tisdag 24 februari 2015

Barndans - the experience

Elly har börjat på dans den här terminen och idag var jag med för första gången. Och det var lite av en upplevelse. Först berättade den ena ledaren att veckans tema är rock n roll ("vad är rockänråll mamma?" "Det är lite som gubbrock, men inte lika bra") och att det bland annat ska twistas. Sen tillägger hen att föräldrarna kanske har twistat en gång i tiden. Ursäkta? Hur gamla tror hen att vi föräldrar är egentligen? 40-talister? Jag kände mig ungefär som en buggande Kikki Danielsson.

 

När det är dags för twist paras barnen ihop två och två, som de står i ringen. Elly paras ihop med en pojke, men ledaren ångrar sig snabbt och säger till pojken "nej, förresten du får vara med X (den andra pojken), så slipper ni tjejer. Tjejer är så jobbiga". Sen vänder hen sig till Elly och viskar icke diskret "fast egentligen är det killar som är jobbiga". Och jag fattar ingenting. Varför ska 3-5-åringar delas upp efter kön? Varför ska de lära sig att barn av det motsatta könet är jobbiga? Jag funderar på att säga något till ledaren efter passet, men vet inte ens var jag ska börja, så jag säger ingenting, men bestämmer mig för att säga till om det händer igen.

 

 

lördag 21 februari 2015

Tacksamhet typ

"Vad kul vi har haft det idag!"

Skönt att höra kära barn, eftersom du igår sa att jag är så tråkig att du aldrig någonsin vill leka med mig på dagarna igen, utan bara vara med mig på nätterna när vi sover.

 

måndag 16 februari 2015

The fault in our stars

Jag minns inte när det var, men jag minns att jag råkade se en trailer för filmen The fault in our stars och att den var så sorglig att jag kände mig smått melankolisk resten av kvällen. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin se filmen eller läsa boken, eftersom det praktiskt taget stod GRÅTFEST i versaler efter titeln, men jag visste att jag förr eller senare skulle se filmen ändå. Så i fredags när Elly och jag gick in på Pocketshop för att köpa ett par nya Pixiböcker såg jag The fault in our stars på att bord och köpte den fort som attan, innan jag hann ångra mig. Och herregud. Som jag älskar den här boken. Idag har jag längtat till kvällen ända sedan jag vaknade, bara för att jag vill läsa läsa läsa. Det hade jag aldrig räknat med. Jag hade inte heller räknat med att tonårig kärlek inramad av cancer kunde vara så gripande. Gripande, ja. Jag tror att jag är i mood för att ta till mig någonting gripande just nu. Jag har läst drygt halva boken nu och samtidigt som jag vill läsa mer vill jag aldrig att den ska ta slut. Men så fort jag har läst ut den ska jag se filmen, så det här blir väl sorgliga fiktiva veckan här.

 

onsdag 11 februari 2015

Några lösryckta punkter

  • Idag lagade jag, enligt Elly, den äckligaste soppan som någonsin har lagats.
  • Festen jag var på i lördags hade compact disctema, så alla hade med sig cd-skivor. Mycket rolig grej! Vad som är mindre roligt så här i efterhand är att jag fick syn på Totos Africa på en bränd blandskiva och blev helt till mig och sa att vi bara måste lyssna på den. Lite senare tyckte jag att vi skulle lyssna på den igen. Jag fattar fortfarande ingenting.
  • Jag har sett de första avsnitten av Togetherness (finns på HBO Nordic) och sitter och funderar på om jag ska se det senaste. Det finns nog ingenting jag gillar med serien, men jag kan bara inte låta bli att se den, jag dras liksom till spektaklet. Och åh, den är så pinsam att jag vrider mig av obehag av blotta tanken på hur alla försöker för mycket och det bara blir pannkaka av alltihop.
  • Annars kollar vi mest på Bacillakuten för tillfället. Elly säger att hon ska bli läkare när hon blir stor och hon älskar allt som har med skador och sjukdomar att göra. Hon ska även jobba extra som tatuerare.

tisdag 10 februari 2015

Mest ljus

Solen skiner på dagarna. Det är stressigt på jobbet och jag jobbade över både igår och idag. Det är vår i luften och det har hänt någonting tragiskt på jobbet och jag har fått ett sorgligt och ett ledsamt besked. Allting känns ljusare. En del bitar är tunga, men allting är ändå ljusare. Jag känner mig i huvudsak glad och stark, även om det kommer små stunder av ledsenhet.

