torsdag 2 april 2015

MENSHELVETET

Förr fick jag PMS ett par dagar innan mensen kom. Och när mensen väl kom blev allt bra igen. Åh, vilken enorm lättnad det var! Nu har jag sällan PMS, utan istället bara MS, alltså inget pre. Så när mensen kommer bryter jag ihop/gråter/blir arg/vill dö/whatever. Som igår. Mensen kom tidigt på kvällen. Allt var frid och fröjd i några timmar, sen yogade jag och klarade inte av en position som jag övade på och då kände jag att jag aldrig mer ville yoga, att jag inte bara var dålig på yoga, utan på precis allt. Jag kände mig ful, tjock och äcklig. Jag hatade Niklas för att han brydde sig om mig och jag gick och la mig istället för att titta på TV-serier och äta snacks med Niklas. Och alla dessa negativa känslor kom så himla fort! Från att allting var bra blev hela mitt liv en katastrof och även om jag fattade att det var hormoner som gjorde det här med mig, så blev det inte lättare att hantera det. Sen sov jag nästan 9 timmar och vaknade med en lite ledsen, men inte katastrofal känsla. Och nu sitter jag på jobbet och känner mig mest skör.

Och jag fattar inte vad som händer med hormonerna. Det är ju gulkroppshormonet som får oss att må dåligt när vi har PMS. När mensen kommer sjunker nivåerna av gulkroppshormon och östrogenet ökar - vi mår bra igen. Det som händer med mig är ju helt koko! Har jag börjat må dåligt av östrogen istället? Eller sjunker gulkroppshormonet undan lite sent bara? Vem vet, vem vet...

onsdag 1 april 2015

Barn är härliga

Jag kryper ner i sängen bredvid Elly som sover djupt. Hon suckar till i sömnen, vänder upp rumpan mot mig och lägger en ordentlig pysprutt. Doften av sur äggfis sprider sig. Elly vaknar till, säger förtvivlat att det luktar blä, snyftar till och somnar om. Kvar ligger jag med näsan full av äggfis och hjärtat fullt av kärlek.

tisdag 31 mars 2015

Flummet

När jag började med /hemma/yoga i december 2013 var det dels för att jag ville bli mindre stel i kroppen och dels för att jag ville bli bättre på att slappna av och på att vara i nuet, dvs inte planera, planera och planera hela tiden. Vad jag inte ville ha var flummet. Jag ville inte ha mantran, prat om energier eller en massa meditation. Det var ju hippietjafs. Men nu har flummet och hippietjafset smugit sig på mig och jag har tagit emot det med öppna armar! Ok, jag köper inte allt, men jag mår så fruktansvärt bra av meditation, det här med att känna positiv energi känns inte så underligt längre och förra veckan på restorative yogaklassen jag brukar gå på använde vi ett tyst mantra när vi tränade på ujjayi-andning (en speciell sorts andning som används inom yoga) och jäklar, vilken upplevelse det blev! Jag kom liksom till en helt ny nivå i meditationen och blev efteråt alldeles överväldigad av känslor av lättnad och tacksamhet. 

Att jag har börjat ta till mig fler delar av yogan, och inte bara de fysiska, gör att yogan har blivit så mycket större och viktigare för mig. Det handlar inte bara om vad som händer på mattan längre, utan yogan börjar få allt större inverkan på mitt liv och det känns som om jag har hittat hem.

Peace!

/HippieFifi

lördag 28 mars 2015

Riddare mitt ibland oss

Idag var det extra spännande i lekparken, för plötsligt tågade det in en samling riddare! Det visade sig vara ett gäng lajvare som skulle föreställa legosoldater frön 1500-talet.
Elly: "men är det riktiga riddare?"
Jag: "nej, de är inte riktiga"
Elly: "men jag såg att en rörde på sig?!"
Jag: "nu ska de börja slåss med sina lansar!"
Elly: "på varandra eller på oss?"
 
Jag beundrar verkligen den här typen av nördighet. Jag menar, de här människorna måste vara så otroligt hängivna som lägger en massa pengar på utrustning, syr kläder, åker på konvent osv. För att inte tala om all tid som en sån här hobby måste ta i anspråk. Det är rätt häftigt att våga satsa så här mycket på en hobby ändå, särskilt som den är så snäv.
 

 

fredag 27 mars 2015

Grrrl Collection goes NYC






follow_us_TV03

Tjejerna bakom en av mina favoritbloggar, Grrrl Collection, vill åka till New York för att göra awesome riot grrrl TV! För att kunna göra det kör de en kampanj på Indiegogo där de samlar in pengar till projektet. Eftersom jag älskar Grrrl Collectionbloggen, som skriver herstory och som lyfter fram kvinnor inom musik, film, konst mm, tror jag att deras TV-show kommer att bli grym! Men för att den ska bli av behövs det mer pengar. Jag bidrog precis med en slant, och vet ni vad? Om en bidrar till kampanjen får en en schysst present som tack; jag fick en gympabag med riktigt nice tryck! Men skynda, det är bara några dagar kvar på kampanjen!

