onsdagen den 30:e november 2011

Tinas illiskalender


Grymma Tina drar imorgon igång sin illiskalender, där hon varje dag fram till jul kommer att dra en vinnare som får en valfri illis. Om jag vinner vill jag ha den här bilden illustrerad av Tina:


Hur det gick? Jag förstår att ni har undrat!

7.25 vaknade vi, 7.30 gick vi upp och 7.40 ringde hantverkaren på dörren. Då hade jag precis tvättat av mig och höll på att klä på mig. Som tur var hade gubben vett att vänta en stund, så vi slapp nakenchocker. Vid 9 flydde vi fältet, Elly och jag, för då hade vi tröttnat på att känna oss i vägen. Vi stövlade in på närmaste Shellmack och efter tuggummiinköp och kissning (jag kunde varken  borsta tänderna eller kissa hemma pga fixargubbar i både badrum och kök) började jag känna mig som folk. Herre gud, en morgon med rubbade rutiner tog hårdare på mig än vad jag hade trott att den skulle göra. Jag vet inte om det beror på att min stresstolerans har sjunkit under föräldraledigheten, om jag är lite autistiskt lagd eller bara allmänt neurotisk. Sedan mötte vi i alla fall upp en kompis och hennes bäbis, gick på barnvagnsbio, käkade gourmetkorv på stan och promenerade och det blev en riktigt bra dag. Barnvagsnbio förresten - himla bra grej! Vi såg The Future, som var lågmäld på ett bra sätt och hade en skönt excentrisk huvudkaraktär, medan kiddona ålade runt och lekte på golvet framför oss. 

Så där. Nu ska jag inte skriva mer om dessa jävla hantverkare. (Åtminstone inte förrän på fredag, då det kommer ett nytt gäng) Förresten så vet jag inte ens om jag borde kalla dem hantverkare, då jag misstänker att de är någon form av bovärdar eller vaktmästare, men hantverkare låter lite trevligare.

tisdagen den 29:e november 2011

För övrigt ser vårt vardagsrum ut som en krigszon eftersom jag var tvungen att plocka isär vår enorma soffa för att de där hantverkarna ska komma åt elementet. Så himla jobbigt alltså.

Bulldog i sängen

Elly har börjat med en ny grej. Ungefär en halvtimme efter att hon har somnat på kvällen hör jag små ljud från sovrummet. När jag går in dit står det en liten bulldog på alla fyra i sängen, med ett stort leende och en viftande svans. Ungefär så. Sedan låter hunden sig glatt nattas om och sover efter några minuter som ett barn igen. Jag kan inte påstå att det här stör mig direkt, och jag blir alltid så full i skratt när jag möts av den lilla hunden, men jag antar att det kanske inte blir så roligt i längden.

Hantverkarna invaderar

Imorgon kommer alltså hantverkarna hit och gör det riktiga jobbet, som gårdagens herre var här och tog en förhandstitt på. Mellan 7 och 16. Fint. Elly och jag ska hålla oss borta så mycket som möjligt (alltså inte bara för att jag har visat tuttarna för en av dem, utan för att det är sjukt jobbigt att vara hemma när det görs jobb här, plus att vattnet kommer att stängas av), men vi lär ju inte komma iväg innan 7 på morgonen. Frågan är hur stor risk det är att de kommer så tidigt, vågar jag chansa på att de kommer lite senare så vi kan sova som vanligt? Det blir ju lite pinsamt om vi ligger och sover när de kommer och jag skuttar upp och råkar nakenchocka de stackarna. Åh, jag tycker sådant här är så jobbigt! Jag tycker inte om att släppa in främmande människor här och jag tycker än mindre om att ha främmande människor här när jag sover/är nyvaken/äter frukost/gör mig i ordning/är på toa.

måndagen den 28:e november 2011

Skrattar bäst som skrattar sist

Idag kom det en man från HSB och ringde på dörren. Han skulle titta hur ett par grejer ser ut inför ett arbete de ska göra här. När mannen hade kommit innanför dörren stod han och tittade ner på sina skor, sneglade på mig och tittade på skorna igen. Han ville förstås att jag skulle säga att han kunde gå in med skorna, men jag sa ingenting, för jag ville inte att han skulle smutsa ner (inte för att jag är pedantisk, men jag har ett barn som ålar omkring på golven och jag ogillar att städa). Mannen tog suckande av sig skorna och gick in och jag skrattade inombords, för jag tyckte det hela var så roligt. Under de få minutrarna mannen var här noterade jag att han inte såg mig i ögonen, utan tittade nedåt när han pratade, men jag tänkte att han säkert bara är blyg.