 

I fredags flexade jag ut tidigare från jobbet eftersom jag inte kunde sluta gråta. Sen kom jag hem, la mig i sängen och bara grät. Allt det ledsna hade tagit över helt och jag började oroa mig för om jag skulle kunna få igenom en sjukskrivning eller inte, om jag skulle börja medicinera och hur jag skulle orka att vara mamma när jag mådde så dåligt. Jag var helt säker på att det var så här det skulle vara. Så där mörkt och orklöst. Jag slumrade till medan Niklas hämtade Elly på förskolan och nör jag vaknade kände jag mig helt bedövad. Det gjorde jag resten av dagen. På lördagen vaknade jag och kände mig ledsen, men gick ändå och tränade på förmiddagen. Efter det hade jag fått en massa ny energi och även om jag var låg så kändes inte allt helt hopplöst längre. På kvällen gick jag på fest. Jag går nästan aldrig på fest. Hade tänkt att skita i att gå eftersom jag tänkte att en massa främmande människor och alkohol säkerligen inte skulle få mig att må bättre. Men sen tänkte jag fuck it, när får jag chansen att gå på fest igen? Så jag glittrade till mig (det var glittertema) och gick dit. Det var skitkul. Alltså, jag tror verkligen jag behövde träffa folk som varken har barn eller som har med jobbet att göra. Jag behövde nog bli lite full, vara uppe sent och bara släppa allt ansvar för andra. Dagen efter sov jag bara till fem, men skit samma det med, det var värt det.

 

Det kommer alltid svackor. Det kommer alltid perioder då jag bara vill lägga mig ner och sluta andas. Ibland är de längre, men oftast är de korta (nu för tiden). Tack gode gud för det. Jag måste bara lära mig att kunna se ett slut på dem när de dyker upp.

 

Jag vill verkligen tacka er alla som har tagit er tid att kommentera här de senaste dagarna. Ni har peppat, brytt er om och fått mig att känna mig mindre ensam. Tack! Just det här med vänskap är ett svårt ämne och jag känner att jag vill skriva mer om det, men det för bli en annan dag.

 

fredag 6 februari 2015

Bara ledsen

Så jävla ledsen. Mycket på jobbet på sistone. Jobbar över. Knappt hunnit träffa Elly under veckorna, vilket hon har påtalat. Skulle ha hämtat Elly på förskolan igår, men blev sen från jobbet igen, så Niklas fick hämta. PMS i början av veckan. Lite nedstämd. Så kom mensen och jag trodde att jag skulle bli glad, men det blev bara värre. Trött på hur saker och ting (inte) fungerar hemma. Trött på att känna ansvar för allting, att inte kunna släppa. Sitter på jobbet och gråter. Funderar på att sjukanmäla mig resten av dagen, men vill inte gå hem. Önskar att jag hade någon att ringa och prata med. Arg på mig själv för att jag inte kan skaffa/behålla vänner. Hade jag varit annorlunda hade jag förmodligen haft någon att ringa nu. Fattar inte hur jag ska orka med allt när jag bara vill gå och lägga mig. Är detta livet? Livrädd att det här inte kommer att gå över. Bara så ledsen.

fredag 30 januari 2015

Cover up

Kära stjärnor, det är inte ni, det är jag. Vi har haft 10 fina år tillsammans, men nu är det dags att gå vidare. Så stjärnorna RIP och hej nya katten i koppen (som förstås bara är påbörjad än så länge, men som ska bli svart och omges av vackra färger)!

