fredag 31 december 2010

Gott Nytt År!


Sista dagen på 2010.
Nu ska jag väcka Niklas, rota i garderoben efter någon finklänning som sitter bra, gå och köpa något drickbart som både bubblar och är alkoholfritt och sedan gå på fest. Det ska bli spännande at se om jag orkar hålla mig vaken till tolvslaget.

Ha en fin avslutning på det här året!

torsdag 30 december 2010

Dad, I wanna be a rocker




Okejrå!

Facerape

Niklas blev faceraped igår.
När han gick på toa passade hans kompis på att skriva en liten status update åt Niklas:
"JAG VILL INTE HA NÅGOT JÄVLA BARN". 

Herre gud, vad jag skrattade.
Och jag skrattade ännu mer när en norsk kollega till Niklas frågade om det var "problemer i paradise?" och när en av Niklas kompisar ringde och med orolig röst undrade  vad det var som hade hänt.

När jag gick in och kollade nu hade någon norrman skrivit "det forstår eg godt...:) ska ikkje vera enkelt." och min syster "vad fan säger du?! Våga inte lämna min gravida syster!".

Jag hoppas på en lång fortsättning så jag har något att skratta åt här på jobbet under resten av dagen.

onsdag 29 december 2010

Om att vara rädd

Av mitt förra inlägg att döma kanske det låter som om ett barnmorskebesök enbart är en positiv upplevelse för mig. Sanningen är dock att det är med skräckblandad förtjusning jag går dit. För hur häftigt det än är att få höra att allt är som det ska med Kiddo, så tycker jag att undersökningarna är jätteläskiga och jag känner mig ganska fånig för det. Jag tycker att själva rummet där blodproven tas är obehagligt i sig, det luktar liksom nålar och blod så fort jag stiger in där. Det är sterilt och sterilt är kallt och hårt. Blodprovet i fingret har jag inga problem med, däremot det i armvecket, det är sjukt obehagligt och jag måste sitta så bortvriden med ögonen från min arm jag bara kan. Det är inte själva blodet som är läskigt och det gör inte det minsta ont, men känslan av att blodet pumpas ut ur min kropp, den får mig att kallsvettas. Inte nog med det. Jag ogillar även att ta blodtrycket. Det där dunkandet i hela armen, det får mig att stelna till och hjärtat att slå lite för snabbt. Idag fick jag höra Kiddos hjärta för första gången och det var så där gripande på ett fantastiskt sätt hjärtat slår, liv, men upplevelsen förtogs lite av att jag tyckte att den där pinnen barnmorskan förde över magen gav mig stötar. Och jag låg där på britsen och tänkte att jag bara inbillar mig och att jag är så jävla dum som inte bara kan njuta av upplevelsen.

Snacka om i-landsproblem. Jag är gravid, vilket jag älskar, allt ser bra ut och jag kommer att få ett efterlängtat barn. Om det inte vore för läskiga undersökningar skulle allt vara perfekt, men jag antar att jag måste ha något att gnälla på. Eller så kanske jag tar ut omedveten oro på blodproven.

Puh, det var skönt att skriva av mig lite.

Och förresten, vad gulligt av er som var nyfikna på hur det gick hos barnmorskan och ville veta siffrorna! Jag kan tala om att jag hade gått upp 7 kg, att SF-måttet låg på 24 (mitt på kurvan), blodsockret låg på 5, blodvärdet var 131 (ingen järnbrist här inte) och hjärtslagen 140. Hjärtslagen, min bebis hjärtslag.

Spänning i vardagen

Idag är en stor dag.
Nej, det är ingen högtidsdag. Ingen födelsedag. Jag ska inte resa någonstans. Jag har inte vunnit en mille. Ja, Niklas kommer hem idag, men det var inte det jag syftade på (även om det också är stort).

Jag ska till barnmorskan.
Vardagsspänning i preggolivet när den är som bäst.
Hos barnmorskan blir graviditeten så verklig. Det var nog därför jag började gråta så fort jag kom in till barnmorskan första gången, jag var ju inte ledsen, utan väldigt glad. Jag minns att jag kände mig lite dum och snörvlade fram något om att känslighet och hormoner. Barnmorskan, gammal och trygg,  log mot mig och tyckte att det var helt i sin ordning. Men det var kanske i det ögonblicket jag förstod att jag verkligen är gravid, det var inte på låtsas längre, trots att jag var den enda tjejen i väntrummet som hade en platt mage.

Idag blir det mitt tredje besök hos barnmorskan, det första sedan slutet av september. Jag kommer att vara en av dem som sitter i väntrummet med en synlig boll på magen. Magen ska mätas, jag ska vägas, kanske kommer vi att prata lite om förlossningen och föräldragrupp. Kanske kommer jag att få lämna ett läskigt blodprov, men det är helt ok när jag för första gången ska få höra det pyttelilla hjärtat slå.

Say mama!

Jag glömde ett viktigt konstaterande igår, nämligen att om jag skulle få för mig att handla kläder på H&M Mama så skulle jag automatiskt bli tvungen att gå upp till storlek 42-44 (minst) först. Och inte bara det; jag skulle även bli tvungen att byta stil helt och hållet. Hejdå färgglada klänningar, hej strama, ansvarsfulla, mönsterlösa, präktiga och fantasilösa kläder! Eller "hej-jag-passar-på-att-gå-omkring-i-myskläder-jämt-när-jag-är-preggo", det alternativet fanns också.

