måndag 28 november 2011

Skrattar bäst som skrattar sist

Idag kom det en man från HSB och ringde på dörren. Han skulle titta hur ett par grejer ser ut inför ett arbete de ska göra här. När mannen hade kommit innanför dörren stod han och tittade ner på sina skor, sneglade på mig och tittade på skorna igen. Han ville förstås att jag skulle säga att han kunde gå in med skorna, men jag sa ingenting, för jag ville inte att han skulle smutsa ner (inte för att jag är pedantisk, men jag har ett barn som ålar omkring på golven och jag ogillar att städa). Mannen tog suckande av sig skorna och gick in och jag skrattade inombords, för jag tyckte det hela var så roligt. Under de få minutrarna mannen var här noterade jag att han inte såg mig i ögonen, utan tittade nedåt när han pratade, men jag tänkte att han säkert bara är blyg.

När mannen hade gått såg jag mig i spegeln och förstod genast varför han hade tittat ner i golvet; jag hade glömt att knäppa mitt linne efter den senaste amningen (jag är liksom inte så noga med det när jag är här hemma), så det mesta av mina tuttar var fullt synligt. Dessutom var det en stund sedan den där senaste amningen, så tuttarna råkade förstås vara sprängfulla. Jag kände mig som en sådan kliché; den desperata hemmafrun som gör sig till för hantverkaren medan mannen är på jobbet. Skrattar bäst som skrattar sist liksom.

19 kommentarer:

  1. Hahaha, fick just ett hysteriskt skrattanfall här. Men vad fint att han blygsamt kollade ner i golvet ändå, så att ännu en kliché inte gick i uppfyllelse; den där hantverkaren trånande och gubbsjukt inte kan slita blicken från dina boopisar. :)

    SvaraRadera
  2. Haha, underbart roligt! Jag var påväg att öppna dörren för brevbäraren som hade ett paket att lämna med ena bröstet framme när Nico var några veckor, herregud då var ju tuttarna jämnt framme liksom. Som tur var hann jag dra igen dörren igen, och rätta till mig, vilket säkert inte alls verkade konstigt..

    SvaraRadera
  3. Haha! Åh det låter så roligt men det måste blivit så pinsamt. Jag hade förut en tendens att i knäppa amningsbehån efter amningen men att glömma dra upp linnet. Oftast var det bara mamma och Gustav som såg det i alla fall...

    SvaraRadera
  4. Hahaha! Åh underbara du vad härligt att bjuda lite på sig själv så och vilken gentleman han var ändå! :) kram

    SvaraRadera
  5. Har en överraskning i min blogg om du gillar adventskalendrar=)

    SvaraRadera
  6. Hahaha! Fantastiskt roligt :) Fast det var ju bättre att han inte vågade titta än att råstirra ner i urringningen liksom ;)

    SvaraRadera
  7. haha, ojdå! Det är inte lätt det där. Lät lite roligt när man läste det såhär, men förstår att det inte var jättekul för dig just då :)

    sv; tack, verkar bli bättre. Hoppas det håller i sig :)

    SvaraRadera
  8. Hahaha, underbart! Du gjorde min kväll OCH hans dag, gissar jag på :)

    SvaraRadera
  9. Ha ha :D det här var precis vad jag behövde läsa för att höja mitt humör!

    SvaraRadera
  10. Hahahaha tack för dagens gapflabb :D.

    SvaraRadera
  11. Haha, tack för morgonens skratt! Har varit nära att göra samma sak flera gånger.

    SvaraRadera
  12. Haha hur det kan bli ibland!

    Ok Jönköping, aldrig varit där men varit ner till Vimmerby och Kalmar. Minns att jag fascinerades så över det vackra landskapet, inte alls som i Värmland tyckte jag, väldigt "Astrid Lindgren-igt" :)

    SvaraRadera
  13. Hm, trevligt att man kan roa folk! Däremot verkade jag inte roa gubben, för han var ganska sur...

    SvaraRadera