tisdag 4 oktober 2011

Om tårar

Ett sätt att börja dagen på är att se ett gammalt avsnitt av Cityakuten, ett jättesorgligt avsnitt som handlar om Dr Greenes sista tid i livet. Han är på Hawaii med sin familj och försöker nå fram till sin tonårsdotter som har börjat ta droger, medan hans kropp faller samman mer och mer. Han försöker så hårt, hans fru Lizzie vill ta honom till sjukhus, hans lilla dotter kommer inte att minnas sin pappa, omgivningarna är så vackra och jag bara gråter. Förstås.

Herre gud, jag vet inte hur ofta jag skriver att jag gråter på den här bloggen, jag måste framstå som en väldigt sorgsen typ. Men egentligen är jag oftast väldigt glad av mig. Nöjd. Lycklig. Det är nog bara det att jag har lite närmare till tårar nu för tiden och kanske börjar jag tycka att det är ganska ok att gråta en skvätt ibland, jag måste inte alltid kämpa emot. För oavsett om tårarna kommer för att jag älskar mitt barn så mycket, för att Dr Greene är döende eller för att livet plötsligt kan kännas jobbigt, så är de faktiskt inte så farliga. Och de går alltid över, förr eller senare.

16 kommentarer:

  1. Jag tänker också på hur jag framstår i bloggen, jag gråter ju också en del liksom - och skriver om det.
    Men det betyder ju som du säger inte att jag mår dåligt. Livet har bara blivit lite skörare sen man fick de där små underbara ungarna och lika ofta som jag gråter över sorgsna tvprogram och svackor i livet så gråter jag över hur gränslöst mycket jag älskar ungarna.
    Inser att det kanske inte låter helt friskt, nej. Ehm..

    SvaraRadera
  2. Det är du inte alls ju!:) Jag är nog likadan, brukar grina till sånt också!

    Vi bakade till halv ett igår, så idag är jag inte världens piggaste människa direkt.

    SvaraRadera
  3. Jag har inte tänkt på att du skulle må dåligt. Jag upplever din blogg som väldigt positiv och livsglad, men att du vägar säga att du är ledsen/rörd ibland.

    Sen jag blev mamma har jag väldigt lätt till tårar, så jag känner helt enkelt igen mig!

    SvaraRadera
  4. Man behöver gråta! Jag har alltid haft nära till tårarna men upplever mig själv som en i grunden ganska glad prick. Kanske är det så att vi har nära till alla våra känslor? Jag har nämligen lätt att bli redigt förbannad också... :D

    SvaraRadera
  5. Du jag såg också det där avsnittet. Det är ju fruktansvärt sorgligt och jag grinade som bara den. Att gråta är ju en ventil :)

    SvaraRadera
  6. Jag har sett det avsnittet många gånger och gråter hejdlöst varenda gång! Tror lite att man måste vara känslomässigt död om man inte ens blir lite glansig i ögonen efter att ha sett det.

    SvaraRadera
  7. Jag är en riktig gråtare. Men jag tycker att det kan vara himla skönt faktiskt ibland. Inte inför folk alltid, men ändå. Tårar behövs. Men jag HATAR att se andra gråta. För då börjar jag gråta.

    SvaraRadera
  8. Älska ER! Den enda sjukhusserie som är värd namnet!

    tack för awarden finaste du =) Ska lägga in den när tid finnes, Elsa är rabiat idag, bara mammas famn passar =/

    KRAM

    SvaraRadera
  9. Av alla tvserier jag tittat på finns det inget avsnitt som fortfarande ger mig en liten klump i magen när jag tänker på det. Usch. Antar att det är därför Cityakuten anses vara en av världens bästa tvserier också.
    Häromdagen bölade jag till Greys Anatomy.. Borde sluta titta på sjukhusserier, haha. Men det är ju det enda som går på tv när man sitter fast & ammar..

    SvaraRadera
  10. Vet du, ibland tycker jag det är himla skönt att bara gråta loss. Nästan så jag kan leta efter en anledning att få göra det bara för att det är skönt att lätta på trycket. Det är något primitivt över gråt (på ett bra sätt). Det rensar så skönt.
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Men jag tror nog allt att vi blivit lite mer känsliga sen graviditeten. Jag sitter allt som oftast och bölar till program jag med och lever mig så pass mycket in i programmet/filmen att jag får det att handla om mig och min familj. Psyket nästa ;)

    SvaraRadera
  12. Åh, det avsnittet minns jag jättetydligt. Fy så sorgligt! (Och hjälp vad sugen jag blev på att titta på Cityakuten!)

    SvaraRadera
  13. att gråta lite då och då är bara sunt. det finns ju så många olika sorters gråt dessutom.

    SvaraRadera
  14. Lisa: Jag är likadan, jag kan gråta över hur bra jag har det också, hur knäppt det än låter!

    Emeli: kram

    Natasha: Skönt att höra!

    Atomflicka: Åh, bra att du ser det så. Och ja, innan Elly föddes var jag inte alls lika känslig!

    Omentjej: Jag önskar att jag kunde bli arg lika lätt också, men när jag är förbannad gråter jag också.

    Yevonde: ja, ibland behöver man faktiskt gråta lite

    Le Velour: ja, det där avsnittet är ovanligt sorgligt!

    Emma: Jag med, så fort jag ser någon annan gråta kommer mina tårar.

    Miss M: Jag älskar också ER, kan se avsnitten om och om igen.

    Z: jag hade inte sett det avsnittet innan, utan bara det före där de andra får reda på att Greene är död och de läser upp Lizzies brev. Jag tyckte att DET var sorligt innan!

    Charlotta: Ja, det har du rätt i, ibland behöver det rensas lite!

    Christine: Jag blir mycket mer berörd av det mesta nu för tiden

    Regnsjuk: Det går på 8:an varje dag så jag kollar lite då och då :)

    Killmamman: Word sistah!

    SvaraRadera
  15. Man får gärna gråta, älskar att gråta!

    SvaraRadera