H&M, jag hade förväntat mig mer av er!
Nu är det bara att hoppas att jag aldrig växer ur mina vanliga kläder, jag får leta fram "tälten" i värsta fall.

tisdag 28 december 2010

After shopping

Efter min shoppingrunda kan följande konstateras:

  • Det är svettigt inne i Nordstan
  • Det finns toaletter inne på Åhléns. Jag som trodde att jag hade koll på alla offentliga toaletter i hela stan
  • Folk i allmänhet stank gammal öl idag. Vad är grejen? (Ingen slipper undan mitt vampyrluktsinne)
  • Jag gillar inte vuxenkläder i miniatyr för bebisar, utan föredrar velourbyxor i lite baggy modell
  • Om det råkar vara en pojke som glider (haha, glider) ur mig i vår kommer jag ofta att få höra vilken söt flicka! Men nu råkar det faktiskt vara så att även pojkbebisar kan ha rosa Hello Kittysparkdräkter
  • Jag är numera en stolt innehavare av ett gym med Pingu och hans vänner. Jag får även fortsätta att intala mig att det är ett babygym till min kommande bebis och inte en lekplats för mig

26 (25+3)


Ja, så här ser jag ut nu.
Jag gillar min gravida kropp, jag tycker om att ha en stor och rund mage, de stora tuttarna har jag vant mig vid (om än med skräckblandad förtjusning) och att rumpan är större än vanligt är helt ok. Det enda jag inte gillar är att jag har fått ryggfläsk, eller love handles med ett finare ord.

Jag mår fortfarande hur bra som helst, är gladare än vanligt och har inte några direkta krämpor. Jag kan få lite ont i ryggen när jag har suttit mycket, men det är det enda. Snart är den andra trimestern slut och jag hoppas innerligt att den tredje blir lika bra.

Igår fick jag reda på att en av mina favoriter i bloggosfären, tillika en av de bloggare jag har följt allra längst, också är med barn. Jag är så glad för din skull Erika och ser fram emot att följa dig genom preggotiden. Och småbarnstiden. Och tonårstiden. Och, ja, du fattar!

måndag 27 december 2010

Nu är det jul igen

Jag känner mig inte färdig med julen än.

I vanliga fall brukar det alltid vara lagom med tre dagars jul hos föräldrarna, sedan vill jag hem till Göteborg och ha vardag igen. Men inte i år inte. Jag vill bara fortsätta att spela sällskapsspel, pyssla, gå promenader och äta julmat. Det gick för fort i år, jag är inte mättad. 


Just nu sitter jag på jobbet och ser fram emot Nyår. Jag ska nog laga lite julmat på Nyårsdagen och tvinga en bakfull Niklas att vara på julhumör och ta igen att vi inte firade jul tillsammans. Det ska jag göra.

Söndagsskola

Igår nämnde jag för familjen att Kiddo sparkar som mest på just söndagar. Mormor trodde att det var ett tecken på att ungen ska bli präst. Mamma trodde att det betyder att den kommer att födas på en söndag. Min syster menade däremot att jag kanske äter mer på söndagar och att det kan vara därför.

Hm, jag vet inte jag.

söndag 26 december 2010

Julidyll





 Här råder julidyllen. Vi äter, går promenader i snön och spelar sällskapsspel. Det mest dramatiska som händer här är när någon blir lite putt under en spelomgång. Idag är det dock dags för mig att åka hem till civilisationen igen, i morgon väntar jobb som vanligt.

lördag 25 december 2010

JulFifi



Rosa slingor i håret, röda läppar, rosettdiadem och vit spetsklänning, voilá Juliga Fifi!




Mamma till min morbror om mig: Hon har en väldigt söt mage och ser ut som en pingvin. 

(Min syster menade att jag skulle se ut som en pingvin om jag slängde mig ner på marken och gled fram på mage, med benen spretandes i luften)

fredag 24 december 2010

torsdag 23 december 2010

Jul i Betlehem



Jag befinner mig alltså hos mina föräldrar i en håla utanför Smålands Jerusalem och så här i juletider tycker jag att det kan vara passande att kalla hålan för Betlehem.

Bilden föreställer mammas pepparkakskyrka, här i Betlehem blir det kyrkor istället för hus. Personligen kan jag dock tycka att ett stall hade passat bättre.

3 av varje

Hetingen Emma, som har varit på månen med Steve, har utmanat mig, hell yeah! Tror jag fyllde i en liknande lista för ett tag sedan, men skit samma, jag behöver tidsfördriv här på bussen mot Småland.

3 TV-program jag kollar på:

Grotesco och jag dör av skratt varje gång. Och måste tvångsmässigt härma alla karaktärer
Vampire Diaries fyller inte saknaden efter True Blood. Men det är vampyrer. Även om de är pryda och tråkiga. De borde ligga mer
På Spåret. Går det på Julafton? Nyårsafton? Annars är det fan illa


3 saker jag gjort idag:

Gått upp tidigt
Packat ner det sista i min stora trolley och förhoppningsvis inte glömt något. Fast när jag tänker efter undrar jag hur det blev med neccessären…
Satt mig tillrätta på en Bus4You-buss

3 saker jag längtar efter:

Att träffa min familj (vilket jag får om ett par timmar)
Att Niklas kommer hem (vilket han gör på onsdag)
8 april (då Kiddo gör entré)

3 saker på min önskelista:

