söndag 8 maj 2016

Alltså, vilken helg!

Och med det menar jag vilken lördag-söndag, för jag hade minsann ingen långhelg. Ok, jag var ledig i torsdags och då var det fint väder, så vi passade på att åka till Ikea och råkade missa att vara ute, men i fredags jobbade jag. Men skitsamma, jag tog igen allt under helgen ändå, för hur underbart har det inte varit att få riktig sommar?!

Igår tog Elly och jag på oss sandaler och solhatt, packade med oss lunch och melon och gick till Botaniska.

I Botaniska hängde vi med ett par kompisar, svettades, fick skoskav, åkte turistigt tåg, picknickade, klättrade, fick maratonnysningar pga pollen, skrattade, njöt och bara älskade tillvaron.

Alltså, hur lätt och härligt känns inte hela tillvaron när en inte behöver bylsa på sig femton lager kläder för att inte frysa röven av sig när en ska gå ut? Eller när det bara är att sätta sig ner i gräset och äta lunch? När en aldrig vill gå in igen?

Men in gick vi till sist, på våra svettiga och såriga fötter. Elly tog årets första fotbad i diskhon och ville äta kilovis med glass eftersom hon var så varm.

Idag åkte vi hemifrån redan kl. 8 för att hinna med ett tåg ut till landet för att hälsa på några vänner. När vi kom fram började vi med att gå uppför en kulle och satte oss sedan på en bänk och fikade och beundrade utsikten. Jag ville flytta dit direkt. Elly rullade sig i gräset på vägen ner. Vi promenerade på grusvägen och såg ett föl. Åt lunch på altanen.

Slappade i hängmattan bland vitsipporna. Ja, ni fattar, vi har haft en perfekt dag.

Jag fick till och med yoga lite utomhus, en företeelse som jag råkar älska. Jag kunde bara inte låta bli att köra ett litet flow och fick feeling och testade kråkan, som jag inte har gjort på länge, eftersom jag trodde att jag var för gravid för att kunna balansera på armarna, men det gick och nu känner jag mig som en annan SuperWoman!

Jag sa vid ett tillfälle till Elly att jag önskade att det skulle vara sånt här väder resten av mitt liv, men den lilla glädjedödaren sa att det är omöjligt, att det visst kommer att bli vinter igen. Jaja, får väl passa på att njuta så länge det varar då.

 

fredag 6 maj 2016

...

Ett tecken på att jag verkligen är gravid måste vara att jag är sugen på att börja plöja Downtown Abbey eller någon liknande trevlig serie, eftersom jag tycker att Niklas och jag har sett så mycket våld på sistone (DareDevil, Jessica Jones, Game of Thrones). Jag känner mig liksom upplagd för något trivsamt som jag kan sitta och le och nicka till, istället för att behöva hålla för ögonen då och då, och jag brukar varken uppskatta trevliga eller trivsamma serier, men nu så.

onsdag 4 maj 2016

En onsdag

Hon är hemma igen! Vårt barn är hemma och allt är som det ska igen. Även om det var lite skönt att bara vara Niklas och jag i några dagar, för vem vet när det händer igen? Om 3 år?

Jag flexade ut en timme tidigare idag och klippte mig. Min frisör fick lov att klippa av de slitna topparna och jag sa åt henne att ta lite till, för vem vet när jag klipper mig nästa gång, om 3 år? Nä, skojar bara, men jag brukar inte vara den som klipper mig särskilt ofta (1-2 gånger om året, oftast 1) och om jag känner mig själv rätt så är klippning ingenting jag kommer att prioritera när bäbisen har kommit.

Det blev även en snajsig undercut/napecut. Jag tänker att det kommer bli skönt att slippa svettigt nackhår i sommar, plus att jag säkert kommer att köra på städknut en hel del framöver och nu blir den lite roligare. Dessutom slipper jag alla spretiga småhår i nacken. Win win win!

 

måndag 2 maj 2016

Självständighet

Sedan Elly fyllde 5 har hon velat öva mer på att bli självständig. Hon får t ex vara ute på gården själv korta stunder (och med det menar jag att vi går ut och tittar till henne efter ca 5 min än så länge), härom dagen ville hon stanna hemma medan jag gick till fruktaffären (tog 8 min) och när vi åker kollektivt vill hon ibland sitta själv. Det är så dubbelt det där med att hon blir mer självständig, att hon klarar mer utan oss. Det är förstås kul att hon växer och att hon vågar mer, att hon tror på sig själv, men samtidigt är det ju lite läskigt. Jag menar, tänk om några år när hon får gå själv till skolan och om ytterligare några år då hon kan ta bussen själv till en kompis! Vad rädd jag kommer att vara. Och samtidigt stolt och glad över att hon kan ta hand om sig själv. Elly frågar också ibland om hur gammal hon ska vara när hon får göra vissa saker själv, som att vara hemma själv när vi går till mataffären eller när hon kan gå till godisaffären själv, och det är ju så svårt att veta. Rent instinktivt vill jag svara 15 på det mesta, men det går ju inte. Just nu är hon i alla fall själv hos sin mormor och morfar. Vi åkte dit i lördags och sen åkte jag hem tidigt i söndags. Elly hade pratat så länge om att hon skulle vara där helt själv, berättat på förskolan och så, med stolthet i rösten. Nu sitter jag och saknar henne så jag nästan blir gråtmild, men jag antar att det här är en bra övning för oss alla.

