lördag 22 september 2012

Om att förstöra en skön känsla genom att läsa om något av det allra värsta

Oh, vilken vändning den här lördagskvällen tog. Jag var på så gott humör efter en bra dag med mycket lyckad bloggplaydate, Elly hade somnat, jag hade tagit en dusch och precis satt mig i soffan med en kopp varm choklad för att plugga en liten stund. Tidigare idag påbörjade jag ett kapitel om socialpsykologi och det var så intressant att jag verkligen hade längtat efter att fortsätta läsa. Så jag läste om the bystander effect - att det är mindre chans att människor hjälper till i nödsituationer och liknande och det är andra närvarande och om pluralistic ignorance (ursäkta engelskan, men jag känner inte till de svenska termerna) - att alla i en grupp missleder varandra genom att agera som om en situation inte är akut, fastän det till exempel brinner. Som ett exempel på detta nämns den 2-åriga brittiska pojken James Bulger, som blev kidnappad, svårt misshandlad och till sist dödad av två 10-åriga pojkar. 38 personer såg 10-åringarna vandra runt med den skrikande och uppenbart misshandlade 2-åringen, men ingen ingrep, då de trodde att den lilla pojken var lillebror till de andra. För våld inom familjen är ju ok...

Nu sitter jag och gråter för att världen är så hemsk, för att barn kan misshandla och döda andra barn och för att människor blundar för sådant de inte vill se. Jag kunde inte låta bli att läsa mer om det här fallet på Wikipedia heller och funderar över varför jag var tvungen att plåga mig själv ännu mer, men tänker även att jag måste bli bättre på att visa civilkurage och ingripa i obehagliga situationer.

Så. Nu ska jag försöka hitta tillbaka till min sköna känsla igen. Ursäkta för jobbigt inlägg.

12 kommentarer:

  1. SÅKLART googlar jag också på fallet & bah.... världen, människor.. fyfan. :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går inte att låta bli! Ja, usch, så himla sorgligt

      Radera
  2. Åh. Jag kommer ihåg när det där hände (visst var det rätt längesen? de som gjorde det är väl i princip vuxna nu?), så hemskt, så hemskt. Och så hemska reaktioner, hela samhället (England) bara röt om livstids fängelse på vatten och bröd i princip.

    Jag pallar inte att läsa om sådana där händelser längre, jag undviker dem så gott jag kan, för annars får jag bara ångest och tänker på Gael och tänk om det var han...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var 1993, de har kommit ut och så.

      Jag undviker också sånt här så gott jag kan, klarar inte av det, kan inte värja mig på samma sätta längre. Men det här kom i kursboken och överraskade mig helt.

      Radera
  3. England ändrade till och med straffåldern från 14 till 11 år för att kunna åtala pojkarna. Hemskt fall, hemska omständigheter, hemskt att ingen ingrep.

    SvaraRadera
  4. Världen är grym ! Undrar hurdan bakgrund pojkarna hade.!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen har de blivit utsatta för eller bevittnat mycket våld i hemmet.

      Radera
  5. Fast du, ändå tänkvärt inlägg. Bra att du skrev det, för när man är medveten om de här grejerna hos människor kanske man kan bryta dem om man själv ser något. Hoppas jag i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag med! Och när jag fortsatte plugga idag stod det i boken att det är större chans att man hjälper till om man har läst om det här fenomenet!

      Radera
  6. Å fy fan, ja världen alltså! :/

    Lärde mig nyss att man i Kina har extremt litet civilkurage eftersom det ofta är så att man blir stämd om man "lagt sig i". Exempel från verligheten är folk som blivit stämda för att ha "orsakat olyckan" om de rusat fram och hjälpt någon som fått hjärtinfarkt, eller liknande. Nyligen blev en lite flicka påkörd av en bil men jättemånga hann passera innan en hemlös kvinna slutligen grep in och flyttade henne från bilvägen. Så jävla sinnessjukt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så jävla vidrigt! I andra länder, t ex Frankrike är det tvärt om, att det är lag på att ingripa.

      Radera