torsdag 18 oktober 2012

Det är inte så logiskt, det där med småbarn och sömn

Jag hade en liten förhoppning om att en tidig morgon skulle följas av en tidig kväll. Att Elly skulle somna vid halv sju och jag vid halv nio. Men vid halv nio sov ingen av oss. Nu sover en och den andra borde nog också sova.

Jag saknar mina kvällar. För nu börjar nattningarna bli så där utdragna igen. Ett tag var det bättre, men nu börjar det bli jobbigt igen. Det värsta är nog att ergon inte funkar längre, den var ju back up innan, men nu skriker Elly så fort jag tar fram den på kvällen. Men jag kör liksom Atomflickan med mantrat det är bara en fas, det är bara en fas. Och när jag ser Elly in action på aktiviterna vi går på, då förstår jag att hon måste vara inne i en väldigt händelserik fas.

3 kommentarer:

  1. Lite samma här tyvärr. Vi fick ordning på kvällarna ett par månader men nu är det svårt svårt svårt för henne att komma till ro. Hon lägger sig raklång på golvet och grinar till slut. Jag vet inte vad vi ska göra. Det funkar inte att läsa eller sjunga, det enda säkra kortet är när Daniel vankar med henne men han börjar få känningar i rygg och axel. När jag vankar slingrar hon sig bara.

    Men jag säger detsamma, det är bara en fas...

    SvaraRadera
  2. Oh no, ingen ergo! Glömmer ofta bort hur jobbiga de där faserna är när vi inte är i dem. På samma sätt som jag glömmer bort att de faktiskt går över när de är som värst.

    SvaraRadera
  3. Usch vad trist och jobbigt! Hur mycket sover hon på dagen? När Charlie var 1,5 (eller lite yngre t.o.m.) så drog vi ned hans sovtid på dagen till max en timme. Då blev kvällarna lättare :)

    SvaraRadera