måndag 8 februari 2016

2 korta yogavideos

Har du ont om tid, men vill hinna yoga en liten stund? Eller är du, som jag, lite halvkrasslig och inte vill ta ut dig? Eller letar du efter en bra uppvärmningssekvens? Här är två videos som jag gillar:


Superhärliga Adrienes video väcker kroppen och mjukar upp den på ett skönt sätt. Perfekt att köra på morgonen, eller kanske när du kommer hem från jobbet för att varva ner.



Candace guidar dig med sin behagligt mjuka röst genom ett skönt flow. Lite mer avancerad än den första videon. 

Jag körde båda två nu ikväll och det kändes som lagom ansträngning för mig just nu, eftersom jag fortfarande hostar en hel del och jag känner verkligen att kroppen inte är lika stark som vanligt efter sjukdomstiden. 






torsdag 4 februari 2016

Ynk

I måndags började jag jobba efter att ha varit hemma sjuk i tre veckor. Innan jag blev sjuk hann jag jobba två dagar efter min långa julledighet. Behöver jag ens säga att jag har gått omkring som ett frågetecken på jobbet? Det är så många människor att hålla reda på och så många som pratar att jag blir alldeles matt.

 

I fredags gick jag till vårdcentralen och tog influensavaccinet. Jag hade inte tänkt att ta det, men tänkte att jag förmodligen inte skulle ha mycket till motståndskraft kvar i kroppen efter att ha varit sjuk länge, så jag tog sprutan. Och var så nöjd över att jag inte skulle få influensan om den råkade gå på jobbet. Istället började jag noja över att få magsjuka, när jag såg hur Instagram och FB nästintill svämmade över av kräksjukor. Men så igår kväll blev jag jätteförkyld, ni vet, så där så att näsan rinner non-stop. Och hostan, som har varit bättre, men inte gått över helt, tilltog igen. I morse vaknade jag vid halv fem och låg sedan vaken och snorade och hostade tills det var dags att gå upp. Jag är så förbannat trött på att vara sjuk nu! Jag vill inte bli trött av att gå från bussen till jobbet på morgonen och jag vill kunna träna och orka leka med Elly efter jobbet. Ska det vara för mycket begärt? Tydligen.

onsdag 3 februari 2016

Yoga somatics

Igår var jag på min första yogaklass efter sjukdomshaveriet. Jag är ju inte helt återställd än, men tänkte att lite snäll yoga inte kunde skada. Och jag blir så konstig av att inte träna, så jag orkade inte vänta längre. Egentligen skulle jag ha gått på hathayogan som jag brukar gå på, men min yogafröken var sjuk, så det var en yoga somaticsklass istället. Och denna mjuka, långsamma och flödande yogaform var nog perfekt för mig som just nu vill mjuka upp, snarare än att bli stark. Jag har bara testat yoga somatics ett fåtal gånger innan, men om jag skulle försöka förklara vad som är specifikt med just somatics, skulle jag säga att det är att en rör sig mer i de olika asanas, positioner. Om en gör downward facing dog exempelvis, så står en inte still i positionen i några andetag, utan en kan röra höfterna fram och tillbaka, böja och sträcka på ett ben, rotera axlarna lätt etc. En lyssnar på sin kropp och rör sig mjukt och försiktigt efter vad kroppen vill.

 

Det märktes att det var ett tag sen jag var på en yogaklass, för när vi i slutet låg i savasana stensomnade jag, vilket jag aldrig brukar göra längre. I början gjorde jag det däremot nästan jämt.

 

Här kan du läsa mer om yoga somatics.

 

måndag 1 februari 2016

På tal om ultraljud

Jag känner mig fortfarande upprymd efter ultraljudet i torsdags! Det var så häftigt att det verkligen låg en liten människa där inne, med hjärna, magsäck, njurar och allt. Och att ryggraden syntes så tydligt och att den rörde sig i takt med hjärtats slag. Sen tyckte vi att den var lik Elly också, men jag vet inte, alla foster ser kanske likadana ut i magen? Jag var i alla fall tvungen att leta upp Ellys UL-bild och kunde snabbt konstatera att 1) hon gjorde sig bättre på bild och 2) Soya var mer lik Elly på ultraljudet än vad Elly var lik Elly. Soya, förresten, det är arbetsnamnet. Det föll sig så eftersom Soya är det namn som Elly allra helst vill att hennes syskon ska få.

