onsdag 31 mars 2010

Nedförsbacke

Idag tyckte jag att jag var tillräckligt frisk för att träna. Jag gick för första gången på core spinning, egentligen tycker jag inte att core ger så mycket, men jag tänkte att det kunde vara bra att ta det lite lugnt när jag precis har varit sjuk. Och ledaren tyckte nog också att jag skulle ta det lugnt, för vad är annars grejen med att spela Coldplay på ett spinningpass? Och innan sista låten, då ledarna brukar peppa som mest, säger ledaren "blunda, njut, nedförsbacke". Vad fan, hon måste ha missat själva poängen med spinning; att det ska vara svettigt, att det ska vara blodsmak i munnen, att man ska ta ut sig. 


Hur som helst. Jag blev så arg när jag hörde Coldplay på passet att jag fick värsta kicken, cyklade på som en galning och fick en nära-kräk-upplevelse. Precis vad jag var ute efter.



Vajjer

Jag har ju tidigare nämnt att jag har kollat en hel del på The Wire på sistone. 
Ibland tycker jag att kriminaldramer kan kännas ganska muppiga, särskilt svenska sådana, men The Wire är en tuff amerikansk serie helt utan muppvibbar. Snutarna är sköna karaktärer som är alkoholiserade/rövslickare/efterblivna
/coola/korrupta/våldsamma, ja, ni förstår vilken härlig samling vi snackar om. 


Jag är nu inne på andra säsongen och snutarna är ute efter polska hamnarbetare som spelar fult, men första säsongens plot tilltalade mig mer. Då avlyssnades ett gäng bland Baltimores fattiga afroamerikaner som höll på med knarkaffärer och mord. Och det där ghettot hade sin charm I tell you! Snubbarna kallade varandra för niggaz, sa fuck i varje mening och den coolaste av alla var ständigt beväpnad med ett hagelgevär. Dessutom var han bög och visade sin känsliga sida när hans pojkvän blev avrättad. 


Tja, vad kan jag säga? Ibland är snutar, våld och knark helt underbart!

tisdag 30 mars 2010

Led me entertain you



Min kollega har introt till den här låten som ringsignal och jag har verkligen fått den på hjärnan och lyssnat på den hundratals gånger i sträck på sistone. Jag har till och med vaknat upp mitt i natten några gånger och hört riffet i huvudet. Och jag har frågat mig själv varför jag aldrig har lyssnat på Led Zeppelin förut och varit så glad för att jag till sist har upptäckt dem.


Men.
Men sedan i morse sa Niklas plötsligt att jag lyssnar på den där gubbrockslåten igen. Va? Vadå gubbrock? Jag försökte förklara för honom att gubbrock är Credence och sånt, men då sa han att Led Zeppelin är psykedelisk gubbrock. Det här känns som ett hån riktat mot min person, för jag kommer aldrig finna mig i att jag är en person som lyssnar på gubbrock. Dessutom kallade Niklas Led Zeppelin för Thin Lizzy. Bara det va.





Gotta go to work then hurry home


Idag tyckte jag det var dags för återgång till jobbet. Egentligen hade jag tänkt att jobba igår, men jag hade så förbannat ont i halsen, var så snorig och tung över bröstet att det fick bli en hemmadag till. 
Det kändes lite ovant att vara sjukanmäld eftersom det var första gången på över tre år, eller om det var fyra, men det var en ganska behaglig tillvaro.
Vi har sett klart första säsongen av The Wire, jag har utnyttjat vår soffa så mycket att vi nu har fått valuta för pengarna och igår bakade jag två sorters bröd, samt brownies. 

Tur att det bara blir tre arbetsdagar den här veckan, annars hade jag nog blivit sjuk igen av blotta arbetschocken. 


måndag 29 mars 2010

Sur


Jag vet inte hur ofta jag får höra att jag ser arg eller sur ut. Ibland är jag det, ibland inte. Visst, jag är ingen tvångsmässigt glad Mia Törnblom, men jag är inte världens Butter heller. Men att jag inte ser glad ut för jämnan verkar störa folk, till och med så pass att främmande människor kommer fram till mig och säger att jag ser arg/sur ut. Jaha, vad svarar man på det? Att jag var glad fram tills du kom hit och öppnade käften? Att jag gillar att vara sur balnd folk? Att jag har väldigt hängande drag som gör att jag alltid ser arg ut?