 

måndag 25 april 2016

Vattkoppor och annat elände

För ca 2,5 veckor sen fick ett barn på Ellys förskola vattkoppor. Vi är väldigt glada att det är lång inkubationstid på just den här sjukdomen, eftersom vi hade köpt en resa till The Reef i Fredrikshavn förra helgen, men när vi hade kommit hem därifrån tyckte vi att Elly lika gärna kunde få vattkopporna avklarade. Så insjuknade barn efter barn på förskolan och i onsdags kväll hittade Elly och jag tre små prickar som såg lite misstänksamma ut. Vi gjorde misstaget att bildgoogla vattkoppor, för dels blev vi inte mycket klokare och dels så var det rätt många äckliga bilder på infekterade och enorma koppor som dök upp. Jag ångrar fortfarande den googlingen, medan Elly bara tyckte det var spännande. Hursomhelst helst, morgonen efter fattade vi att det måste vara vattkoppor och jag vabbade en trött och hängig unge på förmiddagen och Niklas tog över efter lunch. Hon fick några koppor till under dagen, men de var ändå under kontroll och det hjälpte att smörja in dem med aloe vera. Och det var likadant under fredagen, då det kom ännu fler koppor. Men Elly fortsatte att ta det bra, förutom att det gjorde ont när de första kopporna sprack och lite huvudvärk, plus att hon vaknade och grät sent samma kväll, och Niklas och jag tyckte det var skönt att det inte verkade bli så farligt. Men så på lördagen var det en mängd koppor som sprack och Elly sprang på eftermiddagen runt och skrek i panik då hon hade en koppa i rumpan som gjorde ont. Vi hade samma dag köpt hem Poxclin, som många rekommenderade, och jag försökte övertala henne att badda de sprickande kopporna med potatismjöl, men Elly ville inte testa någonting alls.
När panikgråten inte ville sluta, kom jag på att vi har kvar några tavegyl (anti-histaminer) som Elly fick utskrivet när hon var två år och hade fått en reaktion på ett myggbett, och att jag hade läst att det kunde underlätta, så jag krossade en halv tablett och gav Elly den med lite chokladsås. Sen ville hon testa potatismjöl ändå, och när hon väl hade börjat kunde hon inte sluta, så hon satt hela eftermiddagen på ett lakan i soffan och baddade sig med potatismjöl. Och det verkade ju hjälpa. Innan hon gick och la sig smörjde hon in sig med Poxclin och sen sov hon som en stock hela natten och vaknade inte förrän kl. 9 igår morse, efter att ha sovit i 13h. Igår var hon lite trött när hon hade gått upp, men sen blev hon pigg minsann och hade världens energi hela dagen.
En som däremot inte hade mycket energi var jag, som har blivit superförkyld. Igår rann min näsa konstant. Alltså, jag skojar inte, även om jag precis hade snutit mig kunde näsan droppa bara jag rörde mig. Idag rinner inte näsan lika mycket, men jag har svinont i halsen och är inte på topp. Elly sov lite oroligt i natt, hon har vaknat till och gnytt flera gånger, och sover fortfarande, så jag vet inte hennes status idag, men om hon är lika pigg som igår kan det här bli en låååång dag för mig. Jag övervägde faktiskt att gå till jobbet idag och låta Niklas vabba, för jag tänkte att jag kanske får mer lugn och ro där, men sen fick jag snällt inse att det hade inte funkat, jag är för dålig.

 

torsdag 21 april 2016

Vecka 31

Här går det visst undan, för nu är jag i vecka 31 (eller 30+3 om en föredrar att räkna som en barnmorska, men det gör inte jag)! Jag mår fortfarande illa på morgnarna, men har inte spytt på säkert två veckor, så det är helt ok, jag menar, nån krämpa ska en väl ha? I övrigt mår jag nämligen så jäkla bra! Jag känner mig pigg (förutom på kvällarna), har nästan jämnare humör än vanligt och jag har inte ont nånstans. Jag känner mig fortfarande stark, även om jag såklart inte kan träna lika hårt som förut och alla yogaposer funkar ju inte längre. Men ändå, jag känner mig på topp. Njuter av min härliga mage och av den där som sprattlar runt därinne. Jag vet, jag måste vara oerhört provocerande för alla preggos som lider av diverse åkommor, men det är väl som en barnmorska sa härom dagen: min kropp är som gjord för att vara gravid. Nu hoppas jag bara att den är bättre lämpad för att föda barn den här gången än vad den var sist, men mer om det i ett annat inlägg.
 