torsdag 28 januari 2016

RUL

Så idag var det dags! Rutinultraljudet! Om jag ska vara ärlig så var jag inte lika orolig som jag var för några dagar sen. Jag har känt små fladdriga rörelser i magen ganska länge, men nu i veckan började jag känna mer tydliga puffar och sparkar, vilket lugnade ner mig ungefär ett halvt ton. Men det var ändå ganska pirrigt idag, både för mig och för Niklas. Men allt såg bra ut! Det var ett riktigt sprattligt litet yngel där inne, som både sparkade och boxades, så det var svårt att få en bra bild. Men vad gjorde det? Barnmorskan betonade att det såg ut som en helt normal graviditet och vi pustade ut. Det enda som var lite trist var att moderkakan ligger både lågt och i framkant, så jag får göra ett nytt ultraljud i vecka 34 för att kolla läget på moderkakan, så den inte är ett hinder för vaginal födsel, för jag vill helst föda vaginalt. Jag är dock inte så orolig för detta, för det var likadant förra gången och då flyttade moderkakan på sig.
 
Elly blev jätteglad över ultraljudsbilden och Niklas skrev ut en kopia på jobbet, som Elly satte upp på sin vägg. Hon är så otroligt förväntansfull och jag är så glad att hon ska bli storasyster. Nu känns det också så himla verkligt med graviditeten och jag vågar vara riktigt glad och förväntansfull jag med!

 

tisdag 26 januari 2016

Yoga, min yoga

Jag har verkligen saknat yogan nu när jag har varit sjuk ett tag. Jag är ju så van vid att yoga åtminstone en liten stund varje dag, att både min kropp och mitt inre skrike efter yoga om jag missar ett par dagar. Jag har försökt att göra några enkla poser och rörelser, som cat/cow och child's pose, för att inte bli helt stel. Allt sängliggande jag har ägnat mig åt på sistone är förstås bra eftersom kroppen behöver vila, men det gör ju inte direkt underverk för flexibiliteten. Hur som helst så har jag knappt kunnat göra de enklaste och mjukaste positionerna ens, eftersom jag bara har hostat så fort jag har rört mig eller bara försökt att andas lite djupare.
 
Men så igår ägnade jag en stund åt mjuka och snälla poser, såna som inte kräver någon styrka eller ansträngning, och det var så otroligt skönt att bara få känna min kropp röra lite på sig och mjuka upp. Och inte bara det; jag kände hur mycket jag har saknat avkopplingen och lugnet som yogan ger mig. Jag känner att jag särskilt behöver lägga fokus på höfter, rygg och baksida lår nu. Mina höfter brukar vara ganska öppna, men de har verkligen blivit stelare på sistone och att jobba på att öppna upp dem ordentligt känns som en bra investering inför förlossningen. Ryggen har blivit stel av allt sängliggande, så jag behöver göra en hel del spinal twists och även öppna upp bröstryggen. Och baksida lår är alltid den del på min kropp som är minst flexibel. Jag gav just mina hamstrings en hel del extra uppmärksamhet under hösten, och det gav faktiskt resultat, men det där är ju färskvara, så nu är det bara att börja om från början. Så nu när jag börjar känna mig bättre ska jag börja yoga varje dag igen, MEN jag ska verkligen anstränga mig för att ta det riktigt lugnt och inte börja med plankor och armbalanser än på ett tag, för nu måste jag framför allt bli frisk.

 

måndag 25 januari 2016

En lite lustig grej bara

Jag har ju hostat som en galning de två senaste veckorna, både dag och natt. Det lustiga är att Elly, som sover mellan mig och Niklas, inte har vaknat en enda gång av mitt hostande, men så fort Niklas snarkar lite, eller bara råkar andas högt i sömnen, då vaknar hon direkt!

