söndag 31 januari 2010

Dagens i-landsproblem

Jag gillar inte att gå till frisören. Jag gillar inte när mitt hår som jag har sparat ut så länge blir kortare och jag gillar inte när håret är så där lent och nyklippt. Och jag gillar inte att bli intervjuad i frisörstolen, jag betalar faktiskt några hundralappar för att få en klippning och en avkopplande stund, inte för att svara på en massa ointressanta frågor om mig själv. Dessutom tycker jag det är otrevligt när frisören ger mig konstiga blickar när hon frågar om jag brukar föna och platta håret och jag säger nej. Hallå, jag orkar faktiskt inte gå upp en halvtimme tidigare på morgnarna för att greja med håret! 


Allt detta har lett till att jag klipper mig sällan. För sällan. Förra året blev det två gånger. Så när jag väl går till frisören är mitt hår så slitet och trassligt att de måste kapa en rejäl bit och vetskapen om att jag kommer att bli av med en bra bit hår gör att jag väntar ännu längre med att gå och klippa mig. 


Jag hade tänkt att gå och klippa mig i tre månader nu. Dragit ut på det medan mitt hår har förvandlats till en katastrof, en sådan katastrof att jag tappar mängder av hår varje gång jag kammar mig. Jag kammar liksom inte ut tovorna längre, de lossnar. 
Men idag fick jag nog och klippte av skiten. Jag klippte mig själv förr och tänkte att det blir väl inga problem att klippa topparna lite. Men det var visst stor skillnad på att klippa mer eller mindre korta plager och att klippa ett långt hår. Jag klippte och klippte, klippte på längden, klippte upp, försökte få det flikigt och rätt som det var såg jag ut som en golvmopp. Så jag var tvungen att klippa luggen kort för att minska effekten av golvmoppslooken. 


Det var skönt att bli av med det slitna, men nu kommer jag aldrig våga gå till frisören igen, jag kommer inte kunna med att gå dit och se deras blickar och snörpande munnar när jag säger att jag klippte mig själv. När jag stod där med saxen såg jag framför mig hur jag kommer till en labil Gulletussan (i Mia och Klara ni vet) och får en utskällning för att jag inte gick till henne direkt. Och sedan får sitta där och skämmas och lyssna på hennes pladder om hennes man som är hockeyspelare på elitnivå och som har lämnat henne för en annan mami.


Japp, det där var dagens i-landsproblem, gud, vad skönt det var att skriva av mig.

18 kommentarer:

  1. Haha känner igen det där med frisörer, tack och lov förändrades allting när jag började gå till Bang for Memories på magasinsgatan i Göteborg, fantastisk personal, härlig liten lokal och jag kände mig för första gången helt lugn med att lämna över mitt älskade hårsvall i händerna på någon annan, har inte ångrat mig en sekund! :)

    SvaraRadera
  2. Jag har känt som du, jag har dock aldrig vågat klippa mig själv. Men jag kände som du tills jag träffade frisören som jag går till just nu. Underbar tjej som faktiskt blivit min vän på fritiden. I hennes händer känner jag mig jättelugn och hon gör mig alltid jättesnygg i håret. Och tro det eller ej, numera klipper jag mig var tredje månad. Och håret, det växer! Massor! Jag har också ett hår som jag sparat länge som aldrig kommer att få bli kort igen innan jag blir tant! :)

    SvaraRadera
  3. Tycker minsann att vi förtjänar en bild på underverket=)

    På tal om Mia och Klara - så såg jag att självaste Klara kommer på onsdag till min arbetsplats, teatern, vi har premiär och hon stod minsannn uppskriven på premiärlistan. Hoppas hon stannar på festen efteråt och att hon är trevlig=)

    SvaraRadera
  4. jag tycker det är hur skönt som helst att vara hos frissan,men går alltid till samma frisör

    SvaraRadera
  5. ok :)

    det var ett kul o intresant inlägg :)

    SvaraRadera
  6. jag har haft samma erfarenheter som du av frisörer, men så hittade jag en jättebra, hon pejlar av läget, och pratar inte om man inte bjuder in till det själv. desutom är hon flera hundralappar billigare än frisörerna inne i stan,

    SvaraRadera
  7. Jag gillar inte heller gå till frisören, men jag älskar kort page. Nu är det dock allt annat än kort och luggen klippte jag själv för en vecka sen. Ska nog vänta ett par veckor till.

    SvaraRadera
  8. jag går aldrig till en frisös, inte gjort det på 10 år. blev aldrig nöjd. så färgar och klipper mm själv.

    tack så mycket, tror den kommer bli prima när den är helt klar.

    SvaraRadera
  9. Det är skönt med långt hår för nu behöver jag inte gå till frisören så ofta.
    Jag gillar inte heller det där med pladdrandet. Jag är inte intresserad.
    Samma sak när jag går på massage. Då vill jag vara tyst och slappna av. Inte prata på. Men nu verkar det som om massören förstår det för hon pratar bara lite i början och sen blir det tyst. Jag brukar inte uppmuntra samtalet heller, hehe!

    Sv. Tack så mycket. Den klänningen var ett bra köp =)

    SvaraRadera
  10. Sv: Haha, ja, min katt är sötot själv :)

    Bra jobbat med saxandet! Jag är helt med dig - jag minns faktiskt inte när jag gick till en frisör sist. Mest för att, ja, slippa deras frågor som man vet att man kommer svara fel på. Jag klipper mig själv, eller låter mina vänner klippa mig. Vilket kan resultera lite si och sådär ibland. Men orka bry sig!

    SvaraRadera
  11. Tror vi diskuterat det är förut om vilken ångest det är att gå till frisören.
    Nu har jag träffat en jättebra tjej som klipper mig så vi är nästan lite kompisar nu.

    Men jag avskyr också att sitta i frisörstolen och känna den jäkla jobbiga känslan av att sitta i centrum.

    Var också på 30 års kalas i helgen vilket var kul :)

    SvaraRadera
  12. sv. Tack så mkt! Haha, jag gillar inte heller det! Satt fast hos frisören i över 6 timmar i somras =) Så kan det gå =) Hoppas du har en bra dag!

    SvaraRadera
  13. vilken mardröm... frisörer ska ju vara hårterapeuter. inte få en att må dåligt. om du nånsin är i sthlm så får du låna min. hon är bäst!

    SvaraRadera
  14. ush vet känslan när du gråter i spegeln hos frissan (fruktansvärt missnöjd) å man bombaders med skvaller å privata tjafs...

    bra kan man göra det själv!

    SvaraRadera
  15. nä jag gillar inte riktigt heller att klippa mig så ofta :/

    SvaraRadera
  16. åh, jag hatar också det där med att man ska berätta hela sitt liv hos frisören, usch!
    jag var där igår dock och jag har hittat en frisör som jag är nöjd när jag går från och då överlever jag väl lite meningslöst babbel.

    men du, känner du ingen som har lite frisörskills då? som skulle kunna hjälpa dig lite så det inte känns lika hemmagjort nästa gång du går till frissan?
    jag skulle för övrigt aldrig, aldrig våga sätta en sax i mitt eget hår! haha

    SvaraRadera