tisdag 30 november 2010

19 Something You Regret

Jag ångrar att jag inte började träna tidigare.
I yngre tonåren red jag, sedan gjorde jag ingenting förrän jag var 23, det var då jag började träna och det var då jag kom på att det inte var så dumt att röra på mig, att ta ut mig, att svettas. Innan hade jag nämligen tyckt att all motion var pest och pina.

Att jag inte tränade något under de år jag förmodligen hade behövt det som mest, det ångrar jag. Om jag bara hade kommit igång med att träna något tidigare och haft vanan inne tror jag att de där tunga åren hade blivit en aning lättare. För tänk om jag bara hade kunnat svettas ut en del av skiten jag gick och bar på, om jag bara hade fått känna mig stark i kroppen hade mitt psyke kanske dragits med uppåt lite, kanske hade det mått bra av alla endorfiner.

Hey okey





På väg hem. På ett tåg där ölångorna passerar mig lite då och då.
Nöjd med min resa, trots lite utmattning. Det huvudsakliga målet med resan var ju att umgås med min syster och det har jag gjort. Också har jag blivit en supervarm och enormt stor mössa rikare. Hey Jay Kay (om någon nu råkar minnas Jamiroquai)!


måndag 29 november 2010

När det skiter sig



Det sket sig visst lite idag. Jag som hade tänkt att åka in till stan tidigt, shoppa lite, hälsa på syster på hennes jobb, strosa omkring lite på Söder, eftersom jag aldrig hinner det när jag är i Stickholm, möta upp syster och äta god mat och till sist gå på Fotografiska. Istället vaknade jag med huvudvärk klockan 6 imorse. Huvudvärken övergick till grav matthet och jag kom inte in till stan förrän mitt på dagen och väl där var jag kissenödig hela tiden och gick omkring och letade efter toaletter. Alltså, jag bara irrade omkring hela tiden och kände mig helt yr, så efter en stund tänkte jag att det var lika bra att åka hem. Så jag tog mig till Brandbergen för att handla mat och hittade sedan hem till syster i mörkret, vilket kändes som en stor bedrift efter den här dagen.

Nu känner jag mig inte yr längre, utan bara otroligt trött och liksom lite tung i kroppen, men det känns så trist att det bara blev pannkaka av den här dagen, jag som hade sett fram så mycket emot att vara här och hitta på en massa skoj. Dock hittade jag en fin plånbok med en Bambi på Urban Outfitters och en ny plånka var verkligen något jag behövde eftersom min gamla knappt håller ihop längre. Och köpte man en plånbok fick man en på köpet, så nu har jag en på lager om Bambi skulle gå sönder.

Usch, vilket tråkigt inlägg det här blev, jag blir ju matt bara av att se det…

Stockholm har blivit kallt



Julmarknad på Skansen och trots klänning i ullmix, tjockaste koftan, varmaste jackan, dubbla tights och dubbla vantar frös jag så jag fick ont i hela kroppen. Aldrig har jag blivit så glad över att få gå in i en kyrka som när vi huttrande och med värkande fingrar placerade våra kalla rumpor i en liten Skansenkyrka och lyssnade på adventssånger. Riktigt varm blev jag nog inte förrän jag kom hem till Lillasyster och åt varm och kryddig linssoppa. Efter den åt jag glass till efterrätt och blev kall igen.

Idag ska jag in till stan en sväng medan min syster jobbar, tänkte bland annat tillbringa en bra stund i min favoritaffär Urban Outfitters, säg att den fortfarande är lika vacker? När systern har slutat jobbat ska vi till Fotografiska och kolla in Fashion på Fotografiska. Om jag nu kommer in till stan, min syster lät väldigt tvivlande på den punkten, och inte pga snön, utan pga min orienteringsförmåga.

18 Your Favorite Birthday

Jag tycker inte om att fylla år. Det beror inte på åldersnoja, utan på att jag brukar vara ledsen och känna mig ensam på min födelsedag. Lite övergiven. Sådana där känslor som jag inte känner under så många andra av årets dagar, men just när jag fyller år, då slår de till med full kraft. Gratulationer via sms och Facebook är trevliga, men de fyller inte ensamheten jag känner i bröstet, så jag brukar gråta en liten skvätt och tycka synd om mig själv. Om jag fyller år på en ledig dag. Dock har det varit så bra ordnat för mig de senaste åren att jag har råkat haft schemalagt jobb på mina födelsedagar, på så sätt har jag varit tvungen att fokusera på andras elände istället för mitt eget. Win!


Sedan vill jag tillägga att jag älskade att fylla år när jag var liten, födelsedagsoviljan började förmodligen först i slutet av mellanstadiet, men innan dess var födelsedagar magiska och jag älskade dem.

söndag 28 november 2010

17 Your Favorite Memory

Jag har inte ett favoritminne. Jag har flera och kan inte säga att ett är bättre än de andra när det finns så många. Alla händelser som har fått mig att känna mig ovanligt varm inombords eller berusad av lycka är mina favoritminnen. 