torsdag 26 mars 2015

Om att skylla på offret

Hur glad jag än är över allt stöd jag har fått i samband med de där sms-en, så är det en sak som har stört mig, och det är att några personer har sagt till mig att jag inte skulle ha svarat på hans sms från början. Att mina svar triggade igång honom mer. Och så kan det väl vara, att "fel nummer", "jag vet inte vem du är" och "jag ringer polisen om du skickar fler sms" kan ha triggat honom. Men det spelar ingen roll, för det var aldrig mitt fel att han skickade obehagliga sms till mig. Jag bad aldrig om att han skulle knulla mig och han har gått över en gräns när han skickade sms-en till mig. Han begick en brottslig handling, jag var offret. Jag bär inget ansvar för hans handlingar, lika lite som en person som blir våldtagen bär ansvar för våldtäkten pga klädsel. Har vi inte kommit längre än så här? 

Repetera efter mig nu: DET ÄR ALDRIG OFFRETS FEL!

Dessutom kändes det faktiskt viktigt för mig att sätta gränser, att säga ifrån och inte bara tiga ihjäl honom. Det kändes bra att hota med att gå till polisen för att visa att det han gjorde var fel, även om jag som offer inte ska behöva göra det. Jag har funnit mig i alldeles för mycket i mitt liv och jag har verkligen fått öva på att säga ifrån om både det ena och det andra, och nu när jag börjar bli bra på det tänker jag fan inte sluta.

Förresten så fick jag hem brev från polisen om att förundersökning inte kommer att inledas, då det är uppenbart att det inte går att utreda vem som skickade sms-en. Det var absolut inte oväntat, men det känns för jävla trist att aset bara kan fortsätta sitt liv som vanligt.

tisdag 24 mars 2015

Åh, du ljuva dagsvila

När jag vaknade i morse kändes förkylningen bättre, men istället var mina ögon nästan helt ihopklibbade. När jag hade tvättat bort allt kladd, som började komma tidigt igår kväll och som jag inte kunde låta bli att pilla bort hela tiden, var ögonen helt röda och uttorkade, samtidigt som det kom nytt, tjockt klet. Jag tänkte att det måste vara ögoninflammation, så jag stannade hemma från jobbet. Under förmiddagen körde jag med vanliga ögondroppar i omgångar och till sist var ögonen så gott som bra igen. Istället fick jag ont i magen och det har jag fortfarande. Alltså, vad är det här? Kom igen kroppen!
 
Hur som helst så var det väldigt skönt och välbehövligt att få tillbringa en del tid i sängen idag också. Att ligga och vila på dagen är nog den största lyxen jag kan tänka mig. Ok, kanske inte den allra största lyxen what so ever, men den största som liksom finns inom räckhåll. Också passade jag på att lägga in tvätt och dusch och tvätta håret för att slippa göra det nu ikväll. Yogade lite lugnt gjorde jag också. Så väldigt bra dag måste jag säga, trots att jag var sjuk. Eller kanske just för att jag var sjuk...
 

 

Tacksamheten

TACK för all omtanke och all pepp på inlägget om sms-en från aset. Om hela den här grejen har fört med sig nåt gott, så är det att jag har insett att jag faktiskt har många omkring mig som är beredda att hjälpa till om det behövs, för det är så många som har erbjudit sig att sova över, frågat om Elly och jag vill bo hos dem ett tag eller erbjudit sig att söka upp aset och ta med sig diverse tillhyggen, hehe. Så tack, det värmer att veta att jag inte är ensam i detta!
 
 

 

Unbreakable Kimmy Schmidt

(Bilderna är skärmdump från Netflix)


Igår började jag kolla på Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix och den är SÅ skön! Den handlar om 29-åriga Kimmy, som blir befriad efter att ha varit tillfångatagen av en sektledare och levt under marken i 15 år, och som bestämmer sig för att flytta till New York. Världen har förstås förändrats en hel del under de gångna 15 åren och det är så kul när Kimmy upptäcker allt nytt, som smartphones och selfies. Unbreakable Kimmy Schmidt är färgstark, har roliga karaktärer och är underhållande och glättig, men med djupare innebörder och Kimmy är riktigt kick-ass-cool på ett töntigt sätt. Tina Fey, som har gjort serien är ett geni! Men det var visserligen inget nytt.

 

måndag 23 mars 2015

Idag sjukanmälde jag mig

Idag gjorde jag något så tokigt som att jag sjukanmälde mig! Det tog dock en hel morgons velande fram och tillbaka innan jag tog beslutet att jag faktiskt kände mig för dålig för att jobba och att jag minsann har rätt att vara hemma då. Att det ska vara så svårt! Och att det ska vara så svårt för den här förkylningen att ge med sig! Nu har jag haft ont i halsen och varit småsnorig i en och en halv vecka. I helgen blev det lite värre och i natt var halsen så svullen att jag inte kunde svälja. Och denna matthet! Helt slut. Men ingen feber. Jag tog tempen fem gånger i morse, för jag önskade att jag skulle ha feber så jag kunde vara hemma med gott samvete. Men sen intalade jag mig att en får vara hemma ändå och efter det ägnade jag mig åt det som jag i hemlighet har drömt om sen Elly började förskolan: jag lämnade Elly på förskolan, gick hem, kröp ner i sängen och låg sedan där resten av dagen (well, fram till tidig eftermiddag då det var dags att hämta hem barnet) och tittade på TV-serier och drack te och åt glass. Livin' the dream liksom.