Och jag är ju så nyfiken på Sojakorven. Kommer hen ha en massa rött hår? Kommer hen att bli en rund buddha som Elly blev fort? Kommer hen att sova? Kommer hen att vara lika bestämd som sin syster? Kommer hen att vara stillsam? Jag försöker tänka mig att Sojakorven kommer att vara en helt egen person, och inte en mini-Elly, men det är så svårt.

 

onsdag 13 april 2016

5-årsdagen!

I söndags fyllde Elly 5 år. Ja, 5! Vår lilla plutt har alltså blivit så stor.
Elly ville inte bli firad på sängen, utan hade bestämt att hon skulle få frukost (en donut med ljus på) och paket i soffan. Elly hade varit så spänd inför den här dagen hela veckan, så jag hade trott att hon skulle vakna vid 5:30 eller så, men hon sov faktiskt till 7:40. Hon var väl helt utmattad efter kalaset dagen innan.

I det stora paketet, som hade legat framme i en vecka, eftersom vi inte fick ta bort det, var det en docka som kan dricka och kissa. Dockan är nu Ellys 2-åriga lillasyster och följer med till förskolan varje dag.

På förmiddagen kom Ellys mormor och morfar och firade Elly. Det blev förstås kalasrester till fikat. Vi har förresten fortfarande kvar kalasrester...

Elly, mormor och jag gick till Masthuggskyrkan har hoppade mellan klippor, klättrade i träd och sånt.

Sen gick vi ner till Andra Långgatan och käkade koreanskt.

Jag åt bibimbap för första gången och blev så att säga helfrälst. Dagdrömmer nu om att få en sån här skål levererad till förlossningen när Sojakorven har kommit ut.

Efter maten råkade Elly och jag passera en asiatisk affär och Elly ville prompt gå in och titta, vilket slutade med att hon fick en födelsedagsklänning.

När vi kom hem testade vi Lillasysters bajsfunktion. Hon kan nämligen bajsa ur ett hål som sitter mellan kisshålet och själva rumpan, om en matar henne med nån special"välling".
 
På kvällen frågade Elly om hon skulle fortsätta att få paket varje dag i några dagar till. De vänjer sig fort, de små. Hon somnade i alla fall väldigt nöjd och glad över sin stora dag.







tisdag 12 april 2016

Hur preggokroppen reagerar

Igår gick jag in i vecka 30 och jag tycker fortfarande det är riktigt najs att vara gravid och känner ingen brådska med att få ut bäbin. Förutom vid ett tillfälle igår. På väg från jobbet stötte jag på ett föräldrapar som jag brukade träffa på öppna förskolan som jag och Elly hängde på förr, och de hade fått en bäbis. Som var tre veckor och pytteliten och alldeles bedårande. Jag rörde inte vid den, den grät inte, men min kropp reagerade först med att vilja störta fram och roffa åt mig bäbin, och sedan med att få flera sammandragningar på raken. Just det, tuttarna blev så hårda att jag senare var tvungen att kolla om de hade läckt.

Kroppen alltså. För att inte tala om preggokroppen.

tisdag 5 april 2016

Långben i magen

Nog för att jag är trött på att vareviga dag få höra att min mage är liten, att det börjar synas nu (hallå, det har synts i flera månader ju!) etc, men igår, när vi gick in i vecka 29 och jag läste det senaste i gravid-appen från 1177, fick jag lite huvudbry. Nu är Sojakorven tydligen runt 40 cm lång! Alltså, det är ju jättelångt! Hen ska ju bara växa ca 10 cm till liksom. Det jag går och funderar över är hur dessa 40 cm får plats i min mage. Ligger hen trippelvikt? Finns det väldigt mycket plats inåt, mot ryggraden? Är längden förklaringen till att det ibland känns som om Sojakorven tar i allt vad hen kan och spjärnar emot livmoderväggarna med alla lemmar samtidigt så att jag hisnar lite? Så många tankar kring detta.

måndag 4 april 2016

Random från förra veckan

I onsdags hade jag och mina närmaste kolleger en liten avslutning för mig. Först käkade vi på Blackbird, en helvegansk, ganska ny restaurang här i Göteborg. OMG, vad gott det var! Vi käkade alla varsin seitanburgare med sötpotatisfries till, och alla var nöjda. Eftersom alla andra i sällskapet äter kött i vanliga fall hade jag varit lite orolig för ett visst knorrande, men det var ingenting sådant. Sen bowlade vi!

I fredags började jag på mitt tillfälliga jobb. Eftersom jag i vanliga fall jobbar i miljöer där det finns risk för hot och våld, har jag blivit omplacerad till ett annat kontor och kommer att ha andra arbetsuppgifter. Det känns faktiskt väldigt bra; det är så lugnt och skönt här på kontoret, alla är trevliga, jag har närmare till jobbet och arbetsuppgifterna är inte lika krävande som mina vanliga, vilket jag uppskattar nu i mitt välsignade tillstånd.