När mannen hade gått såg jag mig i spegeln och förstod genast varför han hade tittat ner i golvet; jag hade glömt att knäppa mitt linne efter den senaste amningen (jag är liksom inte så noga med det när jag är här hemma), så det mesta av mina tuttar var fullt synligt. Dessutom var det en stund sedan den där senaste amningen, så tuttarna råkade förstås vara sprängfulla. Jag kände mig som en sådan kliché; den desperata hemmafrun som gör sig till för hantverkaren medan mannen är på jobbet. Skrattar bäst som skrattar sist liksom.

En liten påminnelse

Veckan som gick i Instagrambilder


Jag trollade bort mitt förkylda utseende med ett Instagramfilter och önskade att det fanns sådana filter i verkligeheten också.



Ljus.


Min kattklänning. Den är fin den.


Elly såg ut som en liten slaktare.


Jag tar kort på de här lurviga kossorna varje gång jag är i Småland, men de är ju så söta.


Min lilla bagare.


De småländska skogarna. Barr, barr och en och annan björk.


Här går jag alltid långa promenader när jag är i Småland.



Den här gården såg så övergiven ut, nästan spöklik.


Elly på tåget hem. Ibland undrar jag hur många procent av hennes vakna tid hon har ett finger i munnen.

söndagen den 27:e november 2011

Snyggaste julstjärnan!



Hej! Jag vill bara meddela att världens snyggaste stjärna hänger i vårt vardagsrumsfönster. Det var allt.

Advent


Ett tänt ljus i staken. Julbugglan och bocken har fått komma fram. Grötfontän över bordet. Advent.

lördagen den 26:e november 2011

Små glädjesprång


Ni vet när man blir så där glad över små saker i vardagen? Idag har jag varit glad över att min Kiddo hade den goda smaken att inte bajsa en enda gång under resan, utan istället hålla inne allt tills vi kom hem. Nu är ju blöjbyten på tåg inte världens jobbigaste grej, men jag slipper gärna att göra tre stycken på en tvåtimmarsresa, särskilt på en Kiddo som vill stå på alla fyra på skötbordet.

När vi kom hem blev jag glad att se att hyacinten jag köpte innan vi åkte bort inte bara hade överlevt, utan även blommat ut. Jag gick genast ner till källaren och hämtade upp julkartongen och nu när Elly har somnat har jag så smått påbörjat pyntandet. När jag tog på Elly pyjamas sjöng jag  Det strålar en stjärna för henne och det var så vackert att jag grät en skvätt. Det var alltså inte själva sången som var vacker (jag sjunger inget vidare i vanliga fall, och min postförkylda röst gör knappast saken bättre), utan hela grejen att det snart är jul och att jag kommer att få fira den med mitt barn, att jag över huvud taget har ett barn osv. Ja, ni förstår. Kanske.

På spåretpremiären


Jag kan glatt berätta att Elly somnade i god tid innan På spåret. Dock vaknade hon till lagom till resa nummer två, men somnade som tur var om snabbt så jag fick njuta av säsongspremiären med räkmacka och allt. Jag kunde som vanligt inte alltför många frågor, men det gör ingenting alls, det är inte det som är det viktiga. 

fredagen den 25:e november 2011

Barnet ska lära sig att somna själv, i egen säng, annars kommer det alltid att sova hos sina föräldrar

Alex skriver i sitt inlägg Barn som sover gott och hela nätter i olika rum  att Att få barnet att sova själv verkar ha blivit en i raden av alla projekt i jakten på att vara den perfekta familjen. Just det här med alla råd om sömn är någonting jag som nybliven småbarnsförälder har funderat mycket på. Jag ammar Elly till sömns och sedan sover hon i vår dubbelsäng hela natten. Hon har inte  sovit en natt i sin spjälsäng och jag ser ingen anledning till att hon skulle göra det. Vi gör alltså tvärtemot vad de där råden jag läser om "överallt" säger att man ska göra. För enligt dem ska barnet så tidigt som möjligt lära sig att somna själv, i egen säng, för gör det inte det kommer det alltid att vilja sova hos sina föräldrar och vaknar det på natten kan det inte somna om själv. Man ska lägga barnet i egen säng, säga god natt och gå därifrån. Vad man absolut inte ska göra är att amma, vyscha och sjunga, för då vänjer sig barnet vid det och kommer aldrig att kunna somna själv. För det är, som Alex skriver, väldigt viktigt att barnet somnar själv. Jag undrar varför. Och för vem är det viktigt? Är det för att föräldrarna inte ska behöva lägga ner mer än ett par minuter på att natta barnet? 