Veganska maränger

Efter att kanske hundra människor i olika vegangrupper på FB postat bilder på maränger gjorda på kikärtsspad, var jag bara tvungen att testa själv. Så förra helgen tog Elly och jag fram elvispen och vispade och vispade och vispade och till sist blev det supergoda maränger av perfekt konsistens. Jag tyckte att smeten hade en bismak av kikärtor, men de färdiga marängerna hade helt tappat den smaken. Jag fattar inte hur någon kom på idéen att vispa upp kikärtsspad, men människan som kom på det måste vara ett geni!
Så, hur gör en då?
 
Du behöver:
Spadet från ett paket kikärtor (tetra eller burk)
1,5 dl socker
1/2 tsk pressad citron
En gnutta vaniljpulver
 
Sätt ugnen på 100 grader och lägg bakplåtspapper på två plåtar.
Vispa kikärtsspadet med en elvisp så att det blir ett ganska kompakt skum. Tillsätt övriga ingredienser och vispa tills bunken går att vända upp och ner utan att smeten rinner ner. (Ja, det tar en bra stund. Men håll ut, de färdiga marängerna är värt allt vispande!) Klicka sedan ut smeten på plåtar och grädda i 90 minuter (jag kör på varmluft och båda plåtarna samtidigt) Därefter stänger du av ugnen och låter plåtarna stå kvar tills både ugnen och plåtarna har svalnat, gärna ännu längre. Och sedan är det bara att njuta av krispigt goda maränger! Du kan också experimentera med olika smaksättningar; igår delade jag upp smeten i tre bunkar och smaksatte en med blåbärspulver, en med carobpulver och en med lakritspulver. Blåbärsmarängerna fick en fin, lila färg, carobmarängerna smakade kola och lakritsmarängerna blev söta utanpå och salta inuti. Mums!

 

Om att bli sexuellt ofredad

Några av er märkte att jag låste bloggen förra veckan. Det hände nämligen en grej som gjorde att jag ville ligga lite lågt ett tag, så jag låste Instagram, bloggen och Twitter, men nu känner jag att det har passerat och det passar inte mig att vara hemlig, så nu är bloggen och Instagram upplåsta igen!

 

Natten till förra måndagen fick jag ett antal obehagliga sms från en person som hävdade att hen var utanför och ville bli insläppt. Hen skulle stoppa sin kuk i min mus och anal och jag skulle få reda på vem hen var efter att vi hade haft sex. Vi hade tydligen stämt träff på nån community på nätet och när jag hotade med polisen svarade personen att hen inte var rädd för polisen, eftersom hen har en massa info i datorn om att jag säljer sex och sprider falska uppgifter på nätet. Om det "bara" hade varit detta hade jag kanske inte blivit rädd, men när personen använde mitt förnamn och skrev att hen visste att min kille inte är hemma, då blev jag skärrad och kände mig otrygg. Jag kollade upp telefonnumret som sms-en kom ifrån och det tillhörde en 37-årig man i Göteborg.

 

Jag sov inte mycket mer den natten, eftersom det hela kändes så olustigt. Eftersom personen använde mitt förnamn och skrev att vi hade träffats på nätet, blev jag nojjig över att någon hade använt mitt namn på det där communityt och jag var rädd att den där mannen faktiskt skulle söka upp mig. Jag funderade på att polisanmäla, men tänkte att polisen säkert inte skulle göra nåt ändå. Sen bestämde jag mig nästan för att gå till polisen, men blev rädd för vad mannen skulle hitta på om han fick reda på att jag gick till polisen. När jag och Elly cyklade iväg på morgonen såg jag mig över axeln mer än en gång.

 

Till sist bestämde jag mig för att anmäla ändå. Dels för att jag tänkte att om den här mannen har passerat en gräns, kan han kanske passera fler och dels för att jag tänkte att han kanske har utsatt fler. Så jag gick till polisen och hade med min kollega som stöd. Jag blev väl bemött och personen jag träffade skrev ner alla sms, ställde några frågor och undrade om jag ville träffa en psykolog, vilket jag tackade nej till. Sen fick jag veta att det kommer att fattas ett beslut om huruvida en förundersökning kommer att inledas angående sexuellt ofredande, vilket främst skulle bero på om de anser att det finns tillräckligt att gå på. Polisen sa även att det kan vara svårt att gå vidare med detta eftersom mannen bara kan neka till att det är han som har skickat sms-en, att det aldrig skulle hålla i rätten att hävda att det är han som har skrivit dem för att det är hans telefon. Jag frågade hur lång tid det kan ta innan beslutet tas, men det visste hen inte och sa att de har mycket att göra med våldtäkter, slagsmål mm. Jag blev även uppmanad att polisanmäla om det kommer fler sms från mannen, samt att jag skulle vara försiktig, låsa ordentligt om mig, inte öppna dörren om det ringer på och att inte gå ute själv.