I vilket fall. I kvällens avsnitt av Hollywoodfruar tog Maria Montazami botox och  sa efteråt att hon inte kan se så där arg och otäck ut och att det väl är bra. Så jag tänkte att jag kanske borde ta botox så att folk slipper lida av att jag inte ser ut som en solstråle. För det verkar ju vara snudd på kriminellt att inte se glad ut.


Eller också så fortsätter jag att se sur ut och säger Fuck You till alla som har problem med det.



Sexy People


Hur sköna porträtt som helst!
Spana in alla snyggingar på bloggen Sexy People, som beskrivs som 
a celebration of the perfect portrait.
(Och jag kan inte sluta tänka på hur jag skulle reagera om ett porträtt av mig mot alla förmodan skulle dyka upp på bloggen. Skulle jag ta illa upp eller känna mig hedrad?)

Gamla godingar

Jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Let's Dance. Jag försökte en gång med ett par kompisar som gillar precis alla fredagsfamiljeunderhållningsprogram som finns, men hu, vad trist det var.


Däremot känner jag mig väldigt sugen på att se amerikanska Dancing with the stars och det finns två anledningar till det. De stavas Shannen Doherty och Pamela Anderson.


Shannen, oh, Shannen! Vi hade nyligen fått TV4 i villan i Småland, i skolan pratades det om en serie som hette Beverly Hills. Det skulle vara en serie som innehöll snygga killar, bortskämda kids, kärlek, vänskap och tjejer med fräcka kläder. Jag såg ett avsnitt och sedan var onsdagkvällar det bästa jag visste. Kelly var en elak bitch, Brandon var söt, men präktig, Steve var ful, David var söt men töntig, Dylan var den farlige snyggingen och Brenda, oh, Brenda, hon var min favorit. Med sina allvarliga ögon och överbeskyddade och icke snorrika föräldrar försökte hon så hårt att passa in, att bli en av de coolaste, att få den snyggaste killen (Dylan). Brenda, det var dig jag kunde identifiera mig med.


Pamela Andersons rollfigur CJ kan jag inte påstå att jag identifierade mig med. Men oh, vad vacker hon var! Hennes blonda hår, hennes klotrunda tuttar, hennes långa ben som det tog henne minst fem minuter och en smörig låt att smörja in. Och jag gillade henne inte mindre av att det för mig som tjej var strängt förbjudet att tycka om henne. För på mellanstadiet var det så att killarna skulle tycka att Pamela Anderson var den hetaste bruden de någonsin hade sett och de skulle ha bänklocket tapetserat med bilder på henne. Vi tjejer var däremot tvungna att tycka att Pamela var plastig, ful och äcklig, det var djungelns lag. Istället fick vi hålla till godo med någon fånig Baywatchsnubbe som jag inte ens minns namnet på och han skulle hela tiden jämföras med Beverly Hillskillarna; "Vem hade du helst velat ha, Dylan eller Baywatchkillen?". Så min Pamelacrush förblev hemlig, och just att den var förbjuden gjorde nog att den frodades lite extra.


Nu ser jag fram emot att se mina gamla TV-loves i Dancing with the stars!





söndag 28 mars 2010

Alladin Sane


Nu har vi tingat lille S*Vildbackens Alladin Sane!
Vi var och hälsade på en stolt siamesmamma och hennes nio ungar igår. Vi satt i två timmar inne hos katterna och blev helt betagna medan de små ungarna klättrade över hela oss, pep och nafsade.
Nu hoppas jag att sju veckor går fort för jag knappt vänta tills den lille flyttar hem till oss.


lördag 27 mars 2010

Leopardinnan



Förra helgen var jag på maskerad. Jag var leopard, något jag trivdes utmärkt med.
 Cred till Emma som har gjort leopardöronen!