söndag 24 januari 2016

Hjärnspöken

Förra gången jag var gravid var jag inte så orolig. Det hade tagit så lång tid att bli med barn att det liksom bara kändes som att ni när jag äntligen var gravid, skulle det gå vägen. Visst, lite nervös inför ultraljudet var jag väl, men annars var jag rätt cool (förutom hormonutlösta gråtattacker och sånt). Men den här gången började jag oroa mig för missfall nästan från början, för det gick så fort att bli gravid att jag blev misstänksam. Och någon slags logik sa till mig att det gick för enkelt för att allting ska gå vägen. Det var inte så att jag oroade mig dygnet runt, för oftast var jag glad och såg fram emot att få ett barn till, men oron fanns ändå där i bakgrunden. Sen kom blödningarna. Först en liten droppe blod på papperet när jag torkade mig efter att ha kissat. Dagen efter en droppe till. Efter några dagar var det rosa flytningar och dagen efter det rann det ljusrött blod ur mig. Niklas fick gå iväg till bensinmacken och köpa bindor och jag var säker på att det var kört, för inte var det här en av de där mindre blödningarna som är helt ofarliga som det står om på 1177. Hela natten låg jag och vände och vred på mig medan jag väntade på att jag skulle få kramper i magen och att embryot skulle komma ut. Men blödningen avtog framåt morgonen, jag lyckades få en tid för ultraljud på en privat gynmottagning samma eftermiddag och allt såg bra ut. Det såg även bra ut två veckor senare när jag fick göra ett ultraljud på min vanliga barnmorskemottagning.
 
Efter det tänkte jag inte så mycket på missfall. Åtminstone inte när vecka 12 var förbi. Men sen blev jag sjuk (för två veckor sen) och det misstänktes influensa, som inte är bra för fostret, och lunginflammation, som inte heller är bra för fostret. Det visade sig att jag hade luftrörskatarr och jag pustade ut i några dagar. Tills jag inte blev bättre, sökte på nytt och fick reda på att jag har mycoplasma lunginflammation. Det här med att jag inte blev bättre tärde så mycket på mig och jag oroade mig så mycket för att bäbin skulle få bakterier och bli sjuk. Jag försökte ta reda på vad som kunde hända med bäbin, men det var ingen som svarade, vilket gjorde mig ännu oroligare. "Det är säkert ingen fara" biter liksom inte på mig när jag väl har börjat oroa mig.
 
Och så började rutinultraljudet närma sig och oron hopade sig. Oro för att bäbin har dött, för rörelserna jag känner kan ju vara inbillning. Oro för fosterskador som kan göra att det inte blir någon bäbis över huvud taget. Och jag började noja över att min mage inte växer. Tänk om det tyder på att fostret inte växer?
 
Nu är det några dagar kvar till ultraljudet och jag är inte hypernervös längre, utan i takt med att jag har börjat bli bättre från lunginflammationen har jag lugnat ner mig lite. Men jag längtar bara efter att få det överstökat, så jag kan gå vidare.

 

lördag 23 januari 2016

Lunginflammation

Värdigheten i att hosta så en håller på att kissa ner sig, rusa till toan, börja kissa, men samtidigt hosta så mycket att en måste kräkas, så att en får knipa av kisstrålen medan en lutar sig över handfatet och spyr upp vattnet en just drack, sätter sig ner och kissar klart, med en enorm suck av lättnad och reser sig till sist och fortsätter att spy i toan, samtidigt som en spolar. Eller när en hostar så kraftigt att hela middagen kommer upp. Eller när en har lämnat Kiddo på förskolan och går hemåt i snigelfart för att inte hosta ihjäl sig. Nä, det här med lunginflammation är inte så glamoröst.

torsdag 17 december 2015

Blev superförkyld och illamåendet blev så mycket bättre. Wohoo! trodde jag, för sen blev förkylningen bättre och illamåendet kom tillbaka med besked. Igår mådde jag illa till och från hela dagen. Fick springa till toan på jobbet och spy galla, hulkade när jag gick till och från jobbet, var helt säker på att jag skulle spy på kvällen, men sen somnade jag ifrån illamåendet. De säger att det går över när som helst, men jag är faktiskt inte så säker på det. MEN. Den bedövande tröttheten tycks ha gått över och den var nästan värre än illamåendet, så lite wohoo! är det ändå.

fredag 4 december 2015

Hejdå kaffe!