 

Jag hade trott att jag skulle bli lugnare av att polisanmäla, men det blev faktiskt tvärtom. Nu kände jag att jag borde vara rädd, samtidigt som jag utgick från att polisen inte skulle kunna göra något. Jag började faktiskt känna mig lite smått paranoid och inte blev det bättre av att det kom ett till sms ("jag är på väg kåt som fan") när jag hämtade Elly på förskolan. När vi kom in på vår gata tittade jag på alla bilar som stod parkerade i närheten och försökte se om det satt en man i någon av dem. Lite senare kom en kompis hem till oss eftersom jag inte vågade vara ensam med Elly och när Elly hade somnat ringde jag och polisanmälde det nya sms-et.

 

Dagen efter kändes det lite bättre, men jag kände mig fortfarande obehaglig till mods. På förmiddagen ringde det en person från polisen och meddelade att de skulle ringa upp den där mannen och fråga vad han håller på med, sen skulle de återkomma till mig. Senare samma dag kom min svärmor hem till oss för att passa Elly medan jag gick på möte på förskolan. Jag hann med ett yogapass innan mötet (halleluja, det var välbehövt att få hjälp att slappna av!) och efter mötet blev jag följd till dörren av en annan förälder. Svärmor sov över hos oss. Sen var det onsdag och jag kände mig inte rädd längre, utan bara arg. Arg på det där jävla aset som hade gjort mig rädd, som hade fått mig att lägga en massa tid på att polisanmäla och att oroa mig och arg för att jag blev tillsagd att vara försiktig, medan aset kan fortsätta med sitt liv som vanligt.

 

Polisen hörde inte av sig igen, så jag ringde upp i fredags. Mannen hade inte svarat i telefon, trots att de hade hade försökt några gånger och de skulle väl göra nåt mer försök. Men allt lät väldigt osäkert, så jag fattar ju att det inte kommer att hända nåt. Men jag är ändå glad att jag anmälde, för det blev en viktig markering för mig själv att jag inte finner mig i vad som helst, plus att det kommer att synas i statistiken. Men jag är kritisk till att polisen sa att de skulle återkomma till mig och inte gjorde det. Jag menar, de måste ju fatta att jag väntar på att de ska höra av sig? Får de ingen utbildning om sånt här? Och jag var ändå tydlig med att jag var rädd och orolig. Och jag fattar att polisen inte har resurser och att det här säkert handlade om en man som bara vill skrämmas, men i de fall där det inte är det? Är det inte bättre att försöka ta tag i sånt här innan det händer något riktigt allvarligt? Jag tycker också att det är konstigt att ingen frågade om jag har nåt ex som är svartsjukt eller har betett sig illa mot mig tidigare, för det är ju inte ovanligt att det är män som kvinnan känner som ligger bakom sånt här.

 

Hur som helst, så är jag glad över att det inte har kommit fler sms och att jag inte känner mig nojjig längre, utan kan leva som vanligt utan att behöva begränsa mig. Egentligen är det kanske dumt att skriva om händelsen så här öppet, men det känns viktigt för mig att berätta om detta och jag har inte gjort nåt fel.

 

Och till sist: KROSSA PATRIARKET så vi slipper sån här skit god damn it!

söndag 15 mars 2015

Söndag. Sol. Kyla. Hisingen.

Dagens äventyr gick till Hisingen där vi mötte upp min kompis Karin och hennes 1-åring. Sen åkte vi ännu längre ut på Hisingen, tills vi kom till Hisingsparken, som visade sig vara ett friluftsområde med motionsspår och fina lekplatser. Elly tog sig an 1-åringen med orden "jag är van vid bäbisar, för jag har flera låtsasbäbisar hemma".
 
Bra dag.

 

lördag 14 mars 2015

Lördag! Sol! En massa bilder!