Jag minns hur det var när jag var liten. Efter tandborstningen la jag mig i sängen och mamma eller pappa kom och satte sig på sängkanten och läste en saga och sjöng därefter för mig och strök mig över pannan. Den här kvällsritualen är något av det jag minns som fint och tryggt från min barndom och jag undrar varför det skulle vara så fel att göra samma sak för Elly, även om hon är 7 år? Ett litet barn behöver hjälp med så mycket, som att äta, sköta sin hygien och ta sig fram, så för mig är det inte så konstigt om barnet behöver hjälp att somna. Och jag tror att när barnet är redo kommer det markera att det vill sova, och somna, själv. 


Jag säger inte att det är fel att låta barn somna själva i egen säng, det är väl jättesmidigt om de kan göra det, utan en massa tårar. Men att tvinga dem att göra det, från en tidig ålder, känns för mig så oerhört fel.


Ett förtydligande: när jag läser kommentarerna känns det som om jag framstår som en motståndare till att barn ska sova i egen säng, men så är det absolut inte. Det jag ville få fram med det här inlägget är att man kanske ska fundera på varför man gör vissa saker (och då menar jag inte bara när det gäller sömn), för att det känns rätt för ens eget barn och familj, eller för att någonting ska vara på ett visst sätt. Jag behöver bara gå till mig själv för att se att jag kanske hade för stor tilltro till BVC och vad jag läste i alla dessa broschyrer som jag fick när Elly föddes, istället för att vara lyhörd för just hennes behov. 

Fredag


Igår gjorde jag julpynt. Idag SKA Kiddo bara sova innan klockan 20, för jag vill inte missa en minut av På Spåret. I morgon tar vi tåget hem till Göteborg för att i övermorgon kunna hänga upp de här små änglarna och resten av pyntet.

torsdagen den 24:e november 2011

Hallå där, köp blåbär!



Jag vet, Kiddo får blåbär till efterrätt när hon ändå är kladdig av tomatsås! Elly var dock inte så förtjust i blåbären, men det var kul att böja sig så långt bak det bara gick i stolen så att innehållet i haklappsfickan hamnade på ryggen. Och de lila fingertopparna får hon nog dras med ett tag.

Länkkärlek: Johanna Lagerfors i Tokyo


Ibland tycker jag att reseskildringar kan kännas som platta uppräkningar av allt resenären gör/ser/äter/upplever. Men inte här inte. Johanna Lagerfors är nämligen i Tokyo och skriver så inlevelsefullt och illustrerar med så färgsprakande bilder att jag nästan känner det där resepirret i magen. Och så fort jag har läst ett inlägg längtar jag efter nästa. Så in och läs med er, bums!

onsdagen den 23:e november 2011

På spåret igen!

På spåret börjar nu på fredag.
Jag kan knappt tro att det är sant.

(Särskilt inte sedan jag någon gång i början av hösten trodde att det skulle börja då, när deltagarna presenterades och blev djupt besviken när så inte var fallet)

När Elly bakade lussekatter






Det var lite svårare att baka lussekatter än pepparkakor, men Elly knådade i alla fall degen, delade den i två delar och slängde iväg den ena och försökte äta upp den andra. 

tisdagen den 22:e november 2011

Svulstiga katter

Idag bakade vi lussekatter (jag vet, det handlar mest om bakning och jul här nu för tiden, och värre lär det bli). Jag tyckte att mina blev fina och att mammas blev fula, men ville vara snäll dotter och sa därför inget, men tji fick jag. När bullarna kom ut ur ugnen såg mammas alldeles välformade och fina ut, medan mina var svulstiga. Fail.

Förresten är det lite som att vara liten igen, just när det gäller bakningen här. Mamma gör degen och tar hand om portplockning och disk, pappa dammsuger undan mjöl och jag ägnar mig enbart åt det roliga; utbakningen. Win.

Vissa ränder går aldrig ur

På vissa plan förändras man betydligt på en relativt kort tid. På andra plan förblir man densamma och det blir så här oavsett det är 2011, 2001 eller 1991:


Höhö!

måndagen den 21:e november 2011

Veckan som gick i Instagrambilder

Det obligatoriska söndagkvällinlägget uteblev igår eftersom Elly hade en släng av insomnia, så det kommer nu istället.


Glad Elly med sin pappa innan han åkte. 


Jag kan inte sluta ta bilder på Elly när hon sover.


Tavlan vi köpte på Ikea sitter nu i köket.


Risgrynsgröt, jag hade glömt att det var såååå gott!


Två tröttisar på promenad.


Lite tough love.