Haninge





Igår kväll te och dammsugare efter en lång och kall resa ut till Haninge. Idag började vi dagen med french toast med bacon, tomat och cheddar, lussekatter och kaffe i muminkoppar. Nu har vi pälsat på oss så vi liknar Michelingubbar för att kunna hålla värmen på julmarknaden på Skansen.

lördag 27 november 2010

Herrljunga

Vi har stått stilla i Vårgårda, kom 50 minuter efter och har nu suttit fast i Herrljunga en stund. Att tåget är försenat kan jag leva med, värre är att det inte finns något internet på tåget. Tack gode gud (eller Niklas) för iFånen!

Jag sitter och funderar över vad det är med män och tågöl. Oftast åker jag tåg tidigt på dagen och det är alltid några män som öppnar första ölen så fort tåget lämnar perrongen. Tycker de att det är så tråkigt att åka tåg? Eller måste de ha alkohol i sig för att kunna halvsova? Jag har alltid trott att tågölandet är en gruppaktivitet, men idag har jag bara sett ensamma män som dricker öl. Också arga mannen som klagade på att hans fru tjatade (nu har hon inte sagt ett ord på över en timme), samt skällde ut konduktören för att tåget är försenat förstås.

Själv äter jag vörtbröd med skinka och dijounsenap och dricker havremjölkchoklad.



Mot Stockholm!

Nu åker jag till Stockholm! Och jag tror att jag är färggladast på tåget.

Nyinköpt färdlektyr, check! Stjärntrolleyn med, check!



16 Your First Kiss

Jag minns inte.
Jag vet inte hur gammal jag var, vem det var med eller hur det kändes. 
Allt är blankt. 

fredag 26 november 2010

Knitta



Vilken tur att jag har varit på kurs i två dagar så att det har blivit lite stickat. Annars går det ganska trögt på den fronten, jag glömmer liksom bort att jag har ett halsduksprojekt. Jag måste se till att jag inte glömmer stickningen hemma när jag tar tåget till Stockholm imorgon.


Om det var en handarbetskurs? Nej nej, det handlade om missbruk. 
 

15 Your Dreams

Vad jag drömmer om? 
Åh, jag drömmer så mycket! Jag drömmer knäppa drömmar på nätterna och på dagarna drömmer jag galna, roliga och söta drömmar.


Söta ja. Som den här drömmen, som jag drömmer just nu:


Just nu drömmer jag mest om den kommande våren. Om ungen som ska komma ut ur mig, om hur söt den kommer att vara och hur mycket jag kommer att älska den. Hur gott den kommer att lukta och hur den kommer att vara det mest underbara i hela universum. Jag drömmer om lägenheten vi kommer att bo i, hur fint vi kommer att ha det, hur vi tre kommer att leva där. Hur vi kommer att vara en liten lycklig familj. Jag drömmer om dagliga promenader i Slottsskogen, under vilka jag visar baby alla söta djur, hur jag försöker lära den att säga Bambi trots att den bara är en månad gammal och hur jag inbillar mig att den skrattar åt pingvinerna när de ser dumma ut där de står och stampar.

torsdag 25 november 2010

14 What You Wore Today


Zebrabenen, ett par av mina favorittights som nästan hade glömts bort. Tights förresten, världens bästa plagg!

Plötsligt händer det

Plötsligt händer det. En person säger konstaterande att jaha, så det här är sista månaden då efter att ha gratulerat till graviditeten. Jag säger förvånat att det är dags först i april, varpå personen tittar på min mage och undrar är det tvillingar?


Hur jag reagerade? Jag sken som en sol och tackade personen tusen gånger.

Anka


Så här såg magen och jag ut i tisdags. Ju större magen blir, desto mer anklik form antar min kropp. Men det är ok, för vdi det här laget är jag så fäst vid den här magen att jag får lite separationsångest av att tänka på att den ska försvinna en vacker dag. 

onsdag 24 november 2010

13 This Week

Måndag och tisdag jobbade jag kväll och slappade på förmiddagarna, eller laddade batterierna så att säga. Idag har jag jobbat 7:30-17:45, på eftermiddagen hade vi handledning med vår kloke farbror och åt kladdkaka. Jag åt så mycket att jag blev alldeles hög på socker. Direkt efter jobbet var jag på en lägenhetsvisning och fortfarande sockerhög studsade jag runt i lägenheten och blev alldeles kär i den. I morgon ska jag lägga ett bud på lägenheten, kanske be till en högre makt om att lyan ska bli vår, gå på kurs och träna. På fredag blir det en lång dag med kurs på dagen och jobb på kvällen, men på lördag, då är jag ledig och då bär det av till Stockholm där jag ska hälsa på lillasyster. Vi ska gå på julmarkand på Skansen, gå på stan och bara umgås. 


Det här känns som en bra vecka!

Fastnaglad

Igår kväll innan jag skulle sova låg jag och tänkte på navelsträngen. Jag kom nämligen på att jag aldrig har läst om, eller hört talas om vad som händer med den efter födseln. Att den klipps av nära barnets navel vet jag ju, så att ungen slipper ha ett långt koppel fastsatt i magen, men resten då? Lossnar navelsträngen från moderkakan eller livmodern (eller var den nu sitter fast) och följer med bebisen ut? Eller ska den sitta kvar i mamman och petas in så att den kan användas igen? Eller kommer den kanske ut med efterbörden?


