torsdag 30 juni 2011

Sour puss

Det här inlägget hos Emeli hade lika väl kunnat handla om mig. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av (främmande) människor att jag ser arg eller sur ut, bara för att jag inte ler frenetiskt hela tiden. Att det kan störa folk så mycket att någon inte ser superglad ut, det är för mig en gåta.

7 kommentarer:

  1. Men gud..jag med!
    Och jag ler ju liksom inombords..

    SvaraRadera
  2. Amen till det! Får ofta höra att jag ser barsk ut! Hrmpf! Squeeze me liksom! Frågar du mig är det något creapy med folk som ler hela dagarna =/

    SvaraRadera
  3. Haha, det vore ju mäkta märkligt att gå runt och se superglad ut HELA tiden.

    SvaraRadera
  4. Känner igen mej jag med! Ser tydligen ofta sur, nästan nedlåtande ut fast jag inte alls tänker på det. Sen har jag tydligen en speciell dator-min också. Mer än en gång har Daniel frågat mej om jag är ledsen när jag sitter med datorn i knät och mest är koncentrerad.

    SvaraRadera
  5. ja eller hur, så underbart :) ja man kan ju inte alltid vara glad heller !

    SvaraRadera
  6. Åh, det är samma här. Särskilt på jobbet tydligen...men jag sitter ju och stirrar in i en datorskärm och är koncentrerad, om någon då nämner mitt namn så är det ju inte så att jag direkt kopplar på Stomatol-smajlet när jag tittar upp. Och ibland vill de inte ens nåt, utan bara påpeka att jag ser sur ut när jag sitter där. Herregud. Jag blir mer misstänksam när folk ler hela tiden.

    SvaraRadera
  7. å vilken fin liten länk!
    tackkramar!

    SvaraRadera