I lördags gick Niklas, jag och den här färgklicken till stan för att göra alla möjliga ärenden. Elly behövde en ny cykelhjälm och nya gummistövlar och vi skulle köpa en massa grejer till hennes kalas. För på söndag fyller hon 5! Elly skuttade och sprang hela vägen till stan, förmodligen lättad över att slippa tjocka och knöliga kläder. Att hon sedan valde tajts i caprilängd var kanske en aning överdrivet...

Lunch åt vi på Green Food på Drottninggatan. Vi har ätit där en gång tidigare och de har flera fräscha och supergoda veganska alternativ.

Vi kommer inte att köpa så mycket babykläder eftersom vi har en hel del sparat, och det vi köper ska helst vara begagnat, men den här lilla dräkten kunde jag bara inte motstå. Elly försökte få mig att inte köpa den eftersom hon tyckte att den var skitful...

Till mig köpte jag den här klänningen. Den rymmer magen ett tag till i alla fall. En klar fördel med att inte ha så stor mage är att jag kan ha mina vanliga kläder. Ok, jag kan förstås inte ha alla mina kläder, men mina vanliga tajts funkar, jag viker bara ner linningen under magen, och jag har rätt många klänningar som funkar till.






lördag 26 mars 2016

Påsk! Sol!

Jag är väl en relativt enkel människa, kan jag tänka. Det krävs inte mycket mer än lite vårsol för att jag ska bli pigg, glad och allmänt tillfreds. Idag har jag suttit på mammas och pappas altan och bläddrat i tidningar. Halvlegat i en solstol och nästan somnat, iklädd kortärmad klänning, medan Sojakorven levde runt i magen. Seriöst, hen har varit vild idag. Lika uppskruvad som Elly har varit. Den här klänningen köpte jag förresten på Indiska förra gången jag var gravid och har inte använt den sen dess. Den passar min gravida kropp så mycket bättre än min vanliga. Också är den blommig och jag måste nästan tvångsmässigt klä mig i blommiga klänningar så fort jag anar vår.

 

onsdag 23 mars 2016

Bloggfrossa + Tuffast av alla

Dagens (första) asgarv tackar jag Bloggfrossa och Josefine för. Jag har läst deras bloggar i många, många år och tröttnar aldrig. Allra bäst är de när de bloggar om varandra, jag frustskrattar varje gång.

söndag 20 mars 2016

Snap

Alltså, det där med Snapchat är ju rätt kul ändå, så handen upp alla som har Snapchat, för jag vill följa fler! Mitt nick är deer_fifi där. 

Pretty in pink

En liten reminder till mig själv: jag borde alltid ha (åtminstone lite) rosa i håret. Så smidigt att göra, så piffigt. Eftersom jag har ganska ljust hår bleker jag aldrig håret innan jag har i extremtoning. Innan har jag använt ljusare färger, men den här gången kände jag för en knalligare rosa. Så här ser den ut efter en tvätt, så jag hoppas att den kommer att hålla ett tag.

torsdag 17 mars 2016

Titta, det växer!

Eftersom jag relativt nyligen har börjat lära mig att ta hand om krukväxter (lärt mig som i att inte ALLA dör inom ett par månader), och faktiskt har börjat tycka att det är riktigt kul med gröna växter, är jag oerhört fascinerad av det som växer här hemma. Jag kan gå runt i lägenheten och bara beundra mina växter, med rynkad panna undra om jag har gett någon stackare för mycket vatten och om någon annan kanske behöver mer ljus.
 
För någon vecka sen sådde Elly och jag lite fröer i ett miniväxthus. Det blev sommarblommor, basilika, sallad och solros. Jag vet inte ens om dessa frön ska/bör/kan odlas inomhus på det här sättet, men jag tänkte att vi chansar. Och det började växa redan efter två dagar. Sen har både Elly och jag följt tillväxten med spänning. Varje dag vattnar vi jorden med sprayflaska och idag fick vi ta bort locket på växthuset eftersom solrosorna har blivit så långa. Nu är det nog snart dags att plantera över växterna till krukor. Förutom de små stackarna som precis har börjat växa upp.
 
Vi satte lite gammal hederlig smörgåskrasse också. På hushållspapper, som skulle hållas fuktigt. Vi var nog med att vattna både morgon och kväll, men fick snabbt erfara att det inte räcker, utan att en helst ska vattna så ofta en kommer åt. Learning hy doing va.

