torsdag 12 april 2012

Mitt första år som förälder II - Amning

När jag var gravid visste jag att jag skulle vilja amma mitt barn. Jag hade fått höra av bekanta och läst att det kunde vara lite svårt att få till amningen i början, så jag var beredd på att få kämpa lite. Jag hade inte så många tankar om hur länge jag ville amma, men tänkte nog att jag åtminstone ville amma tills barnet blev ett år, om hen inte tröttnade på amningen innan dess.

Jag ammade för första gången några timmar efter förlossningen. När Elly hade kommit ut blev jag sydd i två timmar (då låg Elly på mitt bröst och jag drog i mig lustgas för glatta livet), sedan svimmade jag, fick dricka sliskig saft och byta vit rock, så därför kunde jag inte amma direkt. När en sköterska sedan lade Elly till mitt bröst, började hon suga direkt och enligt sköterskan med rätt grepp. Jag blev väldigt förvånad och mycket lättad; eftersom hela förlossningen hade blivit mycket krångligare än jag hade räknat med, trodde jag inte att amningen skulle gå så smidigt. Men Elly sög på och det gjorde hon även ett par gånger under den kommande natten.

Under tiden på BB tittade personalen ett par gånger till när jag ammade, för att föräkra sig om att det gick rätt till. Och det var inga problem, Elly ammade och ammade och ammade. En sköterska sa att jag skulle se till att Elly inte åt en stund, slumrade, vaknade och åt igen, eller snuttade, eftersom hon då kunde vänja sig vid det. Jag tyckte att det lät lite konstigt att en nyfödd bäbis inte kunde få ligga och snuttsova och struntade i det sköterskan hade sagt. Och Elly snuttar fortfarande ibland, men jag tycker allt att snuttandet fyller en funktion; jag tror att det är både mysigt och tryggt för bäbin.

Jag var helt oförberedd på att Elly skulle amma så mycket. Jag hade nog tänkt att hon skulle äta i ungefär en kvart varannan timme eller så, så jag blev väldigt förvånad när hon kunde äta i 1,5-2 timmar, ta en paus på en kvart och sedan äta igen. Eftersom jag var totalt oförberedd på allt detta ammande, kände jag mig väldigt bunden till soffan. Jag blev även lite orolig för hur det skulle gå när Niklas åkte till Norge eftersom jag inte förstod hur jag skulle hinna göra något annat än att amma. Samtidigt tyckte jag väldigt mycket om att amma Elly, det var mysigt och jag blev väldigt lugn och lycklig av det. Efterhand började jag acceptera att jag inte skulle hinna göra så mycket och såg till att jag hade mat, dator och iPhone på soffbordet. För ja, jag klarade inte av att alltid sitta och bara titta på Elly, så det blev en hel del datande och ifånande där i början. Dessutom satt jag i sängen och ammade Elly på nätterna och var rädd att jag skulle somna till och tappa Elly i golvet om jag inte hade något att fokusera på.

Det tog inte lång tid efter förlossningen förrän jag började amma utomhus. Jag har hela tiden tänkt att jag ska kunna amma var jag vill utan att känna att jag exponerar mig eller att jag måste dra mig undan. Ibland tycker jag att folk stirrar på mig när jag ammar, men jag har aldrig fått några kommentarer.

Nu har det alltså gått ett år och jag ammar fortfarande flera gånger per dygn, även på natten. Det sägs att bäbisar inte behöver äta nattetid från det att de är ett halvår, men jag tänker att om barnet vill äta på nätterna, så behöver det äta på nätterna. Elly äter oftast en eller två gånger på natten (eller egentligen är det nog bara en gång på natten och en gång sent på kvällen eller tidigt på morgonen), oftast går det fort och jag somnar nästan alltid om snabbt, så jag känner inte att det stör min sömn så mycket. Elly ammar flera gånger på dagarna och äter inga större mängder mat. Visst, om vi drog ner på amningen skulle hon äta mer mat, men varför stressa? Elly får amma fritt och jag tänker att när hon är redo att äta mer kommer hon att göra det och då blir det mindre amning. BVC menade att en ska sluta amma fritt från ca 8 månader och då se till att barnet äter ca var tredje timme, så att det inte äter sig mätt på bröstmjölk, men så länge jag ammar Elly kommer jag aldrig att neka henne bröstet.

Jag vet inte hur länge vi kommer att fortsätta med amningen, men så länge Elly vill tutta och jag tycker att det känns bra ser jag ingen mening med att sluta. Elly får i sig en massa nyttigheter medan vi har det mysigt och vi har alltid tillgång till mat, så varför lägga av?

Ett litet tillägg: 
Niklas har hela tiden tyckt att det är bra att jag ammar Elly och han har alltid underlättat amningen på olika sätt. Ingen av oss tyckte att det var värt att riskera amningen och ge Elly ersättning eller bröstmjölk på flaska för att han skulle kunna mata henna i början. Så här i efterhand känns det som ett klokt beslut (för oss, jag menar inte att det är det bästa för alla). Det handlade ändå bara om fem månader av Ellys liv, sedan kunde även Niklas börja ge henne mat och han har ju alltid kunnat ta hand om Elly på andra sätt än att just amma henne.

