söndag 29 april 2012

Dansa, pausa

När en inte kan sova för att grannen har fest och kör allsång till den förhatiska Dansa, pausa, klockan börjar närma sig 2 och en funderar på att ta med Kiddo och lägga sig på soffan och det plötsligt går upp ett ljus: öronproppar. Då önskar en att en var lite mer snabbtänkt.

När jag äntligen hade hittat öronproppar, proppat igen och somnat hade klockan hunnit bli 2.30. Idag är jag så trött att jag har växtvärk i benen. Jag är dock väldigt tacksam att Elly hade den goda smaken att sova till 7.30 just idag.

lördag 28 april 2012

Lördagskväll


Niklas är ute och dricker öl, jag datar i sängen. Det känns som om vi är lite busiga båda två. God natt!

Girlang-lang-lang!




Visst är det kul att få presenter en inte har räknat med att få? Som bara dimper ner i brevlådan rätt vad det är? 
Igår fick jag den här söta svampgirlangen. Det är fina Johanna som har gjort den som en grattis-du-har-varit-mamma-i-ett-år-present och den sitter nu ovanför dörren till Ellys rum. Jag som har gått och tänkt på att jag måste hitta nåt fint att sätta där. Tack snälla Johanna!

fredag 27 april 2012

På tal om träning

Elly härmar det mesta vi gör nu för tiden, på gott och ont. Innan Niklas kom hem försökte jag köra lite enkla styrkeövningar medan Elly lekte på golvet bredvid, och det verkar som om armhävningar var något som gjorde intryck på henne. Sedan dess ställer hon sig nämligen lite då och då på alla fyra och lutar huvudet och armarna mot golvet. Det ser mycket lustigt ut. Något annat som är lustigt är att hon tydligen tycker att jag gör för mesiga sit-ups, för när jag gör dem lägger hon sig som en tyngd över bröstet på mig. 

Träning igen!

Träningsvärksstatus: efter att jag igår morse vaknade och var besviken över mesig träningsvärk, kom värken smygande under dagen tills det kändes som om någon hade slagit mig med en slägga över magen och revbenen. Så känns det fortfarande och nu ska jag träna igen. Jag vet inte riktigt vad det är för pass jag ska gå på, men det stod att musiken består av "medryckande hits från 60-90-talen", så jag misstänker att målgruppen kan vara medelålders människor. När jag tänker efter kanske jag kvalar in i den gruppen nu när jag lever de sista skälvande månaderna av mina twenties, vi vet ju alla hur ungdomsfixerat samhället är.

torsdag 26 april 2012

The joy

Saker Kiddo har gjort efter läggdags ikväll: sovit i 45 minuter, sjungit, gråtit, lekt med mina tuttar (klämt på dem och pratat med olika röster), lekt med en parfymflaska i kartong, läst en bok, sett slutet av ett Misfitsavsnitt, skrattat, försökt att rymma ifrån mig och gjort ostbågemanövern x antal gånger. Mvh Trött tjej -82

och regnet öser ner

Regnet öser ner. Niklas och jag sitter i soffan vid varsin dator och pussar i luften mot varandra lite då och då. Elly, som bestämde att det var dags att gå upp innan 6 idag, sover tungt i ergon med armarna om mig. Dagens plan var att ta en långpromenad och äta lunch i Botaniska, men det här är faktiskt inte heller så dumt.

onsdag 25 april 2012

Vardagsglimtar

Jag fick det här nagellacket av mamma i påskpresent. Vårigt och fint, särskilt med blommig hemmafruklänning till.

Soliga dagar badar alltid vardagsrummet i sol på eftermiddagarna. Elly tycker att solen är läskig när den skiner rakt på henne utomhus, men hon tycker om att leka i solstrålarna här inne.

Elly har börjat bli kinkig när hon har suttit i sin tripptrappstol en stund vid måltiderna. Då ska hon ner på golvet och sedan vill hon helst sitta på en vanlig stol.

Ugglepappan. Jag gav honom förklädet på vår första bröllopsdag.

Jag på Ellys kalas. Det är Johnny Depp i Cry Baby på tröjan.