Att yogaandas under förkylning

Det bästa med att förkylningen (nästan) har släppt är helt klart att jag kan andas genom näsan igen. Nu när jag har hållit på med yoga ett tag och verkligen har övat på att röra mig med andningen och att fortsätta att andas ut och in ordentligt när jag håller mer fysiskt krävande positioner, istället för att hålla andan som jag lätt gjorde i början, märker jag en sån otrolig skillnad när jag inte kan andas som jag ska. Jag drog ner på träningen när jag var förkyld, men körde 30 days of yoga varje dag och jag märkte direkt att jag inte fick samma flow i rörelserna när jag var täppt i näsan och det blev jättekonstigt när jag andades genom munnen. Å andra sidan lättade täpptheten när jag försökte att djupandas genom näsan. Hur som helst, nu kan jag yoga på som vanligt, hurra!

Slut på yoganörderier för denna gången.

måndag 26 januari 2015

Projekt fota mamman och barnet

Jag tar en massa kort med ifånen. Jag tar kort på allt: mig själv, mat, fina saker, fula saker och en hel massa kort på Elly. Jag älskar att fota med mobilen, det är ett roligt sätt att dokumentera min vardag och jag älskar att kunna titta tillbaka. Och jag tycker att det är kul att leka med bilder; använda filter, ändra ljus, förvränga verkligheten lite. Niklas tar sällan kort, han har helt enkelt inte det intresset. Och det är självklart helt ok. Däremot är det lite trist att det finns en miljon kort på Niklas och Elly tillsammans, som jag har tagit, och att det finns väldigt få kort på Elly och mig. Eller jag tar ju på mig och Elly ibland, men då är det ju selfies och inte bilder på när vi leker, badar, lagar mat eller myser tillsammans. Så nu försöker Niklas och jag påminna varandra om att han ska fota Elly och mig lite oftare. Av bilderna att döma kan jag behöva öva mig på att inte spexa eller posa så fort nån ska ta kort på mig...
Men sen är det ju förstås omöjligt för mig att inte fortsätta att fota mina favoritmänniskor jämnt och ständigt. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

lördag 24 januari 2015

Livin' the dream

Äntligen ligger jag och vilar på dagen! Det har jag längtat efter i prick en vecka nu. Livin' the dream osv.

fredag 23 januari 2015

The ynk

De här bilderna tog Elly på mig tidigare i veckan, då jag var som mest förkyld. För när jag hade vabbat i en vecka och Elly började bli bättre, åkte jag förstås på skiten själv. Jag har sluppit feber, men varit så inihelvete förkyld och matt och jävlig. I onsdags kom Niklas hem, vilket betydde att jag äntligen kunde ligga utslagen och ynklig på soffan efter jobbet (ja, jag sjukanmäler mig bara om jag har feber), men då släppte bomullen i huvudet och jag behövde inte längre gå på pills för att fungera. Tidigare idag postade jag en selfie på instagram och skrev att det finns hopp om att förkylningen ska lämna mig och efter det blev jag förstås sämre igen. Nu vill jag helst bara ligga ner och gråta. Istället sitter jag och snörvlar på en båt, på väg ut i skärgården.

Ett år som vegan, yay!


Den 3 januari var det ett år sen jag lämnade kött och mejeriprodukter bakom mig och började äta veganskt. Från början hade jag tänkt att bara sluta äta kött först och att sedan fasa ut mejeriprodukter och ägg successivt, men sen kände jag att det var lika bra att sluta med allt animaliskt på en gång, eftersom jag var så motiverad till att lägga om kosten ordentligt.

