lördag 30 juni 2012

Jag är så glad att jag inte är 20

Det här med att jag har gått och blivit besatt av Girls, tillsammans med det faktum att jag snart inte kommer att vara 20+ längre, gör att jag tänker tillbaka en hel del. Det är så många minnen som kommer tillbaka till mig, som små Youtubeklipp spelas de upp i mitt huvud, somliga känns verkliga, andra overkliga. Alla känns. Och jag tänker så mycket på den jag var för 10 år sen, på hur det kröp i mig, på detta plågsamma sökande. Jag tänker på hur jag var tvungen att alltid hålla tempot uppe för att slippa stanna upp och känna, reflektera. Jag tänker på alla dessa arenor; barer, klubbar, caféer; hur viktigt det var att synas, att vara så jävla speciell. Det viktiga var inte vem du var, utan vem du framställde dig som. Jag tänker på hur utbytbara de flesta var, på hur variation var viktgare än bestående relationer. Jag tänker på att en skulle vara lite svår, men samtidigt hård och inte visa känslor. Herregud, vad allting var svårt, och ändå var det så mycket som inte var på riktigt, men vi var så många som satsade hårt och måste ha vunnit någonting på det hela, samtidigt som vi möjligen tappade delar av oss själva på vägen. Tillvaron var så skör, jag var bräcklig och det var mitt liv då och någonstans trodde jag att det var så det skulle vara, om det nu alls skulle vara.

10 kommentarer:

  1. Älskar dina såna här små texter. Fint och så himla sant!

    SvaraRadera
  2. Vist är det märkligt hur mycket man ändras på några år bara.. Fast så skönt samtidigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, himla skönt att det blir bättre!

      Radera
  3. Åh vad bra skrivet. Och så jäkla sant också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en pärs att vara så där ung!

      Radera
  4. Att vara ung är det värsta jag gjort. Aldrig mer!

    SvaraRadera
  5. Och jag känner precis tvärtom!

    "Tänk vad enkelt det var när livet bara var en verklighetsflykt och det enda man ville var att ha roligt, vara snygg och hångla".

    SvaraRadera