måndag 29 november 2010

18 Your Favorite Birthday

Jag tycker inte om att fylla år. Det beror inte på åldersnoja, utan på att jag brukar vara ledsen och känna mig ensam på min födelsedag. Lite övergiven. Sådana där känslor som jag inte känner under så många andra av årets dagar, men just när jag fyller år, då slår de till med full kraft. Gratulationer via sms och Facebook är trevliga, men de fyller inte ensamheten jag känner i bröstet, så jag brukar gråta en liten skvätt och tycka synd om mig själv. Om jag fyller år på en ledig dag. Dock har det varit så bra ordnat för mig de senaste åren att jag har råkat haft schemalagt jobb på mina födelsedagar, på så sätt har jag varit tvungen att fokusera på andras elände istället för mitt eget. Win!


Sedan vill jag tillägga att jag älskade att fylla år när jag var liten, födelsedagsoviljan började förmodligen först i slutet av mellanstadiet, men innan dess var födelsedagar magiska och jag älskade dem.

7 kommentarer:

  1. Låter bra det :) Hehe jo det har vart lite småkallt här på östkusten :) Jag har haft en bra helg,rätt lugn o skön vilken behövdes för att se till o bli helt frisk :)

    Kram

    SvaraRadera
  2. KÄnner igen mig!
    MIn födelsedag infaller i december och har liksom alltid "glömts bort"..eller rättare sagt det beror på från år till år.
    Så tänker jag inte se till att det blir med mitt barn, jag skall fira henne så att hon blir blå! :D

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen mig i ensamheten på födelsedagar. Jag brukar dessutom alltid bli nostalgisk och titta på gamla kort från när hela familjen fanns i ens närhet och födelsedagar var något jättefint och då blir ensamheten ännu mer påtaglig.
    Men du, tänk att nästa gång du fyller år, då har du en liten knodd och behöver aldrig mer känna dig ensam :)

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig lite faktiskt, är inget fan av födelsedagar.

    SvaraRadera
  5. Ärligt talat är jag inget fan av födelsedagar heller. Övergivenhet, känslan av att trots att det är min dag så är jag ensam. Nej usch. Sen nu med åren så har jag fått redig åldernsnojja också, "Här sitter jag med ena foten i graven" var mantrat vid senaste partajet. Fick hela släktskapet att skrocka åt mig, men jag var dödsseriös, och är det fortfarande.

    SvaraRadera
  6. Igenkänt, rakt av!

    ...jag "snodde" din story, eftersom jag tyckte att det vore dumt att skriva exakt samma sak igen...

    Hoppas det är ok! ;)

    SvaraRadera
  7. Åh! Jag känner precis sådär! Hittade hit för att jag sökte på google om att känna sig ensam och övergiven på sin födelsedag. Jag älskade födelsedagar när jag var liten, men usch, nu känns de bara jobbiga. Man inser hur ensam man faktiskt är, och hur obetydlig man är i andras liv när allt kommer omkring. För alla andra är det ju en helt vanlig dag... så det är ju inte så konstigt. Men näe... födelsedagar nuförtiden får mig att må dåligt tyvärr :/ och så skriver massa folk på facebook "hoppas du får en underbar dag".... jaaah! hur många får verkligen en underbar dag!? Det där bygger verkligen på känslorna om att "här sitter jag ensam och har INTE en underbar dag..."

    SvaraRadera