lördag 25 juni 2011

Om högtider

Plötsligt fann jag oss sittande vid köksbordet, ätande sill och potatis. Vi drack Fanta istället för öl, åt brownies, persika och banan med citronsorbet istället för glass och jordgubbar och jag hade blommig klänning. Elly satt i babysittern på golvet och pratade och skrattade. Jag tänkte på det här med högtider och min syn på dem. Högtider brukar inte vara så viktiga för mig, de var det när jag var liten, men det var länge sedan jag kände den där magin inför en jul eller den soliga glädjen inför en Midsommar. Nu när Elly finns vill jag dock börja fira igen. Det känns självklart att ha julgran, något jag inte har haft sedan jag flyttade hemifrån, och att tända ljus på adventssöndagarna. Påsken som jag brukar tycka är gul och ful kommer att fyllas av kycklingar och påskägg och hur mycket jag än avskyr att dansa runt midsommarstången kan jag nog tänka mig att göra det från och med nästa år. För att Elly ska få en riktig Midsommar. Det känns lite konstigt att högtiderna blir så viktiga för att jag har fått barn, men jag antar att det handlar om att jag vill visa Elly vilka traditioner som finns och ge henne möjligheten att älska julen som jag en gång gjorde.

Åtminstone trodde jag att jag skulle kunna sjunga Små grodorna tills vi under vår eftermiddagspromenad igår passerade firandet i Slottsskogen. Jag ser midsommarstången, folkmusiken, dansen och alla människor och den är där. Den där äckliga känslan av genans jag brukade få av att dansa runt midsommarstången och julgranen när jag var liten och som jag sedan dess har fått förnimmelser av när jag har tänkt på fenomenet.

Jag tänker att vi kanske inte behöver gå all in med högtidsfirande ändå, Elly klarar sig säkert utan vissa delar. Och om hon väldigt gärna vill sjunga Prästens lilla kråka nästa år och slinka än hit, än dit runt stången, då finns det andra än jag som kan hålla henne i handen.

12 kommentarer:

  1. Jag är barnsligt förtjust i de flesta högtider, det sitter liksom i från det jag var liten. Vi har alltid gran på julafton och nu mer än någonsin känns det viktigt att föra våra tradtioner vidare, det må låta larvigt och hur klyschigt som helst, men jag vill att att våra ungar ska se fram emot de högtider med fjärilar i magen precis som jag en gång gjorde.
    Dansa runt midsommarstången hoppade vi dock över igår - och kommer nog fortsätta göra. Vi nöjer oss med blomsterkransar på huvudet (som Kajsa vägrar ha) och äta sill och potatis och ser det som en mysig dag att spendera med vänner/familj. =)

    SvaraRadera
  2. Högtider är inte speciellt viktigt för mig heller. Det blev inget stort midsommarfirande i år och det gör inget alls.

    SvaraRadera
  3. Tror vi männsikor har ett djupt underliggane behov av att ha traditioner och fira högtider... tror det får oss att känna samhörighet och gemenskap med andra människor..

    Kika gärna in på min blogg om du har lust, ladynova.blogg.se

    Min blogg handlar om Livet runt 30, Att vara ung kvinna i dagens samhälle med allt vad det innebär, ska man leva "enligt mallen - skaffa kille, förlova sig, gifta sig, skaffa barn, köpa radhus osv" eller ska man leva sitt egna liv och följa sin inre röst, den behandlar att göra karriär, vara ute i svängen,dejting,mode, shopping, psykologi och relationer, psykisk ohälsa, min väg tillbaka från utbrändheten och ett liv fri från ångest ( skriver en bok om det just nu )

    SvaraRadera
  4. Orkar man inte gå all in så är det ingen fara. På förskolan haussas alla högtider upp så det räcker och blir över ändå :)

    SvaraRadera
  5. Känner igen det där att högtiderna blivit viktiga sen jag fick barn. Gran och påskris är numera måsten! Eller gran har jag nog tjatat till mig sen jag och Jon flyttade ihop, det luktar ju så gott. Men just dansen kring midsommarstången (och granen med för den delen) hoppar vi över, det var något bland det värsta jag visste som liten.

    SvaraRadera
  6. Just att dansa runt midsommarstången känns ju löjligt pinigt. Å så måste man liksom göra det ändå. Fast jag brukar precis som du skriver se till att den finns någon annan som kan dansa med A :-)

    Vart i Majorna bodde ni?

    SvaraRadera
  7. Ja, säkert både mormor och farmor ;-)

    SvaraRadera
  8. Mmm, håller faktiskt med. Jag har inte firat midsommar på många år och inte nyår heller för den delen. Jul gillar jag men det handlar mest om att man äntligen är ledig och umgås med familjen. Men jag tror att det är sånt som kan ändras lite när det finns barn inblandade...men för min skull behöver man inte fira öht. Men man kan ha sina egna traditioner också, skippa det som är trist och lägga till det som är kul.

    Och ja, förbannat skönt att vakna utvilad och inte bakis idag. Hallelujamoment efter att ha sett en del uppdateringar på fb. Ha!

    SvaraRadera
  9. fint tänkt :) jag tänker lite likadant, det är så mycket jag vill klämma in i henrys barndom, sånt som jag tycker "ska" ingå... när jag tittade på folket som dansade runt midsommarstången fick jag visioner av alla kommande år då jag kommer dansa där med henry. kändes bra :)

    SvaraRadera
  10. Vi är så lika du och jag! Har varken firat midsommar, påsk och verkligen avskytt nyår! Julen (om jag blivit bortbjuden, minimalt med pynt, ingen gran)har jag dock alltid gillat även om den oftast slutat i katastrof med släktingar som är osams om småskit ;) fast nu vill jag ha jul hemma,laga godis, göra julmat, klä granen, fira påsk med gult, hoppa som små grodorna vid midsommar, fira in det nya året med min familj och fira Hallowwen till jag blir blå =)

    SvaraRadera
  11. Jag kan tänka mig att det är så. Man ser säkert det hela genom hennes ögon istället. Upplever det på nytt kanske?

    SvaraRadera
  12. Jag har aldrig dansat runt granen eller midsommarstången. Och jag var mer eller mindre vuxen innan jag fattade att svensk midsommar betyder sill och potatis och jordgubbar. Men vi var inte så bra på svenska högtider när jag var barn.

    Jag tar inte så allvarligt på högtider. Köper julmust och clementiner till jul men dumpar granen, ungefär. Och aldrig att jag skuttar omkring en midsommarstång.

    SvaraRadera