tisdag 2 oktober 2012

Numera pratar jag bara om barn

Varje gång det är paus under föreläsningarna i skolan, ställer jag mig någonstans och pillar väldigt intensivt på ifånen. Alla andra grupperar sig och småpratar, men jag, jag vet inte hur en gör sådant längre. För mig innebär kallprat nu för tiden att fråga hur gammalt ett barn är eller kommentera någonting Elly gör, men att kallprata när inga barn är närvarande, det känns väldigt främmande. Och egentligen gör det mig ingenting, jag tycker det är ganska skönt att få en liten paus för mig själv, men jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på hur alla andra får till det där pratet. Hur de inleder en konversation, hur de går vidare till nästa ämne osv.

Idag kom i alla fall en person fram till mig (herregud, det låter som om jag är någon slags paria som ingen vill ta i ens med tång, så illa är det nog inte dock) och började prata om ett filmklipp vi just hade sett. Vi pratade om filmen lite, om ämnet det berörde, sedan frågade hen mig vad jag jobbar med, vi sa ett par ord om det och vips, så pratade jag graviditet. Så kan det gå.

Även om jag har tappat lite sociala skillz måste jag ändå säga att jag sköter mig bra när det kommer till gruppdiskussioner; i dessa är jag väldigt aktiv och pratar på av bara farten. OCH jag har inte en endaste gång sagt "sedan jag fick barn", "så tyckte jag också innan jag fick barn", "mitt barn är världens underbaraste" eller liknande. Jag är MYCKET stolt över mig själv (det enda jag har nämnt i barnväg är amning och jag tog upp offentlig amning när vi diskuterade prydhet mest för att "ta pulsen" på de andra i gruppen).

5 kommentarer:

  1. Förstår verkligen att det lätt blir så - att man pratar mycket om sin unge/sina ungar när man fått barn. Är ju en stor grej i livet liksom! På samma sätt som man snackar mycket om sitt jobb när man har nytt jobb eller jobbar väldigt mycket, eller en person man är kär i, eller något annat som tar upp en stor del av ens liv.

    SvaraRadera
  2. Det är väl inte fel att tala om sitt käresta lilla barn! Men Jag har en känsla av att du förstora problemet! Du bara TROR att det inte "finns "något annat att prata om. Johanna uttryckte ungefär vad jag menar. Man kan inte ge sitt barn för mycket tid även om man ibland kanske tröttar ut sina lyssnare. En pratar barn en annan pratar hästar.nån reser o snackar om det o nån är gammelmormor o har det som allt

    SvaraRadera
  3. Fast man förändras onekligen när man blir gravid! Jag kom på mej själv att prata om amning och risk för mjölkstockning med den snygga försäljaren på butiken för fritidskläder igår. Visserligen var jag där för att köpa en bh, men ändå! Detta hade varit helt otänmkbart för några månader sedan. Var är integriteten, liksom??

    SvaraRadera
  4. Tänk va svårt det är att inte prata om sin unge. En vill ju skryta om hen inför hela världen liksom! Och sen är ju ens barn hela ens värld, ja, nästan i alla fall! :)

    SvaraRadera
  5. Ja, det är verkligen en konst att kallprata med främmande människor.
    Ibland kan jag säga nått som inte alls passade in i samtalet och sen för mig själv tänka "va fan sa jag så där för?! Skärp dig. JA, säg vilket underbart väder vi har idag, det gillar alla".

    Ibland är det bra att inte prata för mycket barn. En del som inte har barn är helt ointresserade.

    Kämpa på ;)

    SvaraRadera