Tredje dagen utan kaffe. Även om jag någon gång har funderat på att sluta med kaffe, så var inte det här ett planerat beslut. Men när jag kom till jobbet i onsdags morse, tog en klunk kaffe och fick springa till toan och kräkas, kände jag väldigt starkt att jag inte kommer att dricka kaffe mer. Jag blev väldigt förvånad, dels för att jag drack kaffe hela förra graviditeten, och dels för att det har gått bra hur bra som helst så här långt den här gången. I onsdags kände jag mig väldigt abstinent; jag var hängig, kände mig uppgiven och hade en tilltagande huvudvärk. Men igår och idag har det gått bra. Jag har tagit en kopp svart te på morgonen och det har räckt. Saknar inte kaffet alls faktiskt. Men tilläggas bör kanske att jag oftast bara dricker en stor kopp kaffe på morgonen och inget under dagen, så jag antar att mitt koffeinberoende var relativt lindrigt.

tisdag 1 december 2015

Lättad.nu

Så. Himla. Lättad.
De två senaste dagarna har jag mått mycket bättre. Visst, jag mår illa och hulkar på morgonen och förmiddagen, men sen blir det bättre och jag blir inte så matt att jag måste lägga mig ner. Nu gillar jag att vara gravid igen!

För övrigt är jag sugen på sojakorv hela tiden.

söndag 29 november 2015

Helgar väl vilodagen

Ligger och vilar i "vårt" rum hemma hos svärmor i skärgården. Lyssnar på blåsten utanför och försöker att inte tänka på illamåendet. Känner mig inte alls på topp den här helgen. Mår så fruktansvärt illa till och från och däremellan vill jag bara ligga ner. Känner mig orklös och tom. Hoppas detta är nån slags peak och att det vänder snart.

fredag 27 november 2015

Järn

Var hos barnmorskan idag. Har järnbrist och måste börja med järntabletter. Förmodligen beror bristen på att jag inte äter kött, sa barnmorskan. Men ärligt talat, är det väl väldigt vanligt med järnbrist bland preggos, vad de än äter? Det som känns lite pissigt är att jag faktiskt hade väldigt bra järnvärden förra graviditeten, jag låg runt 140 på hb hela tiden, utan minsta lilla tillskott. Jaja, det är väl bara att börja med piller och hoppas på att magen pallar. Finns få saker som skrämmer mig så mycket som förstoppning gör.

torsdag 26 november 2015

Tack! Och en liten lägesrapport

Hörrni, tusen tack för alla grattis! Ni är bäst!

Och så bjuder jag på en liten statusuppdatering:
kräktes i diskhon när jag borstade tänderna i morse. Hulkade våldsamt tio gånger när jag cyklade till jobbet. När jag kom fram var jag så illamående att jag var yr. Gick in på toan för att kräkas. Höll på att börja gråta när det luktade äckligt i korridoren. Det kom ingenting. Nu har jag ätit frukost och mår bra igen. Förutspår att jag kommer att göra det i en timme innan illamåendet sätter igång igen. Men annars är det bra.

onsdag 25 november 2015

Om en fredag i oktober

Det är en fredag i oktober. Min kollega och jag är ute och åker och jag frågar om vi kan svänga förbi ett apotek när vi åker tillbaka till kontoret. När vi stannar utanför apoteket säger jag att jag springer in snabbt. Men min kollega vill följa med. Jag suckar inombords, men lyckas rafsa åt mig ett graviditetstest medan min kollega tittar på vitaminer. Vi sitter i bilen igen. Jag är kissnödig. Hjärtat dunkar lite hårdare än vanligt. När vi kommer till jobbet går min kollega upp till matsalen direkt och jag tar min handväska och går in på toan. Nu är jag så kissnödig att jag står och trycker ihop låren mot varandra det hårdaste jag kan, medan jag plockar upp testet ur förpackningen. Äntligen får jag kissa. Jag lägger testet på en pappershandduk på handfatet. Ser ett tydligt rött streck. Ett. Nu bultar hjärtat så hårt att jag får svindel. Jag tittar rakt in i väggen en stund innan jag vågar slänga en blick på gravtestet igen. Sen måste jag titta på det både länge och kort flera gånger om, innan det sjunker in att det verkligen finns ett streck till. Ett litet ljust streck. Jag är gravid.