Elly älskar när man leker med hennes koalahanddocka. Särskilt när den kommer och biter henne i magen, då skriker hon av skratt.


Elly är åter inne i en göra-pruttljud-med-munnen-period. Här pruttade hon loss på tåget i lördags.


Elly med sin morbror.


Från en promenad ut på landet igår.



Och två pepparkaksbilder till. Älskar dem.

När Elly bakade pepparkakor










Jodå, med stor koncentration och lite assistans av morbror kunde Elly minsann både kavla ut degen och trycka ut ett par kakor. Sedan tröttnade hon dock och ville leka tugga-på-kvalar-och-mått-och-slänga-ner-dem-på-golvet. Och Ellys mormor säger att hon ska lacka Ellys första pepparkakor och spara dem. Jag vet inte om hon skojar eller menar allvar.   

söndagen den 20:e november 2011

Pepparkakspepp

Peppen inför det stundande pepparkaksbaket är på topp här i huset. Jag och min bror har inte bakat pepparkakor tillsammans sedan jag bodde hemma och mamma har plockat fram en minikavel till Elly. Hon har även under veckan berättat på jobbet om att Elly, 7 månader, ska kavla ut deg och trycka ut hjärtan. Nåja, Elly har åtminstone pepparkaksdräkten på sig och jag är sjukt sugen på pepparkaksdeg.

Effektiv egentid

Duscha, raka benen och schamponera håret två gånger. Plocka ögonbrynen och smörja in mig. Klippa finger- och tånaglar, ta bort gammalt nagellack och måla på nytt. Det hann jag göra medan min mamma och min bror var ute med Elly. Allt det där är ju sådant jag gör lite då och då, men aldrig i ett svep, så det kändes ganska lyxigt. Precis när jag hade målat på ett lager rött lack på fingernaglarna kom de tillbaka och Elly blev så glad att hon stoppade in sitt långfinger så långt in i min näsa att det fastnade. När jag skulle dra ut det fick jag nagellack på läpparna...

lördagen den 19:e november 2011

Slit och släpa

Här tar man unge, resväska, barnvagn, ryggsäck och babyskydd och går till stationen dels för att ungen ska sova och dels för att slipa pinan i att åka buss med allt det där. Sedan somnade barnet precis när vi kom fram och det var ganska svettigt att ta sig fram genom stan med all packning. Nu sitter vi i alla fall på tåget, mot Småland!

fredagen den 18:e november 2011

Utveckling

Elly och jag på toan innan babyrytmiken idag

Besked som skulle ha gjort mig upprymd en fredagseftermiddag 2009: att alla mina kompisar var pepp på att gå ut och dricka öl med mig.
Besked som gör mig upprymd en fredagseftermiddag 2011: att det blir babyrytmik fyra gånger till.

Pyntpeppen

Den där julpeppen blev inte direkt mindre av att jag igår köpte världens snyggaste julstjärna till vårt sovrumsfönster, en hyacintkruka, en hyacint att sätta i denna kruka, en adventsljusstake och en julduk. Det kliar lite i mina julpyntsfingrar, men eftersom jag och Elly åker till mina föräldrar i morgon har jag bestämt mig för att vänta med pyntandet tills vi kommer hem. Men då kör vi!

torsdagen den 17:e november 2011

Om att föra över fobier till sina barn

Alex skriver om att hon inte vill föra över sina rädslor till sina barn, men att hon idag tog båda barnen under armarna och sprang ifrån 17 gäss. Jag har funderat en del på det där eftersom jag är rädd för just fåglar. Jag vill absolut inte att Elly ska få min fobi, så jag tänker att jag måste, måste se till att inte visa henne att jag är rädd för fåglar. Så tänker jag när jag sitter här hemma. Men när fåglar kommer otäckt nära mig och jag blir rädd för att få ögonen utpickade, då tänker jag att min rädsla är befogad och att jag måste lära Elly att fåglar är farliga. Jag får nog jobba lite på det där med fågelfobin.

Är det en sån dag idag?


Det är en sån dag idag. En sån där då vi gosar, leker, leker och gosar och inte så mycket mer. Min förkylning attackerar varannan dag, och idag känner jag mig lite hängig, men är mycket glad över att huvudvärken som exploderade i min panna tidigare har försvunnit. Och Elly den stackaren, hon vaknade i natt och grät för att hon hade näsan full av snor. Men efter några näsdroppar och lite amning somnade hon om och sov gott resten av natten. När hon vaknade var hon tät igen och då testade jag den där nässugen för första gången. Det var inte helt lätt eftersom Elly helst ville tugga på den, men det gick till sist och sedan dess har hon inte varit snorig.