Till den här julen har jag önskat mig 
en fin stjärna från Indiska 
en bok om barnsjukdomar
en vetevärmare i form av ett djur och som doftar lavendel

3 saker att hata:

Människor som njuter av att förnedra andra, på olika plan
Orättvisor (jag erkänner, jag älskar miliimeterrättvisa)
Missunsamhet

3 måsten för en hårdrockare:

Hårspray
Denim och skinn
Nördighet


Jag skickar utmaningen vidare till:


Jenny
Fröken Sverige
Natasha

onsdag 22 december 2010

Paltkoman

Jag blev mätt. Väldigt, väldigt mätt.
Det kändes behagligt och gott på alla sätt ända tills jag var nästan hemma och det luktade ohyggligt illa av avgaser/avföring/kloaker eller något annat trevligt. Min lilla nos är lite känslig för dofter nu under graviditeten och kombinationen äckeldoft och proppfull mage var ingen hit, så jag hulkade rätt ordentligt sista biten hem.

Nu sitter jag dock och känner förnöjt på min av bebis och mat fyllda mage, klappar lite på den och om jag bara orkade resa på mig skulle jag gå och hämta ett glas vatten. För törstig, det blir man av julmat och jag måste återställa vätskebalansen innan träningen.

Wanted: Paltkoma

Jag har pratat mat med en annan preggobrud.
Det började med att hon frågade om jag också är hungrig och vill äta hela tiden.
Jag berättade hur mina matvanor ser ut och hon konstaterade nickande att jag alltså tycker att det är lagom att äta en gång i timmen. Det tyckte hon lät rimligt. Vi pratade även om att en måltid som inte gör att vi känner oss proppmätta/ger oss paltkoma är ett smärre misslyckande, att det är den där massiva mättnaden vi vill åt. Helst vid varje måltid.

Julen är en perfekt tid med andra ord. Ett enda långt frosseri i mat och godis. Om två timmar hugger jag in på jobbets julbord, det vattnas i munnen när jag tänker på det. Och jag känner ett stort välbehag bara jag tänker på mättnaden jag kommer att uppleva efteråt.

tisdag 21 december 2010

Guilty Pleasures

Jag har ett guilty pleasure. 
Min kära vän Maria har dragit ner mig i fördärvet och nu kan jag inte ta mig upp. Familjeliv är som alla dokusåpor och såpor du kan tänka dig ihopslagna till en smaskig smet. Det är trådar om män som är otrogna med fruarnas mostrar, om  pappor som sitter inne för dråp, om hur man ska hantera Kronofogden, om att vilja hämnas på farbröder som förgripit sig på en som barn, om desperata singelmammor, om huruvida det är ok att låta ett barn vara ute utan ytterkläder när det är kallt, om allting. Tonen där inne är ömsom stöttande, ömsom fördömande. Styrkekramar blandas med anklagelser om att vara dåliga föräldrar. Det tävlas om vem som har det jävligast.

Det där har jag alltså fastnat i. Jag tjuvkikar in genom andras köksfönster på deras desperation, på deras gränslöshet. 

Tantbalansering


Ska jag låta tanten inom mig blomma ut och skaffa stödstrumpor, så ska jag fan ha rosa hår och Hello Kitty i öronen. Någon sans och balans får det allt vara!

måndag 20 december 2010

Tantrapportering 3.0

Alltså, jag tyckte det var lite småroligt det där med tanten som uschade mig. Dessutom tror jag att hon kan ha varit lite alzeimersparanoid och när hon fick se mig med halsduk uppdragen till ögonen kanske hon tog mig för en terrorsit som skulle spränga hela Majorna i bitar.

På tal om halsduk upp till ögonen; varför ser jag inga andra som går så? Det är ju enda sättet att inte förfrysa näsan! För att inte tala om hur hemskt det är när man blir så där kall inne i munnen att det gör ont i tandköttet. Det negativa med denna lösning är dock att det bildas ånga under halsduken så att man efter en stund blir lite blöt runt munnen och på hakan, men det är det ta mig fan värt!

Tantrapportering 2.0

Jag gick precis hem från jobbet.
Mötte en gammal tant med en liten vit och fluffig hund.
Tanten tittade på mig och utbrast usch!

Tantrapportering

Idag sitter jag på kontoret, filar på min uppföljning och tittar på stödstrumpor på nätet. Ja, det är nog dags, om inte annat i rent förebyggande syfte nu när jag sitter så mycket på en kontorsstol, på mitt vanliga jobb rörde jag mycket mer på mig. Dessutom var jag allt lite öm i vaderna igår, särskilt när jag satt på knä. En dag kanske jag vaknar upp med smalben stora som fotbollslår och det skulle i så fall vara mycket svårt att få i dem i mina stövlar, särskilt som jag tenderar att stöna högt när jag böjer mig ner. Dessutom skulle det se lustigt ut om jag hade smalben som var tjockare än låren.

Hittills har jag hittat ett par söta stödisar med nyckelpigor på, det verkar ju lovande. Vad som helst är bättre än de där "hudfärgade" jag med våld fick trä på svullna pensionärsben under mina år som vikarie inom äldreomsorgen.

Det var dagens tantpreggorapport.

söndag 19 december 2010

När man börjar drömma mardrömmar om bloggare, vad står det för?