Idag blir det inget leopardande, men däremot ska jag och Niklas ska ut på landet och titta på kattungar. Förhoppningsvis kommer en av dem bli våran om ett tag!



fredag 26 mars 2010

Idag








Zoom är sympatisjuk och ligger och sover antingen i mitt knä eller bredvid mig.
Niklas är kreativ och håller på med sina figurer när han inte passar upp på mig.

Ja, så har vi det här.

I mitt förra inlägg framstod det kanske som om jag förhärligade feber, och visst, det ligger väl något i det. Men det finns faktiskt negativa aspekter av den här febern också. Dels är jag ruskigt peppad på att träna efter världens bästa gymomgång i måndags, jag fick en sådan otrolig kick att jag knappt kunde somna på kvällen, så hög på endorfiner var jag. Dels är det tydligen riktig vår ute och det känns onekligen lite fel att ligga på soffan då. Kunde det inte ha kommit ett lågtryck med snöblandat regn över Göteborg just nu?



Insjuknad

Jag har insjuknat i feber.


Först en mental svacka, därefter hamnar jag direkt i en fysisk. 
Behöver jag tillägga att jag föredrar den fysiska?


Jag har inte haft en ordentlig febersjukdom sedan jag var liten och ärligt talat njuter jag lite av att vara brännhet, slö och småyr. Min pojkvän pysslar om mig och ger mig en massa sötsaker att äta, jag kollar på The Wire och ingen förväntar sig ett skit av mig. 


Jag ska utnyttja den här febern så mycket det bara går, det är dagens sanning. Sympatier mottages tacksamt, vi kan ju låtsas att det är jobbigt att ha feber.



onsdag 17 mars 2010

Jaha ja

Jaha, då var det dags igen.
Hej svacka!

måndag 15 mars 2010

Prinsessa




När jag fyllde år (27) skickade min mor ett kort med texten "Grattis vår lilla prinsessa" och den här kylskåpsmagneten.
Undrar om jag kommer att bli en drottning när jag fyller 30?
Eller blir jag det vid 40?

söndag 14 mars 2010

Blåbär och kattfisar



Fredagsmys med flams och trams, löprunda i solen på lördagen.
Melodifestivalen var uthärdig tack vare härliga, fnissiga killar och utgång med dans på det gjorde lördagkvällen till en riktig hit.
Söndag som började segt segt segt, men artade sig riktigt bra när jag träffade människor jag har saknat. Och blåbärsscones gör nog vem som helst glad.
Gossip Girl och en varm, fisande katt i knät. Jag får nog byta kattmat om jag ska stå ut med den lille klumpen i sängen.


Och måndagen kommer alltid för fort.



lördag 13 mars 2010

Skalman

Nu har jag jobbat kontorstider i några månader, istället för att gå på schema som jag gjorde förut. Och scheisse, vilken inbygd väckarklocka jag har fått. Nu vaknar jag ta mig fan 6:30 varje dag, oavsett det är vardag eller helg, 6:30 är jag klarvaken. Det värsta är att jag är så in i norden klarvaken att det inte finns en chans att jag kan somna om. Ögonen är liksom uppspärrade och kroppen blir rastlös av att bara ligga still. På grund av detta får jag förstås en faslig sömnbrist på helgerna när jag går och lägger mig senare och jag har aldrig den där utvilade känslan när arbetsveckan börjar igen.


Just det, min inre väckarklocka är ute i god tid också. Jag ställer nämligen alltid klockan på 6:39, men jag vaknar prick 6:30 och de där 9 minutrarna innan jag ska gå upp ligger jag alltid på helspänn. 



fredag 12 mars 2010

The Queen

God morgon!
Jag vaknade, gick upp och kände att det här riskerar att bli en lång och småtråkig dag innan helgen tar vid. Men så gick jag in på Aftonbladet för att ha något att skumma igenom medan jag trycker ner gröten, och fann ett förtal av bästa sorten; att Drottning Silvia har Alzeimers! Det var en reporter på Svensk Damtidning som hade skrivit på sin blogg att Silvia lider av sjukdomen, varpå hovet hade gått ut och dementerat. 