måndag 23 november 2015

Att bygga bort ett bryt

Det här är Elly post utbrott. Jo, så här var det: i lördags var hon och jag på stan. Vi köpte lite adventsgrejer och sånt och var inne i en himla massa affärer (ok, kanske 5, men det kändes som hundra) och när vi kom hem var vi rätt trötta båda två. Dessutom var klockan rätt mycket och det var dags för middag följt av en stund vid TV'n innan läggdags för Elly. Men när vi hade ställt fram adventsljusstakarna vi precis hade köpt ville Elly ta fram allt julpynt och när vi sa nej (pga hunger, trötthet, att jag inte orkade hämta julsakerna i källaren och påbörja ett stort projekt osv) fick Elly ett riktigt bryt. Hon blev arg, hon blev ledsen, hon surade och hon skrek. När hon märkte att det var lönlöst att tjata sa hon "om inte jag får julpynta mer nu tänker jag ta bort alla mattor och lägga dem i en hög". Och det gjorde hon. Sen byggde hon på högen med alla sängkläder och en hel del av soffkuddarna. Ju mer hon byggde på sitt berg, desto mer rann utbrottet av henne och när berget var klart var hon strålande glad. Vad vill jag säga med detta? Jo, att även om Ellys bryt har minskat med åldern, så är de förstås jobbiga när de kommer och fullständigt översvallar henne med känslor, men i lördags hittade hon en konstruktiv lösning på känslostormen och gjorde någonting annat än att ligga på golvet och skrika, vilket ledde till att brytet inte höll på så länge och inte blev totalt utmattande för henne. Och nu menar jag absolut inte att Elly inte får uttrycka sina känslor, utan bara att det är bra att hon lär sig att ta hand om dem. Elly har väldigt mycket känslor och har väldigt nära till dem. Det har alltid varit så och jag tror inte att det handlar om "trots", utan mer om hennes personlighet. Ibland blir det skitjobbigt för henne (och oss, det kan jag inte sticka under stol med) att ha alla dessa känslor, så därför tycker jag att det är toppen om hon börjar hitta strategier för att hantera dem.

fredag 20 november 2015

Wohoo, semesterbildbomb!

Vi har ju varit på semester! En vecka på Fuerteventura, som alltså är en av Kanarieöarna.
Det såg ut ungefär så här:
Och det kändes ungefär så här: varmt, härligt, avkopplande, roligt, mysigt och bra. Vi var på samma ort som förra året, Caleta de Fuste, och bodde på samma hotell. Vi var helt enkelt så nöjda förra året att vi tyckte att vi lika gärna kunde åka dit igen. I år hade vi även förstärkning av min mamma (fast hon var ju med förra året också), min ena syster och en familj med två barn som är vänner och grannar till oss. 

Det här var ju ingen resa som innehöll en massa äventyr och stora upplevelser direkt, utan det var semester. Semester som i sol och bad, att slippa handla, städa, tvätta och laga mat. Semester som i att komma bort ett slag. Vi hade halvpension, så frukost och middag åt vi på hotellet och lunch fixade vi själva. Det var supergod mat på hotellet och jag gjorde en avstickare från veganismen och åt vegetariskt, det hade blivit för svårt annars. På hotellområdet fanns det flera pooler och hotellet låg precis bredvid havet, så vi gjorde inte många längre utflykter. En dag tog dock jag, mamma och syster en taxi genom det karga landskapet för att besöka en aloe veraodling, där vi fick en snabb visning av hur aloe veran odlas, hur produkter utvinns och framställs och om vilka olika produkter det finns. Med betoning på snabb, eftersom taxichauffören väntade på oss, då han och guide menade att det skulle bli dyrare att ringa dit en ny taxi, för ingen visste tydligen var odlingen låg. Så förutom den lilla trippen och några rundor till olika köpcenter, höll vi oss på hotellområdet och vid havet. Ärligt talat tyckte jag det var rätt skönt att inte göra så mycket, utan mest bara slappa och njuta av tillvaron. Jag yogade nästan inte ens; jag som brukar yoga varje dag hade förstås med mig träningskläder och hade tänkt att yoga varje kväll när Elly hade somnat, men när hon hade gjort det var jag så trött att jag också gick och la mig. 21:30 var det senaste jag somnade och det var så skönt att verkligen ta sig tiden att lägga sig tidigt. Men en dag på stranden fick jag feeling och körde några armbalanser. Jag älskar att yoga utomhus och i sand känns det extra härligt. Och ok, jag ville ha några snygga yogabilder på mig själv, det kan jag ju inte förneka. 

I måndags kväll kom vi hem till ett mörkt, grått och regnigt Göteborg. Jag saknar värmen, det gör jag, men åh, vad gott det är med hemlagad mat och gröt till frukost efter alla bufféer! Och det är rätt skönt att slippa solkrämen, även om jag gärna skulle slippa vinterjackan och varma tröjor.

söndag 8 november 2015

Hej solen!

