torsdag 25 november 2010

Anka


Så här såg magen och jag ut i tisdags. Ju större magen blir, desto mer anklik form antar min kropp. Men det är ok, för vdi det här laget är jag så fäst vid den här magen att jag får lite separationsångest av att tänka på att den ska försvinna en vacker dag. 

15 kommentarer:

  1. Börjar bli en riktig liten bula:)

    sv, haha ja jag vette tusan om dom skulle ta det som en giltig anledning bara;)

    SvaraRadera
  2. Åh du vackra! Blir lite avis... härlig känsla med den växande lilla magen och alla rörelser och förhoppningar!

    SvaraRadera
  3. Nu syns det ju ordentligt! En fin liten kula.

    SvaraRadera
  4. Fifi, aj löv din blogg, men alltså det här typsnittet tar död på mig. Hur mycket cash ska'ru ha för att byta till ett typografiskt läsvänligt?
    pretty please?

    SvaraRadera
  5. Nu börjar det synas ordentligt.=)

    Sv. Mitt hår brukar också kunna bli fett så jag trodde inte jag skulle kunna använda de där produkterna heller, men blev faktiskt inte alls fett.

    Ja det brukar vara så.

    SvaraRadera
  6. ååh fina magen!
    och jag känner igen det där, jag hade också separationsångest när jag var sisådär i vecka 20... men när man kommer till sisådär vecka 37 och framåt är det inte så fruktansvärt roligt längre. (fast nu i efterhand längtar jag tillbaka, haha! man är bra knasig ibland.)

    SvaraRadera
  7. Åhhh! jag älskade att va gravid o ha mage! men man får ju ngt annat mkt bättre istället när den försvinner.

    SvaraRadera
  8. Oj!
    Men nu är den ju faktiskt lite stor ändå.. :D
    Tänk inte så, när du är i slutfasen så vill du inget hellre än att den försvinner och den lilla kickern därinne kommer ut!

    SvaraRadera
  9. Fin bebismage!:)Vill heller inte bli av med min mage! Skulle kunna ha den jämt I love it!:)

    SvaraRadera
  10. Läste din blogg ofta förr (hur länge sedan?), men sen "tappade jag bort den".
    Kul att hitta tillbaka, och grattis till bebisen i magen.
    Ljuvligt att vara gravid! Hoppas du mår bra och får fortsätta göra det hela tiden.

    SvaraRadera