onsdag 29 juni 2011

Duplo till BARN

Sedan Kiddo kom till världen har jag känt mig lite uppgiven över att barn skuffas in i fållorna pojke/flicka redan från födseln, vilket jag har skrivit lite om tidigare. Jag är ju varken helt naiv eller världsfrånvänd och visste förstås att det är mycket blått eller rosa, men jag hade inte räknat med att få frågan om mitt barn är en pojke eller flicka varje gång jag ska köpa något till det. Om jag ska köpa en skötbädd, napp eller pyjamas till en bäbis som är några veckor gammal tycker jag det att barnets kön är helt oväsentligt. Elly varken kan eller behöver förstå att hon är en flicka än på länge.

Igår blev jag däremot positivt överraskad. Jag gick in i en leksaksaffär, en sådan där liten gemytlig som känns lite gammeldags. Eftersom jag inte kan så mycket om vad barn uppskattar vid olika åldrar, frågade jag mannen bakom disken vad han tyckte jag skulle köpa till en treåring (jag ska på kalas på söndag). Lite bittert förberedde jag mig på att mannen skulle fråga om presenten skulle vara till en pojke eller flicka, men frågan uteblev och han sa att Duplo brukar vara populärt i den åldern. Jag blev så glad över att han inte frågade om barnets kön, samtidigt som jag tyckte att det var knäppt att jag blev glad över något som år 2011 borde vara mer eller mindre självklart.

Sedan blev jag ännu gladare när butiksinnehavaren noterade min My Little Ponytatuering på armen och började prata om hur sjukt det är att dagens ponies har smala midjor, trots allt snack om osunda ideal.

Kontentan är alltså att det finns hopp och att jag vet var jag ska köpa leksaker i fortsättningen.

14 kommentarer:

  1. Tummen upp för den affären!

    SvaraRadera
  2. Skönt att läsa att det finns lite hopp. Det är verkligen bittert att man ska behöva bli deprimerad varenda gång man ska handla grejer till sina ungar.

    SvaraRadera
  3. Hurra så bra! Du borde nästan skriva ut affärens namn och göra lite reklam, det verkar de förtjäna!

    (Lät som Liten Karin i Haga, vare vare vare?)

    SvaraRadera
  4. Oj det händer typ nästan aldrig!Jag tycker också som Johanna att du borde skriva affärens namn så nästa gång jag är i Gbg så vet jag vart jag ska handla barnleksaker!
    Hoppas det är bra med Elly efter vaccineringen! Kram

    SvaraRadera
  5. HB Någorlunda på Linnégatan? Om det inte var den, kan jag i allafall rekommendera den, bra grejer, billiga och massa roligt Lego...
    Liten Karin är bra, men har nästan alltid rosa/blå-skyltade fönster, lite trist.

    SvaraRadera
  6. Wilbur har mycket blått, men det är nog mest för att jag älskar blått. :) Jag får alltid frågan "men visst är det en liten pojke?" och skulle så gärna vilja säga att neeeej, det är en flicka :) haha

    SvaraRadera
  7. Åh, vad härligt att det finns hopp. Helt sjukt att man frågar om det är till pojke eller flicka. Den första leksak jag själv sparade ihop pengar till och köpte var en jättelik lastbil. Så mycket bryr man sej om genus när man är liten.

    Vad fina ni är på bilden här under förresten:) Ser jätteskönt ut!

    Ja, det är en Solo-bikini. Fattar inte hur de tänkte där. Inte är det one size iallafall. Jag fick backa ut i vattnet..hehe

    SvaraRadera
  8. Jag hatar att "normala" rektangulära legobitar slutade tillverkas när jag var liten och min bror fick svart lego och jag rosa! Hade nog blivit jättetjejig om min mamma haft bättre inflytande, haha. Som tur var hade vi ett lager av de gamla hederliga legobitarna!

    SvaraRadera
  9. Det var bra! Duktig försäljare. Fast nu får man väl skit om man är för "köns"inriktad också iofs..det är inte lätt här i världen. Och är man det inte så blir det gnäll om det..tss.. :)

    Foton..äh, jag har också ett visst fejs men jag får bara skit för det numer att jag alltid ska göra mig till..haha..ser du..ingen som är nöjd där heller!

    SvaraRadera
  10. den affären skulle jag också gilla :)

    SvaraRadera
  11. Bra affär!

    Jag var med min mamma på en leksaksaffär i Haga förra året och skulle köpa en välkommen till världen-present åt en ny släkting. När hon i kassan skulle slå in den i paket sa min mamma: "Ta rosa snören. Det är till en tjej." Jag blev så förvånad och lite irriterad på mamman att jag sa: "Men mamma!" Hon i kassan log och satte på rosa, gröna och blåa band. Bra gjort tänkte jag och hade sen en föreläsning för min ack så okunniga mamma och frågade om jag kunde förvänta mig rosa spetsklänningar till min eventuella unge i framtiden.

    SvaraRadera
  12. Ida: ja, den måste det ha varit, för den låg på Linnégatan!

    SvaraRadera
  13. Det skulle ha funnit en Gilla-knapp till det här inlägget :)

    SvaraRadera