tisdagen den 15:e maj 2012

...

Annars försöker jag att inte tänka på framtiden. Oftast går det bra, jag har aldrig levt i nuet så mycket som jag gör nu. Men ibland börjar det gnaga i mig. Tankar på dagis, förlåt förskola, tankar på mitt lilla barn i en enorm grupp med lärare som kanske inte hinner och orkar. Tankar på att inte få vara med henne på dagarna, utan vara på fel ställe. Att inte få blåsa henne på magen, krama henne eller att inte få försöka hålla mig för skratt när hon bestämt kastar mat på golvet.

Nej, jag har inte kommit ur den berömda bubblan än och jag vill nog aldrig göra det.

18 kommentarer:

  1. Även om jag går i skolan & har haft praktik (jobbat) så känns det fortfarande konstigt att lämna henne om dagarna. Fast nu har hon ju varit hemma med sin farmor eller sin pappa & det är ju betydligt lugnare för henne än föris. Men jag vill inte heller att hon ska börja på föris redan i höst eller att vi båda ska lämna henne om dagarna. Så drygt att man måste sånt! Hoppas både Anya & Elly hamnar på bra förskolor med vettig personal & små barngrupper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, jag vill ju vara med henne jämt!

      Radera
  2. Förstår din känsla. När ska hon börja?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade först tänkt till hösten, men det blir nog i januari.

      Radera
  3. Jag håller också på att oroa mig över sådant. Särskilt det där med förskolan, det känns verkligen jättejobbigt! Samtidigt tror jag W skulle gilla det, men det kunde ju räcka med nån timme.. Dumma föräldradagar som tar slut så snabbt.. Man kan ju inte leva på luft. När ska Elly börja?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men precis, ett par timmar om dagen hade ju varit ok, men inte hela dagar! Jag tror att hon får börja i januari.

      Radera
  4. Jag ville inte heller lämna bubblan, jag skulle kunna vara hemma några år till! Men ekonomin tillåter inte det tyvärr...
    När ska du börja om att jobba, blir det till hösten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det blir nog först i januari.

      Radera
  5. Ångesten är total hos mig just nu.... Så njut!!!! Det andra fixar sig ju, tror att det är vi mammor/pappor som tycker det är jobbigast!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också egentligen!

      Radera
  6. Jag tycker att det är så himla jobbigt att tänka på. Jag vill inte vara hemma för alltid med Inez, men ett år extra så att hon vore 2 år och 4 månader när hon började dagis hade varit guld.

    Men vi börjar på max 15 timmar i veckan, skönt att i alla fall kunna mjukstarta. Något positivt med att vara arbetslös.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, 15h är ju betydligt bättre än 8h/dag!

      Radera
  7. Det var precis mina tankar idag när jag insåg hur står hon har blivit. Och just det där hur skulle jag kunna lämna henne där? Kommer de ta hand om henne, kommer hon trivas osv.
    Även om jag vet att hon ÄLSKAR andra barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elly är jättesocial och kommer säkert att ha roligt, men det känns så osäkert att lämna henne!

      Radera
  8. Ja usch, jag vill inte missa allt som händer. Det kommer ju bli nån slags sorg-känsla, att få vara med sitt barn så lite.
    Jag hatade söndagar förut, de lär ju bli förjävliga när jag börjar jobba. Jag måste bli bättre på att leva i nuet och att njuta av dagarna så att inte hela helgen går åt till att tycka att det är jobbigt att jag ska gå iväg på måndagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och det lär ju hända så otroligt mycket när de väl börjar på dagis! Och det känns så trist att inte få dela det med dem :(

      Radera
  9. jag har två barn 3 och 1 1/2 år och båda går på dagis, och vi båda av mina barn har jag gråtit när beskedet kommit att dom fått dagisplats. Men nu när dom går där så ser jag faktiskt hur roligt dom verkar ha där, den minsta pratar om dagis varje morgon och den stora tycker att vi hämtar honom alldeles för tidigt och vill inte gå hem. Dom har båda vuxit som personer sedan dom började där, den stora har inte förrän nu ibörjan av juni behövt gå mer än 5 timmar per dag, men nu så måste vi öka tiden till hans stora lycka till 6,5, svårt att plugga heltid och hinna läsa på bara fem timmar, och detta beslut har återigen varit värst för mamman. Mina ungar tycks tycka att dagis är en alldeles förträfflig plats att vara på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina lugnande ord! Det kommer säkert vara jobbigare för mig än för Elly när det väl är dags.

      Radera