tisdagen den 17:e augusti 2010

Förlustad

Jag önskar nästan att jag skulle kunna skriva något i stil med jag har semester och gör så mycket kul hela dagarna att jag inte hinner bloga just nu. Men sanningen är att jag har semester och gör inte ett skit på dagarna, utan tar det bara lugnt och sitter mest på soffan, samt tar en och annan promenad. Så jag skulle egentligen kunna blogga hela dagarna, men lusten finns inte där.


Återkommer när jag har återfått blogglusten!



torsdagen den 12:e augusti 2010

Sicilien: Stränder


Här i Riposto badade vi mest. Tyvärr tog jag inga kort på de underbara vågor vi lekte i de sista dagarna.


En liten strand utanför Syrakusa. Lite Den Blå Lagunen-feelings.


Badorten Taormina.


Ön Vulcano. Det luktade äggfis på nästan hela ön av all ånga från svavelkällorna som fanns där.


Ett cyklop var bra att ha, inte bara för att titta på fiskar, utan även för att slippa få svidande ögon och vatten i näsan när jag badade i vågorna. (Dessutom såg jag uppenbarligen ut som en fisk själv i cyklopet)


Vy från en strandbar på den södra delen av ön där vi var sista kvällen. Tyvärr blev det inget bad här. Dock blev jag väldigt sugen på att lära mig att surfa. Någon gång ska det allt bli av.

tisdagen den 10:e augusti 2010

Sicilien: Nunnor

Jag är väldigt fascinerad av nunnor, så fascinerad att jag skrek till av glädje varje gång jag såg nunnor på Sicilien. 

Varför denna fascination? Förmodligen såg jag Sound of Music lite väl många gånger  och med lite för mycket besatthet när jag var liten. Sedan är det något med hängivenheten jag gillar, att viga sitt liv åt något som är värt att offra allt annat för.


Den här nunnan såg jag och min kompis i en affär i Syrakusa. när hon gick ut följde vi efter och frågade om vi fick ta kort på henne. Hon verkade lite besvärad, men samtidigt glad över att vi frågade.



Första gången vi åkte till Etna anlände ett gäng nunnor samtidigt som oss. Jag och min kompis låtsades plåta naturen, men siktade egentligen in oss på de intet ont anande nunnorna. 
Sedan hittade jag och min kompis på en story om att en av nunnorna skulle föda guds barn och att nunnorna skulle ta henne på en åsna över Etna för att hitta ett stall att föda i. Eh, det är ju sånt man tänker om nunnor, inte sant?


måndagen den 9:e augusti 2010

Sicilien: Milo





Idag har jag suttit och gått igenom alla bilder från resan. Först visste jag inte hur jag skulle börja blogga om min resa, var jag skulle ta avstamp bland alla intryck, men nu gör jag så att jag börjar med Milo, orten där vi bodde.


Vi flög från Göteborg till Trapani, som ligger på Siciliens västra kust. Milo ligger på ostkusten och vi hade hyrt två bilar som vi hade under hela resan för att ta oss fram så smidigt som möjligt.

Smidigt är förresten en rejäl överdrift. Jag brukar aldrig känna mig orolig i trafiken, men på Sicilien var jag riktigt nervös, särskilt de första dagarna. Folk körde som galningar och trafikreglerna tycktes snarare gälla som rekommendationer än regler. Hastighetsbegränsingar likaså. Vi kunde köra i 100 på en 50-väg och ändå bli omkörda. Värst var det på alla små serpentinvägar och inne i städerna. Vi klarade oss undan med en krossad backspegel och rena skräcken.



Milo är en liten ort med drygt 1000 invånare och ligger vackert belägen på Etna. 


Det är en lugn och gemytlig liten stad där det finns bageri, ett par barer, caféer och restauranger, samt en mataffär och ett par slakterier.



Då Milo ligger några hundra meter över havet är utsikten över havet och omgivande byar otroligt vacker.



Ungefär i mitten av bilden precis ovan skymtar huset vi bodde i, det är det som ser ut som en riddarborg. 


Något jag gillar med husen på Italien är alla fina färger de finns i. De ser nästan ut som skokartonger som är målade i fantasifärger och placerade tätt, tätt intill varandra. Och alla dessa utsmyckningar. Efter ett par veckor på Sicilien framstår mitt gula tegelhus inte som så attraktivt…


Hemma är inte alltid bäst


Igår kom jag hem efter två underbara veckor på Sicilien.
Det är allt lite skönt att vara hemma igen, samtidigt som det känns lite tråkigt att ha lämnat den vackra ön med dess sol, stränder, helgonbilder, Etna och fantastiska mat.