Ja, det är sånt jag funderar över ibland och om det finns någon där ute som har en susning får den gärna dela med sig!

tisdag 23 november 2010

Pink army



Igår kletade jag i lite ny rosa färg i håret och jag gillar verkligen hur det blev, men allra snyggast blir det nog om ett par tvättar. När jag stod där och höll på med färgen kom jag att tänka på snyggingen Jenny och hur snyggt det blev med hennes rosa ögonbryn, så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre. När jag väl hade kladdat brynen fulla med färg insåg jag dock att färgen främst satt på huden, ångrade mig och tvättade bort allt, men lite blev kvar och det blev inte så dumt faktiskt. 

När jag Skypeade med min mormor härom dagen såg hon att jag hade rosa hår och sa att jag väl får passa på att göra sådant nu, innan barnet kommer. Dock måste jag ha rosa hår när babyn är lagom stor för sina My Little Pony-bodies jag har köpt till honom/henne, för det kommer att bli the perfect match!

Nu ser jag fram emot att se Mirijam aka Pink Pony i rosa man, och Katta Kvack, blir det rosa barr för dig? Och Smäm, jag måste tacka dig för inspirationen, det var ju dig jag apade efter från början när jag såg dina rosa slingor! Hell yeah, Pink Army!

12 What's In Your Bag



En trasig plånbok, en fickspegel, ett tuggummipaket med ett tuggummi kvar, iPhonehörlurar, en hårnål, två plåster, några läppglans, Försvarets Hudsalva, hemnycklar, jobbnycklar, två parkeringsbiljetter (jag ska kräva in pengar från jobbet för dem), Folsyra, en pin från Berlin (har legat i väskan sedan augusti förra året), en penna från en kurs jag var på härom veckan och ett liftkort från Etna eftersom det är så trevligt att ha små souvenirer i väskan. Just det, jag måste göra ett erkännande; jag slängde en näve med gamla kvitton som låg och skräpade i väskan innan jag plåtade resten av innehållet, så det ni ser är en något censurerad version av mitt väskinnehåll. 

måndag 22 november 2010

Norrbaggen

Idag pratade jag med en kvinna på Försäkringskassan. Hon sa att Niklas ska avregistrera sig från Sverige och skriva in sig i Norge (ja, hon sa faktiskt skriva in sig, precis som om han skulle skriva in sig i Norges historia). Innebär det att jag kommer att ha en norsk sambo? Att mitt barn kommer att ha en norsk far? Kommer Niklas börja prata norska?

11 Your Siblings


Hon heter Cecilia, men familjen kallar henne för Cilla medan hennes kompisar kallar henne Cissi. Cilla är 25, blev färdigbakad journalist i våras och jobbar nu på Kommunalarbetaren. Hon bor i Stockholm, men säger att hennes hjärta tillhör Göteborg. Cilla gillar att samla på små saker som hon lägger i sina miljoner små askar, har ganska många tantpoäng, är kortast av syskonen, är även den mest beresta i syskonskaran, gillar rödvin och numera Sherry (tantpoäng!). Jag tänker mig att hon en vacker dag ska gifta sig med Björn Ranelid.



Det här är Johannes. Hans kompisar kallar honom för Jojo, i familjen säger vi Bibi. Han är 23 och bor i Luleå där han pluggar till sjukgymnast och jag vet nog ingen som älskar sin utbildning och sitt blivande yrke så mycket som Bibi. Dock tycker han att Luleå är en ganska tråkig stad och ser fram emot att flytta tillbaka till Jönköping när han är färdigpluggad. Bibi är väldigt social, pratar mycket, tränar jämt och ständigt, älskar italien, är lite besatt av MILFs, är lång, har ljusast hår av alla blondiesar i familjen, tittar mycket på fotboll och dricker gärna öl med polarna. Bibi är även den av mina syskon som jag står närmast och så har det alltid varit.


Louisa kallas för Lolo, eller ibland för Lol och är 21 år. Hon har precis flyttat hem till mamma och pappa igen efter att ha provat på att plugga journalistik i Kalmar och kommit på att det inte var något för henne. Nu tror hon att hon vill bli dietist och hoppas på att komma in på den utbildningen till våren. Lolo är konstnärlig av sig, gick Bild och form på gymnasiet och har pluggat teater på en folkhögskola i Blekinge. Hon ogillar starkt att jobba inom äldreomsorgen, är den tystaste och lugnaste av syskonen, är vegetarian, tycker om romantiska draman, är längre än mig, vägde 5 kg när hon föddes och vi andra tyckte att hon var smällfet som bebis, men nu är hon jättesmal. Just det, vi andra syskon påstår att mamma ammade Lolo tills hon var 4 år, men mamma dementerar detta starkt.


söndag 21 november 2010

Ordkunskap

Min mamma och min lilla lillasyster har hälsat på mig i helgen. Vi har haft det jättefint; gått på stan, promenerat i slasket, spelat spel och pratat om det kommande barnet/barnbarnet/syskonbarnet. Snacka om att den här ungen är efterlängtad av många!