Idag var det äntligen en Elly-Sofiadag. En sån där dag jag kan längta eftersänder veckorna, en sån där dag då vi inte har en massa planer, utan bara kan ta dagen som den kommer.
Efter frukost gick vi till den mysiga barnbokhandeln Bokskåpet, som ligger en liten bit härifrån. Det var nämligen så att Karin Jacov skulle läsa högt ur sin nya bok Malte och glitterhästen just på Bokskåpet. Karin och jag har följt varandra via våra bloggar och Instagram i några år nu, men det var första gången vi sågs IRL. Och det är så himla coolt att Karin under tiden jag har följt henne har blivit en riktig författare!
Karin har nu skrivit två böcker om Malte Modig. Båda två är fina och mysiga historier med bra genustänk. Det är så härligt att läsa om en pojke som älskar en rosa glitterhäst och som inte är tuff och modig.
Efter sagostunden åt vi sushi. Elly har tjatat om sushi nästan hela veckan, och jag hade lovat henne sushi till helgen.
Det var nog min första veganska köpesushi och den var riktigt nice, särskilt tofun.
Sen gick vi till Vegstore som idag skulle börja rea ut alla varor då de ska stänga igen och flytta till nya lokaler så småningom. Men när vi klev in i affären och möttes av en kö som slingrade sig genom hela lokalen blev vi avskräckta och gick och köpte gelato till Elly istället. Elly åker i stort sett aldrig vagn längre. Men när vi gick hemifrån idag lekte hon att hon var min bäbis och då var hon ju tvungen att åka vagn...
Jag hade på mig skinnjacka (eller "skinn"jacka) och vårskor och frös stundtals så jag blev panikkissnödig, men i solen och i lä var det riktigt skönt. Älskade vår. Mitt pessimistiska barn hävdar dock bestämt att det fortfarande är vinter.
På hemvägen skulle Elly känna på en massa blommor. Också stannade vi till vid en lekpark och lekte affär för ovanlighetens skull. Skojar bara, affär har varit en favoritlek sen Elly var ca 1,5 år...
Sen kom vi hem, picklade en jävla massa grönsaker och spelade bajsspelet, som vi köpte idag. Det var första gången Elly spelade ett spel utan att fuska, tror jag. Men hon vann ändå, alla tre gångerna.
Och nu äter jag popcorn i sängen, eftersom Elly sover på soffan. När hon först sa att hon ville sova där sa jag nej av bara farten. Men sen tänkte jag äh, vad fan, varför inte? Och Elly somnade både smidigt och tidigt, så win win, säger jag.

 

tisdag 24 februari 2015

Barndans - the experience

Elly har börjat på dans den här terminen och idag var jag med för första gången. Och det var lite av en upplevelse. Först berättade den ena ledaren att veckans tema är rock n roll ("vad är rockänråll mamma?" "Det är lite som gubbrock, men inte lika bra") och att det bland annat ska twistas. Sen tillägger hen att föräldrarna kanske har twistat en gång i tiden. Ursäkta? Hur gamla tror hen att vi föräldrar är egentligen? 40-talister? Jag kände mig ungefär som en buggande Kikki Danielsson.

 

När det är dags för twist paras barnen ihop två och två, som de står i ringen. Elly paras ihop med en pojke, men ledaren ångrar sig snabbt och säger till pojken "nej, förresten du får vara med X (den andra pojken), så slipper ni tjejer. Tjejer är så jobbiga". Sen vänder hen sig till Elly och viskar icke diskret "fast egentligen är det killar som är jobbiga". Och jag fattar ingenting. Varför ska 3-5-åringar delas upp efter kön? Varför ska de lära sig att barn av det motsatta könet är jobbiga? Jag funderar på att säga något till ledaren efter passet, men vet inte ens var jag ska börja, så jag säger ingenting, men bestämmer mig för att säga till om det händer igen.

 

 

lördag 21 februari 2015

Tacksamhet typ

"Vad kul vi har haft det idag!"

Skönt att höra kära barn, eftersom du igår sa att jag är så tråkig att du aldrig någonsin vill leka med mig på dagarna igen, utan bara vara med mig på nätterna när vi sover.

 

måndag 16 februari 2015

The fault in our stars

Jag minns inte när det var, men jag minns att jag råkade se en trailer för filmen The fault in our stars och att den var så sorglig att jag kände mig smått melankolisk resten av kvällen. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin se filmen eller läsa boken, eftersom det praktiskt taget stod GRÅTFEST i versaler efter titeln, men jag visste att jag förr eller senare skulle se filmen ändå. Så i fredags när Elly och jag gick in på Pocketshop för att köpa ett par nya Pixiböcker såg jag The fault in our stars på att bord och köpte den fort som attan, innan jag hann ångra mig. Och herregud. Som jag älskar den här boken. Idag har jag längtat till kvällen ända sedan jag vaknade, bara för att jag vill läsa läsa läsa. Det hade jag aldrig räknat med. Jag hade inte heller räknat med att tonårig kärlek inramad av cancer kunde vara så gripande. Gripande, ja. Jag tror att jag är i mood för att ta till mig någonting gripande just nu. Jag har läst drygt halva boken nu och samtidigt som jag vill läsa mer vill jag aldrig att den ska ta slut. Men så fort jag har läst ut den ska jag se filmen, så det här blir väl sorgliga fiktiva veckan här.

