fredag 25 november 2011

Barnet ska lära sig att somna själv, i egen säng, annars kommer det alltid att sova hos sina föräldrar

Alex skriver i sitt inlägg Barn som sover gott och hela nätter i olika rum  att Att få barnet att sova själv verkar ha blivit en i raden av alla projekt i jakten på att vara den perfekta familjen. Just det här med alla råd om sömn är någonting jag som nybliven småbarnsförälder har funderat mycket på. Jag ammar Elly till sömns och sedan sover hon i vår dubbelsäng hela natten. Hon har inte  sovit en natt i sin spjälsäng och jag ser ingen anledning till att hon skulle göra det. Vi gör alltså tvärtemot vad de där råden jag läser om "överallt" säger att man ska göra. För enligt dem ska barnet så tidigt som möjligt lära sig att somna själv, i egen säng, för gör det inte det kommer det alltid att vilja sova hos sina föräldrar och vaknar det på natten kan det inte somna om själv. Man ska lägga barnet i egen säng, säga god natt och gå därifrån. Vad man absolut inte ska göra är att amma, vyscha och sjunga, för då vänjer sig barnet vid det och kommer aldrig att kunna somna själv. För det är, som Alex skriver, väldigt viktigt att barnet somnar själv. Jag undrar varför. Och för vem är det viktigt? Är det för att föräldrarna inte ska behöva lägga ner mer än ett par minuter på att natta barnet? 


Jag minns hur det var när jag var liten. Efter tandborstningen la jag mig i sängen och mamma eller pappa kom och satte sig på sängkanten och läste en saga och sjöng därefter för mig och strök mig över pannan. Den här kvällsritualen är något av det jag minns som fint och tryggt från min barndom och jag undrar varför det skulle vara så fel att göra samma sak för Elly, även om hon är 7 år? Ett litet barn behöver hjälp med så mycket, som att äta, sköta sin hygien och ta sig fram, så för mig är det inte så konstigt om barnet behöver hjälp att somna. Och jag tror att när barnet är redo kommer det markera att det vill sova, och somna, själv. 


Jag säger inte att det är fel att låta barn somna själva i egen säng, det är väl jättesmidigt om de kan göra det, utan en massa tårar. Men att tvinga dem att göra det, från en tidig ålder, känns för mig så oerhört fel.


Ett förtydligande: när jag läser kommentarerna känns det som om jag framstår som en motståndare till att barn ska sova i egen säng, men så är det absolut inte. Det jag ville få fram med det här inlägget är att man kanske ska fundera på varför man gör vissa saker (och då menar jag inte bara när det gäller sömn), för att det känns rätt för ens eget barn och familj, eller för att någonting ska vara på ett visst sätt. Jag behöver bara gå till mig själv för att se att jag kanske hade för stor tilltro till BVC och vad jag läste i alla dessa broschyrer som jag fick när Elly föddes, istället för att vara lyhörd för just hennes behov. 

24 kommentarer:

  1. Bra sagt. Sa tänker jag ocksa.

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte alls på att det har blivit ännu ett projekt. Jag tror att föräldrar i alla tider slitit med att få sina barn att sova JUST för att man behöver få sova.

    SvaraRadera
  3. Här hemma har det blivit naturligt att ungarna sover i egna sängar. Kanske beror det på att jag inte ammat nån av kottarna, jag kan tänka mig att det är himla smidigt att ha bebisen nära då.
    I början hade vi K brevid oss i sängen men vi sov dåligt och K kom inte till ro så då föll det naturligt att låta henne sova i egen säng.
    Där sov hon hela nätter redan efter några veckor och gör så än idag. Det räcker med "godnatt, mamma älskar dig" och några pussar så kommer hon till ro sedan. Ibland sjunger vi och läser sagor, inte för att det är nödvändigt för att hon ska somna utan för att det är mysigt.
    Nu är Vidar likadan, sover hela nätter i sin egen säng vilket jag personligen tycker är väldigt skönt. Däremot tycker jag det är hemskt mysigt när kottarna vaknat tidigt och kan somna om i vår säng.

    Ursäkta uppsatsen! :)

    SvaraRadera
  4. Colombialiv: Tack!

    A.M.O.: Jag tror också att föräldrar alltid har försökt att få sina barn att sova, men jag tycker att fokus ligger så mycket på HUR de ska sova och HUR de ska somna, inte ATT de ska sova.

    Lisa: Man ska förstås göra som man själv känner är bäst! Jag tycker det låter jättemysigt att ni läser saga och har en liten stund med Kajsa på kvällarna ibland. Och om det bara är att pussa henne god natt är det ju jättesmidigt! Det jag menar är att det anses vara fel att lägga tid på nattningen.

