måndag 6 december 2010

Ett barn blir till

När jag var liten trodde jag att ett barn blev till genom att ett litet frö började växa i mammans mage och sakta utvecklades till ett barn. Jag minns inte hur länge jag trodde att det var så det gick till, men jag minns så väl hur besviken jag blev när jag tvingades att inse att det krävs inblandning av en snopp för att det lilla fröet ska börja växa.

12 kommentarer:

  1. hahaha ja det är ett jävla mög med snoppar.

    Stella vet redan. J lånade en hög pernilla stalfelt-böcker, bland annat kärleksboken. Stella sat och läste den vid köksbordet en dag. tyst. när hon kom till stycket om hur ett barn blir till (tex + pedagogiska illustrationer) sa hon "Oj, nu blev det lite konstigt här". Senare på kvällen frågade hon mig och J rakt ut. "Alltså, har ni gjort allt i den där boken eller?".

    SvaraRadera
  2. Haha.. ja vilken uppenbarelse det var. Frö = rent och vackert. Snopp inblandat = en helt annan sak. Jag tyckte att det var så jäkla obehagligt när jag insåg att mamma och pappa hade.. gjort nåt sånt.

    SvaraRadera
  3. Hahahaha, så gulligt.
    Jag glömmer aldrig när jag som 20-åring satt i ett fullsatt (men dödstyst) väntrum på en vårdcentral i Uppsala när en femåring plötsligt vänder sig till sin mamma och med klar och hög röst frågar; Mamma, hur blir barn till egentligen? Snacka om fel valt tillfälle att ställa den frågan :D Min dotter kommer säkert att utsätta mig för något liknande :)

    SvaraRadera
  4. Vänta bara tills ert barn frågar varför ni låter så konstigt när ni "kramas".

    SvaraRadera
  5. haha! så himla gulligt. och sant! jag blev också sjukt besviken när jag insåg hur det låg till. men precis som du kommer jag inte alls ihåg när uppenbarelsen kom.

    SvaraRadera
  6. Vad gulligt.=) Minns inte alls hur jag trodde det gick till.

    Sv. Ja funderar på att köpa den på DVD jag med. Var verkligen hur bra som helst.

    SvaraRadera
  7. Stackars liten :-( inte lätt att få sina illusioner krossade sådär *fniss* Tänk så mycket sånt man kommer ihåg ändå, rätt kul faktiskt med hur man var och sen blev man visst vuxen också (eller nästan i alla fall)!

    På spåret-fans finns nog fler av det är inte så dumt faktiskt o så får man gnugga egna knölarna lite också!

    SvaraRadera
  8. Naw, din tanke som liten var ändå ganska smart och aningen nära verkligheten. :)

    Svar: Jag kan med säkerhet säga att det var dig jag såg på Zumban i fredags. Du var inte alls kass! Alla gör så gott de kan. Ingen kan ju göra precis som ledaren. Men kul är det! :)
    Nästa gång jag ser dig där, ska jag nog ta mod till mig och komma fram och heja. På fredag kommer jag dessvärre inte, men en annan fredag.

    Kram <3

    SvaraRadera
  9. haha ja vilken besvikelse alltså ;) mina småsyskon är 3 och 4 år gamla, jag bara väntar på att någon av dem ska fråga hur bebisen kom in i min mage ;)

    SvaraRadera
  10. Vad gulligt =)
    Jag minns inte vad jag trodde om hur barn blir till när jag var liten.

    SvaraRadera
  11. Grät oxå

    Tyckte det va så äckligt.

    SvaraRadera
  12. Haha jag blev också ruskigt besviken när jag insåg hur det låg till. Jag minns inte riktigt när det var eller hur jag fick reda på det.

    SvaraRadera