måndag 18 januari 2010

På ett tåg nära dig

Ibland kan jag bli så generad å andras vägnar att jag bara vill sjunka genom marken. Som idag på tåget till Säffle (ja, jag bor nästan i Säffle nu för tiden). Jag sitter i vagnen för de som vägrar att lägga till 40 spänn på att få en egen sittplats. Tåget stannar, folk går på och ett par sätter sig mitt emot mig. Plötsligt kommer de två kvinnliga konduktörerna (eller heter det tågvärd/inna/ nu för tiden?)som kollar biljetterna rusande. Här kan ni inte sitta, det kommer en RULLSTOL snart. Paret reser sig snällt, men invänder att det här faktiskt är den ombokade vagnen, varpå den ena konduktören snäser att det inte stämmer, för det här tåget går till Stockholm. Och de två konduktörerna som nyss var så trevliga och lugna har plötsligt blivit som förbytta. De är uppstressade och talar med andan i halsen medan de förbereder för rullstolen, vilket innebär att de lyfter på stolsitsarna där rullstolen ska få sitta och att de försäkrar sig om att de vet var rullstolsliften finns. Sedan kommer ett annat par och tänker slå sig ner på den paxade rullstolsplatsen. NEJ! skriker den äldre av de två konduktörerna och viftar frenetiskt med armarna. Paret studsar iväg. 


När vi är nästan framme vid nästa station står konduktörerna och spanar ut genom fönstret; där är han va? Det måste väl vara han? Sedan ska de använda liften för att mannen i rullstol ska komma på tåget och de är alldeles utom sig av nervositet. De fnittrar och skämtar tvångsmässigt med mannen med stela leenden och den yngre konduktören säger att det minsann är första gången hon använder liften, och tänk att hon får lära sig något nytt varje dag. När mannen väl har kommit på tåget säger den äldre konduktören lite urskuldande att hon lyfte på sitsarna för att hon inte visste hur han ville ha det. Mannen säger artigt att det bli bra så. 


Efter en kvart eller så går den yngre konduktören förbi och tittar flyktigt på mannen; du säger väl till om du blir törstig eller så, för i så fall hämtar jag ju dricka till dig direkt?


Och jag sitter där och observerar och skäms. Hela situationen är så pinsam eftersom personalen känner att de måste var överdrivet käcka och fjäska för en man som råkar sitta i rullstol, bara för att de inte vet hur de ska hantera situationen. Som om de helt och hållet måste ändra beteende för att inte verka hjärtlösa. 


Men tänk, då har de lärt sig något idag också. 



3 kommentarer:

  1. Åh, jobbigt. Stackars killen i rullstol vad han ska känna sig särbehandlad, om än övverpostivt särbehandlad, men ändå.

    SvaraRadera
  2. Tack, jag är nog bara ovan. Sånt där är fruktansvärt pinsamt!

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket=)
    JAg tror också att det blir snyggt med hängslen:D

    SvaraRadera