Jag måste säga att det har gått mycket lättare att bli vegan än vad jag hade trott. Men så är det förmodligen lättare att vara vegan nu än det någonsin har varit tidigare; det kommer nya veganska kokböcker, det finns vegansk mat i frysarna på Hemköp, det finns en mängd olika växtbaserade mjölksorter, det är lätt att veganisera vegetariska recept  med t ex havregrädde, fler och fler caféer och restauranger erbjuder veganska alternativ (åtminstone i större städer) och det ligger i tiden att inte äta (så mycket) kött. När jag var på Kanarieöarna fuskade jag dock och åt vegetariskt eftersom det hade varit väldigt svårt att få i mig ordentligt där annars; de la ju för sjutton kött i allt! "Mm, vilken fin linssallad!" Nähä, det var visst korv i. "Åh, kolla bönsalladen!" Ok, det var skinka i osv.

En annan grej som gjorde att det inte var så svårt att sluta äta kött är att jag faktiskt aldrig har varit så förtjust i kött. Jag har liksom gillat rätter som görs på köttfärs och att äta en biff ute nån gång då och då, men jag har alltid tyckt att det är rätt äckligt att skära och tillaga riktigt kött och jag har alltid ätit ganska mycket vegetariskt. Sen har jag ju varit vegetarian tidigare också, ungefär från jag var 16 år och till jag var 22.

Innan jag la om kosten var jag så trött på min repertoar av maträtter. Jag hade ett antal rätter som jag alltid lagade. Ibland försökte jag mig på nåt nytt, men det blev sällan bra, vilket gjorde att jag återgick till mina säkra kort. Därför såg jag verkligen fram emot att laga ny mat. Annan mat. Och det har verkligen varit roligt att laga mat det här året. Jag har lagat raw food, jag har lagat mat som nästan smakar som kött, jag har lagat gamla favoriträtter i vegansk tappning osv. Jag tycker att jag har lärt mig väldigt mycket om mat och jag är hela tiden sugen på att lära mig mer. Sen är det förstås inte alltid jättekul att laga mat när en kommer hem från jobbet, är trött och helst bara vill trycka i sig ett par mackor. Men i det stora hela har jag fått in en ny glädje i matlagningen. Jag tycker även att det är lättare att improvisera i köket nu; jag har alltid bönor, linser, krossad tomat, kokosmjölk och grönsaker hemma och jag hittar ofta på nya variationer av pastasåser, biffar mm.

Hur mår jag av maten då? Det jag var minst nöjd med tidigare, när jag åt kött, var att jag nästan alltid var hungrig och/eller småsugen. Jag åt ofta stora lass med mat som gjorde mig proppmätt för stunden, men efter en timme hade jag världens sötsug. Jag åt ofta godis och kakor mellan måltiderna och på kvällarna, eftersom det kändes som om jag skulle förgås om jag inte fick nåt sött i mig. Detta var något jag verkligen ville ändra på; inte för att gå ner i vikt, utan för att mitt humör var så jäkla beroende av vad jag åt. Det gick upp och ner med blodsockret och jag var så trött på att bli sur och ledsen så fort jag blev lite hungrig. Också tänkte jag på mina stackars tänder. Den stora skillnaden jag märker nu är att jag oftast håller mig mätt längre, förmodligen för att jag tänker extra på att få i mig ordentligt med protein, då blir det mindre snabba kolhydrater och blodsockret håller sig på en jämn nivå. Jag blir därmed inte lika sötsugen längre, och om jag blir sugen mellan måltiderna duger det oftast med frukt, jag tror inte längre att jag ska svimma om jag inte får en kaka i mig illa kvickt. Sedan är det lättare att undvika småätandet när det inte finns lika mycket runt omkring som lockar; när det är fika på jobbet är det aldrig veganskt, det finns sällan någon glass för mig när jag går förbi en glasskiosk osv. Och ju mindre sött jag äter, desto mindre sötsugen blir jag. Det känns så jäkla skönt att vara ur den där dumma spiralen. (Obs! Jag har inte blivit världens hälsofreak! Oftast äter jag hyfsat nyttigt, men jag har inga problem med att äta pizza då och då, eller att trycka i mig 300 g chips på en timme. Jag förbjuder mig inte att äta vissa saker, utan jag äter det jag känner för, så länge det är veganskt då)

Just det här med jämnare blodsocker, längre mättnadskänsla och jämnare humör är väl den största skillnaden jag märker av på kroppen. Men sedan tycker jag att jag har fått bättre hy; jag har fortfarande fet hy, men det har jag alltid haft och kommer nog alltid att ha, men jag får mycket mindre finnar nu och jag tycker att hyn ser friskare ut.

