torsdag 21 juli 2011

Hormonerna vs film

Ni vet det där om att jag inte kan se otäcka eller snyftiga filmer för tillfället? Igår såg vi Wedding Crashers som är både rolig och söt utan att den blir för pinsam, med andra ord perfekt för den som har drabbats av hrm, hormonell obalans. I förrgår däremot sa mamma att hon visste en perfekt film för mig. Vi körde igång den, den var ganska göllig och kärlek uppstod. SEDAN DOG PLÖTSLIGT MANNEN SOM HUVUDPERSONEN ÄLSKADE! Vadå perfekt Fifi-film? Ville mamma mig illa? Jag förstår inte. Poängen med att se romantiska komedier är ju att jag inte ska behöva utsättas för sorg. Men jag grät inte. Inte en enda tår, så jag kanske inte är lika hormonstinn längre. Det skulle ju vara en stor lättnad att inte vara så lättlipad, samtidigt som jag gillar att ha hormoner att skylla på. Jaja, jag får väl skaffa nya helt enkelt.

5 kommentarer:

  1. Haha, det var ju jättegulligt. Jag undrar vad jag ska skylla på eftersom att jag numer är jättekänslig för allt. Och jag är varken gravid eller ammar :)

    SvaraRadera
  2. Jag gråter också alltid. Har aldrig tänkt på att man kan skylla på hormoner (har ju inte barn/är gravid liksom) men ska ändå försöka testa det nästa gång.

    SvaraRadera
  3. haha Känner igen det där. Kan fan böla för att en fluga dör. Den kanske har massa barn som kommer sakna den liksom hahaha

    SvaraRadera
  4. Var det P.S. I Love You? För den filmen har jag också blivit lurad av.

    SvaraRadera
  5. Om det var PS. I love you som alfamamma undrade (jag skulle precis fråga samma) så är den extremt gråtframkallande. Det var nog en av de första filmerna som fick mig till tårar back when jag trodde att jag tappat förmågan gråta. Efter att ha kommit över ett breakup och inte tyckt att vederbörande var värd fler tårar så tappade jag visst förmågan att gråta ett tag. Nuförtiden har jag inte riktigt samma problem. Med eller utan hormoner.

    SvaraRadera