Jag undrar hur många gånger om dagen de där körsbärsträden på Järntorget blir plåtade. Men de är ju så vackra! 

När "jag har ingenting att ha på mig, trots proppfulla garderober" börjar bli ett mantra är det dags att börja använda de där plaggen som mest tar upp plats. Som den här lilla tyllkjolen.

Elly styr upp pappersåtervinningen här.

Under regnskyddet ser en ju inget!

Glada tjejen. De sista dagarna har hon dock inte varit lika glad som vanligt. Hon har varit väldigt mammig, brytit ihop och gjort sig till en ostbåge flera gånger om dagen osv, varit allmänt missnöjd osv. Hoppas det går över snart.

Kalasklänningen. Jag höll på att få ett bryt innan jag hittade den. What's up with alla jävla klänningar som inte är det minsta lekvänliga?
Igår skulle Elly krypa snabbt till mig, råkade snubbla med foten mot ett stolsben och fick sitt första skrapsår på hakan.

Träning FTW!

Efter lunch idag tog jag ut Svarta Blixten på en tur. Det var första gången på 1,5 år som jag cyklade, och jag kan säga att jag fick sköna frihetskänslor under den lilla turen. 
Sedan körde jag ett pass (typ core, det hade ett väldigt avancerat namn som lät som en neuropsykiatrisk diagnos) på ett gym i närheten, där jag har köpt klippkort. Det var riktigt gött att träna igen, men jag ska akta mig för att säga att det känns bra att komma igång med träningen igen, för då blir jag väl förkyld i vanlig ordning. 
Efter passet spände jag mig framför spegeln och kom fram till att jag förmodligen ser mer fit ut än vad jag är. Sedan skulle jag plåta bulan på armen, men den smalt visst in i väggen. Så går det när en ska skryta, synden straffar sig osv. 

Nu sitter jag och återhämtar min arma kropp efter en lång dusch. Niklas är ute och går med Elly, så jag är ensam hemma, vilket händer ytterst sällan. Jag passar på att lyssna på sådant som Niklas skulle avfärda som gubbrock och äter mellis i lugn och ro. Alltså, det är en lyx att äta själv ibland, vet ni det?

tisdag 24 april 2012

Fifi svarar: socker till Kiddo?

Karin undrade:

"Hur gör ni med socker till Elly? Jag står i valet och kvalet om jag ska göra tårta med lite socker i bottnarna och sen mest grädde och frukt eller om jag ska hitta på nåt sockerfritt. Eller ska ungen ha sockerbomb på sin ettårsdag? ;P"


Vi bjöd de vuxna på en massa sötsaker på Ellys kalas och så gjorde vi en fruktsallad till de små. Eller varje förälder fick förstås välja vad den ville ge sitt barn. Vi har inte gett Elly några sötsaker än, utan tänker att vi vill vänta ett tag till. Däremot så älskar hon fruktsallad, så det kändes fint att ge henne det på kalaset. Vi har pratat om när det kan tänkas vara dags att introducera socker för henne, men vi har ännu inte något svar på den frågan. Istället försöker vi bara vänta så länge som möjligt. Det kan nog bli svårt i takt med att Elly blir mer och mer intresserad av vad vi äter. Sedan är varken Niklas eller jag några sockerfascister och vi kommer aldrig att förbjuda socker helt här hemma, utan tänker mer att sötsaker kan vara ok så länge det inte blir för ofta eller för mycket (obs! att vi ej lever som vi lär just nu, men vi försöker att bättra oss). 


Hur tänker ni andra som har småbarn när det gäller socker?




Mitt första år som förälder IV - Mat

Maria ville gärna att jag skulle skriva om mat, och om att göra egen mat, så här kommer lite tankar om det.

Ni som har läst Kära vardag ett tag vet att jag är ett stort fan av amning. För mig och Elly har amningen hela tiden varit det som har fungerat bäst när det gäller matintag och jag skulle tro att det fortfarande är genom bröstmjölken Elly får i sig mest näring.