Min mamma retar mig för att jag inte visste var efterbörd var för inte så länge sedan. Det var när jag var som mest besatt av Grotescos 1 kg mjöl och visade klippet för alla jag kände, inklusive mamma. I den här sketchen ger en handlare bort efterbörd  som en liten bonus till en kund i handelsboden och jag råkade erkänna för  mamma att jag inte visste vad efterbörd var för något. Det skrattar mamma fortfarande åt, trots att det säkert var över ett år sedan. 


Jag tycker å andra sidan att mina tre syskon var snäppet okunnigare än jag, när vi tittade på Grotescos Bestefar och de trodde att bestefar betydde bäste far. Det skrattar jag fortfarande åt.

10 What You Wore Today


lördag 20 november 2010

09 Your Beliefs

Jag tror på människan, viljan, kärleken och livet. 
Också tror jag på att njuta av både det ena och det andra.

fredag 19 november 2010

En liten kvällssurpris






Min mamma och min lilla lillasyster är här och hälsar på. Vi satt och tittade på Heathers, drack te och höll på att somna. Så tog filmen slut, vi skulle gå och lägga oss och när mamma vinklar persiennerna ser vi att det har snöat. På riktigt, inte några blöta flingor som förra gången. Hur gick det till?

08 A Moment

Tolfte augusti 2010. Morgon. Jag kissar på stickan, lägger ifrån mig den på handfatet, tänker att jag ska vänta och se. Kan inte låta bli att snegla på den. Två blå streck. Direkt. Tittar i bruksanvisningen för säkerhets skull, trots att jag vet vad två blå streck betyder. En varm känsla genom hela kroppen. Det pirrar. Det snurrar. Lycka. Är det sant? Ja, det är sant, jag är gravid. Kan jag tro det? Nästan inte, men ändå är det ju så logiskt, det är som det ska vara. Det är underbart. Det bästa.

Tuppen gol

Jag hade en sådan äcklig dröm i natt at jag har en slags avsmak i munnen ännu. Jag drömde att jag vistades på en bondgård mer eller mindre tillfälligt. En morgon gick jag och de som hade gården ut till ladugården i ottan, precis som vi gjorde alla morgnar. På den här gården fanns det grisar och höns, eller rättare sagt tuppar, det fanns bara höns av manligt kön, och alla djuren skulle förstås utfodras tidigt. Jag tyckte förstås att grisarna var gulliga, men var livrädd för de läskiga tupparna. Just den här natten hade det hänt något bland tupparna i stian (de bodde som i en svinstia). Någon eller några hade gett sig på böndernas favorittupp Eric och hackat honom sönder och samman. Nu låg han ner och flämtade med ett stort öppet sår över halva kroppen och den ena vingen hade nästan fallit av. Tuppen Örjan hade fått stryk han också, men det var av mer lindrig natur. 


Bönderna var helt förtvivlade över stackars Eric, tog in honom i köket och försökte rädda honom. Jag höll på att kräkas för det var så otroligt äckligt. Men Eric klarade sig inte. Då tyckte bönderna att de lika väl kunde ta till vara på köttet från Eric och började gröpa ur honom. Sedan la de köttet (rått) på stora knäckebröd och serverade alla sina barn. Och mig. Köttet såg ut som makrill i tomatsås eftersom det var blandat med blod och jag rusade ut och kräktes och kom sedan in i köket och bad om en ostmacka istället.


Uh, jag mår så illa nu när jag skriver det här att jag nästan känner tuppkräks i munnen och makrill i tomatsås, det är inte att tänka på igen.

torsdag 18 november 2010

07 Your Best Friend

Jag har inte en massa kompisar, jag får inte en en miljon telefonsamtal från kompisar som vill hitta på saker, jag ingår inte i ett sånt där skönt kompisgäng som man ser i TV-serier och jag ringer inte någon om jag vaknar mitt i natten och har ångest. Jag har ingen bästis som känner mig utan och innan, som jag har känt i hundra år och som jag träffar tio gånger i veckan. Istället har jag några få nära vänner som jag älskar. Vi umgås inte jämt och ständigt, ibland kan det ta ett par månader mellan våra träffar och vi ringer inte varandra bara för att kolla läget. Men jag vet att de finns där. Sedan har jag en mängd kompisar också, eller jag kallar dem för kompisar men ärligt talat borde nog flertalet av dem räknas som bekanta. Jag har aldrig haft många nära kompisar, så att det är lite tomt runt mig är ingenting som har kommit av att jag är sambo eller av att jag har blivit gammal och tråkig. När jag var yngre hade jag faktiskt ännu färre kompisar. Då kände jag mig ofta ensam och var ledsen över det, men nu reflekterar jag inte ens över det. Jag har det bra, jag tycker ofta om att vara ensam och det är ju inte så att jag sitter hemma och gömmer mig, utan jag träffar folk, vänner och bekanta. 

Ända sedan jag hoppade på den här 30-dagarsutmaningen har jag fasat för den här sjunde dagen. Jag har fasat för att skriva att jag inte alls har så många vänner att jag inte kan välja ut en person som är min bästa vän och för hur tragiskt det ska låta. Sedan läste jag Katta Kvacks sjua och drog en djup suck av lättnad. Puh, alla coola bloggare är inte ständigt strängt upptagna av att umgås med alla sina bästisar.

(Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det jag har skrivit i det här inlägget låter lite sorgligt)

Det där med åldersuppfattning

I kön på Hemköp stod det en äldre herre bakom mig, jag skulle uppskatta hans ålder till drygt 80 år. Bakom honom stod en dam, uppskattningsvis 70 år gammal. Så säger herren till damen att han bara ska gå och hämta en chokladbit. När han kommer tillbaka med händerna fulla av choklad och ställer sig i kön igen, säger han till damen efter honom att han ju kunde ha varit en gentleman och låtit henne gå före. Då säger damen Det är  ingen fara, jag är pensionär.

onsdag 17 november 2010

07 Your Day

Jag hade satt klockan på 5:50 för att hinna med bussen utan att behöva stressa i mig frukosten. När jag gick till bussen i mörkret var det alldeles halt på marken. Tydligen hade jag inte satt klockan tidigt nog, för jag fick springa sista biten till bussen. När jag var några meter ifrån den halkade jag till så jag flög nästan ombord på bussen, som snällt stod och väntade på mig.


På min arbetsplats var jag bara ett par timmar och gjorde morgonsysslorna, sedan förflyttade vi oss till en konferenslokal där vi hade samverkansdag med några av de instanser vi samverkar med. Vi åt exotisk frukt och pratade om svårigheter och möjligheter med samverkan. Det var en bra dag och det var kul att få ett ansikte på några av dem jag bara pratat med i telefon förut. 


När jag kom hem slappade jag i soffan. Åt ostmackor, drack vatten och läste bloggar. Clementiner och ett par pepparkakor slank också ner. Jag Skypade med Niklas som åkte tillbaka till Norge igår och pratade i telefon med pappa, vilket inte händer så ofta, det är mest mamma och jag som pratar i telefon. 


Sedan tränade jag. Danspass. Det var kul, men jag kände mig lite som en malplacerad robot bland smidiga och graciösa ballerinor. Bäst var ändå ledaren, hon hade så roligt och hon log på ett naturligt sätt, inte på det där påklistrade överkäcka sättet som friskisledare tenderar att göra. 


När jag kom hem duschade jag länge. Oljade in mig så hyn blev babylen. Därefter blev det soffan igen. Denna underbara möbel där jag gärna tillbringar timme efter timme. Jag slökollade på Grey's Anatomy som jag aldrig tycker riktigt om egentligen och åt nudlar.


Nu ska jag gå och borsta tänderna för att sedan krypa ner i sängen. Jag kommer bara att orka läsa ett par sidor, sedan somnar jag gott.

Bambi




Igår skulle jag visa min kompis några av mina sötaste babykläder. Jag började med en Bambibody och min kompis lät måttligt road och sa torrt att jag bara tar ut mina egna kläddrömmar på babyn, att den får ha Bambikläder för att jag tycker att jag själv är för gammal.



Och jag kunde bara säga "Trodde du ja!" och visa up min nya Bambitisha. Jag skulle aldrig kunna bli för gammal för Bambi.


Jag vet inte varifrån denna fascination för Bambi kommer ifrån, det är kanske så enkelt som att rådjur är så vackra djur. Så fort jag ser ett djur av typen hjort/rådjur utbrister jag "Baaaambi" i falsett och ler fånigt. Niklas säger att jag även piper och låter alldeles till mig. Men långt skulle jag aldrig gå, det skulle vara att överdriva.

tisdag 16 november 2010

05 Your definition of love

Det var en varm, för att inte säga sommarhet vårdag. Jag och Niklas hade nyligen blivit ihop på riktigt. Det började bli kväll och vi skulle gå ut och äta på en italiensk restaurang i närheten av där Niklas bodde. Jag duschade bort dagens svett, puh, det var verkligen en varm dag, och gjorde mig i ordning lite lagom mycket. När jag var klar tog jag på mig mina blå kinaskor och cyklade hem till Niklas.

Så fort jag hade kommit hem till Niklas satte jag mig i soffan, vi började pussas lite och plötsligt påpekar Niklas att mina fötter luktar svett. Först tyckte jag att det var himla pinsamt, för jag ville ju vara en fräsch tjej, inte en som luktar fotsvett. Men sedan märkte jag att Niklas inte tyckte det var konstigt att mina fötter luktade illa, att han bara verkade tänka att det är sådant som händer en varm dag. Istället hämtade han en hink och badade och masserade mina fötter, sedan pussade han på mig och vi gick ut och åt. Jag hade haft det på känn ett tag, men då, när han tvättade mina svettiga fötter, insåg jag att jag hade hittat kärleken, för han älskade mig verkligen som jag var och jag visste att hädanefter skulle jag alltid kunna vara mig själv med Niklas.


Jag har dock inte använt kinaskor sedan dess.

Supermorsa?

Baksidetext från Föda barn. Timmarna du aldrig glömmer av Katerina Janouch:


Frågan lyder: vad är en supermamma? En mamma med superkrafter? En mamma som föder barn på löpande band? En mamma som super?