 

onsdag 11 februari 2015

Några lösryckta punkter

  • Idag lagade jag, enligt Elly, den äckligaste soppan som någonsin har lagats.
  • Festen jag var på i lördags hade compact disctema, så alla hade med sig cd-skivor. Mycket rolig grej! Vad som är mindre roligt så här i efterhand är att jag fick syn på Totos Africa på en bränd blandskiva och blev helt till mig och sa att vi bara måste lyssna på den. Lite senare tyckte jag att vi skulle lyssna på den igen. Jag fattar fortfarande ingenting.
  • Jag har sett de första avsnitten av Togetherness (finns på HBO Nordic) och sitter och funderar på om jag ska se det senaste. Det finns nog ingenting jag gillar med serien, men jag kan bara inte låta bli att se den, jag dras liksom till spektaklet. Och åh, den är så pinsam att jag vrider mig av obehag av blotta tanken på hur alla försöker för mycket och det bara blir pannkaka av alltihop.
  • Annars kollar vi mest på Bacillakuten för tillfället. Elly säger att hon ska bli läkare när hon blir stor och hon älskar allt som har med skador och sjukdomar att göra. Hon ska även jobba extra som tatuerare.

tisdag 10 februari 2015

Mest ljus

Solen skiner på dagarna. Det är stressigt på jobbet och jag jobbade över både igår och idag. Det är vår i luften och det har hänt någonting tragiskt på jobbet och jag har fått ett sorgligt och ett ledsamt besked. Allting känns ljusare. En del bitar är tunga, men allting är ändå ljusare. Jag känner mig i huvudsak glad och stark, även om det kommer små stunder av ledsenhet.

 

I fredags flexade jag ut tidigare från jobbet eftersom jag inte kunde sluta gråta. Sen kom jag hem, la mig i sängen och bara grät. Allt det ledsna hade tagit över helt och jag började oroa mig för om jag skulle kunna få igenom en sjukskrivning eller inte, om jag skulle börja medicinera och hur jag skulle orka att vara mamma när jag mådde så dåligt. Jag var helt säker på att det var så här det skulle vara. Så där mörkt och orklöst. Jag slumrade till medan Niklas hämtade Elly på förskolan och nör jag vaknade kände jag mig helt bedövad. Det gjorde jag resten av dagen. På lördagen vaknade jag och kände mig ledsen, men gick ändå och tränade på förmiddagen. Efter det hade jag fått en massa ny energi och även om jag var låg så kändes inte allt helt hopplöst längre. På kvällen gick jag på fest. Jag går nästan aldrig på fest. Hade tänkt att skita i att gå eftersom jag tänkte att en massa främmande människor och alkohol säkerligen inte skulle få mig att må bättre. Men sen tänkte jag fuck it, när får jag chansen att gå på fest igen? Så jag glittrade till mig (det var glittertema) och gick dit. Det var skitkul. Alltså, jag tror verkligen jag behövde träffa folk som varken har barn eller som har med jobbet att göra. Jag behövde nog bli lite full, vara uppe sent och bara släppa allt ansvar för andra. Dagen efter sov jag bara till fem, men skit samma det med, det var värt det.

 

Det kommer alltid svackor. Det kommer alltid perioder då jag bara vill lägga mig ner och sluta andas. Ibland är de längre, men oftast är de korta (nu för tiden). Tack gode gud för det. Jag måste bara lära mig att kunna se ett slut på dem när de dyker upp.

 

Jag vill verkligen tacka er alla som har tagit er tid att kommentera här de senaste dagarna. Ni har peppat, brytt er om och fått mig att känna mig mindre ensam. Tack! Just det här med vänskap är ett svårt ämne och jag känner att jag vill skriva mer om det, men det för bli en annan dag.

 

fredag 6 februari 2015

Bara ledsen

Så jävla ledsen. Mycket på jobbet på sistone. Jobbar över. Knappt hunnit träffa Elly under veckorna, vilket hon har påtalat. Skulle ha hämtat Elly på förskolan igår, men blev sen från jobbet igen, så Niklas fick hämta. PMS i början av veckan. Lite nedstämd. Så kom mensen och jag trodde att jag skulle bli glad, men det blev bara värre. Trött på hur saker och ting (inte) fungerar hemma. Trött på att känna ansvar för allting, att inte kunna släppa. Sitter på jobbet och gråter. Funderar på att sjukanmäla mig resten av dagen, men vill inte gå hem. Önskar att jag hade någon att ringa och prata med. Arg på mig själv för att jag inte kan skaffa/behålla vänner. Hade jag varit annorlunda hade jag förmodligen haft någon att ringa nu. Fattar inte hur jag ska orka med allt när jag bara vill gå och lägga mig. Är detta livet? Livrädd att det här inte kommer att gå över. Bara så ledsen.

fredag 30 januari 2015

Cover up

Kära stjärnor, det är inte ni, det är jag. Vi har haft 10 fina år tillsammans, men nu är det dags att gå vidare. Så stjärnorna RIP och hej nya katten i koppen (som förstås bara är påbörjad än så länge, men som ska bli svart och omges av vackra färger)!

Att yogaandas under förkylning

Det bästa med att förkylningen (nästan) har släppt är helt klart att jag kan andas genom näsan igen. Nu när jag har hållit på med yoga ett tag och verkligen har övat på att röra mig med andningen och att fortsätta att andas ut och in ordentligt när jag håller mer fysiskt krävande positioner, istället för att hålla andan som jag lätt gjorde i början, märker jag en sån otrolig skillnad när jag inte kan andas som jag ska. Jag drog ner på träningen när jag var förkyld, men körde 30 days of yoga varje dag och jag märkte direkt att jag inte fick samma flow i rörelserna när jag var täppt i näsan och det blev jättekonstigt när jag andades genom munnen. Å andra sidan lättade täpptheten när jag försökte att djupandas genom näsan. Hur som helst, nu kan jag yoga på som vanligt, hurra!

