måndag 18 oktober 2010

Chez maman

Hemma från Smålandet. Göteborg är regnigt och trist och jag känner mig inte alls så där glad över att vara hemma som jag brukar vara efter några dagar hos familjen, utan snarare lite nedstämd. Den här gången hade jag gärna stannat några dagar till, gått några fler skogspromenader, pysslat lite mer med mamma (den här gången gjorde vi små rosformade tvålar), titta på fler pinsamma komedier, sätta mig vid dukat bord några gånger till och bara ta det lugnt och vara glad över graviditeten tillsammans med mamma. Det kanske är så att jag har blivit lite mammig nu. Det där om att mor och dotter får ett starkare band under dotterns graviditet har jag alltid avfärdat som biologistiskt tjafs, men det kanske ligger ett uns av sanning i det i alla fall. Eller så är det så enkelt att mamma är en av de få personer som aldrig tröttnar på att höra mig tjata om graviditetssymptom, bebisar, bebisböcker, bebiskläder och spjälsängar och att det är därför jag vill vara med henne.


Sedan känner jag mig säkert lite låg eftersom Niklas åker tillbaka till Norge imorgon. Det är alltid tråkigt när han är borta, men nu när jag är gravid är det ännu tråkigare. Jag är lite känsligare över huvud taget nu; även om jag oftast känner mig glad och lite småhög så blir jag ännu ledsnare än vanligt när jag väl blir ledsen. Nu ska jag försöka att bli lite gladare så att jag och Niklas åtminstone kan få en fin sista kväll tillsammans. 

3 kommentarer:

  1. Lät så mysigt det där!

    Tror nog att katterna kommer att vänja sig vid bebisen sen, märker det på min egna när syrran är här & hälsar på med sin lille son. Mina katter var väldigt spända i börja men numera så bryr de sig inte om honom.

    SvaraRadera
  2. Det som gör mammor så himla bra! :)

    SvaraRadera
  3. åh jobbigt att han åker tillbaka, och att du känner du fick för lite tid med din mamma, du får planera att åka tillbaka snart igen.

    SvaraRadera