I natt drömde jag att jag var hemma hos Miss Muffin och Mikebike. Vi satt och fikade och hade det trevligt, men jag tyckte att de där två betedde sig lite lurigt på något sätt, tittade på varandra och log i njugg så att säga. Men jag tänkte att de kanske är sådana och fikade på.

När vi hade fikat klart sa Miss Muffin och Mikebike att de skulle ha en liten show för mig, och nu såg de extremt luriga ut. Jag fick sätta mig tillrätta i soffan, de två gick in i ett annat rum och kom strax tillbaka med illmariga blickar. Mikebike hade något bakom ryggen och plötsligt tog han fram det. "Det" var något jag aldrig hade sett förut; två decimeter långt, lysande rött med taggar och som en blandning mellan ett giftigt havsdjur och ett monster satte det fart mot mig. Sedan var jakten igång. Odjuret jagade mig genom hela lägenheten, jag skrek av fasa och försökte hitta ställen att gömma mig på, men djuret kunde ändra form och komma fram var som helst. Jag kastade en bok på det, men det tappade bara ett lager röda taggar och ett nytt växte ut på studs. Det tog inte många sekunder innan jag hade odjuret på mig och det värsta var inte att det bet och rev mig, utan att det slemmade på mig. Rött, självlysande monsterslem. Jag hade slutat skrika och var tyst och blek av fasa.

Plötsligt sa det bara poff och djuret var borta och så var även slemmet.

Jag tittade på Miss Muffin och Mikebike och de låg dubbelvikta av skratt. Miss Muffin fick mellan två skrattattacker fram att jag hade reagerat precis som hennes syster. Jag fick inte fram ett ord, utan tittade bara på dem med svetten rinnandes. Sedan vaknade jag.

Grisslakt



Igår kväll drack jag varm choklad och slaktade grisen. Åt upp marsipangrisen alltså. Det där lilla föremålet du ser på bilden ovan ska alltså föreställa en gris. När vi bakade julgodis förra helgen tänkte jag att det kunde vara kul att göra små marsipanfigurer, som små söta grisar och katter. När Niklas först trodde att grisen var en snögubbe, och sedan att det var en gris med blott två ben (hallå, den har inga ben, det är öron!) började jag göra lite mindre söta figurer istället. Det gick bättre.

Idag ska jag få mer gjort än vad jag fick igår. Slöare dag har jag sällan varit med om, åtminstone sedan jag blev preggonykterist. Jag tycker att förkylningen borde ha vilats bort vid det här laget, men näsan fortsätter att snora, så det blir väl ingen träning idag heller.

lördag 18 december 2010

Kattfredag




Igår hos Maria.
Katterna fick julklappar; godis som de blev ganska besvikna på och två leksaker. Den ena var ett litet rosa djur som Blixa blev galen i direkt och jag lovar, jag har aldrig sett en katt kasta ett föremål så högt och så långt. Han lekte tills han var helt slut och däckade på min fot i soffan, efter en timme var han igång igen. Zoom lekte lite med den andra leksaken, sedan gick han och la sig bland Marias rena tvätt som hon inte har hjärta att lägga in eftersom Zoom älskar att ligga där. Dessutom luktar han ren tvätt när han väl kommer ut därifrån.

Jag och Maria åt av hennes hemmagjorda pepparkakskola (vansinnigt god, smakade pepparkaksdeg), drack glühweinte och åt chips och ostbågar. Också kollade vi på På Spåret och glömde helt bort att vi skulle sticka.

fredag 17 december 2010

Fredag-party-party-feeelingen

Nu när jag har börjat jobba kontorstider igen har jag återupptäckt en av de stora fördelarna med detta upplägg: den sköna fredagskänslan. För hur trött jag än må vara under fredagen så kommer alltid den där fredag-party-party-feelingen under dagens lopp. Det känns som om jag inte kan komma hem från jobbet fort nog för att slänga av mig tråkkläderna, rota fram en snyggklänning ur garderoben, gå loss med kajal och ögonskuggor och fluffa upp håret. Helst med ett glas vitt vin stående på handfatskanten och Turbonegro på hög volym. Därefter är det förfest och party all night.

Det är den känslan jag har.

Verkligheten ser ut så här:
Jag kommer hem, behåller samma gamla kläder på, värmer fem prinskorvar i micron och avnjuter dem med Skånsk senap framför datorn medan jag lyssnar på den här låten. Därefter åker jag hem till Maria, gosar med mina katter, tittar på På Spåret och stickar. Förhoppningsvis är jag hemma till 23.

Så.

Och bäst av allt är att jag är så nöjd över att jag inser att den där fredagskänslan hänger med än och att På Spåret och stickning känns lika spännande som en utekväll.


100000000000 vuxenpoäng and I like it.

torsdag 16 december 2010

Fifis förkylningsspecial



Glass, apelsin, banan och lite honung på det - kan du tänka dig en bättre behandling mot en öm hals och en trött kropp? Idag är dock förkylningen betydligt bättre, men jag behöver nog en förkylningsspecial ändå. 

onsdag 15 december 2010

Körv



Är det inte gröna äpplen så är det kanelbullar eller clementiner eller prinskorv. Välkommen du nya craving!

Jag har seriöst längtat hem hela dagen bara för att jag har prinskorv i kylen. Och då åt jag ändå prinskorv till lunch på jobbet.

