torsdag 7 januari 2010

Heroindagboken



Just nu läser jag The Heroin Diaries, spillror ur ett rockstjärneliv av Nikki Sixx, basisten i Mötley Crüe. Jag älskar rockbiografier, jag älskar stereotypa rockmyter om sex, drugs and rock n roll och jag älskar dekadensen. Den här boken är ett fint bidrag till genren. 


The Heroin Diaries utspelar sig 1987, vilket var ett tungt år i Nikki Sixx liv. Han drogar på för fullt, blandar heroin, kokain, piller och alkohol hej vilt och blir stundtals så paranoid att han gömmer sig i garderoben, då han tror att folk försöker att ta sig in i hans hus. Gång på gång försöker han att sluta med drogerna, men han börjar hela tiden att fuska lite som han uttrycker det, och vips så trillar han dit igen. 


Mitt i allt detta är Mötley ute på turné och Sixx och de andra grabbarna hittar på diverse hyss och galenskaper. Sixx menar att det är kärleken till musiken som gör att han orkar fortsätta leva, men det hårda turnélivet tär allt mer på honom och han börjar inse att han inte går sakta men säkert mot döden, utan att han rusar mot döden. Sixx använder inte sitt rockstjärneliv som förklaring till missbruket, utan skriver gång på gång om sina övergivenhetskänslor han brottats med sedan barnsben och som fortfarande förföljer honom. Hans far stack tidigt ifrån Nikki Sixx och hans mor och ville sedan inte ha någon kontakt med dem. Hans mor lämnade periodvis bort Nikki till sina föräldrar när hon träffade en ny karl. Nikki känner ständigt att hans mor valde karlar framför honom och han dövar dessa känslor med droger.


Sedan injecerade jag kokset, i halsen, benet, armen eller rentav kuken - och så började det. (...) Jag stod med örat mot säkerhetsdosan, utan att våga andas, och kände mig skräckslagen. Skulle de låta polisen komma och ta mig, eller killar med tvångströjor? (...) Där var jag alltså... naken, påtänd, med hagelgeväret laddat, fullt medveten om att någon var i färd med att bryta sig in i huset...kom de för att rädda mig eller ta mig? Så jag spolade kvickt ner drogerna i toaletten och väntade på vad som skulle ske därnäst.


Boken bygger på Sixx dagböcker och många av dagboksinläggen har fått kommentarer av Sixx själv och andra som var i hans närhet under den här perioden. Hans bandpolare, managers, familj och flickvän kommer till tals och alla säger de att de inte insåg hur lågt Sixx hade sjunkit i sitt missbruk. Ibland blir kommentarerna lite väl såsiga, som när Sixx skriver om hur hans mor valde bort honom i sitt liv, modern skriver att hennes mor och systrar tog Nikki ifrån henne, och morfadern i sin tur menar att de var tvungna att ta hand om Nikki eftersom modern periodvis ägnade sig åt alkohol, droger och män, istället för åt sin son. Andra kommentarer är väldigt underhållande, i synnerhet när Sixx dåvarande flickvän Vanity uttalar sig. 1987 var Vanity en urflippad, drogberoende bakgrundssångerska, nu är hon Pastor Denise Matthews och ger sin nyktra och bibliska syn på hennes och Sixx förhållande och den synd de levde i då. Det kan låta till exempel så här: 


Vad var det som dödade mitt och Nikkis förhållande? Jag tror att berömmelsen och den besatta jakten på rikedom, kärlek samt en död, drogstinn Vanitys överspändhet var vad som knäckte mig. Min bibel säger att en kvinna som lever för njutning ska dö av den. (...) Och fastän man målar sitt ansikte och uppnår en lånad skönhet, så säger Gud: "Ändå ska jag få de som älskar dig att hata dig."
Är det inte strålande?

Jag gillar dagbokskonceptet, där Nikki Sixx dag för dag skriver om vilka droger han stoppar i sig, sina tankar och känslor, fast ibland undrar jag hur han över huvud taget kunde föra dagbok och sedan inte tappa bort böckerna när han var i det tillstånd han var i. Vissa av anteckningarna tror jag nästan är efterkonstruktioner, för hur skulle Sixx kunna bry sig om en sketen dagbok när han inte brydde sig om någonting annat än droger? Hur det än ligger till med den biten funkar boken för mig. Det är en spännande och tragisk skildring av en tung missbrukare som råkar vara rockstjärna, snarare än en skildring av en rockstjärna som råkar vara missbrukare. Skillnaden mellan Sixx och en "vanlig" missbrukare är väl att Sixx hela tiden fick droger serverade; vart han än kom behövde han varken jaga pengar till droger eller någon som sålde. Jag som arbetar med missbrukare känner väl igen förnekandet, uppgivenheten och ångesten som alla missbrukare brottas med. Och eftersom Mötley Crüe är ett av mina favoritband är det kul att följa en turné med dem genom Sixx dimmiga ögon. 


The Heroin Diaries går inte att jämföra med The Dirt. Det här är en helt annan typ av bok, med mer fokus på missbruk än på rockstjärnor, men böckernas gemensamma nämnare är den ocensurerade råheten. Ingenting förskönas, utan allt återges så smutsigt som det faktiskt var. 


Hur det gick för Nikki Sixx? Tja, jag har inte läst ut boken än, men så vitt jag vet hävdar Sixx att han både är drog- och spritfri idag. 




10 kommentarer:

  1. verkar vara en riktigt bra bok ju! :D

    SvaraRadera
  2. Oj, vad intressant! Den skulle jag verkligen kunna tänka mig att läsa!

    SvaraRadera
  3. låter osm en intressant bok :)

    SvaraRadera
  4. Ska börja läsa den snart, måste bara bli klar med Slash först.

    Jag kör inte stenhårt, så lite kolhydrater är ok, bara dom har hyfsat lågt GI, åtminstone under 70 och i små mängder. Pasta, potatis, ris och bröd skippar jag helt, åtminstone de två första veckorna, sedan får jag se om jag börjar med fullkornspasta och råris - sådant är ok att äta. Men det är faktiskt inte lika gott. Hittills har jag inte saknat potatis m.m. alls. Sallader är faktiskt godare till kött, dessutom blir man inte lika otäckt mätt som jag alltid blev förut, så mätt så man knappt orkade resa sig ur soffan. Jag som inte tränar alls behöver ju egentligen väldigt lite kolhydrater.

    SvaraRadera
  5. Låter som en spännande bok! Jag själv har faktiskt inte läst en enda rockbiografi.

    SvaraRadera
  6. Jag har den boken hemma också på engelska, men har ej läst den än.
    har börjat lite smått men håller på med white line fever nu, basisten och sångaren i motörhead som skrivit den. verkar bra det jag hunnit läsa hithills.

    SvaraRadera
  7. intressant, jag håller påoch läser slash bok , men den här ska jag köpa också.

    SvaraRadera
  8. Hm, den där får mer än gärna hamna i min bokhög... och på originalspråk dessutom vore den kul... :)
    Må så grankott...
    hrm... men när jag SKREV om just att läsa böcker på originalspråk - den hade inte funkat, eller? hm, och andra vill jag inte ens läsa på originalspråk, tihi...

    SvaraRadera