Jag nöjer mig nog med att bli en bra mamma.

söndag 14 november 2010

04 What You Ate Today

2 mackor (danskt rågbröd med smör och ost) + 1 glas vatten
Fil och Bran Flakes + 1 kopp kaffe + 1 clementin
1 banan + 1 clementin
1 pizza + pizzasallad + 1 glas vatten
1 clementin
1 sånt där bröd som ser ut som tunnbröd fast det är hårt och krispigt med messmör + en kopp roibos
1 clementin
2 chokladpraliner

Ser ni hur tråkigt det där är skrivet? Då kan jag berätta att jag har haft en monstruöst tråkig dag, så tråkig att all fantasi är som försvunnen och då har jag ändå ätit pizza.

lördag 13 november 2010

Day 03 Your Parents

Mamma

Mina föräldrar kommer från Jönköping och bor kvar utanför stan i hålan där jag växte upp. De bor kvar i samma villa och tycker att det är ganska tomt nu när alla barn har flyttat hemifrån.


Båda mina föräldrar är utbildade mentalskötare (äpplet faller nära trädet och i det här fallet blev äpplet socionom), men ingen av dem har jobbat som det på många, många år, inte inom slutenvården i alla fall. Pappa jobbar på en daglig verksamhet för psykiskt funktionshindrade och mamma jobbar inom Svenska Kyrkan med bland annat diakoni.

När jag växte upp tyckte jag att mina föräldrar var väldigt stränga och inte lät mig göra så mycket över huvud taget. Eller åtminstone inte sådant som att vara ute till midnatt när jag var 10 år eller att åka på festival när jag var 16. Nu när jag är vuxen förstår jag ju att de satte gränser för att de ville mig väl. När jag ser tillbaka på uppväxten och tänker på alla de som hade "coola" och tillåtande föräldrar förstår jag ju nu att de inte var så jävla coola, utan slappa/oengagerade/oförmögna.  Så mamma och pappa; tack för att ni sa nej till en massa skoj jag ville hitta på!


Min pappa gillar att lyssna på musik och dricka öl, så det är väl efter honom jag har fått de intressena. Av mamma har jag troligen fått viljan att röra på mig, ofta och mycket, även om vi rör oss på olika sätt. Jag måste även ha fått min fåfänga efter mamma. Och min hårfärg av båda. Faktum är att alla i min familj är blonda. 

Min mamma är en piffig kvinna som tycker om kläder nästan lika mycket som jag, fast hon är ingen samlare på samma sätt, utan lite mer moderat i sitt klädköpande. När jag var yngre tyckte jag att jag och mamma var väldigt olika, men nu börjar jag se mer och mer av mamma i min egen person. Under uppväxten kände jag ofta någon sorts distans till båda mina föräldrar, men vi har kommit varandra närmare sedan jag flyttade hemifrån och särskilt de senaste åren, trots att vi bor i olika städer. Eller kanske just därför. 


(Jag kan inte avgöra om det här inlägget made any sense, jag är alldeles för trött i huvudet efter att snart ha jobbat i 12 timmar, och jag upptäckte att det var väldigt jobbigt att skriva om mina föräldrar, så det känns som om jag mest tog snabba genvägar, men ni fick en vag bild i alla fall)

Jag har lite ljusrosa hår





Igår gjorde jag ljusrosa slingor med hjälp av en tandborste. Det var evigheter sedan jag hade i någon form av färg i håret, så jag tyckte det var dags. Och så här blev det alltså, lite halvcrazy på ett vuxet och städat sätt.

fredag 12 november 2010

02 Your first love

Jag vill minnas att jag var fem år. Det var sommar och min familj var och hälsade på min kusin och hans föräldrar någonstans i Småland. Varje dag lekte jag, min kusin och hans kompis Daniel. Daniel älskade glassen Pop-up (nu heter den Calippo, det låter inte alls lika kul) och han brukade fråga hur många Pop-up jag hade ätit idag på den bredaste småländskan ni kan tänka er. När det var dags för min familj att åka hem fick jag en present av Daniel: en ask med en ring i. Ringen var i guld och hade en ljuslila diamant och jag blev så glad. 


Jag vet inte om det var min första kärlek egentligen, men det var sommar, vi hade roligt och jag fick en ring. Sedan sågs vi aldrig mer.

torsdag 11 november 2010

Här kunde vi bo

Plötsligt kliver man in där. I den perfekta lägenheten. Den har "rätt" läge, en fin och barnvänlig innegård, den är ljus, den har fina rum, den har badkar och tvättmaskin, den har bra garderober, ett stort kök och framför allt känner jag "det här är mitt hem" så fort jag kommer innanför tröskeln. Den perfekta lägenheten är till salu och jag vill köpa den, det vill många andra också. Jag förstår dem, men de förstår inte att det här är MIN lägenhet, att det är där MIN lilla familj ska bo. Och jag blir så sorgsen. 


Mycket roligare än så blir det inte idag. Jag har varit på kurs idag och känner att hela huvudet är fullproppat med information och jag är helt slut. Det märks att jag inte är van vid att sitta still och lyssna en hel dag, för ena stunden blev jag rastlös och hoppade nästan upp och ner, för att sedan nästan somna. Jaja, imorgon ska jag vara en bättre elev.

