lördag 23 juli 2011

...

Jag vaknar av en sprattlande bäbis som skrattar mot mig när hon ser att jag är vaken. Så mycket kärlek. Ett ögonblick senare möts jag av nyheten att minst 80 personer har dött efter massakern på norska Utöya. 80 ungdomar som hade samlats kring deras gemensamma intresse: att försöka göra världen till en bättre plats. Jag håller Elly i min famn och vill aldrig släppa henne, vill skydda henne från allt ont. Jag tänker på den dag då hon kommer att fråga mig varför sådant här händer, hur någon kan hata så. Hur någon kan vilja andra människor så illa. Hur ska jag kunna svara henne när jag inte ens vill förstå själv?

6 kommentarer:

  1. Det är så svårt att förstå. Så hemskt. Jag låg precis i sängen med Vilja för att få henne att sova sin förmiddagsvila. I bakgrunden var radion på och jag fick tårar i ögonen. Hur kan sådant här hända?

    SvaraRadera
  2. Det finns inga ord för hemskheterna. Sent igår kväll var det nio människor som mist livet, och nu är alltså siffran uppe i 80. Det är så vidrigt att jag helst inte vill snudda vid tanken.

    SvaraRadera
  3. Du beskriver min känsla här. Killarna frågar varför men vad skall jag säga?
    :/ Du skrev ett mycket mer ljumt inlägg än jag, jag är full av hat känner jag. Kram

    SvaraRadera
  4. Du beskriver det så fantastiskt. Jag vill bara gråta. Kan inte för mitt liv relatera till den sortens hat. Det är helt ofattbart. Stackars stackars föräldrar.

    SvaraRadera
  5. Tänkte på samma sak med min Elsa! Hur ska jag kunna skydda henne från denna värld och alla dårar i den =( HUR kan man hata så?!

    Mina tankar går till Norge!

    SvaraRadera