20 kommentarer:

  1. Du verkar väldigt självsäker i amningen, kul!

    SvaraRadera
  2. Härligt att läsa om amning!!! Alltid lika roligt att läsa om något som ligger en varmt om hjärtat!

    Min amning kom inte riktigt igång de första dagarna och jag var helt förstörd, fan vad jobbigt det var!
    Jag och Dexter har slutat amma på dagarna och ammar bara på kvällen/natten. Det tycker jag är skönt.

    (OCH
    Jag blir så irriterad när jag tänker på alla "får inte" typ snutta, inte amma på natten och allt annat som de har sagt inte är bra (inte bra för vem?). VARFÖR??? Amningen är ju på väg ner, mammor slutar ju amma tidigare och tidigare nu för tiden... Om de skulle sluta med alla konstiga pekpinnar skulle kanske fler amma längre!)

    SvaraRadera
  3. Intressant inlägg. :) Jag tänker som ungefär som dig när det kommer till nattamningen.

    Även om vissa tycker att min ettåring inte behöver näring nattetid så behöver han närhet, trygghet. Amningen är ett lättsamt sätt att få honom att somna om. Plus att han får i sig lite nyttigheter på köpet. Visst är det lite jobbigt att amma på nätterna nu när jag jobbar, men jag skulle nog få mindre sömn om jag inte ammade.

    SvaraRadera
  4. Vad skönt att läsa att du är så självsäker och trygg i din amning. Och vad avundsjuk jag blir på att du hade sköterskor som hjälpte dig med amningen i början. Jag fick ingen hjälp. Inte ens när jag bad om det.
    Jag hoppas jag kan amma nästa barn. Du är min förebild nu.

    SvaraRadera
  5. Kör hårt! Man vet bara själv vad som är bäst för sig själv och sitt barn (om inte annat så är ju barnet mycket tydlig med att visa sånt själv). Nu har jag ju aldrig ammat, men hade det som mål under graviditeten och kände inte att jag hade någon tidsgräns för hur länge jag hade tänkt göra det, men kände väl spontant (och gör fortfarande) att barnet gärna inte ska minnas att det har ammat, haha... ew. Men då är man ju ändå 2-3år och då tror jag inte att det är många som ammar ännu, förutom sånna freaks i konstiga dokumentärer som ammar sina 7-åringar osv. Vad skönt att allt har funkat så bra med ammningen! Det gjorde det inte för mig, och det är jag så här i efterhand glad över men det är ju bara för att jag upplevde ammningen som ganska hemsk och allt annat än mysig. Kommer inte att amma framtida barn heller. Efter allt med din förlossning och hur du upplevde den så kan jag bara tänka mig hur läkande det måste ha kännts för dig att få den fina närheten med Elly efteråt.

    SvaraRadera
  6. Vad skönt att det har fungerat så smidigt!

    SvaraRadera
  7. Låter som ni har en jättefin amningsrelation och bra att du går på dina instinkter i stället för BVC:s (emellanåt) konstiga råd. Precis som någon annan konstaterar är det märkligt mycket "ska inte" och "borde inte" kring amning, när det ju faktiskt borde vara upp till föräldrarna att få avgöra vad som funkar.

    SvaraRadera
  8. Jag blir lite avundsjuk när jag läser att amningen funkar så bra för er! Dels för att amningen inte funkade för oss och för att jag inte gillade att amma alls. (Det kanske inte funkade för att jag inte trivdes med att amma? Eller så trivdes jag inte för att det inte funkade?) Hur som helst så skulle jag gärna vilja tycka om att amma, och jag kommer nog ändå att försöka att amma om vi får fler barn. För amning är ju så himla bra!

    När har du tänkt börja om att jobba igen? Hur kommer ni att göra med amningen då?

    SvaraRadera
  9. Vad fint och klokt du skrivit om amningen! Ibland ångrar jag verkligen att vi slutade amma, men å andra sidan fungerade vardagen bättre då jag började plugga.. Men åh de där mysiga stunderna alltså..

    SvaraRadera
  10. Tycker att dina "få barn"-inlägg är fantastiska. Även om jag inte fått barn så kommer jag förhoppningsvis få någongång och då är det så himla skönt att läsa om hur det kan vara på riktigt. Att förlossningen kanske inte blir som man tänkt sej, kärleken till en liten bebibis.. Både sött och salt. När jag tänker efter har jag rätt många vänner som fått barn och nästan ingen har fött så där smidigt som man kanske tänker sej. Det har varit havandeskapsförgiftningar o bebisar som inte riktigt vill komma ut osv. Tror inte det är så ovanligt och skönt att höra om. Känner mej liksom lite mer förberedd själv då. Känner att allt är ok. Så tack!! Det är inte bara nya mammor som vill läsa de här inläggen. De är guld värda för oss som funderar på att någon gång bli mamma också:)
    Kramar!!

