onsdag 21 november 2012

Otacksamhet

Barn är inte alltid så tacksamma. Som igår till exempel. Elly och jag var på stan och gjorde lite ärenden, hon ville bära min väska eller min kasse hela tiden och det var lite problematiskt, för hon snubblade över väskan/kassen, drog den i marken, trasslade in sig etc. Eftersom jag ett bra tag har funderat på att köpa en sån där göllig kånkenryggsäck i miniformat till Elly, tänkte jag att vi kunde passa på att köpa en när vi ändå var på stan, så att hon kunde få bära på den istället. Eftersom Elly inte verkade fastna för någon särskild färg valde jag en lila, men så fort vi hade betalat ville hon ha en rosa eller svart istället. Det fick hon inte. När vi kom ut från affären ville hon absolut inte ha ryggsäcken på ryggen, utan hon skulle bära den som en handväska. Jag tänkte att hon säkert var väldigt besviken över att ha fått en präktig ryggsäck istället för en piffig liten handväska. Men idag när vi skulle gå ut ville hon ha med sig ryggsäcken. I början av promenaden bar hon den som en handväska, men efter en stund ville hon ha den på ryggen. Sedan hade hon den så ganska länge, men mot slutet ville Elly ta av sig ryggsäcken, så jag hjälpte henne av med den och då hon inte ville hålla väskan själv, tog jag upp den och började gå. Då bröt barnet ihop, sträckte sig efter väskan och la den på marken och började gå. Jag tog upp väskan, Elly bröt ihop ännu mer och la väskan på marken igen. Och en gång till. Hon hade alltså tröttnat på ryggsäcken och ville inte ens ta med den hem.

När vi sedan kom hem och jag lagade mat verkade Elly jättehungrig och otålig. Hon smakade på smeten till zucchinibiffarna jag lagade och tyckte att den var god. Men sedan, när vi äntligen skulle äta, då ville Elly inte ens smaka på maten, utan satt bara och ropade "russ, russ!" (russin). Att jag aldrig lär mig att när jag tänker "åh, den här rätten kommer Elly nog att gilla, och det vore ju så bra om hon gjorde det, för då kan vi ha den ofta då den är både nyttig och smidig att göra" så betyder det att hon inte kommer att smaka på maten.

6 kommentarer:

  1. Åh jösses vad det där lika gärna kunde ha handlat om Äpplet! Hon "bryter ihop" titt som tätt över otroligt små saker, som att jag ber henne ta med sin vattenmugg in i köket för att ha den till middagen typ. Frustration från alla inblandade!

    SvaraRadera
  2. Så himla typiskt när det blir sådär. Hur man än gör så blir det inte riktigt bra. Tur att det brukar vända fort, nästa gång kanske de där biffarna är en riktig delikatess. Och vi har också nåt den där åldern nu, när viljan är så himla stor medan man fortfarande är lite för liten för att kunna kontrollera den och veta vad man ska göra av den. I morse till exempel tog det en halv evighet att få på Liten utekläder, hon skrek som en galning och slet av sig dem ungefär 100 gånger, och sen när vi väl kom ut så var det ju precis det hon ville. Ungar alltså.

    SvaraRadera
  3. Ojoj, vilken bestämt lite tjej. Och rolig :) Men jag kan tänka mig att det är lite tröttsamt ibland. Men så rolig, bara lämna väskan och gå liksom. "Nu är jag trött på den så då lämnar jag den"

    SvaraRadera
  4. Hehehe, känns igen! Men jag förstår inte heller varför de ska kånka på väskan på armen istället för att ha den så som man ska. Mycket märkligt!

    SvaraRadera
  5. ÅH FINA ELLY! Så rolig hon är!

    SvaraRadera
  6. Så jäkla jobbigt men så roligt att läsa. Det är lite skönt att läsa om andra och på så sätt kunna skratta lite åt sin egen situation ibland. För i efterhand är dom ju rätt roliga med sina viljor.

    SvaraRadera