Vi började ge Elly smakportioner när hon var 5 månader gammal. Hon hade då suttit med oss vid bordet ett tag och hade börjat visa lite intresse för vår mat. Vår BVC-sköterska tyckte även att det kunde vara lämpligt att börja då, eftersom Ellys viktkurva började plana ut något. Den gick alltså inte längre rakt upp och nu vet jag ju att det är den s k amningspuckeln, som kommer förr eller senare, men just då kändes läget en smula pressat, så Niklas och jag introducerade puréer. Egentligen tyckte jag att BLW (Nelin skriver ofta och bra om BLW, läs där om du är intresserad!) verkade vara den bästa mattillvänjningsmetoden för barnet, men jag var alldeles för nojjig för att Elly skulle sätta i halsen. Om vi kunde gå tillbaka i tiden och göra om lite hade vi dock väntat tills Elly var 6 månader och då kört helt med BLW, för det här med puréer var ingen hit. Det tog ett tag innan Elly fattade att hon skulle svälja, och inte bara spotta ut, och när hon väl hade börjat svälja tycktes hon varken gilla att bli matad eller puréformen. Ibland åt hon några skedar, men oftast fick vi vara glada om hon åt något alls. Efter ett tag började vi ge lite gröt på kvällen och Elly smakade lite, men verkade inte gilla gröten något vidare och det gör hon inte ännu, så hon får välling istället. Jag är medveten om att välling kan konkurrera ut amningen, men jag tänker att risken för det är mindre om en ger välling i pipmugg vid bordet med en smörgås eller ett kex till, istället för att ge den på ett mysigare sätt med flaska i soffan. Hur som helst hoppas jag fortfarande att Elly ska börja gilla gröt.

När Elly var nästan 8 månader la vi ner puréerna och gav henne bara plockmat. Hon fick pasta och grönsaker som nästan var sönderkokta, hon fick frikadeller, kokt fisk, köttfärslimpa och kokt ägg. Det var inte så noga vad hon fick och det var inte alltid hon fick i sig så mycket, men det spelade ingen roll, för det viktiga var att hon verkade tycka det var roligt att äta. Och hon satte nästan aldrig i halsen, faktum är att hon endast har gjort det ett fåtal gånger sedan hon började äta mat med mer bitar. Elly smakade glatt på det mesta, slängde en massa mat på golvet och åt ibland hyfsat bra. Dessutom utvecklades Ellys finmotorik otroligt snabbt när hon började få plockmat.

Vi har hela tiden lagat Ellys mat själva, det enda vi har köpt är smoothies från Ella's Kitchen eftersom de är smidiga att ha med sig och Elly älskar dem. Anledningen till att vi lagar maten själva är att det inte känns som någon stor grej när vi ändå lagar mat till oss själva. Puréerna i början var så smidiga att göra och en laddning räckte till flera måltider, Elly åt ju så lite. Plockmaten var också enkel att få till. Om jag lagade en köttfärsrätt till mig och Niklas passade jag ofta på att göra några frikadeller eller en köttfärslimpa till Elly och frös sedan in. Gjorde jag fiskgratäng till oss kokade jag några fiskbitar till Elly. Sedan var det bara att ta fram en falafel eller vad det kunde vara ur frysen, koka lite pasta och grönsaker och servera med en klick mjukost eftersom Elly älskade mjukost. Ärligt talat så hade jag nog tyckt att det hade varit jobbigare att släpa hem en massa glasburkar från affären och sedan släpa ned dem till återvinningen.

För ett tag sedan började vi ge Elly lite mer "riktiga" rätter, som till exempel köttfärssås och spaghetti. Vi lagade då en liten sats av samma mat som till oss och skippade bara saltet, sedan fick Elly äta lite med fingrarna, och lite med sked, som vi och hon turades om att hålla i. Nu när Elly är 1 år får hon ju äta lite salt, så nu äter hon samma mat som vi, vi ser bara till att salta den lite mindre än vanligt. Jag kan inte påstå att Elly är någon storätare. Hon föredrar tomatbaserad mat, så det blir mycket köttfärssås, lasagne och liknande här. Och även om hon gillar maten, så äter hon inga mängder, det hamnar alltid mer på golvet än i hennes mage. Men hon är frisk och hon går upp i vikt, så jag antar att det är lugnt. Jag vet att en inte ska jämföra sitt barn med andras, men ibland kan det vara väldigt frustrerande när Elly bara kastar omkring maten och så sitter andra barn och låter sig matas med en hel burk barnmat och gapar sedan efter efterrätt. Men men, Elly får ta maten i sin takt, det är det viktigaste.