 

tisdag 15 mars 2016

Vecka 26

Nu är jag plötsligt i vecka 26 och det känns som om tiden verkligen har sprungit fram sen vi var på rutinultraljudet i vecka 20, trots att jag blev flyttad 6 dagar så att jag praktiskt taget var i vecka 20 i två veckor. Jag mår fortfarande illa, men illamåendet är inte lika ihållande som förut och jag kräks inte så ofta. Förutom det mår jag jättebra, har inte ont någonstans och jag njuter verkligen av att vara gravid. Bäbin, som vi ibland kallar för Sojakorven, sparkar och lever runt i magen och det är så mysigt att bara sitta med en hand på magen och försöka föreställa mig att den om några månader kommer att vara utanför min kropp. Elly följer graviditeten med spänning och vi pratar mycket om hur vi tror att livet med en bäbis kommer att vara och en del om förlossningen och hur den kan tänkas gå till. Hon är SÅ förväntansfull och tycker att det här med graviditet är något som tar väldigt lång tid.

 

Det är så många som har sagt att när en väntar andra barnet hinner en inte tänka så mycket på att en är gravid, men jag tycker allt att jag är nästan lika närvarande och medveten den här gången. Men det kanske beror på att Elly är ganska stor nu och att det faktiskt var fem år sen jag var gravid, så det känns nästan lika spännande som förra gången.

Jag är en riktig gravidmagenörd, va. Jag älskar när folk lägger ut bilder på sina magar och jag kan inte få nog av min egen. En bra grej med att ha en blogg är ju att det går att se tillbaka, så jag kollade på magbilder från förra graviditeten och konstaterade snabbt att magen var större förra gången, precis som jag har anat. Jag som hade trott att det skulle bli tvärtom...

 

fredag 11 mars 2016

Cykelromantik

Idag cyklade jag för första gången sen innan jul. Ni vet, jag var ledig och bortrest över helgerna och när jag började jobba igen blev jag sjuk direkt och hade sedan mördarhosta i 7-8 veckor, så att cykla var det inte att tala om. Och när hostan var så gott som bra kom det snöslask, var halt, spöregnade eller annat otyg som gjorde att jag bara inte kom mig för att cykla. Men idag tyckte jag att det var den perfekta dagen för årets första cykeltur. Det var kyligt i morse, men solen sken och det kändes som att det skulle bli en fin dag. Jag har saknat cyklingen så mycket att det nästan kändes magiskt att rulla ner för krönet och se staden badande i morgonsol nedanför mig. Och jag kände mig så mycket piggare när jag kom fram till jobbet än vad jag gör när jag åker buss.

 

Det kändes förstås tyngre när jag cyklade hem, då det är mer uppförsbackar på det hållet, och det var tydligt i hela kroppen att jag har tappat en hel del styrka och kondition i år. Och så är jag ju faktiskt gravid i vecka 25 och har således mer blod i omlopp som hjärtat ska pumpa runt, så det är ju inte så konstigt att jag blev andfådd i backarna. Men ändå. Frihetskänslan som cyklingen ger är oslagbar!

onsdag 9 mars 2016

En kommentar och en fråga jag får minst en gång om dagen

  "Åh, vad liiiiten din mage är! Du skulle ha sett mig, jag var helt enorm och gick upp 30 kg!"

Är 30 nån slags magisk siffra? Varför går ingen upp 25 eller 35 kg? Och varför bara måste folk kommentera andras kroppar? Varför är det förresten ingen som tänker på att jag har ca 15 veckor kvar, det är ju inte så att jag är höggravid än?

  "Vet ni vad det är/blir?"

En människobäbis. Eller vi utgår ju från det och hade blivit förvånade om det kom ut en kattunge.





lördag 5 mars 2016

Helg utan barn

Igår blev Elly hämtad av sin farmor på förskolan och de åkte hem till farmodern i skärgården, där Elly ska vara hela helgen. Jag passade på att gå på stan en sväng efter jobbet, mest bara för att jag inte hade någon förskoletid att passa, men även för att jag behövde ett par nya byxor nu när jag inte kan ha mina jeans längre. Alltså, jag älskar tajts har har haft det jämt de senaste månaderna, men jag är lite sugen på att ha byxor och t-shirt (eller kommer att bli när det blir varmare) och jag har egentligen inga problem med att ha tajts som byxor (pga tajts ÄR byxor), men jag skulle inte känna mig bekväm i det på jobbet. Det slutade med att jag köpte fyra par, alla jag provade, med motiveringen att de inte bara är bra att ha när jag är preggo, utan att de även är typiskt bra föräldraledigbyxor.

 

Efter stan åkte jag hem, konstaterade med Niklas att det var underligt tyst och tomt hemma, åt två mackor (mackor är det godaste jag vet för tillfället, vill gifta mig med en macka) och sen la jag och Niklas oss och vilade en stund. Niklas somnade, men jag blev rastlös och gick upp och gjorde några yogaposer innan jag svidade om och bättrade på sminket, för vi skulle på tapaskväll med andra föräldrar från Ellys förskola. Det blev en sån jäkla trevlig kväll. God mat och roliga och intressanta samtalsämnen. Jag hade räknat med att bli sömnig 21-snåret, men jag var fan pigg hela kvällen och vi kom inte hem förrän vid 1.