Hörrni, det här med bloggandet går väl inte så jättebra. Eller också så är det just bra det går, för jag bloggar faktiskt lite då och då utan att bli för uppslukad av det. Nu är i alla fall väskorna packade och i morgon drar vi till Fuerteventura för en veckas sol, bad och slappande. Traditionsenligt skippar vi wi-FI, Facebook, Instagram, mail och allt sånt, så see you later!

 

fredag 6 november 2015

Pensionen

Härom dagen fick jag ett stort kuvert som innehöll information om min tjänstepension. Elly blev nyfiken på det stora kuvertet och undrade vad det stod i brevet. Jag förklarade att nu, när jag jobbar, får jag pengar från mitt jobb varje månad för att jag jobbar, men när jag blir för gammal så kommer jag att fortsätta att få pengar från mitt jobb, trots att jag inte arbetar. Men Elly avbröt mig och sa: "mamma, jag vet vad pension är, det är att man sätter sig utanför en affär, kanske lutar sig mot väggen och sen håller man fram en burk och människor som går förbi får lägga pengar där".

Alltså, det lät så himla sorgligt, samtidigt som det på nåt sätt är lite fint att Elly, som ännu är så ung och oförstörd, inte tycker att det är något fel med att tigga. Missförstå mig inte nu, jag är absolut inte emot tiggeri som fenomen. Eller egentligen är jag ju emot att människor ska behöva tigga, men människor gör det de måste, de tar till det alternativ som finns. Och det jag menar är lite fint är att Elly inte ser stigmat i tiggeriet, hon ser det som ett jobb bland andra. Och hon tycks tro att vem som helst kan behöva tigga, att hennes mamma kanske kommer att göra det en dag, och det ligger ju faktiskt någonting i det. För vem vet hur det ser ut i den här världen om 30 år?

torsdag 29 oktober 2015

Halloween

Jag älskar Halloween!
Jag tycker att det är kul med en högtid som inte har med Jesus att göra och som handlar om mörker, död och skräck. Missuppfatta mig inte nu, jag älskar ljus, glädje och liv, men jag tror att vi behöver omfamna mörkret också ibland. Sen är det så klart lite trist att Halloween ofta består av ett kommersiellt jippo.

Hur mycket jag än gillar Halloween brukar jag inte direkt fira, det blir liksom sällan av. Men i år skulle det vara Halloweenfest på Ellys förskola, så igår klädde vi ut oss, Elly och jag, och gick på Halloweenfest i lokalen på vår gård som några föräldrar hade pyntat så fint med spindlar, spindelnät, pumpor och spöken. Nu kanske någon undrar vad våra dräkter hade med Halloween att göra? Tja, Elly hade bestämt långt i förväg att hon ville vara Spiderman och jag var bara glad att hon för en gångs skull inte ville vara Elsa eller någon annan prinsessa, så jag köpte en Spidermandräkt utan att tveka, och själv fick jag bli panda eftersom jag råkade ha en panda-onepiece hemma. Jag hade tänkt att sminka mig till en zombiepanda, men äh, orka... Hur som helst får vi väl jobba lite på skräcktemat till nästa år.

onsdag 28 oktober 2015

Till alla som har undrat över mitt fotbollsintresse

Om jag någon gång kommer att få frågan om huruvida jag är fotbollsintresserad, kommer jag att hänvisa till den där gången då Elly var 4,5 år, vi spelade fotboll med en badboll i hennes rum och hon frågade om jag ens vet vad fotboll är egentligen.

söndag 25 oktober 2015

Bokcirkel

Bokcirkel, vilken grej va. Inga män, men mycket snacks och en del vin. En hade läst boken, vi skrattade så vi hosttjöt och jag åt så mycket chips att jag känner mig bakis idag.

fredag 23 oktober 2015

Hej...



Det var visst ett tag sen. Det blev sommar, bloggen försvann från mina tankar, det blev höst, jag tyckte det var rätt skönt att inte blogga och så var det med det. Jag har så lätt att bli uppslukad av bloggandet. Jag vill skriva inlägg varje dag, jag bara måste läsa alla mina favoritbloggar jämt och rätt som det är tar bloggandet för mycket tid och energi. Men nu blir jag lite sugen på att börja igen. Efter min avvänjning kan jag kanske blogga lite måttligare? Det kanske räcker att läsa bloggar en gång i veckan? Och jag kanske klarar av att blogga lite mer sällan? Vi får se! 