Jag känner på mig att bloggosfären kommer att få ett uppsving med dessa nischade, avslöjande bloggar; hovblogg, polisblogg, vad finns det mer? Vad kan vi önska oss? Kommer bloggar att bli den nya freak showdokumentärerna på TV?



torsdag 11 mars 2010

Blonde ambition

Niklas: Vi såg en halshuggen duva innan
Fifi: Uh, vad hemskt! Levde den?

Ibland är jag så blond, men det är så sällan att när jag väl har ett blond moment bjuder jag gärna på det!


onsdag 10 mars 2010

Vatten, vatten. bara vanligt vatten

Eh, jag tog just ett bad.
Jag tömde till och med ut lite vatten och tappade upp nytt eftersom vattnet var lite för kallt för min kräsna kropp.
När jag som bäst höll på att skölja ur schampot kom jag på att det är vattenbrist i Göteborg och att vi göteborgare har blivit ombedda att vara sparsamma med vattnet.
Jag skämdes lite, nej, det gjorde jag faktiskt inte, men jag kunde ha gjort det, så för att rädda situatonen tog jag balsam som inte sköljs ur istället för den vanliga som hade slösat bort ännu mer vatten. 



Polisbloggen 2

I dagens Metro läste jag om ännu en polisblogg. Alltså en blogg som en påstodd polis uppges skriva. Metros artikelförfattare citerar polisbloggen och det står bland annat att polisen beskriver hur han och en kollega ollade en polisbil innan en kvinnlig kollega skulle ha den, att polisen ska ha hånat en självmördare genom att skaka hand med denne och att han ska ha kastat sten på en självmordskandidat. Det är totalt osmakligt, men likväl skrattar jag när jag läser det för det är så makabert.
Och jag inser att min egna lilla "polisblogg" från förra veckan kanske skulle kunna vara verklig. Hur knäppt är inte det?


(Metros artikel finns här, men versionen i pappersMetro var smaskigare.)



måndag 8 mars 2010

8 mars

Från Fejjan:




Lillasyster: det är dåligt när kvinnodagen infaller på en pms-ig måndag. 100 år av kamp – vilket antiklimax.

2 hours ago · 
Mormor: När jag var ung fanns det minsann inget pms Måste vara en ny kvinnogrej
50 minutes ago



lördag 6 mars 2010

Dansa och le

Helg.
Äntligen ledig efter en hektisk vecka.
Lillebror på besök, pojkvännen hemma, träffat kompisar, ätit grekiskt, druckit öl och rom med frukt och juicer, lapat sol, gått på stan.


Spela Super Mario på Wii, dricka öl, bli full, dansa och le. 

torsdag 4 mars 2010

En förtrollad värld

Vilken härlig dag jag har haft!
Det var förvisso rätt stressigt på jobbet, men när jag framåt eftermiddagen körde bil (fortfarande helt fascinerad av att jag få köra alldeles själv) och min favorit-köra-bil-radio-kanal Rockklassiker spelade Home Sweet Home och jag vrålade med så högt att det måste ha hörts in till fastlandet, då kände jag en sådan lycka och ett totalt inre lugn.


På kvällen gick jag och Niklas på Alice i Underlandet (i 3D förstås) och den var precis så underbar som jag trodde att den skulle vara. Vackra miljöer, fina figurer, fula filurer, söta karaktärer och onda snobbar - precis som det ska vara i en saga. Tim Burton är ett geni och jag önskar att jag ska trilla ner i ett hål imorgon så att jag får tillbringa helgen i en förtrollad värld. 



Jag vet då vilken tröja som åker på imorgon!
(och jag är på tok för trött för att vända bilden rätt, dessutom tycker jag att en spegelvänd bild passar bra i sammanhanget)


onsdag 3 mars 2010

Polisbloggen

Jag läste just på GP.se om en polis i Värnamo som bloggade om en mordutredning innan Polisen hade gått ut med ärendet officiellt. Och det slog mig att jag aldrig har läst en polisblogg, jag visste inte ens att det fanns några, men det måste vara en ruskigt spännande typ av bloggar vi talar om. Är det någon som känner till några sköna polisbloggar? 


