fredag 31 augusti 2012

Ibland brister det lite

22:45 somnade Elly igår. Ungen som brukar somna mellan 18 och 19. Men 22:45 somnade hon alltså till Teletubbies. Jag gick och la mig bredvid henne i sängen och var helt slut, men hade ändå svårt att somna då jag hade svårt att varva ner. Också hade jag fruktansvärt dåligt samvete eftersom jag hade blivit arg på Elly när hon inte somnade. Så jäkla lågt, för hon kan ju inte hjälpa att hon inte kan sova, men den här frustrationen som uppstår gör mig inte till världens bästa förälder.

Innan Elly vaknade vid 8 i morse låg jag vaken och började gråta när jag tänkte på att jag måste få henne att somna två gånger idag igen. Sedan åt vi frukost och Elly, som ofta nästan inte ens rör frullen, åt riktigt bra. Också sa hon sin första två-ords-mening "Titta mamma!" och då blev jag genast på betydligt bättre humör. Jag tror att sömnstrulet har en hel del med att hennes tal  utvecklas så mycket nu att göra. Hon lär sig nya ord varje dag och munnen går ofta i ett när vi är ute, även om mycket är oförståeligt babbel förstås.

Mm, nudel!

Mm, bada med sopborsten!
Elly kunde inte somna på förmiddagen som hon brukar, men somnade i vagnen på eftermiddagen. Vi var på stan och mötte upp min mamma som nu är här för att ta hand om oss båda. Vi åt god thaimat till lunch och jag fick köpt en vinteroverall till Elly och krimskrams på Tiger. Nu på kvällen kom Elly inte till ro här hemma (trots bad, sagor, sång och mys), så mamma gick ut och gick med henne i vagnen och det var så fruktansvärt skönt att bara kunna sitta hemma i soffan medan någon annan fixade nattningen. Amen.

17 kommentarer:

  1. Men å så himla bra det är med föräldrar som kommer och tar hand om. Man behöver dem verkligen.

    Och att SJÄLV natta ett barn som inte vill somna - ingen människa hade tyckt att det var en dröm. Anklaga inte dig själv för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon kunde inte ha kommit lägligare!

      Radera
  2. Skönt att din mamma kom, så himla bra & fint! Känner igen det där med nattningen, man blir så jävla trött bara. & sen dåligt samvetet för att man blir trött & arg.. Men de somnar ju till slut - men den tanken tröstar väldigt lite när man sitter där in på andra timmen av nattning, :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, ibland tror jag att hon kommer att vara vaken hela natten och ser ingen ände på eländet...

      Radera
  3. Usch, känner igen det där dåliga samvetet när det brister för en och man betér sig helt tvärtemot än vad man vill. Och ändå är det lite skönt att läsa, att det brister för andra också ibland. Man är ju faktiskt bara människa, trots allt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att det är fler som skriver här att det brister även för dem, jag behöver få höra det nu!

      Radera
  4. Heja hjälpande mammor! Så himla skönt att hon kom dit och fångade upp er.
    Och fan vad arg jag har blivit när Edith inte vill sova. Och det dåliga samvetet går aldrig över. Vilket gör mig argare. Ingen nämnde sånt här med föräldraskapet. Men du är så himla bra och stark. Du är en av mina förebilder på många sätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, finaste Sandra, jag börjar gråta lite av din kommentar, tusen kramar till dig!

      Radera
  5. Vad underbart att få lite hjälp! Det behöver en verkligen ibland!
    Jag känner igen det där när nattningen strular och man blir arg på barnet. Vilket ju är helt fel, för som du säger så är det ju inte barnets fel. Så känner en sig som världens sämsta efteråt..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, ungen kan ju inte hjälpa att den inte kommer till ro...

      Radera
  6. Det är så bra när man har en mamma som kan hjälpa när det kniper!

    SvaraRadera
  7. Sällar mig till ärliga mammors klubb när jag bekänner att jag också lessnar vid utdragna nattningar. Det som gör det extra dubbelt för mig är att ilskan funkar. Om jag säger strängt att nu får det var slut med trams och att det är dags att bara ligga och blunda och sova, så GÖR HON DET. Snarkar inom fem minuter efter en uppsträckning från stressade strängmamman. Jaha, liksom, hur kan man då låta bli att göra så igen, de gånger insomningen tar lång tid? /Ärligt menad fråga från från mamma som varken vill natta i fem timmar eller vara onödigt hård mot världens sötaste tvååring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, så det funkar? Den var inte lätt, du. Elly ser bara förvånad ut när jag blir arg och är stilla några sekunder, sen börjar hon igen. Hm, om du testar att bara vara bestämd mot henne när hon börjar motsätta sig nattningen? Typ prata vänligt, men extra bestämt utan attlåta arg på rösten?

      Radera
    2. Ja, det har du rätt i. Det är egentligen väldigt sällan jag verkligen skulle behöva låta arg mot lillan, hon hör och lystrar med mindre medel också. Ilskan kommer väl från frustration, bristande tålamod. Jag kan bli förvånad själv över mina reaktioner. Man vill ju vara lugn och cool men vissa dagar, vissa stunder, blir något annat än det man tänkt sig.

      Radera
  8. Dina beskrivningar av sömnstrulet har verkligen varit tröstande ord för mig de senaste dagarna när mitt barns sömn gått från dålig till värre och jag börjat tvivla både på min lämplighet som förälder och min mentala hälsa. Det känns faktiskt lite lättare när jag vet att jag inte är den enda som sitter och hulkgråter bredvid ett barn som vägrar somna. Så tack, och hoppas att det vänder snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och nu känns det lite lättare för mig, när andra berättar att de tar det lika hårt och också blir arga ibland! Hoppas ni får lätta nattningar snart!

      Radera