tisdag 3 maj 2011

Jag skulle bara försöka somna

…när jag plötsligt fick fantomsparkar i magen. Det tog mig ett ögonblick att inse att Kiddo ligger bredvid mig i sängen och inte i magen och sedan blev det nästan för stort att greppa att den här lilla människan faktiskt bodde i min mage i hela nio månader och att hon nu ska finnas i mitt liv för alltid.

Ett par tårar på det.

13 kommentarer:

  1. Oj så tokigt det kan bli. Så visste jag inte att det fungerade. Lite läskigt.

    SvaraRadera
  2. Har också haft de fantomsmärtorna och fällde tårar på det =)

    Kände precis som du när Henrik började jobba, men som sagt, det gick ju hur bra som helst =) Fast klart man e ´orolig när man fått en sån gåva att ta hand om!

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte också att det var lite skumt till en början, men det är himla skönt att det funkar att ge henne på flaska :) så slipper man få panik när man ska iväg någonstans ! Nä Alva vill inte heller ta napp i första taget, fast har du testat med olika sorter ? det kan ju vara skönt för dig att få ett litet uppehåll en stund :) plus att man vinner några minuter när man är ute på promenad och det är matdags ;) hihi

    SvaraRadera
  4. Visst känns det overkligt ibland? :)

    SvaraRadera
  5. åh visst är det konstigt. Och härligt! jag kan itne längre minnas hur det var att vara gravid. Bambi gillar latexnappar lite bättre än silicon. men det är rätt sällan han vill ha den med..

    SvaraRadera
  6. Inez är två veckor idag och jag kommer inte ens ihåg hur sparkar inifrån magen känns! Sicko!

    SvaraRadera
  7. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så läskigt att magen liksom var tom den första tiden efter att Milo hade fötts. Sen kunde jag inte alls förstå att han varit däri överhuvudtaget, förrän nu. Nu kommer jag ihåg precis hur det var att bära honom. Det läskiga är bara att jag tänker att han typ var lika stor som han är nu, 11 kg bebis kanske vore i största laget..

    SvaraRadera
  8. Ja, det känns himla märkligt att de har bott i våra magar! Har de inte alltid varit hos oss?

    SvaraRadera
  9. Visst är det häftigt att vi burit på dem så länge och nu är de här!

    Ja alla utvecklingar man ser är så häftiga! :)

    SvaraRadera
  10. Åh det är så himla stort!

    SvaraRadera