01 Introduce yourself

Jag heter egentligen Sofia. Mina syskon kallar mig ibland för Fifi. 1982 föddes jag i Jönköping. Efter några år i en lägenhet vid Vätterstranden flyttade familjen ut till en liten håla och det var alltså där jag växte upp, i ett kedjehusområde med mor, far och tre syskon. Högstadietiden var en jobbig och vilsen fas i mitt liv, gymnasietiden var bättre, det var då jag började inse att man inte alltid måste vara på ett visst sätt, och att "de populära" på högstadiet inte var så häftiga trots allt. Behöver jag tillägga att jag aldrig tillhörde "de populära"? Att jag alltid var lite "fel" och att jag har kommit på att att vara lite "fel" inte behöver vara något dåligt? Att "rätt" är tråkigt? 

Ett halvår efter gymnasiet flyttade jag till Göteborg, mitt hem, min borg. Här vill jag alltid stanna. De första åren festade jag, träffade nya vänner som byttes ut då och då, pluggade, mådde skit, var oerhört rastlös och lite kär ibland. Efter några år blev det lite lättare att leva. Jag lugnade ner mig lite, blev socionom, träffade min riktiga kärlek. Blev stabil. 

I nuet bor jag i Majorna med kärleken Niklas, är preggo och älskar det, har fosterhemsplacerat våra två katter, letar större lägenhet, tränar lite och är tillfreds. Det hade jag nog inte trott att jag någonsin skulle bli när jag var drygt 20. 

Jag tycker om rosa, men ännu mer om lila, kitsch och sånt som är lite för mycket. Människor som är lite för mycket. Lagom är tråkigt. Jag älskar katter och tycker om My Little Ponies. Enligt Niklas piper jag när jag ser en Bambi, men jag menar att jag ropar av glädje. TV-serier är ett av livets största nöjen och musik måste alltid finnas nära till hands. 

Presentationer av det här slaget gör mig lite pirrig, för det känns som om jag borde få med så mycket och verkligen föra fram en äkta bild av m i g. Jag tycker inte om att beskriva mig själv och jag inser att jag bara har skrivit om omständigheter och inte något om egenskaper. Egenskaperna är det svåraste och ibland gör jag det lätt för mig. Så jag slutar här. 

onsdag 10 november 2010

30 days of Fifi

Först såg jag den hos Josefine och tyckte att den verkade kul, sedan hos Tuffingen och Försök att inte se så snygg ut och tänkte "maybe, baby". Så dök den upp hos Sopnedkast och hos Ina och jag tänkte hell yeah, nu kör vi 30-dagarsutmaningen!


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

tisdag 9 november 2010

Nytt på Glennfronten

Lite nytt på Glennfronten:

Igår ringde mamma (som är beyond entusiastisk i sin nya roll som granny-to-be)och sa att hon såg en liten snopp på bebisen på ultraljudsbilden. Nu sa hon att hon tänker på babyn som en pojke och att hon tänker att den ska heta Glenn, förmodligen efter att ha läst Glenninlägget, eller om Niklas möjligen kan ha talat varmt om detta namn (hjärntvättat henne) när vi hälsade på mor och far för ett tag sedan. Hon hade inte gillat det så mycket först, men nu hade hon tydligen redan vant sig vid det och tyckte att det var lite sött. Fast när jag påtalade att jag inte gillar det sa hon att det kanske låter lite raggaraktigt.   


Under tiden har Niklas fått kalla fötter. Han har insett att Glenn är intimt förknippat med Blåvitt och själv är han GAIS:are. Han låter väldigt bekymrad när han talar om detta. Och jag som hade gått med på Glenn som andranamn.

Det är något speciellt med den första snön





måndag 8 november 2010

Spruta

Efter dagar av överväganden och våndor har jag bestämt mig för att ta influensavaccinet eftersom jag för första gången någonsin tillhör en riskgrupp. Jag brukar aldrig få influensan, men det skulle ju vara typiskt om jag fick den nu. Tilläggas bör att jag inte har tagit en endaste spruta sedan i sexan och att jag är livrädd för sprutor. Om en timma är det dags. Jag kommer att sitta där på helspänn och spänna varenda muskel i kroppen så det känns ännu mer. Nej, det är inte smärtan jag är rädd för, utan att det ska kännas hur vaccinet sprutas in i kroppen, det och nålen är det läskiga. Tur att jag inte har lätt för att svimma.


Update!
Eh, var det bara det lilla? Jag kände inte ens när hon stack mig. Nu är det bara att hoppas på att jag slipper biverkningar. 

Mad me


Tack för tipset A.M.O.!
Titta så fin jag blev!
(Det fanns en klänning med mage, så den fick det bli)



söndag 7 november 2010

Piffiga Fifi


Crappy pic, men skit samma. Igår klädde jag nämligen upp mig, sminkade mig mer än med den vanliga kajalen och mascaran, fixade håret och gick på fest. Det var minsann inte igår, det blir mest lugna hemmakvällar nu för tiden. Men igår firade jag en gammal kompis som fyllde år och konditor som hon är hade hon bakat chokladtårta och flera sorters muffins, det var underbart gott och väldigt passande för en gravidis att det inte bara var alkohol som intogs på festen. Att den här gravidisen sedan blev trött pang boom och åkte hem vid 22, det gör ingenting, hon gick på fest i alla fall.