 

Idag sov vi till 12. Skojar bara, jag kan ju inte sova länge heller! Men jag sov nästan till halv 8, vilket jag var nöjd med. Sen gick jag upp och gjorde gofrulle, som vi åt i sängen medan vi såg Säsongsavslutningen av Daredevil på Netflix. Alltså, långfrukost i sängen framför en tv-serie, det händer ju inte alltför ofta sedan vi fick barn, men förr var det en av våra bästa grenar. Efter frukosten har jag tränat (dansklass), duschat och tvättat håret (tvättar det en gång i veckan), ätit lunch framför ett avsnitt av Jessica Jones, slappat, städat toan, handlat, ätit mackor och tittat på två avsnitt av Jessica Jones, tagit hand om tvätten och nu har jag satt in en tacogratäng i ugnen. En sån där med nachos, som en slags vuxen version av chips till middag. Men det är inte klokt vad mycket mer en hinner med när barnet är borta. Och vad mycket tid en får till att titta på TV-serier!

torsdag 3 mars 2016

Jag måste ha gått och blivit gammal

Ja, för det är väl bara gamla människor som stör sig på att folk som ska gå av bussen, och som sitter innerst, inte säger "ursäkta mig" eller liknande, utan bara reser sig upp och liksom lutar sig utåt mot gången? Men seriöst, har folk helst slutat att prata med varandra?

fredag 19 februari 2016

Fredagsmyz

"Om ni vill kan ni få pilla mig mellan tårna"

måndag 15 februari 2016

Så, nu har bäbin en vagn

Så, då har vi en barnvagn. Vår förra sålde vi eftersom vi, dels inte räknade med fler barn och dels tyckte att den var lite väl klumpig att köra med här i stan. När jag var gravid med Elly kändes det viktigt för mig att köpa en ny barnvagn, jag ville gå omkring i affärer och provköra, klämma, känna och jämföra. Den här gången vill vi köpa så mycket som möjligt begagnat. Det kommer inte att bli fler barn nu och det känns onödigt att köpa en massa nytt som bara ska användas till ett barn och det finns så mycket bra bäbisgrejer på andrahandsmarknaden. Vi började kolla lite på barnvagn på Blocket härom veckan, vi tänkte att det är lika bra att vi börjar hålla utkik, så köper vi en när vi hittar en som känns bra, och i lördags hittade jag en som verkade bra. Jag gjorde ordentlig research kring just den vagnsmodellen; läste recensioner och försäkrade mig om att vagnen är stabil, att den går att köra i snö och terräng, att den är smidig att köra, att den inte är klumpig, att den inte är för låg etc. Efter att ha läst allt positivt om just den vagnen (som även hade blivit utsedd till bäst-i-test!) ville jag förstås ha just den vagnen, men den som fanns på Blocket var förstås såld. Då blev jag som besatt och dammsög Blocket och grupper på FB efter just en sån vagn, men fick inte napp. Men så igår kom det plötsligt upp en till vettigt pris på blocket och jag hann slå till före någon annan och åkte och hämtade vagnen, så nu behöver vi inte tänka mer på det och vi har en fin Brio Smile som står och väntar på bäbin. 

Förresten, det är med att åka kollektivt och promenera med en vagn utan barn i, men med en sittdel liggande i liggdelen, det känns ju lite udda. Särskilt när jag av gammal vana, det sitter väl i ryggraden, började gunga vagnen lite lätt när jag väntade på spårvagnen.

måndag 8 februari 2016

2 korta yogavideos

Har du ont om tid, men vill hinna yoga en liten stund? Eller är du, som jag, lite halvkrasslig och inte vill ta ut dig? Eller letar du efter en bra uppvärmningssekvens? Här är två videos som jag gillar:


Superhärliga Adrienes video väcker kroppen och mjukar upp den på ett skönt sätt. Perfekt att köra på morgonen, eller kanske när du kommer hem från jobbet för att varva ner.



Candace guidar dig med sin behagligt mjuka röst genom ett skönt flow. Lite mer avancerad än den första videon. 

Jag körde båda två nu ikväll och det kändes som lagom ansträngning för mig just nu, eftersom jag fortfarande hostar en hel del och jag känner verkligen att kroppen inte är lika stark som vanligt efter sjukdomstiden. 






torsdag 4 februari 2016

Ynk

I måndags började jag jobba efter att ha varit hemma sjuk i tre veckor. Innan jag blev sjuk hann jag jobba två dagar efter min långa julledighet. Behöver jag ens säga att jag har gått omkring som ett frågetecken på jobbet? Det är så många människor att hålla reda på och så många som pratar att jag blir alldeles matt.