(Egentligen skulle det ha varit fler korvar på bilden, men det råkade slinka ner några innan jag hann fippla fram ifånen)

Alla bebisar i Göteborg heter Glenn

Det värsta med hela Glenngrejen är nog att jag har börjat kalla Kiddo för Glenn. Inte alltid, men ibland och det är illa nog.

tisdag 14 december 2010

Den som gapar efter mycket...


Ja, så går det om man tjatar om att ungen ska heta Glenn, då får man gå omkring i en sån här t-shirt.

Idag har Niklas åkt tillbaka till Norge, så nu får jag inte träffa honom förrän i mellandagarna. Och även om julen inte är superviktig för mig så känns det lite sorgligt att inte fira den med honom. Lite tomt.

Shine

Att vara snorig, ha ont i halsen, bomullskänsla i huvudet, hettande kinder och inte ha sovit ordentligt de två senaste nätterna på grund av detta, men ändå få höra att jag ser pigg och strålande ut - det är preggohormoner när de är som bäst.

(När de är som sämst? Ta en titt på min hy! Jag väntar fortfarande på den dagen under graviditeten då hyn blir felfri och får en magisk lyster)

måndag 13 december 2010

Till pojkar och prinsessor

Plötsligt blir jag överväldigad av hur mycket vi måste skaffa till ungen. Vagn, tusentals vagntillbehör, babyskydd, skötbädd, bärsele, ett blöjförråd, spjälsäng och badbalja för att nämna några exempel. Hittills har jag ju bara köpt det som är lätt, roligt och inte så dyrt -kläder.

Dessutom blir jag bara sne när jag kollar runt på alla prylar och allting är så könsstereotypt, det är "prinsessrum" och "pojkrum" och delade klädavdelningar där det finns tuffa och lekvänliga pojkkläder och små fuskpälsstolor till girlsen. Måste nyfödda bebisar få ett kön direkt, kan de inte bara få vara bebisar?

Smått & julgott



I lördags gjorde vi julgodis medan vi lyssnade på Boney Ms julskiva. Niklas som håller på att sluta snusa tappade tålamodet när han skulle hälla knäcksmet i formarna och fudgen blev stenhård, men annars gick det bra. Nu har vi Mozartkulor, knäck och kola med polkagrisar i frysen, nomnomnom.

Och det går inte att sätta en mandelmassa i händerna på mig utan att det blir några snoppar och tuttar.

söndag 12 december 2010

29 Your Aspirations

Jag vill fortsätta att vara lika lycklig som jag är nu. Bevara den här sköna känslan.

Också vill jag att jag, Niklas och Kiddo blir en liten lycklig familj i vår nya lilla fina lägenhet. En vidareutbildning och ett stimulerande jobb vill jag också ha. Och friska, glada och gosiga katter.

Och jag vill slippa oroa mig.

Vilodagen

Att helga vilodagen verkar inte vara något för Kiddo, det tycks snarare vara så att han/hon lever upp lite extra på söndagar och krumbuktar sig och kickar loss därinne.

Efter att ha börjat söndagsmorgonen med att ligga kvar i sängen och känns på sparkarna, gick vi upp och bakade scones till frukost. Jag föredrar att äta frukost vid TV:n (eller datorn) och tänkte att det kunde vara skönt att slökolla lite på Miami Ink sconsen. Dock blev jag lite tårögt chockad när jag någon av killarna skulle göra ett barnporträtt till minne av en drunknad 4-åring och var tvungen att snabbt som attan byta kanal. Jag som trodde att den där blödigheten hade försvunnit med den första trimestern hade tydligen lite fel. Istället råkade jag zappa fram Gilmore Girls på 5:an, ett program som jag alltid har avskytt (hey, vem klarar egentligen av att lyssna på det där non-stop pladdrandet?), men av någon konstig anledning ofta tittat på när jag varit bakfull. Nu insåg jag att det inte bara är det perfekta programmet för den som är lite blödig i bakfullt tillstånd, det är även det perfekta preggoprogrammet. Allt är så helylle. Ingen dör. Alla blir vänner i slutändan. Girlsens tjattrande försätter en nästan i ett meditativt tillstånd. Det är förutsägbart och det största problemet är de snobbiga Gilmore seniors. Usch, jag skäms, men jag skyller på hormonerna.

Beautiful Blogger Award

Jag har fått en utmärkelse som jag har glömt att skicka vidare (och jag tror bestämt att jag har fått en sådan förut, men glömt bort den också, slarvigt!).
Det är Josefine, som ska ha barn ungefär samtidigt som jag som har gett mig en Beautiful Blogger Award . Tack Josefine!



Beautiful blogger award regler:
- Som vinnare ska du kopiera in denna i din blogg
- Tacka och länka till den du fick priset av
- Skriva 7 saker om dig själv

  1. Jag har aldrig varit utanför Europa
  2. Om någon berättar för mig om någon operation, undersökning eller liknande blir jag kallsvettig och alldeles matt i hela kroppen
  3. Mitt första husdjur var ett marsvin som hette Lotta
  4. Jag ogillar att städa i allmänhet, men något jag hatar är att dammsuga
  5. Mitt första gosedjur var en nalle som hette Lille Gulen. Jag fick den när jag föddes och döpte den när jag var lite större efter en av mina första Pixie-böcker
  6. Ett av mina första jobb var att städa i en Ica-butik. Det var helt ok, förutom att det var äckligt att göra rent sågen och knivar från köttslamsor
  7. Jag är gravt beroende av att blogga och att läsa bloggar
Jag är lite diplomatisk (och lat) idag, så jag skickar awarden vidare till alla som inte har fått den tidigare! Bra va? Hoppas att flera av er känner er träffade!


fredag 10 december 2010

Hairspray Queen





Mitt hårspray var slut. När jag stod där inne på Ica fick jag syn på Elnett och drog mig till minnes att jag hade läst i flera blanka modemagazin att den minsann skulle vara en riktig höjdare.

