fredag 16 mars 2012

Vardagsmysterier

Konstig dag. Elly vaknade 6:40, vilket hon ofta gör nu för tiden. Hon somnade strax före 9 och sov 35-40 minuter, inga konstigheter där heller. Hon var lite butter när hon vaknade, men piggnade till och blev glad efter en kort Skype-date med min mormor. En stund senare började hon gråta och blev helt otröstlig. Jag försökte med tutte, napp, bära runt, sitta på golvet, sjunga, dansa, lyssna på musik, byta blöja, men hon bara grät. Jag blev rädd att hon hade vansinnigt ont någonstans eftersom det är mycket ovanligt att hon skriker så. Efter en stund satte jag henne i Ergon och så satt hon där och snuttade medan jag gick runt i lägenheten. Efter en stund somnade hon, vilket är lite lustigt eftersom hon dels inte brukar somna så snabbt igen och dels för att hon aldrig brukar somna i ergon, det har bara hänt en gång förut.

Haha, plötsligt blir jag full i skratt. Det är nog lite typiskt en föräldraledig förstagångsförälder att tycka att en sådan här grej är så underlig och speciell att hen måste skriva ett inlägg om det.

13 kommentarer:

  1. Det är lagom jobbigt när inget funkar och barnet gråter på ett sätt som är ovanligt. Kanske ville Elly bara sova liite till :)

    SvaraRadera
  2. Hehe ja, också det där att "shit, vad är det för fel nu då?" Också grubblar man och förstorar upp grejerna, när det i själva verket bara handlar om att hen är trött. Av helt oklar anledning, vilket ju såklart också är helt normalt eftersom vi vuxna ju också är trötta/griniga av ibland helt oförklarliga skäl.

    SvaraRadera
  3. Haha! Ja du, vad man kan analysera sönder saker. Jag har en tendens att tro att "nu kommer det alltid vara så här jobbigt, vi har haft det för enkelt" så fort det är nåt som är fel.
    Tycker det är så svårt när jag inte känner igen Alex och inte vet hur jag ska göra liksom.

    SvaraRadera
  4. Ja, man tänker alldeles för mycket ibland på vad som kan vara FEL!! Fast vissa dagar skriker jag också och inget hjälper ;)

    SvaraRadera
  5. Tack snygging!
    Oh va mysigt det där ser ut!

    SvaraRadera
  6. Oj jag råkade skriva den där anonyma om mys ;)

    SvaraRadera
  7. Ja det är värst vad en väldigt liten grej blir stor då det är något som inte hör till det vanliga. Då sätter man på en gång igång med grubblandet! ;)

    SvaraRadera
  8. Så fort jag inte förstår den bakomliggande anledningen så skyller jag på tänder..

    SvaraRadera
  9. Turez: ja, kanske var det så.
    Lisa: Ja, jag blev så rädd att hon hade onte nånstans.
    Medbebisibagis: Precis så där tänker jag också, "det är nu det jobbiga börjar, smekmånaden är över"
    Tiger Johanna: Ja, det är bättre att inte försöka tolka in så mycket, utan bara trösta så gott det går. Du skulle bara veta hur många gånger jag har skrikgråtit sedan Elly föddes!
    Vanadesse: :)
    Maria: Ja, det blir som det värsta som har hänt ungefär.
    Jos: Jag önskar att jag kunde det, men Elly har knappt fått några besvär av sina, men det kan förstås ändras.

    SvaraRadera
  10. Jag är precis likadan. Man vill ju liksom ha en anledning. Jocke är mer "Äh, hon är väl bara lite gnällig". Jag har himla svårt att acceptera att det bara är så.

    Om dom ändå kunde tala om vad som är fel liksom :)

    SvaraRadera
  11. Sv: Det finns nog inget som slår färsbiffar, jo det skulle vara köttfärsås i såfall. Jag fick ställa in middagen dessvärre. Jag fick inse att jag är besegrad av febern..

    Hoppas att Elly var gladare när hon vaknade igen!

    Kram

    SvaraRadera
  12. Men det är ju så, allt det gör som avviker blir ju lite underligt och speciellt ;)

    SvaraRadera
  13. Tinalinatiny: Jag med, jag grubblar och grubblar.
    Alicia: Tråkigt att du fick ställa in :(
    Johanna: Ja, det blir det verkligen och det är så lätt att förstora upp småsaker!

    SvaraRadera