lördag 5 november 2011

5:e november



Förra året var den femte november ett datum jag längtade efter hela hösten. Det var nämligen då vi skulle få en första skymt av Kiddo. Tiden gick så långsamt under hösten och när det äntligen blev den femte november var jag ganska nervös över vad vi skulle få se på den där skärmen på Östra Sjukhuset. Vi fick se en liten Kiddo som sprattlade loss ordentligt därinne i min mage och som verkade må bra på alla sätt och vis. Med oss fick vi en lite suddig bild, den första bilden på vårt barn. Idag är det precis ett år sedan.

11 kommentarer:

  1. Åh, vad fantastiskt och konstigt. Att hon som ler så charmigt och är så söt är samma som den på den grönvita bilden. Att hon inte trätt in i den här världen än då fast det var så kort tid sen och nu är hon här och är så verklig även om jag fortfarande bara sett henne på bild. (I hemlighet hoppas jag att någongång få träffa er båda i verkligheten)

    SvaraRadera
  2. Åh så underbart! Det är svårt att verkligen förstå att allt har vuxit i magen och sedan utanför.

    SvaraRadera
  3. Det är ju helt fantastiskt. Ultraljudsbilden är den enda bild jag har på mitt knytt, än så länge, men jag har den som bakgrund i min mobil så jag tittar på den varenda dag :)
    Svårt att förstå att ett sånt där litet yngel kan bli en människa. Fantastiskt är ordet!

    SvaraRadera
  4. Vad mysigt! Ja den dagen var speciell, åh vad man längtade och var nervös! :)

    SvaraRadera
  5. Åh, jag minns den där känslan! Kärlek!!
    Men visst är det lite underligt att det man ser på bilden är den lilla som man busar med nu om dagarna?!
    Surrealistiskt ;)

    SvaraRadera
  6. Det är helt obegripligt att bebisar varit sådär små från början, men så himla himla häftigt.

    SvaraRadera
  7. Åh, tänk när man inte visste mer än att det var en liten sprattlande människa därinne, man försökte föreställa sig hur allt skulle bli. Fantastiskt.

    SvaraRadera
  8. Ja den där dagen kommer man ju alltid att minnas, minns att jag var så nervös att jag ville kräkas första gången med Kajsa. Jag inbillade mig att det 1. Inte skulle finnas någon bebis och 2. Om det nu fanns en bebis skulle de se att det var nåt som inte stämde.
    Sen gick vi och fånlog och tittade på den lilla bilden resten av dan. :)

    SvaraRadera
  9. Helt underbart är det när man äntligen fått se att det faktiskt finns ett litet pyre där inne! Men knepigt att tänka att ens lilla varit så himla liten.

    Hihi, innan jag hann läsa texten ropade jag nästan högt för mig själv "men va?! har dom redan hunnit få till ett syskon" ;)

    SvaraRadera
  10. visst var det en stor dag! omtumlande och mysigt att få se en första skymt av bebis :)

    SvaraRadera