Men framför allt så känns det bra att äta veganskt, både fysiskt och psykiskt.  Jag känner mig piggare och sundare och jag har annan känsla av välbefinnande. Det känns liksom bra att ha gjort ett val som är bra för djuren, bra för miljön och bra för mig själv.

Den 3 januari bestämde jag mig för att fira årsdagen med att beställa tröjan på bilden ovan. Grönkål är ju något av det godaste jag vet, så det blev en fin present till mig själv!

lördag 17 januari 2015

Att vara sin egen smed, kind of...

"Äter du snor, Elly?"

"Ja, det är gott, vill du smaka?"

 

Alltså, jag vet inte om jag fascineras mest över att (små) barn kan vara så äckliga eller att de ännu inte har börjat äcklas över sånt som kommer ur kroppen. Så unga och oförstörda. Det har ju sin charm.

 

torsdag 15 januari 2015

Nicecream

Här kommer ett av mina bästa tips: om du har bananer som börjar bli övermogna, dela dem i bitar och frys in dem. När du sedan blir sugen på glass (elle smoothie) är det bara att plocka fram bananbitar motsvarande 1-2 bananer, låta dem stå framme en stund och sedan tillsätter du en näve frysta hallon och ca 1/2 tsk lakritspulver och stavmixar allt tills du har fått dig en skål med glass. Sen är det bara att njuta!

 

Smaksättningen kan förstås varieras i det oändliga; skippa hallonen och lakritspulvret och tillsätt en stor klick jordnötssmör och/eller ett par skedar kakao. Eller blåbär, eller kokos... Det fiffiga med att använda bananer som är lite bruna är att de är så pass söta att du inte behöver söta glassen ytterligare, om du inte vill ha en extra söt glass förstås. Om jag ska äta nicecream eller (nanaicecream=bananaicecream) innan eller efter träning tillsätter jag ibland lite proteinpulver. Ett annat tips är att toppa glassen med hackade nötter.

 

onsdag 14 januari 2015

Svett och avslappning

Svärmor kom hit och jag stack iväg och dansade både zumba och nia. Svettades, blev alldeles slut och hade vansinnigt roligt. Kände mig genuint glad och tacksam. Sen kom jag hem, duschade och gjorde dagens pass av 30 days of yoga. Jag hade tänkt att spara det tills i morgon, men jag kände att jag hade ett sånt skönt flow, så varför inte bara köra på? Jag älskar yoga. Älskar. Längtar redan tills i morgon då jag får yoga igen.

VAB dag 3

Jag klättrar nästan på väggarna. Om det inte hade varit för att min svärmor kommer hit och passar Elly ikväll så att jag kan gå och träna, hade tristessen varit total. För jag längtar efter jobbet, Elly är bättre och jag är trött både på barnprogram och på att leka mamma-pappa-barn-som-bor-i-ett-hus-på-stranden-och-pappan-var-död. Alltså, det är mysigt att vara hemma med mitt barn förstås, men jag uppskattade myset mer för ett par dagar sen och jag längtar ut. Trots att vi gick till återvinningen med skräp igår och till Willys i dag. 

måndag 12 januari 2015

När VAB är gött

Nä, men en liten VAB-dag var ju inte dumt alls. Värre var det för snart ett år sen, då jag pluggade och Elly var sjuk i flera dagar och jag var helt uppstressad för att jag halkade efter i skolan, och då ställde ändå både min mamma och Niklas mamma upp och barnvaktade. Men nu när jag jobbar är det helt annorlunda. Visst jag hade saker inplanerade på jobbet, men ingenting som mina kolleger inte kan fixa, utan att de behöver stressa ihjäl sig (en av fördelarna med att jobba i team är ju att alla är involverade, på ett eller annat sätt), eller så får det skjutas upp.
 