Igår provade jag Elnett. Sprayade ett ordentligt lager över hela håret, samtidigt som jag kände att det luktade 70-årig tant med permanentat hår. Det borde jag väl ha förstått, att trots fina vitsord från blanka magasin så kan inte en produkt i en sådan flaska lukta annat än tant.

När jag två minuter senare skulle iväg hemifrån och gick in i hissen kände jag en välbekant doft. Elnett. Dock uppblandad med rökdoft, och inte vilken rökdoft som helst, utan den från Gula Blend, de tantigaste ciggen av dem alla.

(Jag vill även tillägga att enligt min erfarenhet när det gäller hårspray så ska man hålla sig antingen till de sorter som kostar 20 spänn, eller till de som kostar en bra bit över hundringen, mellanklasserna är oftast kassa, varför jag aldrig borde ha köpt Elnett för 45 spänn över huvud taget)

torsdag 9 december 2010

27 Your Favorite Place

Hinsholmen

Vår stora, sköna soffa där jag kan slappa, sega, läsa, slösurfa och kolla på TV. Slottsskogen för att jag älskar kombinationen promenad och söta djur. Röda Sten för att det är så vackert med hamnen, älven båtarna och det stora fyrkantiga huset som är täckt av graffiti. Hinsholmen för att det är det bästa stället att ligga på en klippa och halvsova i solen på. Och kanske ta ett dopp, men bara om det är riktigt varmt i luften.

En onsdag




Igår efter jobbet åkte jag hem till min nya kompis Frida. Frida och jag började först kommunicera på Twitter och sedan visade det sig att vi hade en gemensam kompis och genom honom träffades vi första gången in real life så att säga. Det är lite kul hur jag lär känna folk nu för tiden, känner mig ganska modern faktiskt.

Hos Frida bjöds det på paj och kärleksmums i mängder. Också pysslade vi. Frida sydde och jag och Fridas kompis som slöt upp lite senare pärlade. Två armband blev det för mig och nu ska jag verkligen försöka att pyssla lite oftare, för det är ju både roligt och avkopplande när jag väl kommer igång.

När jag promenerade hemåt genom de finaste kvarteren i Göteborg hade jag magen full av kärleksmums och hela min kropp full av snöflingor. Vägarna var alldeles mjuka av snö och det var så tyst, så tyst. Det enda som hördes var några kids vid en spårvagnshållplats och någon enstaka bil, annars var det bara jag och snön och det var en sådan skön känsla. Några hundra meter från mitt hem kom jag dock bryskt tillbaka till verkligheten då jag passerade en man som stod och kissade vid gångbanan. Gula fläckar i den vita snön.

onsdag 8 december 2010

26 Your Fears

Jag är rädd för att människor och djur jag älskar ska bli allvarligt och/eller obotligt sjuka. För att de ska dö. Försvinna ifrån mig. Jag är rädd för att själv dö, eftersom jag inte vet vad som händer efter döden, och det skrämmer mig att inte veta. Värst av allt är att jag tror att det inte händer någonting alls, att det blir svart. Värsta tänkbara scenario, värre än Skärselden och Helvetet på en gång. Att inte finnas, det skrämmer mig.

Om vi ska bli lite mer konkreta, mindre djupa och komma in på mer fobiska tillstånd så är jag rädd för fåglar. Livrädd. För alla fåglar utom pingviner, men främst för duvor, för de är mest närgångna. Närgångna fåglar som kan flyga upp i ansiktet på mig, som kan svepa över mitt ansikte med sina äckliga vingar, sticka klorna i min hår och picka ut mina ögon med näbben, dem är jag rädd för.

Hushållsarbete

Eftersom mitt vanliga arbete kan medföra vissa risker, som att bli hotad eller slagen, och inte lämpar sig för gravida människor, har jag nu fått andra arbetsuppgifter. Administrativa arbetsuppgifter. Det innebär att jag sitter på min chefs kontor och fixar och donar i databaser, sorterar papper, mailar iväg viktiga mail, gör scheman i Excel och sånt. Det innebär också att jag kan göra en del arbete hemifrån, på min lilla vita MacBook, vilket det är premiär för idag. Hela förmiddagen ska jag ägna mig åt att skriva rent anteckningar. Det gör jag i min nya, lila plyschdress, för jobbar man hemma behöver man inte klä på sig. Den här dressen är för övrigt de enda preggoplagg jag har köpt hittills, jag tyckte at det var dags när överdelen på min gamla, lila plyschdress inte täckte magen längre, utan det blev ett kallt glapp.

Utöver ovan nämnda arbetsuppgifter kommer jag att lägga en hel del tid på att göra en studie/uppföljning/utvärdering av klienter som har bott på mitt vanliga jobb, och det känns faktiskt som en rolig och givande arbetsuppgift. Det kommer att bli en ganska omfattande studie som många inblandade förhoppningsvis kommer att ha nytta av.

