måndagen den 25:e juni 2012

Avskedschips

Efter två timmars nattning av trött, men sovovilligt barn, fick vi äntligen våra avskedschips och True Blood. Nu mår jag illa. God natt!

6 kommentarer:

  1. Nu blev jag sugen på Chips. Och True Blood.

    SvaraRadera
  2. Jag har läst din blogg ett tag och förstått att man åker bort och jobbar i Norge emellanåt, min fråga är hur han klarar av det när han är borta från er och hur tar er dotter det. Står själv inför en liknande situation, att jag ska åka iväg och lämna maken och barnen hemma och för min del känns det oerhört tufft just nu. Men hur går det för er familj?, hur ofta är han borta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Niklas jobbar två veckor och är sedan hemma knappt två veckor. Det är förstås ingen drömsituation, men det går. Han har jobbat så i några år nu, så jag är van och när vi väntade barn visste vi att det skulle vara så, så vi var hela tiden inställda på det. Elly tar det ganska bra, men det blir svårare ju äldre hon blir, i och med att hon förstår mer och mer. Det blir ju en ganska stor omställning för henne varje gång hennes pappa kommer hem och åker, så hon blir lite orolig då. Hon blir dock alltid väldigt glad när Niklas kommer hem. Trots att Niklas har varit borta mycket tycker jag att Elly har knytit an bra till honom, det märks att han är mer än bara en vuxen människa hon tycker om. Men det är samtidigt tydligt att jag är den allra tryggaste personen för henne, vilket ju inte är så konstigt. När Niklas nyss har kommit hem kan Elly få ganska mycket separationsångest från mig; går jag på toa och hon blir ensam med Niklas tror hon att jag ska försvinna och blir jätteledsen till exempel, så vi försöker att låta henne välja själv när hon vill vara med honom de första dagarna. Sedan brukar det släppa.

      Det går bra för mig att vara ensam med Elly, jag försöker att inte ha så höga krav på mig själv att jag måste få en massa gjort, utan fokus får vara på att ta hand om Elly på bästa sätt. Sedan åker jag och Elly till mina föräldrar ganska ofta när Niklas är borta, så att jag får avlastning och Elly får träffa andra vuxna som är viktiga i hennes liv. Det kommer säkert att bli tuffare för mig när jag börjar jobba igen.

      En fördel med Niklas jobb är ju att vi har så mycket tid tillsammans när han väl är hemma, vi behöver inte vänta till helgerna med att umgås alla tre och hitta på roliga saker utan kan göra det hela tiden i två veckor, det är härligt!

      Du får hemskt gärna fråga om det är nåt mer du undrar över (eller om det är låter helt svamligt, är lite trött). Hoppas det går bra för er!

      Radera
  3. Tack för ditt fina svar, jag håller på att studera till präst och ska i höst läsa en halvfartskurs i Uppsala och jag kommer att vara borta vid 6 tillfällen, på 3 dagar vardera, det ska jag även göra nästa höst och sedan våren 2015 ska jag veckopendla till Uppsala under en termin. Jag oroar mig mest för att sakna ihjäl mig över mina barn 22 månader och 3,5 åring och att dom ska må dåligt över att jag försvinner denna höst. Jag har varit mammaledig i nästan 3 år och knappt varit borta från dom. Jag har råångest över det här. Du och Niklas gör det väldigt bra och er dotter är så söt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kommer säkert att sakna dina ungar hur mycket som helst, det går ju inte att komma ifrån. Niklas säger att det hjälper att han jobbar hela dagarna (ofta 12h) när han är borta och att det då är fullt upp, då måste han liksom fokusera på jobbet. Sedan tänker vi att visst, det är jobbigt för Elly att hennes pappa är borta så mycket, men samtidigt försöker vi att tänka att hon lär sig att människor inte bara försvinner, utan att de kommer tillbaka. Situationen är som den är och då är det lika bra att försöka se något positivt med den också! Hoppas det går bra för din familj!

      Radera