    SvaraRadera
  5. Vi gör ungefär som er, förutom att Astrid sover en del av natten i sin spjälsäng. Men så fort hon vaknar på natten tar jag över henne till oss.
    Jag ammar även till sömns, och ett tag var jag väldigt stressad över att det var så fel, och blablabla. Men nu känner jag att det löser sig så småningom. Det är klart hon kommer att kunna somna själv när vi alla är redo för det. Hon är faktiskt bara åtta månader, jag har inte bråttom och jag tycker ändå hon sover väldigt bra.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Men alltså, vart kommer idéerna om att föräldrar inte ägnar tid åt läggningen? Det tror jag är ytterst ovanligt, sen kanske alla inte gör på samma sätt. Hela den här diskussionen känns lite som Liv Strömquists krönika om hemmafrutrenden. Ta några få exempel och gör det till en trend i samhället.

    SvaraRadera
  8. Bra skrivet! Frank har alltid föredragit att sova i sin egen säng, sen dag ett i livet, och jag har många gånger varit lite avundsjuk på föräldrar som har barn som gärna samsover (även om det också har varit skönt att slippa det "problemet"). Första veckan Frank gick på dagis ville han helt plötsligt sova med oss, och det var underbart mysigt. Jag antar att han behövde det, så självklart var det inte ens något vi övervägde. Tror som du, att barnet visar själv när det är redo. Dock, det enda jag kan tro är bra om man inte vill lära sitt barn vilket kanske reagerar med skrik och tårar, är att prova ibland. Bara lägga ner sitt barn i sängen för att se vad som händer, och för att barnet kanske ska vänja sig lite utan att det för den skullen ska innebära tvång eller ångest. Man gör det som känns bäst, och för mig hade just det kännts bäst. Att testa utan förväntningar, och köra på gamla viset ifall det inte funkar. Lovar att Elly inte kommer sova med er när hon är femton. ;-)

    SvaraRadera
  9. Bra skrivet! Jag kan bli så himla trött på allt detta man "måste" göra för att bli en bra förälder. Varför kan folk inte bara älska sina barn och strunta i hur andra gör?

    SvaraRadera
  10. Ja men herregud, en liten bebis behöver närhet när den blir större så kommer den ändå att vilja sova i sin egen säng. Väldigt bra skrivet!
    Leontin sover i sin egen säng men hans säng är i vårat sovrum & oftast så vaggar vi honom till sömns. Jag älskar när han sover i vårat säng :)

    SvaraRadera
  11. Jag tycker också de där är svårt. William sover för det mesta i sin säng men så fort han visar att han vill så får han sova hos oss. Det är olika från natt till natt, behöver han närheten och tryggheten så får han den. Sen hur det blir senare, ja det får man väl ta då. Alltid hittar man väl ett sätt som fungerar!

    SvaraRadera
  12. Jag var också tvungen att skriva ett eget inlägg där jag länkat till dig. Mitt första "riktiga" inlägg i min förövrigt blahablaha-blogg för släktingarna...

    SvaraRadera
  13. Har insett att det här är ett "hett ämne"... men jag har aldrig blivit rekommenderad eller pushad till att försöka få barnen att somna själva..? På BB rekommenderade de oss samsovning faktiskt :)

    Ändock somnar båda våra barn själva. I sina egna sänger. Utan gråt. Skulle de vara ledsna skulle vi såklart göra på annat sätt! Noel sover i vår säng från första "nattmålet" och till morgonen ;) Funkar utmärkt!

    SvaraRadera
  14. Sparkles: Precis, de är ju så små än så länge, jag tror de lär sig att somna på annat sätt än vid bröstet så småning om.

    A.M.O.: Det där om att föräldrar inte vill ägna tid åt läggningen skrev jag som en fråga. För jag undrar varför det är så viktigt att barnen tidigt ska lära sig att sova själva. Jag tänker att det kanske är det det handlar om, eller kanske att det är någon idé om att barn kan bli bortskämda med närhet.

    Få exempel säger du, jag säger att det handlar om information som ges till nyblivna föräldrar i samma bunt som "Barnet ska sova på rygg" "Drick inte mer än 1-2 glas vin när du ammar". Vi matas med riktlinjer och goda råd om vartannat och ibland kanske det är svårt att skilja ut vad som är vad. Jag tycker att det verkar som om "de allmänna rekommendationerna" är att barn ska somna själva för att undvika att få sömnproblem senare.

    SvaraRadera
  15. Le Velour: Jag tror också att det är jättebra att pröva lite försiktigt när det väl är dags för egen säng, man kan ju ta det lite lugnt istället för att gå all in men sömnmetoder där barnet skriker och skriker.