Slut på yoganörderier för denna gången.

måndag 26 januari 2015

Projekt fota mamman och barnet

Jag tar en massa kort med ifånen. Jag tar kort på allt: mig själv, mat, fina saker, fula saker och en hel massa kort på Elly. Jag älskar att fota med mobilen, det är ett roligt sätt att dokumentera min vardag och jag älskar att kunna titta tillbaka. Och jag tycker att det är kul att leka med bilder; använda filter, ändra ljus, förvränga verkligheten lite. Niklas tar sällan kort, han har helt enkelt inte det intresset. Och det är självklart helt ok. Däremot är det lite trist att det finns en miljon kort på Niklas och Elly tillsammans, som jag har tagit, och att det finns väldigt få kort på Elly och mig. Eller jag tar ju på mig och Elly ibland, men då är det ju selfies och inte bilder på när vi leker, badar, lagar mat eller myser tillsammans. Så nu försöker Niklas och jag påminna varandra om att han ska fota Elly och mig lite oftare. Av bilderna att döma kan jag behöva öva mig på att inte spexa eller posa så fort nån ska ta kort på mig...
Men sen är det ju förstås omöjligt för mig att inte fortsätta att fota mina favoritmänniskor jämnt och ständigt. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

lördag 24 januari 2015

Livin' the dream

Äntligen ligger jag och vilar på dagen! Det har jag längtat efter i prick en vecka nu. Livin' the dream osv.

fredag 23 januari 2015

The ynk

De här bilderna tog Elly på mig tidigare i veckan, då jag var som mest förkyld. För när jag hade vabbat i en vecka och Elly började bli bättre, åkte jag förstås på skiten själv. Jag har sluppit feber, men varit så inihelvete förkyld och matt och jävlig. I onsdags kom Niklas hem, vilket betydde att jag äntligen kunde ligga utslagen och ynklig på soffan efter jobbet (ja, jag sjukanmäler mig bara om jag har feber), men då släppte bomullen i huvudet och jag behövde inte längre gå på pills för att fungera. Tidigare idag postade jag en selfie på instagram och skrev att det finns hopp om att förkylningen ska lämna mig och efter det blev jag förstås sämre igen. Nu vill jag helst bara ligga ner och gråta. Istället sitter jag och snörvlar på en båt, på väg ut i skärgården.

Ett år som vegan, yay!


Den 3 januari var det ett år sen jag lämnade kött och mejeriprodukter bakom mig och började äta veganskt. Från början hade jag tänkt att bara sluta äta kött först och att sedan fasa ut mejeriprodukter och ägg successivt, men sen kände jag att det var lika bra att sluta med allt animaliskt på en gång, eftersom jag var så motiverad till att lägga om kosten ordentligt.

Jag måste säga att det har gått mycket lättare att bli vegan än vad jag hade trott. Men så är det förmodligen lättare att vara vegan nu än det någonsin har varit tidigare; det kommer nya veganska kokböcker, det finns vegansk mat i frysarna på Hemköp, det finns en mängd olika växtbaserade mjölksorter, det är lätt att veganisera vegetariska recept  med t ex havregrädde, fler och fler caféer och restauranger erbjuder veganska alternativ (åtminstone i större städer) och det ligger i tiden att inte äta (så mycket) kött. När jag var på Kanarieöarna fuskade jag dock och åt vegetariskt eftersom det hade varit väldigt svårt att få i mig ordentligt där annars; de la ju för sjutton kött i allt! "Mm, vilken fin linssallad!" Nähä, det var visst korv i. "Åh, kolla bönsalladen!" Ok, det var skinka i osv.

En annan grej som gjorde att det inte var så svårt att sluta äta kött är att jag faktiskt aldrig har varit så förtjust i kött. Jag har liksom gillat rätter som görs på köttfärs och att äta en biff ute nån gång då och då, men jag har alltid tyckt att det är rätt äckligt att skära och tillaga riktigt kött och jag har alltid ätit ganska mycket vegetariskt. Sen har jag ju varit vegetarian tidigare också, ungefär från jag var 16 år och till jag var 22.

Innan jag la om kosten var jag så trött på min repertoar av maträtter. Jag hade ett antal rätter som jag alltid lagade. Ibland försökte jag mig på nåt nytt, men det blev sällan bra, vilket gjorde att jag återgick till mina säkra kort. Därför såg jag verkligen fram emot att laga ny mat. Annan mat. Och det har verkligen varit roligt att laga mat det här året. Jag har lagat raw food, jag har lagat mat som nästan smakar som kött, jag har lagat gamla favoriträtter i vegansk tappning osv. Jag tycker att jag har lärt mig väldigt mycket om mat och jag är hela tiden sugen på att lära mig mer. Sen är det förstås inte alltid jättekul att laga mat när en kommer hem från jobbet, är trött och helst bara vill trycka i sig ett par mackor. Men i det stora hela har jag fått in en ny glädje i matlagningen. Jag tycker även att det är lättare att improvisera i köket nu; jag har alltid bönor, linser, krossad tomat, kokosmjölk och grönsaker hemma och jag hittar ofta på nya variationer av pastasåser, biffar mm.