 

I fredags gick jag till vårdcentralen och tog influensavaccinet. Jag hade inte tänkt att ta det, men tänkte att jag förmodligen inte skulle ha mycket till motståndskraft kvar i kroppen efter att ha varit sjuk länge, så jag tog sprutan. Och var så nöjd över att jag inte skulle få influensan om den råkade gå på jobbet. Istället började jag noja över att få magsjuka, när jag såg hur Instagram och FB nästintill svämmade över av kräksjukor. Men så igår kväll blev jag jätteförkyld, ni vet, så där så att näsan rinner non-stop. Och hostan, som har varit bättre, men inte gått över helt, tilltog igen. I morse vaknade jag vid halv fem och låg sedan vaken och snorade och hostade tills det var dags att gå upp. Jag är så förbannat trött på att vara sjuk nu! Jag vill inte bli trött av att gå från bussen till jobbet på morgonen och jag vill kunna träna och orka leka med Elly efter jobbet. Ska det vara för mycket begärt? Tydligen.

onsdag 3 februari 2016

Yoga somatics

Igår var jag på min första yogaklass efter sjukdomshaveriet. Jag är ju inte helt återställd än, men tänkte att lite snäll yoga inte kunde skada. Och jag blir så konstig av att inte träna, så jag orkade inte vänta längre. Egentligen skulle jag ha gått på hathayogan som jag brukar gå på, men min yogafröken var sjuk, så det var en yoga somaticsklass istället. Och denna mjuka, långsamma och flödande yogaform var nog perfekt för mig som just nu vill mjuka upp, snarare än att bli stark. Jag har bara testat yoga somatics ett fåtal gånger innan, men om jag skulle försöka förklara vad som är specifikt med just somatics, skulle jag säga att det är att en rör sig mer i de olika asanas, positioner. Om en gör downward facing dog exempelvis, så står en inte still i positionen i några andetag, utan en kan röra höfterna fram och tillbaka, böja och sträcka på ett ben, rotera axlarna lätt etc. En lyssnar på sin kropp och rör sig mjukt och försiktigt efter vad kroppen vill.

 

Det märktes att det var ett tag sen jag var på en yogaklass, för när vi i slutet låg i savasana stensomnade jag, vilket jag aldrig brukar göra längre. I början gjorde jag det däremot nästan jämt.

 

Här kan du läsa mer om yoga somatics.

 

måndag 1 februari 2016

På tal om ultraljud

Jag känner mig fortfarande upprymd efter ultraljudet i torsdags! Det var så häftigt att det verkligen låg en liten människa där inne, med hjärna, magsäck, njurar och allt. Och att ryggraden syntes så tydligt och att den rörde sig i takt med hjärtats slag. Sen tyckte vi att den var lik Elly också, men jag vet inte, alla foster ser kanske likadana ut i magen? Jag var i alla fall tvungen att leta upp Ellys UL-bild och kunde snabbt konstatera att 1) hon gjorde sig bättre på bild och 2) Soya var mer lik Elly på ultraljudet än vad Elly var lik Elly. Soya, förresten, det är arbetsnamnet. Det föll sig så eftersom Soya är det namn som Elly allra helst vill att hennes syskon ska få.

torsdag 28 januari 2016

RUL

Så idag var det dags! Rutinultraljudet! Om jag ska vara ärlig så var jag inte lika orolig som jag var för några dagar sen. Jag har känt små fladdriga rörelser i magen ganska länge, men nu i veckan började jag känna mer tydliga puffar och sparkar, vilket lugnade ner mig ungefär ett halvt ton. Men det var ändå ganska pirrigt idag, både för mig och för Niklas. Men allt såg bra ut! Det var ett riktigt sprattligt litet yngel där inne, som både sparkade och boxades, så det var svårt att få en bra bild. Men vad gjorde det? Barnmorskan betonade att det såg ut som en helt normal graviditet och vi pustade ut. Det enda som var lite trist var att moderkakan ligger både lågt och i framkant, så jag får göra ett nytt ultraljud i vecka 34 för att kolla läget på moderkakan, så den inte är ett hinder för vaginal födsel, för jag vill helst föda vaginalt. Jag är dock inte så orolig för detta, för det var likadant förra gången och då flyttade moderkakan på sig.
 
Elly blev jätteglad över ultraljudsbilden och Niklas skrev ut en kopia på jobbet, som Elly satte upp på sin vägg. Hon är så otroligt förväntansfull och jag är så glad att hon ska bli storasyster. Nu känns det också så himla verkligt med graviditeten och jag vågar vara riktigt glad och förväntansfull jag med!

 

tisdag 26 januari 2016

Yoga, min yoga

Jag har verkligen saknat yogan nu när jag har varit sjuk ett tag. Jag är ju så van vid att yoga åtminstone en liten stund varje dag, att både min kropp och mitt inre skrike efter yoga om jag missar ett par dagar. Jag har försökt att göra några enkla poser och rörelser, som cat/cow och child's pose, för att inte bli helt stel. Allt sängliggande jag har ägnat mig åt på sistone är förstås bra eftersom kroppen behöver vila, men det gör ju inte direkt underverk för flexibiliteten. Hur som helst så har jag knappt kunnat göra de enklaste och mjukaste positionerna ens, eftersom jag bara har hostat så fort jag har rört mig eller bara försökt att andas lite djupare.
 