Om att sticka hål på en bubbla

Det här får mig att bli både ledsen och förbannad.
Ledsen för att de inte kan få vara i sin bubbla tills de känner sig redo att möta den hårda världen, som om de inte har varit med om tillräckligt. Förbannad för att ingen människa som har tagit sig loss - flytt - ska behöva få frågan varför hon inte flydde tidigare, särskilt inte av en person som ska vara professionell, som ska hjälpa utan att döma eller ifrågasätta.

Det högg till i mig när jag läste det här inlägget och jag fortsätter bara att tänka har vi inte kommit längre än så här?

tisdag 7 december 2010

Vit som snön



Jag kan liksom inte smälta hur något kan smaka så här ljuvligt. Och det där om Limited Edition, det måste vara ett försäljningsknep, för underbart får bara inte vara kort när det gäller Vintervit. Jag ser fram emot Vitsippevit och Studentvit.

Klädprydhet

Min syster är ganska pryd, åtminstone när det gäller kjollängder. När jag hälsade på henne provade jag en varm och vintrig klänning på H&M och frågade vad syster tyckte. Hon sa att den satt bra, men att den var i kortaste laget. Jag sa att jag tänkte ha tights under och syster svarade mycket snabbt TJOCKA TIGHTS I SÅ FALL! När vi en kväll tittade på TV anmärkte syster på att programledaren hade ett linne på sig och att det såg väldigt bart ut att visa armarna så där i TV. Jag började nämna något om prydhet och då sa syster att hon är lite klädpryd, men att hon minsann inte har några som helst problem med urringningar.

Apropå kläder så hade hon sagt till sina jobbarkompisar, varav de flesta befinner sig i medelåldern, att hon känner sig för gammal för att handla på H&M's ungdomsavdelning. Och med ungdomsavdelning menade hon Divided. Om jag inte minns fel hade systers kolleger bett henne att komma tillbaka när hon är i deras ålder.

25 A First



Små, små sparkar i magen. Buffar och puffar. Att så små rörelser kan vara så fantastiska.

Första graviditeten, första barnet.

måndag 6 december 2010

Jag åkte ju till Köpenhamn




I Köpenhamn var det mesta glittrande, färgglatt och idylliskt. Förutom att jag handgripligen blev utslängd från en liten affär när jag försökte smygfota deras vackra juldekorationer. En man kom rusande från kassan, grep tag i mig och sa att man inte får fotografera i hans förättning och föste ut mig. Sedan började han gråta och berättade för min häpna kompis hur kränkt han hade blivit och att det ingår i uppfostran att lära sig att man inte får fotografera hur som helst. Vi skrattade åt den här händelsen under resten av resan. nästan åtminstone. 



Jag hittade i alla fall världens finaste RudolfBambi, både rosa och glittrig. I en annan affär alltså.

Ett barn blir till

När jag var liten trodde jag att ett barn blev till genom att ett litet frö började växa i mammans mage och sakta utvecklades till ett barn. Jag minns inte hur länge jag trodde att det var så det gick till, men jag minns så väl hur besviken jag blev när jag tvingades att inse att det krävs inblandning av en snopp för att det lilla fröet ska börja växa.

söndag 5 december 2010

24 Something That Makes You Cry

Jag gråter till Edward Scissorhands, varje gång jag ser den. Nu har jag inte sett den på evigheter, just för att jag vet hur jag kommer att sitta och hulka till den. Förr var Edward den enda filmen jag grät till, men med åren har snyftfilmerna bara blivit fler.

Jag gråter när människor och djur jag älskar blir sjuka. Som när min Gollum blev obotligt sjuk och tynade bort, det blev många tårar under den perioden. Fortfarande, när jag tänker på Gollum, gråter jag lite, fast inombords.

Jag gråter när jag tycker synd om mig själv, när jag känner mig som Askungen som bara får städa upp aska efter andra. Ibland tycker jag vansinigt synd om mig själv.

Jag gråter när tomheten slår till och allting blir till tristess.

Jag gråter när jag blir förbannad eller djupt besviken. Dessa tillstånd övergår alltid till tårar, trots att jag hatar det, för jag vill kunna vara arg och gorma och skrika utan att börja gråta.

När jag är bakfull gråter jag till det mesta. Jag njuter av en skön promenad - tårarna kommer för att jag har det så bra, jag tittar på någon fånig TV-serie - tårarna kommer för att någon i serien är ledsen. När jag är bakfull skulle jag nog kunna gråta till TV-shop, ni vet ett sådant där inslag om någon bantningspryl? Jag skulle säkert kunna gråta till slutet av en sådan reklamfilm när man får se den f.d. tjockisen som inte bara har blivit smal, utan även fått glansigt hår, fin hy, snygga kläder och ett bländande leende. Så illa är det. Tur att jag inte dricker längre.

Obligatoriskt Grotesco

Jag tänker inte ens rekommendera veckans avsnitt av Grotesco, utan jag säger i finaste diktatorstil att det är obligatorisk underhållning! Alla som inte kollar in Vardags-VM, antagningarna till Scenskolan och teorierna om vem Adolf Hitler egentligen var får kvarsittning, i skamvrån, i evighet, AMEN!

Bambikickar

Vi vaknade tidigt idag.
Låg i sängen och lyssnade på droppande snö och kände Kiddo sparka. Den där ungen är som mest aktiv på morgnarna.

Sedan föreslog jag för Niklas att ungen skulle kunna heta Bambi i andranamn, men Niklas menade att mycket kan han gå med på, men där går gränsen.

