torsdag 17 februari 2011

Bebisar bebisar bebisar

Johanna har fått sin bebis och postar en bild på hans små yttepyttefötter och jag blir helt sjuk. Jag vill ha min bebis nu, inte om 50 dagar! Samtidigt vill jag inte sluta att vara gravid; jag älskar min mage och det kommer kännas så tomt att inte känna de där vilda sparkarna där inne.

Det är fascinerande hur jag kan längta så mycket efter någon som jag aldrig har träffat, men ändå har haft så nära mig, inuti mig. Jag funderar mycket över hur det kommer att kännas när bebisen har kommit ut, när jag får se den, hålla den, när den finns på riktigt. Efter all den tid som har gått är det nästan overkligt att tänka på att den snart är här. Min lilla bebis.

Och stort grattis till dig och ditt fina barn Johanna!

13 kommentarer:

  1. nä det vore jobbigt om man ångra sig :/ Men hade det inte vart för pappans namnförslag så hade det inte vart lika svårt :P

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att du längtar näst intill ihjäl dig, det gör jag också och då är det ändå lååång tid kvar.
    Att få sin bebis upplagd på bröstet alldeles kletig och skrikig är helt oslagbert, en fantastisk känsla!
    Hihi till och med jag ser ju fram emot din bebbe, ska bli kul att se om det blir en Glenn eller Glenda, eller kanske Osvald? =)

    SvaraRadera
  3. ja visst blir man sjuk i hjärtat? jag kan nästan bli lite avundsjuk på att du fortfarande har det där fantastiskt häftiga framför dig. man blir lätt otålig den sista tiden, men glöm inte bort att njuta! det blir minst lika fantastiskt efteråt, men det är något särskilt med att gå runt med den där enorma magen också. :)

    SvaraRadera
  4. Snart snart är din lilla plutt i din famn. Jag har bäbis-myst idag. Med en liten Oliwer. Och jag har blivit hans gudmor dessutom. Det känns stort. Och underbart.

    Jag har även köpt hem en massa vita fotoramar. Så nu ska här framkallas foton i mängd och parti! :)

    Kramar

    SvaraRadera
  5. ja visst känns det overkligt! ett väldigt abstrakt koncept att det faktiskt är en människa som rumsterar om därinne :)

    SvaraRadera
  6. ja visst känns det overkligt! ett väldigt abstrakt koncept att det faktiskt är en människa som rumsterar om därinne :)

    SvaraRadera
  7. 50 dagar var inte lång tid kvar,tiden går fort.

    SvaraRadera
  8. 50 dagar tills vi har en liten Osvald alltså. Eller Osvaldina. Kan mycket väl tänka mig att syrran fnissar när Niklas andranamn kommer på tal. Hon tycker det är ett jättegulligt namn.

    SvaraRadera
  9. Det kommer att kännas fantastiskt. När jag fick mitt barn tyckte jag att det var så märkligt att jag kände mig som en mogen mamma på en gång,trots att ja var så ung. Det kändes som om jag blivit vuxen, klok och lugn under förlossningen.

    Vilken mysig och fin lägenhet ni har köpt. grattis!

    SvaraRadera
  10. Jag vet precis vad du menar! 34 dagar idag och jag bara längtar ihjäl mig nu! Är så nyfiken på vem hon är, vem hon är lik and so on and so on! och så bara ploppas det ut bebisar i ens närhet.... Vill me ju

    SvaraRadera
  11. hehe du är ju så rolig, jag kan tycka att det är avkopplande att tänka på ngt annat för en sekund,hehe...=)
    Ja förhoppningsvis så har jag vår lille skrutt i famnen om dryga 2 veckor..kändes konstigt idag att boka in det "sista" BM besöket;)

    SvaraRadera