onsdag 18 maj 2011

Norge, ge tillbaka min man!



Idag kommer han hem, Niklas. *Glädjetjut* Jag tror aldrig att jag har saknat någon så mycket som jag har saknat honom de här två veckorna. Nu får vi äntligen vara tillsammans igen, hela lilla familjen.

(Jag är medveten om att det har blivit några små vi-har-det-så-mysigt-och-är-så-lyckliga-inlägg på rad nu, men misströsta inte; jag håller på att skriva på min förlossningsberättelse och den blir lång, detaljerad och inte så mysig)

19 kommentarer:

  1. Åh detsamma får jag säga om far-dotter kortet! :)

    Det var ju smart också, jag har nog inget sånt linne tror jag...slappa linnen får det vara iaf annars drar man sönder dem :/ Som sagt, begränsad är man, men det är bara för en kortare period iaf, hey jag har ammat i 2 månader snart redan :) Funkar amningen bra för dig annars?

    SvaraRadera
  2. Vad mysigt att få vara samlade hela familjen! Förstår att ni måste sakna varandra extra mycket i dessa tider.

    Milo fixerade sig inte heller förrän strax innan det var dags, men han hade iallafall sjunkit till ruckbar. Att bebisen inte är fixerad behöver ju inte betyda något i sig, var bara så himla säker på att den var det eftersom jag känt sånt tryck och haft domningar i benen till och från. Men icke. På barnmorskan lät det till och med som att det inte var ovanligt att bebisen inte fixerar sig alls andra gången, blev till och med lite nervös när hon började prata om vad jag ska göra om vattnet går. Lägga sig ner och ringa ambulans låter ju så dramatiskt..

    SvaraRadera
  3. Åh klart att man vill vara tillsamman hela familjen. Ush jag får fästman abstinens bara han jobbar från 05 på morgonen till 01 på natten,hehe. Japp är man betongare så måste man göra det färdigt går liksom inte att lägga av när man väl börjat;)

    SvaraRadera
  4. Men åh vad härligt! Jag vet känslan, när man saknat ihjäl sig efter sin bätte hälft och han äntligenäntligen kommer tillbaka... Så himla underbart. (Att jag just precis vinkade av min egen när han gick till jobbet gör ju inte hela grejen mindre sentimental direkt, haha)

    Och jag väntar spänt på förlossningsberättelse!

    SvaraRadera
  5. Vad härligt att han kommer hem nu. Två veckor är lång tid att vara ifrån varandra. Ha en fin dag.

    SvaraRadera
  6. haha ja jag är lite imponerad själv faktiskt, det är nog lite klänning ångest som spökar i huvudet på mig så jag tvingade mig själv ut på en promenix ;) ska du fortsätta i slottskogen förresten ?

    åh vilken fin bild den första var på far och dotter :) tycker att Elly är så himla lik Alva på vissa bilder !

    SvaraRadera
  7. Härligt att äntligen få mysa massor va??

    SvaraRadera
  8. ååh vad underbart att han kommer hem igen!!

    SvaraRadera
  9. Bra att du varavar det puttenuttiga med skräck ;)

    Glad för din skull att ni får vara hela familjen igen =)
    KRAM

    SvaraRadera
  10. buhuhu oh jag lider med dig, jag HATADE stygn/magtryck osv stunden efter och då varade den ändå inte allt för länge..men flera timmar..

    helt annan grej: du har så mycket fina länkar på din sida. nu ska här rotas tjoho. älskar hitta nya till nya trevliga bloggar!

    SvaraRadera
  11. Men åh vad skönt att han kommer hem igen! Det där med att jobba i perioder har ändå sin charm. Helt galet vad man kan sakna varandra trots man varit ihop i hundra år! Men visst, med unge blir det ångest x a whole lotta.

    SvaraRadera
  12. Hahahaha, spännande att få läsa din förlossningsberättelse :)

    SvaraRadera
  13. Oj två veckor? Skönt han kommer hem nu då :D

    SvaraRadera
  14. yay! njut av tiden tillsammans nu :)

    SvaraRadera
  15. Två långa veckor, men nu får ni kramas igen! Njut för fullt. Det är ni värda. Er fina vackra lilla familj. Kram!

    SvaraRadera
  16. Vad fina bilder och vad skönt att han är tillbaka nu.=)

    SvaraRadera
  17. Ja att fixa håret och sånt får du tid för snart, sådär i början så brydde man sig inte så mkt tycker jag men sen började man sakta och säkert komma in i allt och ville fixa till sig själv mer också...

    Va skönt att det funkat så bra! Håller med dig där om att man får amma så ofta, nu lägger jag till vid minsta tecken istället för att vänta och se om det är mat han vill ha, det är ju typ alltid det ändå;)

    SvaraRadera
  18. Nej nej, det är bara göttigt med lite sådana inlägg. Din blogg blev helt annorlunda mot vad den var innan. ;)
    Nu får ni njuta lite, önskar att Björn kunde dra iväg i ngr dgr.. (nej, jag skämtar faktiskt inte) fast ändå inte liksom..men jag skulle vilja sakna honom lite. Så skönt när man får ses då igen. :)

    SvaraRadera