onsdag 26 oktober 2011

Living on the edge

Är det inte smått otroligt att varelser med relativt små kroppar, som katter och bäbisar, kan ta så stor plats i sängen? Och att jag vaknade farligt nära sängens kant imorse, utknôdd av Kiddo? (Och min mamma som oroar sig för att ELLY ska ramla ur sängen!)

14 kommentarer:

  1. Tror inte det finns någon särskild föräldragrupp på BVC för adopterade barn. Vi får helt enkelt ta oss dit själv. Sedan gör det väl ett hembesök också. Det är väl obligatoriskt för alla barn?

    SvaraRadera
  2. Haha jag vet vad du menar! Särskilt Gustav brukar bli utputtad av både William och mig. När jag var liten var jag riktigt duktig på att putta ut föräldrarna ur sängen när jag sov mellan dem! :)

    SvaraRadera
  3. Så har de en förmåga att bara komma närmre o närmre (både bebisar och katter)

    SvaraRadera
  4. Haha! Samma här, jag vaknar och ligger på typ en centimeter på sängens kant, och bebisen ligger som en stjöstjärna i resten av sängen.

    SvaraRadera
  5. Nu hoppas jag att min kommentar inte kommer 14 gånger, men det är något som strular..

    Jag förstår inte riktigt heller det där hur dom små liven lyckas, jag brukar ligga i mitten när båda barnen ligger hos mig och dom kilar verkligen fast mig.

    SvaraRadera
  6. Jag lever samma liv som du, på nätterna alltså.
    I natt: barnfot i ansiktet.

    SvaraRadera
  7. Tack darl :)

    HAHA! Känner igen det där efter min förra katt :D

    SvaraRadera
  8. Haha ja det är märkligt det där.. Hur lyckas de?!

    Hoppas att ni har det fint idag, kram.

    SvaraRadera
  9. Haha det är samma här!

    SvaraRadera
  10. Haha, jag känner verkligen igen mig med katterna. Jag brukar vakna på morgonen, stel som en pinne, i exakt samma position som när jag somnade med en katt på magen och en mellan knäna.

    SvaraRadera
  11. Men så är det! Jag har legat på kanten OFTA. Man kan inte vända sig för då trillar man ur :)

    Jag måste också träna lite, det tar på krafterna att bära på en tiokilos klump :)

    SvaraRadera
  12. JA! Och de är starka också! Var morgon när Björn drar till jobbet så vaknar Junie och då tar jag upp henne till vår säng och i dryga timman sen ligger hon och knôr bredvid mig och jag håller i henne krampaktigt (för hon har ju faktiskt redan ramlat ur 2 ggr) och vi vaknar var 10e minut typ..
    Snart får Björn sova i ett annat rum så att hon inte vaknar om hon ändå inte tänkt att det är dags för att börja dagen.

    SvaraRadera
  13. Vet hur det är! Har vaknat med ena foten i golvet och kompisens 2åring tvärs över sängen.

    SvaraRadera
  14. Vi brukar få små knytnävar i ansiktet. De är bra på att sprattla och ligga på tvären de däringa småkottarna.

    SvaraRadera