Men så igår ägnade jag en stund åt mjuka och snälla poser, såna som inte kräver någon styrka eller ansträngning, och det var så otroligt skönt att bara få känna min kropp röra lite på sig och mjuka upp. Och inte bara det; jag kände hur mycket jag har saknat avkopplingen och lugnet som yogan ger mig. Jag känner att jag särskilt behöver lägga fokus på höfter, rygg och baksida lår nu. Mina höfter brukar vara ganska öppna, men de har verkligen blivit stelare på sistone och att jobba på att öppna upp dem ordentligt känns som en bra investering inför förlossningen. Ryggen har blivit stel av allt sängliggande, så jag behöver göra en hel del spinal twists och även öppna upp bröstryggen. Och baksida lår är alltid den del på min kropp som är minst flexibel. Jag gav just mina hamstrings en hel del extra uppmärksamhet under hösten, och det gav faktiskt resultat, men det där är ju färskvara, så nu är det bara att börja om från början. Så nu när jag börjar känna mig bättre ska jag börja yoga varje dag igen, MEN jag ska verkligen anstränga mig för att ta det riktigt lugnt och inte börja med plankor och armbalanser än på ett tag, för nu måste jag framför allt bli frisk.

 

måndag 25 januari 2016

En lite lustig grej bara

Jag har ju hostat som en galning de två senaste veckorna, både dag och natt. Det lustiga är att Elly, som sover mellan mig och Niklas, inte har vaknat en enda gång av mitt hostande, men så fort Niklas snarkar lite, eller bara råkar andas högt i sömnen, då vaknar hon direkt!

söndag 24 januari 2016

Hjärnspöken

Förra gången jag var gravid var jag inte så orolig. Det hade tagit så lång tid att bli med barn att det liksom bara kändes som att ni när jag äntligen var gravid, skulle det gå vägen. Visst, lite nervös inför ultraljudet var jag väl, men annars var jag rätt cool (förutom hormonutlösta gråtattacker och sånt). Men den här gången började jag oroa mig för missfall nästan från början, för det gick så fort att bli gravid att jag blev misstänksam. Och någon slags logik sa till mig att det gick för enkelt för att allting ska gå vägen. Det var inte så att jag oroade mig dygnet runt, för oftast var jag glad och såg fram emot att få ett barn till, men oron fanns ändå där i bakgrunden. Sen kom blödningarna. Först en liten droppe blod på papperet när jag torkade mig efter att ha kissat. Dagen efter en droppe till. Efter några dagar var det rosa flytningar och dagen efter det rann det ljusrött blod ur mig. Niklas fick gå iväg till bensinmacken och köpa bindor och jag var säker på att det var kört, för inte var det här en av de där mindre blödningarna som är helt ofarliga som det står om på 1177. Hela natten låg jag och vände och vred på mig medan jag väntade på att jag skulle få kramper i magen och att embryot skulle komma ut. Men blödningen avtog framåt morgonen, jag lyckades få en tid för ultraljud på en privat gynmottagning samma eftermiddag och allt såg bra ut. Det såg även bra ut två veckor senare när jag fick göra ett ultraljud på min vanliga barnmorskemottagning.
 
Efter det tänkte jag inte så mycket på missfall. Åtminstone inte när vecka 12 var förbi. Men sen blev jag sjuk (för två veckor sen) och det misstänktes influensa, som inte är bra för fostret, och lunginflammation, som inte heller är bra för fostret. Det visade sig att jag hade luftrörskatarr och jag pustade ut i några dagar. Tills jag inte blev bättre, sökte på nytt och fick reda på att jag har mycoplasma lunginflammation. Det här med att jag inte blev bättre tärde så mycket på mig och jag oroade mig så mycket för att bäbin skulle få bakterier och bli sjuk. Jag försökte ta reda på vad som kunde hända med bäbin, men det var ingen som svarade, vilket gjorde mig ännu oroligare. "Det är säkert ingen fara" biter liksom inte på mig när jag väl har börjat oroa mig.
 
Och så började rutinultraljudet närma sig och oron hopade sig. Oro för att bäbin har dött, för rörelserna jag känner kan ju vara inbillning. Oro för fosterskador som kan göra att det inte blir någon bäbis över huvud taget. Och jag började noja över att min mage inte växer. Tänk om det tyder på att fostret inte växer?
 
Nu är det några dagar kvar till ultraljudet och jag är inte hypernervös längre, utan i takt med att jag har börjat bli bättre från lunginflammationen har jag lugnat ner mig lite. Men jag längtar bara efter att få det överstökat, så jag kan gå vidare.