Jag börjar genast fantisera ihop små polisbloggsutdrag:


2010-03-01:
Idag var det en invandrare som rånade en annan invandrare på Hisingen. Borde inte de där invandrarna hålla ihop? Jag tror att det kan har rört sig om försäkringsbedrägerier.
2010-03-02
Idag kom det in en ung brud på stationen och sa att hon hade blivit våldtagen. Vette fan om hon hittade på eller inte, hon såg nästan ut att vilja bli påsatt. 
2010-03-04
Haft span idag, inte mycket att spana på. Jag och Bengan åt tio donuts var. Han drack latte till, jag drack svart kaffe med två sockerbitar.
2010-03-05
Fick larm om en misshandel idag. När vi kom dit var det bara ett gäng tjackpundare kvar på platsen. Drog på fikarast istället. 

Go bananas



Jag har faktiskt inte bara snusk på kylen!
Min mamma skickade de här magneterna till mig och jag tror det kan ha ett samband med att hon hade fått syn på magneterna i inlägget nedan...


tisdag 2 mars 2010

Dickhead





På mitt kylskåp.
Hantverk av en av mina bästa vänner.



Vår!

Solen skiner!
Trots minusgrader i morse kände jag tydligt att det var en annan sorts luft och optimisten i mig vaknar till liv och säger att det är vår. Pessimisten håller bara käften och om hon kommer fram får hon stryk!

Optimisten gäspar, sträcker på sig och börjar tänka på skinnjacka och pumps, uteserveringar, pick-nickar i Slottsskogen, cykelutflykter till havet, solglasögon och fåniga, våriga leenden.

Vinterpessimisten går i ide.

måndag 1 mars 2010

Klag int


Från Centrala Trafikskolan i Säffle.
Säffle ligger i Värmland.

Fuck femårsplaner

Nu har jag involverat Niklas i mina pensionärsplaner.
Han tyckte att det lät bra, men att vi måste skaffa oss ett hus till ålderdomens höst om vi ska kunna ha många katter. Så nu har vi bestämt att vi ska ha ett radhus i Kungsladugård, ett sånt där pittoreskt radhus i lite engelsk stil, inte ett jävla Svenssonradhus. Och jag sa att Niklas kan odla sten (han är geolog) i trädgården och jag kan odla katter inomhus, men Niklas vill hellre måla figurer till sina strategispel, så han får väl göra det. 


Vi har även gjort upp planer för veckan, eftersom det faktiskt är några år kvar till pensionen kanske vi ska leva lite i nuet också. Så vi har planerat in träning, Alice i Underlandet på bio (som jag har längtat!), myskvällar med Mad Men och besök av ett eller två småsyskon. 


Det här känns lovande. Både ålderdomen och veckan.



Jympamaffian


Jag går inte ofta på jympa, men när jag väl gör det är det ett fenomen jag ofta stör mig på: jympamaffian. Denna maffias innersta krets består av en handfull damer och herrar i 40-50-åldern och den yttre kretsen består av en oändlig mängd beundrare. Jympamaffian tränar inte jympa främst för att bli vältränade eller för att bara hålla sig i form; de går till gymmet istället för att gå på syjunta/puben/caféet. Deras främsta mål med träningen är nämligen att få prata. Och det gör de. De pratar inte bara före och efter passet, utan även under själva passet, så rätt som det är när man ligger på golvet och gör sit-ups får jag höra vad någons familj åt till middag. Under uppvärmningen kan  jag ta del av hur stressigt någon hade det under eftermiddagen. Och mitt i konditionsblocket kan det börja fnissas hej vilt. 


Jympamaffian är inte heller de som håller sig i periferin på passen. Nej då, de ska alltid stå längst fram, närmast ledaren. Även om det är fullt där när passet börjar trycker de sig in så de står 1 cm ifrån en. Också börjar de prata direkt. De få stunder de inte pratar mimar de med till de käcka låtarna.


Varje gång säger jag till dem att hålla käften, att vi faktiskt är där för att träna. I tanken alltså. Mitt passiva aggressiva jag håller själv käften, bli irriterad och får lite extra energi till armhävningarna.