    Regnsjuk: Håller med dig! Alla dessa måsten…

    Modekatt: Ja, jag tror att barnen somnar gott när de känner sig trygga och det verkar de göra när de får närhet.

    Maria:Jag tänker också så, man får göra det som fungerar helt enkelt! Det kan vara olika för olika barn och det kan säkert variera för ett och samma barn också.

    Emma: Ska gå in och läsa!

    JoHo: De sa ingenting om var barnet ska sova eller hur det ska somna varken på BB eller BVC, utan jag tänker mest på alla dessa små broschyrer man fick. Fast på BB la de faktiskt Elly hos mig när vi skulle sova för natten, så de måste ju ha varit positiva till samsovning!

    SvaraRadera
  16. Bra skrivet! Tycker alla får göra som dom vill. Här hemma har det inte funkat med samsovning eftersom ingen av oss kunde sova. Vide sover som allra bäst i egen säng och kan inte somna på annat sätt (förutom möjligtvis i bilen) han förknippar sin säng med sömn och lägger sig alltid på magen och guppar några gånger och tar en tutte i munnen och en i vaarje hand och somnar utan ett pip. När han blir något större ska vi läsa godnattsaga är det tänkt för det är jag uppväxt med och tycker det är väldigt mysigt :)

    SvaraRadera
  17. Bra inlägg!
    Jag är dock inte lika bra med ord och diskussioner som du, men vi ska se om jag kan få till hur jag tänker nu....
    För mig har tanken på att få honom att somna själv och i egen säng varit något jag försökt med länge, just för att det är den infon jag hittat på de flesta sidor på nätet och även fått från BVC. Att många bloggare skriver om sina småttingar som sover hela natten från dag ett har ju inte varit mindre stressande. Jag har känt mig som världens sämsta som inte fått honom att sova hela nätter, eller somna själv. Har jag nämnt att han vaknar ofta och att jag är trött, ja då har BVC sagt att vi ska göra si och så för att få honom att sova, bland annat ta bort maten och ställa hans säng i eget rum, inte att vi ska hitta vår egen lösning. Han sover oftast bäst i vår säng, men då kan inte jag sova bra, då jag är rädd att göra honom illa under natten genom att rulla på honom, ligga för nära så att det blir för varmt etc...Så egen säng för honom har varit ett mål, men det har inte funkat så bra. På sistone har jag dock börjat strunta i alla saker man "ska" göra. Han somnar oftast i min famn efter en flaska välling (jag har aldrig nånsin försökt lägga honom gråtandes och gått därifrån, utan jag har alltid vaggat till sömns i famnen, det är det som funkat bäst) och då brukar jag lägga ner honom i hans säng, så att jag kan få några timmar själv i min säng. Men när han vaknar och det inte hjälper att stoppa in nappen så får han komma till vår säng. Vill han äta så får han äta, han kommer nog att sluta med det när han är redo. Men det tog nio månader för mig att få den insikten och säkerheten i att jag känner mitt barn bäst. Jag har inte mycket förtroende för BVC nu för tiden...

    Hoppas det inte blev en allt för virrig kommentar, jag känner mig dock helt förvirrad av det jag skrivit :P

    SvaraRadera
  18. Mitt inlägg var absolut inte menat som kritik mot dig, men det är du nog klok nog att förstå. Det verkar som att många känner att omgivningen tycker att man gör "fel". Kanske är vi bara ovanligt känsliga för kritik för att det handlar om det finaste vi har? Mardrömmen är ju att på något sätt inte ge dom allt dom någonsin behöver av kärlek och omvårdnad

    SvaraRadera
  19. jag tror att det är jättebra med samsovning, det ger barnet trygghet och närhet. vi håller ju på att vänja henry vid att sova i egen säng, men det är främst för att vi har ett minisovrum med minisäng och vi inte får plats allihop. jag skulle faktiskt gärna ha honom i vår säng längre. nu har det dock inte blivit någon hel natt i egen säng, förrän natten till idag. det går bra för honom att somna i sin säng, det har aldrig varit några tårar över det. skulle aldrig kunna tvinga honom att somna där om han verkligen inte ville. men ofta måste jag lyfta över honom till vår säng vid 04-tiden då han blir orolig. när han sover i vår säng får dock både jag och tomas jätteont i ryggen för vi måste ligga och trycka på varsin kant med henry mellan oss. jättetråkigt, för det är otroligt mysigt att ha honom nära. jag tycker också att det är en lite konstig hysteri kring det här med att barn måste sova i egen säng. det säger sig självt att barnet inte kommer sova i föräldrarnas säng tills det är 18, det löser sig med tiden tror jag.

