söndag 28 februari 2010

Pensionärskallet

Det här med att gå i pension är något jag funderar över ibland. Inte för att jag ska göra det snart eller för att jag är arbetsskygg, utan för att pensionen skrämmer skiten ur mig. Jag fasar för att inte ha någon struktur på dagarna, utan att kunna sova hur länge jag vill, alltid. Jag blir rädd när jag tänker på att jag inte kommer att vara behövd och jag blir ännu räddare när jag inser att mina år som pensionär i värsta fall kan bli så många som 40, nå ja, 30 i alla fall. 


För att hantera pensionsångesten har jag funderat över olika strategier. En har varit att go all in på tantgrejen; baka bullar, stryka, plantera blommor, sticka, brodera och läsa Hemmets Journal, Ica Kuriren, Allas och Allers. Enbart att läsa dessa tidningar måste ju vara en halvtidssysselsättning. Min andra strategi har varit att bli den sura, bittra och arga tanten. Ni vet hon som hötter med käppen åt kidsen, som klagar på att dagens ungdom har för korta kjolar och som skriver ilska insändare om att katter bajsar i hennes rabatter, samt om att samhället skulle vara bättre om föräldrar fick lov att aga barnen.


Så funderade jag. 
Ända fram till igår då det slog mig som en blixt från klar himmel: jag ska föda upp katter! Det är klart jag ska göra det! Jag ska bli en galen kattgumma som lever för sina katter, behandlar dem som vore de min gubbe, mina barn och mina barnbarn. Jag ska föda upp gapiga siameser och jag kommer att bli så förtjust i alla små ungar att jag inte kommer att göra mig av med en enda, så jag antar att jag blir tvungen att bo i ett stort hus. Och hela pensionen kommer att läggas på kattmat och kattsand. Jag kommer inte ha råd att köpa något annat, så jag får spara kläder jag har nu och inse att jag kommer att leva på havregrynsgröt, men det gör ingenting, för jag har funnit mitt pensionärskall.



6 kommentarer:

  1. Hahaha, I love your pensionärskall, bra plan!

    Ang vinterfulhet och vårlängtan kan jag meddela att jag faktiskt cyklar på vintern också, dödsföraktande. =)

    SvaraRadera
  2. Sv: Ja, jag tyckte också det var jättefint :) Jag har ganska svårt för hela grejen med närhet från folk man inte känner, speciellt klockan tre på natten, men han var så söt där han stod med utsträckta armar så jag kunde inte låta bli. Och jag blev onekligen på ännu bättre humör efteråt :)
    Man borde verkligen gå runt och spontankramas med folk som ser ut att behöva det, en kram kan göra så otroligt mycket fastän den är så liten.

    Samma här - jag vill också bara ha fler och fler tatueringar! They are so pretty O.O :)

    Jag gillar dina pensionärstankar! Jag funderar på att bli en sån där surkärring utåt som slår ungdomar med min käpp, men som alltid bjuder på bullar och saft när någon väl kommer och hälsar på, fast en crazy catlady låter nästan ännu mer kul.

    SvaraRadera
  3. Svar: Men neeeeej MLP ska ju vara i massvis av färg!! ;)

    SvaraRadera
  4. hahaha, underbart! själv är jag den typen som verkligen ser fram emot att bli pensionär, tänk vad mycket roligt man kan göra! :D

    SvaraRadera
  5. Haha, galen kattkärring är ett mål för mig också när jag blir äldre!

    SvaraRadera
  6. Vilken bra penskonärsplan!
    Jag har inte ens funderat på vad jag ska göra. Kanske snor din idé, men jag kan ju välja en annan ras ;)

    SvaraRadera