måndag 1 februari 2010

På huvudet hos en frisörneurotiker

Ok, det är tydligen fler än jag som ogillar att gå till frisören. Och jag känner mig helt uppslukad om ämnet, så det får bli ett helt klippinlägg till. 
Och jag tänker rapa ur mig precis allt som gör att jag inte gillar att gå och klippa mig:



  • Jag vet aldrig hur det kommer att bli. Ibland kan jag få höga förhoppningar innan klippningen och tro att jag kommer att gå från salongen med hollywoodhår, ibland är mina förhoppningar endast att jag ska kunna gå därifrån utan att gråta. Och det är mycket påfrestande att inte veta på vilket humör jag kommer att vara.
  • Brist på kontroll. Det är lätt att t r o att frisören har fattat galoppen när hon nickar och säger precis vad jag vill höra när jag förklarar hur jag vill ha håret, men om hon verkligen har f ö r s t å t t är en annan sak. Att gå till frisören är att lägga sitt hår i en främmande människas händer och hoppas på det bästa.
  • Menande blickar och snörpande på munnen. Och detta kommer inte bara när jag erkänner att jag varken brukar föna eller platta håret, eller för att jag klipper mig för sällan. Nej, blickar och snörpningar visar sig även när jag avslöjar att jag sällan gör inpackning, när jag säger att det enda jag vill göra med håret är att kamma det och spraya luggen så den ligger kvar, när jag säger att jag vill ha en kort lugg, när jag frågar hur jag ska styla håret om jag nu skulle få för mig att göra det osv. Ja, jag börjar tro att allt jag gör med mitt hår, samt allt jag inte gör med det, är fel i frisörernas ögon.  
  • Intervjusituationen. Jag förklarade igår, det får räcka, jag vill inte bli utfrågad när jag klipper mig. Punkt.
  • Håret blir alltid för kort. Förutom sist jag var hos frisören, för då tog hon inte bort allt det slitna. Det var antagligen därför jag blev nöjd. Och eftersom jag blev nöjd sist är jag rädd att det var en isolerad händelse som aldrig kommer att upprepas igen.
  • Jag gillar inte mitt hår när det är nyklippt, det måste vara aningen slitet i topparna för att se snyggt ut.
Puh, när jag läser igenom ovanstående punkter slår det mig att det är ännu värre att gå till frisören än jag någonsin hade trott, nu kommer jag aldrig våga mig dit igen. Jag är nog dömd till att klippa golvmoppsfrisyrer på mig själv för resten av livet. Några av er, kära läsare, ville se hur det blev, och jag är inte den som är den, så här, enjoy:


Jag orkar faktiskt inte ta fram kameran, Photobooth är ju så mycket smidigare.
Och jag erkänner, jag börjar gilla golvmoppen




11 kommentarer:

  1. men gumman, du ska vara nöjd! få passar i det men du ser totalt jäkla underbart smashing ut!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det ser jättefint ut!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med..

    o fortsätt du klipp dig själv :)

    SvaraRadera
  4. Men, du är ju riktigt bra på att klippa till digsjälv =)
    Nästa gång jag kommer till göteborg ska jag boka klipptid hos dig ;)

    Sv. Jamen precis. I allmänna duschar så duschar man endast. Allt det övriga kan folk göra hemma.
    Och eftersom jag jobbar med lokalvård så vet jag hur äckligt golv i allmänna duschar blir. Jag vill inte sätt min stackars nakna fossing på denna bakteriehärd till golv. Usch!

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Jag har aldrig varit hos en frisör. Min mamma brukar klippa mig och håret färgar jag själv. Jag litar nog inte på någon annan.

    Jag har dessutom hört massor med skräckhistorier från kompisar om hur frisörer klippt för mycket och sånt. Huga!

    SvaraRadera
  6. Du ser faktiskt inte det minsta ut som en mopp - du är jättesöt!

    SvaraRadera
  7. Vad fin du blev =) Jag är otroligt tacksam över att min frisörska som jag kan slappna av med och lita på fullständigt.

    SvaraRadera
  8. Sv: Förlåt... Jag kan ljuga och säga att det smakade riktigt äckligt för din skull om du vill? ;)

    Håret ser jättebra ut! :)

    SvaraRadera
  9. SV. Haha, jag skulle ta bort mitt blå/svarta hår som jag hade haft sen evigheter tillbaka. För det första har jag långt och väldigt tjockt hår. Avfärgning nr 1 = Blått smurfhår (det var bara det svarta som försvann...) Avfärgning nr 2 med väta gav mej ett orange hår. Hel blekning gav mej sedan ett rosa hår. En blekning till och jag såg ut som en blek gris. Färgning med kastanj över det grisrosa gav mej till slut en fin bru/röd förg som jag har nu å som jag är supernöjd med. Dessutom klippte hon mig. Mitt besök tog lite längre tid än beräknat... =)

    SvaraRadera
  10. Jag känner igen mig i ångesten, förstå vilken tur jag har som har släktingar som är frisörer, annars hade jag aldrig klippt mig. Har varit till en riktig frisör som inte är min släkting endast EN gång under mina 24 år. Fast då blev jag iofs svinigt nöjd, så jag kanske borde ge det en chans.

    SvaraRadera
  11. Jag kommer aldrig förstå det där frisörsobehaget.. Någonsin. Jag tycker om att stirra på mig själv i fyrtio minuter, och se förvandlingen. Och blir det fult så har det ändå växt ut efter två veckor..

    SvaraRadera