Så när klockan hade blivit nio i morse gick vi till godisaffären och köpte glass. Sen tittade vi på Dora, tittade på Dora och tittade på Dora. Till sist somnade Elly till Dora och jag rullade ut yogamattan, tände rökelse för att få ordentlig feeling, och körde pass 11 av 30 days of yoga. Jag kunde nästan inte tro att det var sant, men Elly fortsatte att sova, så jag värmde mat till mig och började titta på det sprillans nya Girlsavsnittet. Efter några minuter vaknade Elly, sa "leka. Jag vill leka nu" och gick till sitt rum, men vände direkt och kom tillbaka till soffan och la sig och somnade om. Så jag fick alltså se hela avsnittet. När Elly väl vaknade läste jag så många Pixiböcker för henne att jag höll på att somna. Det gjorde jag inte, men Elly, vars feber steg, somnade igen och jag rullade återigen framyogamattan och hann yoga i 8 minuter innan hon vaknade. Men tro mig, de 8 minutrarna gjorde gott, ty kroppen blir lite konstig av att sitta i soffan hela tiden. Elly har verkligen varit skruttig idag och har legat på soffan i stort sett hela dagen. Ett tag hade hon lite över 39 grader och var brännhet, stackaren. På seneftermiddagen tittade vi på Madicken och efter en stund fick jag spola fram till Ellys favorit: när Madicken hoppar från ett tak och får hjärnskakning. Sen sa Elly att hon ville gå och lägga sig och med tanke på att hon somnade tidigt och att hon har sovit två gånger på dagen är jag väl inte så där överdrivet hoppfull inför natten. Men en vet aldrig, hon kanske sover som en stock. Nu har jag tränat lite cardio, armar och restorative yoga, för den där förkylningen jag kände av i morse var nog bara inbillning och jag hade så mycket spring i benen. Nu blir det däremot popcorn i mängder. Synd att jag redan har sett Girls.

 

VAB

Igår tänkte jag som hastigast att det snart är VABruari. Idag vaknade Elly med feber, så vi tjuvstartar väl lite då. Och jag håller nog på att bli förkyld, så vi lär väl hänga i soffan med Dora utforskaren och glass idag. Sen hoppas jag att kan passa på att pyssla lite också, för det har kliat i pysselfingrarna ett bra tag nu.

 

lördag 10 januari 2015

lite som Elsa

När det snöar på morgonen och barnet tjuter av glädje. När snön efter en stund blir till regn och barnet bryter ihop. När barnet ber mig att göra så att det snöar, jag säger att jag inte kan och barnet säger att det kan ju Elsa (i Frost). Då tänker jag att det är fint att barnet fortfarande tror att mamman har superhjältekrafter.

onsdag 7 januari 2015

Sömnlös i Göteborg

Alltså, jag trodde att jag var helt ok med att börja jobba efter jullovet, men om en ska tro på den här nattens sömn, så var jag tydligen helt hispig. Jag sov gott från 23-01, men sen låg jag vaken och låg vaken och låg vaken. Det var inte så att jag grubblade över nåt särskilt, utan jag kunde bara inte få ro i kroppen. När jag vågade titta på klockan igen och den visade 4 bestämde jag mig för att sjukanmäla mig, för vad skulle det vara för vits med att gå till jobbet i ett helt zombiefierat tillstånd? Men sen lyckades jag slumra till i några korta stunder och när klockan ringde 6:35 tänkte jag att jag lika väl kunde testa att gå till jobbet. Och jag överlevde jobbdagen, även om jag höll på att somna vid skrivbordet innan lunch. När jag hade hämtat Elly var jag dock rätt slut och jag såg fram emot att komma i säng vid 20-snåret eller så. Jag räknade med att Elly skulle somna tidigt eftersom hon var trött efter första förskoledagen på ett bra tag. Men hahaha, som om barn brukar vara logiska när det gäller sömn. Ikväll var det Elly som inte kunde komma till ro, så 20:30, två timmar efter påbörjad nattning, somnade hon framför Cityakuten. Vid det laget hade jag inte långt till tårarna. Och nu är klockan 22 och jag har yogat, men inte kommit i säng än. Men jag ska bara dricka upp teet och sen MÅSTE jag somna. En natt som den förra kan jag väl klara, men två, det går inte.