    SvaraRadera
  11. Jag tycker att du gör helt rätt i att följa ditt barn istället för BVC:s snäva amningsmall.

    SvaraRadera
  12. LE VELOUR: Hej, jag är ett sånt där freak som ammar längre än 2-3 år. Vi är kanske inte så många, men vi finns där andra minst anar det :) Det märker jag inte minst när det diskuteras amning på jobbet.

    SvaraRadera
  13. Alltså inte att jag har kollegor som ammar utan att de uttrycker sig på ett sätt som de inte gjort om de vetat att en av dem de avskyr sitter mitt bland dem.

    SvaraRadera
  14. Jonna: Jo, det är jag nog, förmodligen för att det har funkat så bra hela tiden!

    Johanna: Håller med dig, det är så trist att vårdpersonal ska komma med pekpinnar istället för uppmuntran!

    Emma: Precis, om jag inte ammade på nätterna skulle det bli mycket jobbigare att få Elly att somna om.

    Dalkullan: Men åh, det känns stort! Dåligt att du inte fick någon hjälp i början, det borde ju alla få! Hoppas du får det den här gången!

    Le velour: Ja, jag tror att amningen hade en läkande verkan på mig :) Jag tror dock inte att det är SÅ ovanligt att 2-3-åringar blir ammade, men det talas nog inte så mycket om det pga folks åsikter.

    Natasha: Ja, jag är så glad över det.

    E: ja, BVCs "goda råd" är tyvärr inte alltid av godo, ibland är det bättre att lyssna på sig själv!

    Johanna: Det kan säkert ha varit en växelverkan där, eller att ni liksom hamnade i en ond cirkel. Jag vet inte ännu när jag ska börja jobba, kanske efter sommaren. Jag kommer att fortsätta att amma då, men det blir förstås inte lika ofta, kanske bara morgon och kväll. Jag hoppas att det kommer att funka!

    Maria: Ja, det är ju onekligen väldigt mysigt! Men en får ju göra det som passar ens vardag.

    Charlotta: Åh, vad glad du gör mig kära du! kram

    SvaraRadera
  15. Moa Mikagård13 april 2012 21:48

    Om jag får ett till barn kommer jag inte ge det ersättning som vi gjorde men Henry. Vi började när han var två månader (tror jag?) för att jag höll på att gå bananas och någon enstaka gång i veckan kände att jag behövde egen tid för att till exempel träna. Introduktionen av ersättningen ledde till slut till att han ju inte ville amma alls, och vid 5,5 månader ammade jag sista gången, och då hade det varit ersättning som var hans huvudföda ganska länge. Jag tyckte det var jättetråkigt. Så den lärdomen tar jag med mig, det är ju precis som du säger en väldigt kort tid av ens liv det handlar om egentligen, men det fattade jag inte då. Hoppas få amma längre nästa gång, om det blir någon sådan.

    SvaraRadera
  16. Jag tycker det känns så härligt att läsa om er amning. Jag är stolt över och står för vårt beslut att fortsätta amma fritt dag som natt men ibland känns det lite ensamt och utsatt när de flesta runt en slutar. Så då ger såna här inlägg ny kraft!

    SvaraRadera
  17. Moa: Men jag tycker att det låter som att ni gjorde det bästa för er ändå, för om du kände starkt att du behövde komma ut var det kanske värt det ändå? För tänk vad jobbigt om du hade blivit rastlös och bitter över att vara så bunden till Henry?

    Karin: Samma här! Även om en är säker på att en har tagit rätt beslut, så är det alltid skönt att veta att det finns fler som har gjort likadant!

    SvaraRadera
  18. Hej!

    Grymt att det funkat så bra för dig! Är helt chockad över att hon ammar i TVÅ TIMMAR dock, haha, det är inte vad jag föreställt mig. Men så har jag ju inga barn än heller. Jag tänker mig VERKLIGEN att det tar max en kvart varannan/var tredje timme eller så... intressant. Man lär sig något nytt varje dag.

    Angående folks åsikter: Det viktigaste är väl att man själv gör så som det känns bra! Jag har personligen väldigt svårt att tänka mig att amma ett barn som kan gå. Tror min smärtgräns går där. Och jag föreställer mig att jag kommer amma något halvår eller så. Men det blir säkert inte alls som man tror, så den som lever får se :)

    SvaraRadera
  19. Johanna: Så trodde ju jag också att det skulle vara. Men det var bara i början hon ammade så länge, nu går det fort. Sen har vi väl alla olika föreställningar om amning, om hur länge som är "lagom" att amma, vad som är länge osv.

    SvaraRadera
  20. Jag tycker precis som du med amningen!! Fia ammar också fritt & både jag & hon tycker det är supermysigt, men Fia äter numera gröt morgon & kväll samt lunch så jag ammar inte lika mkt. Jag är så himla glad att jag kämpade mig igenom den krångliga tiden i början och gick från amning/ersättning till bara amning!!

    SvaraRadera