Jag är dock inte helt säker på att jag vill att den verkligen ska heta Bambi i andranamn, men det hade varit sött, sötare än Glenn till exempel.

lördag 4 december 2010

23 Something That Makes You Feel Better

Musik. Katter, Bambi, My Little Pony och allt annat som är sött. Rosa och lila. En bra film. Kärlek. Vänner. Sol. Att kunna skratta åt eländet. Att prata med en klok människa så jag får lite nya perspektiv. Dagdrömma mig bort. Träna. Mormor. Tröstäta.

fredag 3 december 2010

22 Something That Upsets You

Det finns ju så ofantligt mycket som gör mig upprörd, jag skulle kunna skriva en hel roman om saker som får mig att börja sjuda eller koka, men jag kan väl ge er ett litet urval:

Orättvisor (här inkluderar jag ojämlikhet och ojämställdhet), missunsamhet, krig, såna där äckligt självgoda medelålders män som anser sig vara guds gåva till kvinnan, förlöjliganden, folk som tränger sig före, våld, övergrepp, lögner, stereotypier, folk som utnyttjar sin makt, att jag och de jag älskar måste dö.

My Little Baby


May their first child be a pony child. Eller hur är det gubbsen i Gudfadern säger? Min bebis ska i alla fall bli en ponnybebis. Sedan hoppas jag innerligt att Mirijam kommer hit till nästa jul och gör ett ponnypepparkakshus till ungen.


torsdag 2 december 2010

21 Another Moment

Yes, där gick de. Papporna som kört våra små bohag och oss till Göteborg, hjälpt oss att storhandla för första gången och ätit pizza med oss. Så fort vi har låst efter dem öppnar vi varsin folköl. Sätter oss i soffan som inte är så fin, men som vi fått gratis. Stereon sätts på. Cigg tänds. Vi röker inomhus. Bara för att vi kan. För att vi är 19,5 och har flyttat hemifrån. För att vi har flyttat till Göteborg. För att det är nu det roliga börjar.

Äckliga saker jag har varit med om del IIII

En ohyggligt varm sommardag för ett par år sedan var jag bakfull och drog med mig min kompis till ett litet hak för att försöka bota min obarmhärtiga baksmälla med en flottig pizza. Det var vi och the locals på haket. Trots mitt eländiga och sunkiga tillstånd kände jag mig genast mycket fräschare när vi kom in på pizzerian, för det ofräscha där inne kom då inte från mig. Det stank urin från toan, det stank öl och urin från gubbarna (det där sista kan jag dock ha inbillat mig). Inte blev det bättre av att jag och min kompis förmodligen var höjdpunkten på gubbarnas dag, kanske rentav på deras vecka. Mellan sina slemhostningar flirtade gubbarna ohämmat med oss. Allt medan jag tryckte i mig min pizza så fort jag kunde. Värmen, baksmällan, gubbarna och den feta pizzan gjorde att jag kände ett enormt äckel och jag ville bara därifrån. Just när jag trodde att äcklet hade nåt sin peak kommer en av gubbarna ut från toan och säger med mycket nöjd min: Hur man än skakar och drar, kalsongerna alltid det sista tar.


Om jag lyckades med bedriften att inte kräkas? Ja, faktiskt.

onsdag 1 december 2010

Töntarna

Idag kom Niklas hem. Efter maten satte han sig i soffan, läste min blogg och retade mig för att jag gillar På spåret. Sedan försvann han in i ett dataspel, Starcraft II, i vilket någon pratar med en Darth Vaderwannaberöst. Hur som helst så har Niklas lovar mig att vi ska titta på På spåret tillsammans på fredag, sweet, då blir han lika töntig som jag!

20 This Month

Den här månaden började jag med att julpynta. Men bara lite, för jag har inte så mycket julpynt. Egentligen borde jag ha ett helt förråd fullt av glittrande och skimrande pynt eftersom jag älskar kitsch, men icke. Jag brukar helt enkelt inte vara så förtjust i julen. Dessutom brukar jag antingen jobba hela julen eller fira den hos mina föräldrar, så jag brukar inte se någon anledning att pynta lägenheten. Men i år känns det som ett bra julår och den här månaden känns således som en bra julmånad.

Förutom julandet så händer det ju lite annat den här månaden. Idag betalade vi handpenningen till vår nya lya (den ska förstås få ett eget inlägg), jag ska börja med andra arbetsuppgifter (de får nog också ett eget inlägg), på lördag åker jag till Köpenhamn över dagen (se föregående parenteser), jag och Niklas ska titta på barnvagn, jag ska till barnmorskan, jag ska se Johnossi, Niklas och jag ska se Cornelis på bio och Alice i Underlandet på dvd, jag ska till familjen utanför Jönköping och det ska firas Nyår på ett eller annat sätt. Sist men inte minst så ska jag kanske sticka klart den där halsduken.

Plötsligt händer det II

Plötsligt är det fredagskväll och jag blir sugen på att titta på På Spåret. På Spåret! Detta program som jag i alla år har avfärdat som pensionärsunderhållning och retat kompisar och syskon som har sett det, nu vill jag plötsligt se det och är jävligt irriterad över att jag jobbar min sista kväll just den här dagen. Så igår, då gjorde jag slag i saken och såg programmet på SVT Play och medan jag nöjd och njutande satt där kom jag på mig själv med att se fram emot fredag då jag får se en ny del av det. Hjälp, jag är fölorad!