Nu ska jag göra mig i ordning och åka hem till en kompis för att baka chokladbiskvier. Vi har bestämt att vi ska våga oss på den lite jobbigare och svårare typen av bakverk. Sist blev det wienerbröd, men det var nog ett år sedan, så nu är det dags igen!

lördag 6 november 2010

Ultralovely


Ultraljudet igår var en sådan häftig upplevelse!
Även om jag inte kan påstå att jag har varit utom mig av oro för att Kiddo inte ska må bra, så var det allt ganska nervöst när vi satt i väntrummet på Östra Sjukhuset igår. Tänk om den saknar något? Tänk om den inte har växt ordentligt? Men Kiddo hade två ben, två armar, en storhjärna och en lillhjärna, ett hjärta med två kammare och två förmak, en urinblåsa och en magsäck. Pigg var den också där han låg och sparkade och rörde armarna. Och det var en sådan känsla när vi fick se den lilla näsan och hur Kiddo kliade sig i pannan. Plutten låg även och tryckte sin lilla rumpa mot min urinblåsa, vilket förklarar allt kissande de senaste dagarna. 

Det enda tråkiga var att moderkakan är placerad framåt/nedåt, så jag får komma tillbaka och göra ett nytt ultraljud i vecka 32. Det är stor chans att moderkakan hamnar rätt när den växer, men om den inte skulle göra det måste jag förlösas med planerat kejsarsnitt, eftersom moderkakan då blockerar "den naturliga utgången". Jag blev lite ledsen när jag hörde det eftersom jag är livrädd för snitt, men jag ska försöka att tänka att det rättar till sig av sig själv, det är ju onödigt att ta ut något i förskott.

Nu har vi alla fall fått en första titt på vårat barn!

torsdag 4 november 2010

Glenn

Om Kiddo blir en kille vill Niklas att han ska heta Glenn.
Nej, det är ingen liten impuls, utan Niklas har i säkert över ett års tid sagt att om vi får en son någon gång, så ska han heta Glenn. Så fort han har fört det på tal har jag ifrågasatt Niklas grad av vettighet och sagt att det namnet inte kommer på fråga för ett barn som kommer ur min kropp, men Niklas har fortsatt att tala om hur göteborgskt och fint Glenn är. Och nu när vi faktiskt har en bebis på gång skiner Niklas upp bara han nämner namnet. 


Det värsta är att jag har ett vagt minne av att jag i ett svagt ögonblick har råkat säga att ungen kanske kan få heta Glenn i andranamn.

onsdag 3 november 2010

En fjäril i magen

Ooops, lite nakenchock!

Idag går jag in i den nittonde veckan och plötsligt känns det som om tiden går så fort, till skillnad mot i början av graviditeten då tiden segade sig fram. Kiddo är tydligen lika stor som en mango nu och jag känner hur den rör sig, även om det mest känns som en liten flaxande fjäril. Jag kommer ofta på mig själv med att lägga handen på magen och bara le åt det lilla livet som växer inom mig. På fredag är det dags för ultraljud och jag har längtat så länge efter det att den 5 november nästan känns som ett magiskt datum.


Och visst har det hänt lite med magen på två veckor?

tisdag 2 november 2010

Bland satsumas och andra bollar


Voilá mina nya cravings! Satsumas och fyrakronorsnudlar, det blir fint det, kanelbullar känns so last week. Man ska ju äta en varierad kost och nu tror jag nästan att jag har fått i mig kanel så det räcker för ett tag.


Jag känner även att jag behöver stoppa en hel del gottigott i munnen ikväll för att återhämta mig efter det BH-trauma jag var med om under eftermiddagen. Efter att alltid ha varit en B-kupetjej, fick jag gå upp till C-kupa så fort jag fick reda på att jag var preggo. Idag stod jag flämtande och panikslagen i provhytten på Lindex och provade C-kupa efter C-kupa, men fick till sist ge upp och köpa två BH-ar med D-kupa. D! Jag gick omkring på BH-avdelningen och såg en massa fina BH-ar i olika modeller och i olika färger och mönster, men fick snällt gå förbi dem och gå till avdelningen för tanter med stora tuttar. Ska man ha stora tuttar ska man tydligen ha ful BH. Dagens lärdom. Nu: tröstätande. 


  

måndag 1 november 2010

Groteskt roligt







Just nu sitter jag och längtar till den 5 november då nya Grotesco har smygpremiär på SVT Play. Sedan är det riktig premiär på SVT den 8 november. Och visst ser det ut som om en av mina favoriter från första säsongen, Lille Per, är tillbaka, denna gång i skånsk tappning?


Jag hoppas innerligt att det är lika roligt som förra omgången, jag känner nämligen för att Grotescofieras igen och bli lika besatt som jag en gång var.