 

tisdag 6 januari 2015

Jullov

Det här med att jag tog ledigt alla klämdagar runt julhelgerna var nog ett av mina bästa beslut förra året. Nu fick ju både Elly och jag ett ordentligt jullov, och Niklas också förresten, för han slöt upp efter några dagar. Nu tänkte jag ta igen lite uteblivet bloggande med ett jätteinlägg om jullovet. De flesta bilderna har säkert flera av er sett på instagram, men men.
Vår första lediga dag tog Elly och jag tåget till mina föräldrar i Småland. Elly var överlycklig över att det fanns snöhögar kvar lite här och var och hon samlade snö i dockvagnen, som hon sedan spred ut i sin mormor och morfars trädgård.
Hon blev även väldigt förtjust i den hundra år gamla docksängen. Så förtjust att hon krävde att den skulle stå i vårt sovrum och att hon skulle sova i den.
Dagen innan julafton gjorde vi veganskt julgodis, bl a lyckades jag med knäcken. Det är inte varje år det händer ska ni veta.
På julafton var vi så här tjusiga. Jag hade varit sjukt pepp på att få använda de där tröjorna.
Så pepp att jag måste visa en bild till på dem. Alltså, blandningen av tacky och cheesy, den är underbar.
Till julmat åt jag och min vegansyster grönkålssallad, saffransbollar, fyllda ugnsbakade champinjoner, ugnsrostad sötpotatis mm.
De andra hade slutat med julmat och åt kalkon i stället. Det gillade Elly.
På självaste julafton inträffade det otroliga: det började snöa precis innan Kalle Anka! Eftersom det var flera minusgrader låg snön kvar, så på juldagen var vi ute och åkte pulka.
Det var ca -15 grader, soligt och såååå vackert!
I julklapp fick jag bl a dessa böcker.
Men den present jag blev allra gladast för var det här hjärtat, som Elly pysslade ihop med hjälp av sin mormor.
Elly passade även på att ta ett ordentligt juldopp i Småland och nör vi hade varit där i en vecka åkte vi hem.
Dagen efter att vi kom hem började det snöa här också, så det var ju bara att ta på sig det varmaste vi hade, leta fram pulkan och ge oss ut.
På nyårsafton tog vi båten till svärmor på öa.
Vi fixade en vegansk buffé som bl a bestod av grönkålspaj, filodegsknyten, filodegsinbakad körv och brysselkål. Lite väl mycket deg var det nog för mig, för jag blev så mätt att jag var tvungen att ligga och vila efter maten.
När jag hade kvicknat till efter maten tände vi en massa tomtebloss. Det var väl det som var mest party denna nyårsafton, för bubblet glömde vi i stan och en kvart innan tolvslaget gav jag upp och gick och la mig, så det blev inte ens att vi skålade i Champisen, som vi hade köpt i tre små flaskor.
Vi stannade kvar några dagar på öa, Elly lekte med katterna och sin farmor, Niklas och jag slappade och yogade och vi hade det allmänt gött.
Också tog Niklas och jag en avstickare till stan helt själva i fredags. Vi gick ut med några gamla kompisar och jag fick användning för både paljettoppen och guldögonskuggan jag fick i julklapp. Men inte blev jag särskilt party av det, för vid 23-snåret satt jag bara och gäspade och gäspade, så efter en stund gick jag hem och Niklas följde med. Pensiovarning. Vi hade visserligen börjat redan vid 18. Pensiovarning igen.
I söndags kom vi hem och igår städade vi undan julen och städade bort det värsta här hemma.
Och jag köpte tulpaner dels som belöning för att jag hade dammsugit, dels för att jag längtar så mycket till våren.
 
