tisdag 3 april 2012

Om saknad

Det är lätt att tro att det här med att Niklas jobbar i Norge ska bli lättare med tiden, men det är faktiskt tvärt om. Det blir svårare för varje gång.

19 kommentarer:

  1. Jag kan tänka mig att det är så faktiskt, speciellt när man är en riktig liten familj.
    Två veckor går snabbt, snart är han hos er igen. (Även om det nog känns som en evighet till dess just nu..)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara för er alla tre. Hoppas två veckor går jättesnabbt! Vad är det han jobbar med i Norge & kan ingen ge honom samma jobb fast i Gbg eller närheten?

    SvaraRadera
  3. Åh, jag har tänkt på det där, att det måste vara jobbigt, speciellt när man har ett litet barn att ta hand om. Hoppas att det kanske kan lösa sej på något sätt. Tycker ni verkar ha ett så fint förhållande, det man läser mellan raderna på bloggen. Det är inte alla förunnat. Ingen tröst kanske men ändå <3
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Styrkekram! Förstår att det är tungt att säga hejdå varje gång. Hur länge till tänker ni att han ska jobba där? Inte jämt och alltid..? Kram!

    SvaraRadera
  5. Jag tänker ofta på det när jag läser din blogg, hur gör ni för att stå ut liksom. Jag skulle aldrig klara av distansgrejen.

    SvaraRadera
  6. jobbigt, jag har själv varit där tidigare, dock utan barn, och det suger verkligen när man är isär!

    Sv: Tack för tips! Köttfärslimpa var smart, det är ju som biffar fast ändå inte och det älskar Emil. Och kycklinglasange lät smaskens! Har du något recept att dela med dig av?

    SvaraRadera
  7. Jag bävar för när M ska börja veckopendla till Stockholm. Vi kommer ju ändå ses varje helg men, usch, det känns inge kul. Så två veckor i stöten, jag förstår att det måste kännas rysligt att säga hejdå varje gång. Kram på dig.

    SvaraRadera
  8. Åh, jag känner med dig. Det måste vara asjobbigt.

    Förlåt okänsligheten i att posta denna kommentar på detta inlägg: men jag skulle vilja göra ett pr-utskick till dig och undrar om jag kan få din postadress? Lovar att förvalta den väl. Du kan väl maila den till mig om det är ok?

    SvaraRadera
  9. Ja fy det måste vara jättejobbigt.. Tycker ni är så duktiga som ändå fixar det!

    SvaraRadera
  10. Usch... Vad jobbigt..
    Kan tänka mig att lyckoruset är alldeles enormt när han väl kommer hem!!

    Tänkte på dig i helgen när Pelle var iväg två (ynka) nätter och jag tyckte det var en evighet...
    Ni är starka!!

    SvaraRadera
  11. Jag känner med dig! Det måste vara fruktansvärt jobbigt!
    Kram!

    SvaraRadera
  12. TACK för all pepp, ni är bäst!

    (Niklas är geolog och det finns inte så många såna jobb här omkring. Han kommer inte jobba i Norge för evigt, men ett tag till iaf)

    Fröken K: Men ändå, du blir ju ensam med två barn också.

    SvaraRadera
  13. Oj! Låter jobbigt att vara borta så länge, hur funkar det med anknytning och så till er dotter? Märker ni nån skillnad? Kan han inte va föräldraledig nåt för att få va hemma en period? /Kicki

    SvaraRadera
  14. Kicki: Niklas får ingen föräldraledighet, Norge har inte samma regler som Sverige när det gåller sånt, tyvärr. Ev. kommer han att ta ut lite obetald ledighet, om vi har råd vill säga. Om anknytningen kan jag väl säga så här: det är förstås inte det bästa att en förälder är borta så mycket, men vi försöker ändå tänka på att Niklas ska ge Elly så mycket närhet som möjligt när han är hemma, för att hon ska bli trygg med honom också. Vi har samsovit hela tiden, vilket jag tror har varit viktigt för deras anknytning. Sedan blir det ju så att Elly knyter an mer till mig än till Niklas, det går inte att komma ifrån, men det märks tydligt att Elly har knytit an mer till Niklas än vad hon har gjort till andra viktiga vuxna, hon blir t ex alltid glad när han kommer hem ,är aldrig blyg inför honom osv. Du ska veta att jag har tänkt mycket på det där med anknytningen, särskilt som trygghet/närhet är a och o för mig! Jag tror dock att vi har lyckats bra under dessa förutsättningar.

    SvaraRadera
  15. Jag tycker att du är otrolig som klarar av det och orkar. Jag hade nog blivit knäpp tror jag.

    SvaraRadera
  16. Men guu vad fubbigt att Norge inte har samma regler som Sverige, förstår verkligen att det är asjobbigt, men vad ska man göra liksom? Ja min erfarenhet är ju den att barn oftast knyter an mer till sin mamma (som ju oftast träffar barnet mer) än till sin pappa även i de familjer där pappan träffar sitt barn mer :)Hoppas att ni iaf får njuta av sommarledigt tillsammans :) / Kicki

    SvaraRadera
  17. Linda: Du hade säkert också klarat det, måste man så går det!

    Kicki: Ja, det är jättedumt, men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Ja, oftast tillbringar ju barnet mer tid med mamman i början. Även om Niklas är borta en del, så får ju han och Elly väldigt mycket kvalitetstid när han väl är hemma och jag tror att det kan reparera en del :)

    SvaraRadera