torsdag 11 november 2010

01 Introduce yourself

Jag heter egentligen Sofia. Mina syskon kallar mig ibland för Fifi. 1982 föddes jag i Jönköping. Efter några år i en lägenhet vid Vätterstranden flyttade familjen ut till en liten håla och det var alltså där jag växte upp, i ett kedjehusområde med mor, far och tre syskon. Högstadietiden var en jobbig och vilsen fas i mitt liv, gymnasietiden var bättre, det var då jag började inse att man inte alltid måste vara på ett visst sätt, och att "de populära" på högstadiet inte var så häftiga trots allt. Behöver jag tillägga att jag aldrig tillhörde "de populära"? Att jag alltid var lite "fel" och att jag har kommit på att att vara lite "fel" inte behöver vara något dåligt? Att "rätt" är tråkigt? 

Ett halvår efter gymnasiet flyttade jag till Göteborg, mitt hem, min borg. Här vill jag alltid stanna. De första åren festade jag, träffade nya vänner som byttes ut då och då, pluggade, mådde skit, var oerhört rastlös och lite kär ibland. Efter några år blev det lite lättare att leva. Jag lugnade ner mig lite, blev socionom, träffade min riktiga kärlek. Blev stabil. 

I nuet bor jag i Majorna med kärleken Niklas, är preggo och älskar det, har fosterhemsplacerat våra två katter, letar större lägenhet, tränar lite och är tillfreds. Det hade jag nog inte trott att jag någonsin skulle bli när jag var drygt 20. 

Jag tycker om rosa, men ännu mer om lila, kitsch och sånt som är lite för mycket. Människor som är lite för mycket. Lagom är tråkigt. Jag älskar katter och tycker om My Little Ponies. Enligt Niklas piper jag när jag ser en Bambi, men jag menar att jag ropar av glädje. TV-serier är ett av livets största nöjen och musik måste alltid finnas nära till hands. 

Presentationer av det här slaget gör mig lite pirrig, för det känns som om jag borde få med så mycket och verkligen föra fram en äkta bild av m i g. Jag tycker inte om att beskriva mig själv och jag inser att jag bara har skrivit om omständigheter och inte något om egenskaper. Egenskaperna är det svåraste och ibland gör jag det lätt för mig. Så jag slutar här. 

15 kommentarer:

  1. Jag tycker också det är svårt att presentera mig själv! Men du gjorde det jättebra, det känns som om jag känner dig bättre nu, även om det bara är genom bloggen!

    SvaraRadera
  2. Håller med Amanda :) Tycker att du presenterade dig jättebra och att det känns som man känner dig bättre nu bara genom att ha läst detta blogginlägget! :)

    Ha en bra dag!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Inlägget ovanför var skrivet av mig :P Var lite för snabb på tangenterna ;P

    SvaraRadera
  4. Åh tackar :D vad glad jag blir! Tycker inte magen växt så mycket på sistone.

    Vad kul att se er ultraljuds bild, så himla mys! vill också fara på ultraljud NU NU NU!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Det ska bli kul att följa den här utmaningen. Vad kul att du gillar att vara gravid. Låter precis som J. Det var fantastiskt. Hur går det med lägenhetsletandet då?

    SvaraRadera
  6. Det var roligt att läsa.
    Jag gillar att få komma folk under skinnet. Veta sånt som inte berättas i en blogg i vanliga fall.

    Man kanske ska göra samma sak?

    SvaraRadera
  7. jag är lite kär i dig tror jag

    SvaraRadera
  8. Omständighet är inte alls fel :-)

    SvaraRadera
  9. Det är jobbigt med presentationer, men jag gillade verkligen och det fick mig att vilja läsa mer!

    SvaraRadera
  10. Jag tycker också det är svårt med presentationer men du gjorde det riktigt bra!

    SvaraRadera
  11. Riktigt kul o läsa igenom! :D

    SvaraRadera
  12. Vad menar du med att du har fosterhemsplacerat katterna, nu hänger jag inte alls med?

    SvaraRadera
  13. Ja bilden blev helt okej! :) Och det var hur gött som helst att höra barnmorskans kommentarer om bebisen :) Då blev man om möjligt ännu lyckligare än vad man redan var :D

    Kram

    SvaraRadera
  14. Kul att få veta mer om dig!

    Det verkar ha varit många som någon gång i livet har sett sig själv som "fel". Och det är ledsamt. Men samtidigt så ärligt, verkligt och om sanningen ska fram: underbart. Vi är ju alla unika. Så varför skulle det vara något dåligt med att vara "fel"?

    Jag älskar sättet du skriver på. Det är så levande. Jag märker verkligen att det är ett liv jag får läsa om, inget annat.
    Och att du blev socionom, det är så roligt. Jag har ju själv funderingar på att det är det jag vill bli.

    Jag är en person som verkligen är för mycket - på många plan! xD Vi kanske kan bli goda vänner?

    Inlägget är toppen!
    Kan tala om att jag länkar till det från min blogg. Du gav mig inspiration att skriva ett inlägg.

    Svar: Tack för din kommentar. Tvåan är jobbigaste för många. Än så länge känner jag inte av att själva skolan tar tid, det är så mycket runt omkring.

    Hur mår bebisen i magen? :)

    Trevlig kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  15. Jag tycker att du har presenterat dig bra. Det är intressant att de "populära" på högstadiet ganska ofta stannar kvar på det "populära" stadiet från högstadiet (både när det gäller klädstil, intressen och val av bostadsort), medan de vanliga eller "udda" personerna utvecklar sig och blir intressanta vuxna.

    SvaraRadera