I dag åkte Niklas till Norge och i morgon börjar jag jobba igen, vilket känns helt konstigt eftersom jag har kommit in i nån slags känsla av att vi alltid kommer att ha jullov.
 

 

måndag 5 januari 2015

#30daysofyoga

Här kommer ett tips till dig som är sugen på att prova på yoga hemma, till dig som vill få rutin på din hemmayoga, eller till dig som bara bara inte kan få nog av yoga. Det är Adriene Mishler som har kört igång en yogautmaning; 30 days of yoga. Konceptet är enkelt: varje dag publicerar Adriene en yogavideo på 15-30 min på sin hemsida (och på sin youtubekanal). Sen är det bara att följa videon. Jag har kört de tre första (på nyårsdagen var det ingen yoga, utan bara ett intro) och hittills har det varit mycket fokus på att sträcka ut och mjuka upp, men även med lite styrka. Det har alltså inte varit några avancerade positioner som handstående eller så, och jag tror absolut att en helt grön nybörjare skulle kunna hänga med. Adriene visar ofta olika variationer av positioner också, så att en kan anpassa övningen efter nivå eller dagsform.
 
På Instagram finns utmaningen under #30daysofyoga
 
 

 

 
 

 

fredag 19 december 2014

Jullov!!!

Jag hade ju tänkt att spara den här fantastiskt snygga tröjan till julafton, det hade jag. Men sen kunde jag inte låta bli att ha på mig den idag, som råkade vara min sista jobbdag innan jul. För nu går jag på jullov (well, helgdagar + föräldradagar, men jullov låter ju så mysigt) och jobbar inte förrän den 7 januari 2015. 2015, smaka på den du!

Jag firade mitt jullov med att få Elly i säng tidigt, träna lite, tvätta håret i diskhon och att festa loss på grönkålschips, popcorn, choklad och vit glögg till På spåret. Nu är det dags för efterfest. Eller slå in resten av julklapparna, som det också kallas.

 

torsdag 18 december 2014

Hjälm

Det krävdes visst att jag skulle cykla omkull i en hal nerförsbacke för att jag skulle få tummen ur och köpa den där hjälmen jag har pratat om i ett halvår. Jag ser ut som en mupp, men hellre det än att råka ut för en olycka och bli en grönsak. Och hörrni, fy fan vad ont det gör med ett stort jävla blåmärke på låret!

tisdag 16 december 2014

Rossana for preseident!




http://www.politism.se/content/uploads/2014/12/Dinamarca-Soder-inte-min-talman-15-dec-21.gif


  Jag blir alldeles glad och upprymd varje gång jag tänker på det här! You go Rossana Dinamarca!

Lucka 16; En selfie/ett självporträtt du tagit i år


Selfies. I love 'em! Jag blir alltid kass på bild när nån annan tar kort på mig, det känns alltid så dumt och jag försöker att se naturlig ut utan att lyckas. Men när jag tar bilden själv, då är det kul, då kan jag se ut som jag vill se ut för stunden. Jag vågar posera, jag vågar ta plats. Jag har makten. Som på den här bilden. Jag kände mig fierce som Tyra Banks skulle ha sagt. Jag skulle ut med en kompis på kvällen och hade på mig paljettbrallor, hade sminkat mig mer än vanligt, har halvlila hår och kände mig dösnygg, vilket jag tycker att bilden förmedlar. Jag skulle vilja se ut så här jämt, men tyvärr kommer ju inte mina bästa vinklar fram lika bra IRL så att säga, hehe. 

Jag tycker det är synd att selfien som fenomen ofta blir så utskälld och förlöjligad. Visst, det är ytligt att ta selfies, men jag tycker ändå att de tillför något eftersom de låter en själv välja hur en vill framställa sig. De kan stärka en. Och en selfie tar plats. Här är jag liksom, kolla på mig!