måndag 23 juli 2012

Stadstjejen längtar hem


Den här idyllen alltså. När jag de första dagarna såg hur lycklig Elly var över att kunna springa ut och in som hon ville och plocka smultron, hallon, körsbär och vinbär på tomten och proppa munnen full, då kände jag mig lite elak. Elak och egoistisk som inte låter henne växa upp så här, bara för att jag vill bo i stan. För ett ögonblick tänkte jag att vi kanske borde flytta ut på landet ändå. Mest för Ellys skull förstås, men jag kände även att det kanske inte vore så dumt ändå, för det kändes så fritt att vara här.  Men jag vet att det aldrig skulle funka, för jag är en stadstjej och jag skulle aldrig trivas här i längden. Och så igår, när Elly och jag sprang omkring barfota i gräset, Elly satte fart mot hallonbusken med ett stort leende och jag plötsligt fick syn på en kvick orm mindre än en halvmeter från hennes små fötter, då kände jag hur mycket jag längtar hem. Och längtan blev inte mindre när vi gav oss ut för att plocka svamp igår och kom hem med en liten bytta med kantareller, men med en miljon myggbett på kroppen. Det har varit fint att vara på landet i några dagar, men nu längtar jag efter att ha nära till mataffären, att se folk när jag går utanför dörren, jag längtar efter lekparker och kompisar, efter pizzerian och Slottsskogen. När Elly och jag gick ut efter frukosten idag ville hon inte plocka bär. Hon ville inte ens äta de bär jag plockade till henne, så kanske har hon också fått nog av landet. Åtminstone för den här gången. 

16 kommentarer:

  1. Haha, och jag är tvärtom. Älskar att kunna kliva upp och i bara trosor och bh gå ut och vattna blommorna. Att öppna dörren och se ungarna springa ut utan att vara rädd att dom springer ut i vägen. Att ha nära till skogen. Att hunden och katten går in och ut som dom vill. Att vi planerar egna värphönor och getter .. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur att alla inte gillar samma ändå, då skulle det bli trångt :)

      Radera
  2. Jag är nog likadan! Det är fantastiskt att kunna bo så här en vecka eller så, men absolut inte på heltid.

    SvaraRadera
  3. Också stadsbarn. Jag skulle aldrig klara att bo på landet. Jag vill ha människor omkring mig. Och asfalt. :)

    SvaraRadera
  4. Skönt att känna att man valt rätt, om det så är på landet eller stan! Och jag tror inte man ska ha ens en gnutta dåligt samvete över att låta sina barn växa upp i stan, hur skulle alla ens få plats på landet?! Plus ni bor i Göteborg. Den bästa stan i hela Sverige, för fasiken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, bättre kan hon inte ha det!

      Radera
  5. Åh vad läskigt med ormen! För mig passar det himla bra att bo i en blandning. Inte mitt i stan och inte ute på landet. Några km utanför stan och 10 min till närmsta mataffär. Alldeles lagom för mig! :)

    SvaraRadera
  6. Ja, asså ungen din blir ju lycklig där du är lycklig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon hade ju inte varit lycklig på landet om hennes mamma vantrivdes!

      Radera
  7. Väldigt lätt att romantisera det ena eller det andra när man bara får ett litet, väl valt smakprov. Bor man i stad känns landet exotiskt, och tvärtom. Men man vet nog innerst inne var man trivs allra bäst i längden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl så, det man inte har känns ofta som något att eftersträva.

      Radera
  8. Att Alex skulle bli biten av en orm har varit ett stort orosmoment nu när vi har varit på landet. Fy fasiken vad jag hatar ormar!

    SvaraRadera
  9. Jag är nog rätt så mycket stadsbarn jag med. Fast med längtan efter en sommarstuga. Sådär emellanåt, liksom.

    SvaraRadera