armen har fått nytt liv.
Sicken förbättring alltså!