Hur mår jag av maten då? Det jag var minst nöjd med tidigare, när jag åt kött, var att jag nästan alltid var hungrig och/eller småsugen. Jag åt ofta stora lass med mat som gjorde mig proppmätt för stunden, men efter en timme hade jag världens sötsug. Jag åt ofta godis och kakor mellan måltiderna och på kvällarna, eftersom det kändes som om jag skulle förgås om jag inte fick nåt sött i mig. Detta var något jag verkligen ville ändra på; inte för att gå ner i vikt, utan för att mitt humör var så jäkla beroende av vad jag åt. Det gick upp och ner med blodsockret och jag var så trött på att bli sur och ledsen så fort jag blev lite hungrig. Också tänkte jag på mina stackars tänder. Den stora skillnaden jag märker nu är att jag oftast håller mig mätt längre, förmodligen för att jag tänker extra på att få i mig ordentligt med protein, då blir det mindre snabba kolhydrater och blodsockret håller sig på en jämn nivå. Jag blir därmed inte lika sötsugen längre, och om jag blir sugen mellan måltiderna duger det oftast med frukt, jag tror inte längre att jag ska svimma om jag inte får en kaka i mig illa kvickt. Sedan är det lättare att undvika småätandet när det inte finns lika mycket runt omkring som lockar; när det är fika på jobbet är det aldrig veganskt, det finns sällan någon glass för mig när jag går förbi en glasskiosk osv. Och ju mindre sött jag äter, desto mindre sötsugen blir jag. Det känns så jäkla skönt att vara ur den där dumma spiralen. (Obs! Jag har inte blivit världens hälsofreak! Oftast äter jag hyfsat nyttigt, men jag har inga problem med att äta pizza då och då, eller att trycka i mig 300 g chips på en timme. Jag förbjuder mig inte att äta vissa saker, utan jag äter det jag känner för, så länge det är veganskt då)

Just det här med jämnare blodsocker, längre mättnadskänsla och jämnare humör är väl den största skillnaden jag märker av på kroppen. Men sedan tycker jag att jag har fått bättre hy; jag har fortfarande fet hy, men det har jag alltid haft och kommer nog alltid att ha, men jag får mycket mindre finnar nu och jag tycker att hyn ser friskare ut.

Men framför allt så känns det bra att äta veganskt, både fysiskt och psykiskt.  Jag känner mig piggare och sundare och jag har annan känsla av välbefinnande. Det känns liksom bra att ha gjort ett val som är bra för djuren, bra för miljön och bra för mig själv.

Den 3 januari bestämde jag mig för att fira årsdagen med att beställa tröjan på bilden ovan. Grönkål är ju något av det godaste jag vet, så det blev en fin present till mig själv!

lördag 17 januari 2015

Att vara sin egen smed, kind of...

"Äter du snor, Elly?"

"Ja, det är gott, vill du smaka?"

 

Alltså, jag vet inte om jag fascineras mest över att (små) barn kan vara så äckliga eller att de ännu inte har börjat äcklas över sånt som kommer ur kroppen. Så unga och oförstörda. Det har ju sin charm.

 

torsdag 15 januari 2015

Nicecream

Här kommer ett av mina bästa tips: om du har bananer som börjar bli övermogna, dela dem i bitar och frys in dem. När du sedan blir sugen på glass (elle smoothie) är det bara att plocka fram bananbitar motsvarande 1-2 bananer, låta dem stå framme en stund och sedan tillsätter du en näve frysta hallon och ca 1/2 tsk lakritspulver och stavmixar allt tills du har fått dig en skål med glass. Sen är det bara att njuta!

 

Smaksättningen kan förstås varieras i det oändliga; skippa hallonen och lakritspulvret och tillsätt en stor klick jordnötssmör och/eller ett par skedar kakao. Eller blåbär, eller kokos... Det fiffiga med att använda bananer som är lite bruna är att de är så pass söta att du inte behöver söta glassen ytterligare, om du inte vill ha en extra söt glass förstås. Om jag ska äta nicecream eller (nanaicecream=bananaicecream) innan eller efter träning tillsätter jag ibland lite proteinpulver. Ett annat tips är att toppa glassen med hackade nötter.

 

onsdag 14 januari 2015

Svett och avslappning

Svärmor kom hit och jag stack iväg och dansade både zumba och nia. Svettades, blev alldeles slut och hade vansinnigt roligt. Kände mig genuint glad och tacksam. Sen kom jag hem, duschade och gjorde dagens pass av 30 days of yoga. Jag hade tänkt att spara det tills i morgon, men jag kände att jag hade ett sånt skönt flow, så varför inte bara köra på? Jag älskar yoga. Älskar. Längtar redan tills i morgon då jag får yoga igen.