    SvaraRadera
  20. Jag kan egentligen inte säga nåt för jag har inga egna barn, men jag kommer antagligen att göra som jag själv känner är bäst för mig och mitt barn. Jag tycker att du gör helt rätt. Alla riktlinjer kan man inte följa och ofta ändras ju såna. Så har man få gjort fel om man följt de tidigare?

    SvaraRadera
  21. Vi samsover. Spjälsängen åker tillbaka till min syster snart, den samlar bara damm och ren tvätt. B trivs bäst med att sova med mig, och jag sover nog likadant med honom eller utan honom. Det är ju iten som att jag itne vaknar när han rör sig i sömnen i spjälsängen...

    Jag blir mörkrädd när jag läser om föräldrar osm tvingar fram sömnvanor, när bebisar bankar huvudet i sänggaveln och gråter. Nu tror jag iten det tillhör vanligheten som tur är. Visst alla får göra på sitt sätt, UTAN att kränka ungen.

    Jag tycker det är en ynnest att få somna med B's rygg mot mitt bröst, vi somnar ofta så. Och jag kommer sakna honom den dagen han väljer egen säng.

    SvaraRadera
  22. Väl talat kvinna!
    Jag lade en period otroligt mycket tankekraft och energi på det här med att få Eila att sova hela natten i sin säng, kanske mest för att "man ska". Men alltså allvarligt, att GÅ UPP med en bebis som gärna vill amma för att somna om på natten och sen LÄGGA NER bebin i sin egen säng – utan att hon vaknar igen – och sen göra om denna ritual cirka 5-7 gånger/natt. Vem orkar?! Inte jag i alla fall.

    Nu somnar Eila i sin säng, men så fort hon vaknar (om jag gått och lagt mig vill säga, om jag inte gått och lagt mig än försöker jag söva henne och lägga ner henne i hennes egen säng) tar jag upp henne i vår säng och ammar henne till sömns när hon vaknar på natten. Mitt drömscenario är förstås att hon sover hela natten så att jag slipper ta upp henne i vår säng, inte för att jag inte gillar att samsova utan för att jag skulle vilja sova lite bättre (och framför allt mer!) än jag gör just nu då jag vaknar varenda gång hon vaknar. Men jag slipper iaf gå ur sängen när hon vaknar nu.

    SvaraRadera
  23. "för då kommer det alltid vilja sova hos sina föräldrar"... haha, jag skulle vilja se den tonåring som fortfarande vill sova hos föräldrarna=) När min man var liten ville han att hans mamma skulle följa med honom till lumpen när det var dags. Hon lovade att göra det om han fortfarande ville det då. Svårt att gissa hur det blev va?

    SvaraRadera
  24. Kristin: Det låter som att ni har hittat ett sätt som passar er alla och det är ju det viktigaste! Och godnattsaga är jättemysigt ju!

    Johanna: Det är så tråkigt att det är lätt att tro att BVC alltid vet bäst, bara för att de är experter. Vi är ju egentligen experter på våra egna barn! Men det är lätt att tvivla på sig själv, för det här med att ha barn är ju både nytt och oerhört stort. Jag känner att jag inte vill ta upp vissa saker med BVC, om vi t ex skulle få problem med Ellys sömn skulle jag nog dra mig för att be om råd där, eftersom jag vet att jag inte gör enligt konstens alla regler. Nu fårgar inte vår sköterska så mycket om hur vi gör hemma som tur är. Och precis som du så tror jag att barnen slutar med nattmål när de är redo, inte när de når en viss ålder!

    Emma: Nej, det trodde jag inte heller :) Men det är intressant att vi upplever så olika vad som är "rätt" eller hur man "ska" göra.

    Killmamman: Om det är mest praktiskt för alla att barnet sover i egen säng och om barnet somnar bra själv tycker jag att det är jättebra! Då har ni ju hittat en lösning som passar er och era behov, det tycker jag är viktigt!

    Linda: man får tycka till även om man inte har egna barn! Och jag håller med dig, det är inte lätt att veta vad som är bäst när råd och riktlinjer ändras så där.

    Yevonde: Jag håller med dig, på alla plan! Att samsova är underbart, alla får förstås göra som de vill, men kränkande metoder - nej!

    Ewonne: Tja, de som förespråkar "somna och sova i egen säng" menar ju även att barnet inte ska äta nattetid, vilket jag inte heller förstår. En sådan liten mage, är det konstigt att den inte kan hålla sig mätt hela natten? Och maten ger ju dessutom trygghet och närhet!

    Nina; Haha, han gjorde lumpen utan mamman va?

    SvaraRadera