Jag har saknat er.

lördag 27 juni 2015

Brudparet

Elly, min Elly! Ett sådant roligt barn hon är. Efter att hon och mamma hade varit på bröllop i lördags ville Elly gifta sig med sin mormor. I torsdags hade hon och en kompis gift sig på förskolan; de hade fixat klänningar och slöjor själva och bjöd in sina kompisar som gäster. När vi kom hem ville Elly att hon och jag skulle gifta oss. Hon var absolut tvungen att ha en slöja och en klänning, så jag klippte sönder en gammal sänghimmel i tyll. Och jag var tvungen att byta om, för jag kunde ju inte se vanlig ut, så jag tog på mig klänningen som jag hade när jag gifte mig med Niklas. Och så gifte vi oss. Fast efteråt sa Elly att det bara var på låtsas, eftersom barn inte får gifta sig, vilket hon tycker är mycket märkligt och ganska orättvist.
 
Nu är hon hos sin farmor och jag saknar henne så mycket att jag önskar att jag inte hade sagt att hon kunde stanna där tills i morgon om hon ville. För det ville hon utan tvekan. Jag har aldrig varit ifrån Elly i två nätter innan, plus att jag är lite bakis, så hej gråtmildhet!

 

tisdag 23 juni 2015

21. Efter träning

Efter träning brukar jag bara sitta ner en stund. Sen duschar jag eller tvättar av mig och efter det parkerar jag mig i soffan med te och popcorn, nötter, macka, flingor, nicecream, riskakor med jordnötssmör eller nåt annat gott. Jag varvar ner genom att slösurfa eller titta på nån TV-serie en stund innan det är dags att gå och lägga mig. Jag tränar nästan alltid på kvällen och jag vill alltid ha allt som behöver göras avklarat innan träningen, så jag kan träna i lugn och ro och sedan bara slappa.

måndag 22 juni 2015

Midsommarhelgen

Elly och jag tog långhelg och åkte till Småland! Det blev en riktigt skön helg för oss båda; Elly fick leka och umgås med sina morföräldrar och jag fick bli lite ompysslad.
Elly öppnade affär på altanen.
Jag tog en skogspromenad helt för mig själv varje dag.
En dag var det lite bättre väder och då passade jag på att yoga i trädgården.
I lördags var Elly sin mormors +1 på ett bröllop. Det var första gången Elly gick på bröllop och hon var mycket pepp. Väl på bröllopet höll hon sig i händelsernas centrum, dvs vid bruden (som hon aldrig hade träffat innan), hela tiden och kommer troligen att synas på varenda bröllopsbild, sa mamma.
På midsommarafton gjorde Elly och mamma en egen midsommarstång och på eftermiddagen gick vi på midsommarfirande. Vi tog lotter och spelade på chokladhjärtan och lagom till dansen kring stången gick jag och lämnade midsommarälskarna kvar. Jag hatar nämligen att dansa kring stänger och granar! Har alltid gjort det. Dör nästan av genans bara av att tänka på det.
Min midsommarklädsel. Lite varmare än vad jag hade tänkt mig från början, men men.

lördag 20 juni 2015

19. Hur min träning förändrar mig

Min träning gör mig piggare, gladare, starkare, uthålligare, böjligare, mer avslappnad och mindre ängslig. Just det, den gör att jag sover bättre också. Visst låter det helt otroligt? Det är det inte. Detta handlar alltså om 15-30 minuters träning om dagen. Tid som jag annars hade lagt på att slösurfa eller titta på TV förbättrar alltså mitt liv avsevärt. Jag måste ha min träning. Min träning är en stund för mig själv. Ett sätt att släppa dagen som har varit. Ett sätt att göra mig redo för kväll och sömn. Ett sätt att rensa skallen. Ett sätt att svettas ut negativa tankar. Ett sätt att bygga en kropp som orkar mer och som inte har ont. Ett sätt att motverka dåligt humör. Ett sätt att göra mig av med aggressioner.

 

Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan träning.

 

18. Sport på TV

Nej.

onsdag 17 juni 2015

Ålderdomstecken

Det största tecknet på att du håller på att bli gammal måste ju vara när Africa med Toto spelas på radio och du tycker att den inte är så dum ändå.