måndag 23 april 2012

En sån där matt måndag

Jag tänkte just skriva ett inlägg om hur trött jag är, men jag låter bli och nämner bara att jag idag har lagat Flygande Jakob, tagit en lång, lång promenad med Niklas, Elly och min riktiga kamera och att de vuxna i den här lilla familjen just har sett två avsnitt av Misfits och ätit upp de sista minicupcakesen från kalaset. Bra så. God natt!

söndag 22 april 2012

Fifi, anno 2012

Niklas: -Är du nöjd över att vara präktig?
Fifi: -Ja, alltså, om man lever opräktigt så får det ju konsekvenser. Om man t ex röker så dör man i förtid, får hosta och luktar äckligt. Och dricker man sover man dåligt och blir bakfull och jävlig.
Niklas: -…

Jag har förmodligen till och med gått om min mamma i präktighet. Förmodligen. Mvh Tjejen-som-gillade-att-supa-och-röka-en-gång-i-tiden

Ellys kalas





Nervositet inför att släktingar, vänner och bekanta skulle träffas för första gången (ja, Niklas och jag rabblade upp några skräckscenarion för varandra), mycket att förbereda, för lite plats i lokalen, marängbottnar som gick sönder, en sprits som gick sönder (jag som var så glad över att äntligen ha en sprits!) och fula muffins. Puh, alltså! Jag såg fram emot att klockan skulle bli 15 så att kalaset skulle börja och jag skulle få pusta ut och äta lite kakor. Klockan blev 15 och jag insåg att det var dags att mingla runt, prata med alla och vara allmänt social och käck. Men det gick bra, allt gick bra. Tårtan och kakorna såg inte perfekta ut, men de smakade gott, gästerna småpratade mycket och verkade ha trevligt, Elly fick så mycket presenter att jag nästan skäms och framför allt; Elly var på gott humör hela tiden och trivdes som fisken i vattnet.

Men puh igen, det känns att jag har varit föräldraledig ett bra tag nu och att jag inte är van vid att styra upp saker och ting, så det är ganska skönt att det är över.

torsdag 19 april 2012

Hej hej

Hej!
Jag umgås för fullt med Niklas och Elly, förbereder 1-årskalas och varvar ner med TV-serier. Återkommer om några dagar (när kalaset är över, herregud, det tar på krafterna att fixa kalas)!

onsdag 18 april 2012

50-talslajv

Långkoket står och puttrar på spisen medan mannen tar sig hem från gruvan.

tisdag 17 april 2012

Mitt första år som förälder III - Sömn

Innan Elly föddes hade jag en föreställning om att bäbisar är vakna väldigt mycket på nätterna och sover väldigt mycket på dagarna. Just sömnen var nog det jag oroade mig för mest innan jag fick barn och jag hade trott att sömnbristen skulle göra mig till en halvpsykotisk zombie. Samtidigt hade jag trott att jag skulle hinna sköta hemmet, ta det lugnt, läsa, titta på TV, träna, sitta vid datorn, prata i telefon och ungefär hundra saker till på dagarna när barnet sov, förutom att vila tillsammans med barnet då. Nu visade det sig snabbt att Elly inte skrek i flera timmar varje natt som jag hade befarat, istället sov hon faktiskt ganska bra. I början ammade hon två gånger varje natt och jag var vaken i ungefär en timma varje gång. Jag somnade alltid så fort jag la huvudet på kudden, likadant på kvällarna, men var ändå ganska trött på dagarna och sov ofta en stund med Elly mitt på dagen (herregud, vad jag kan sakna de där sovstunderna, särskilt när jag sov på rygg och hon sov på min mage). När Elly var mellan tre och fem månader sov hon hela nätter, sedan började hon nattamma igen. Sedan dess har hon vaknat och tuttat 1-2 gånger per natt, på sistone har hon dock börjat vakna på kvällen och tidigt på morgonen istället, så hon sover nästan hela nätter, i alla fall vissa. När hon vaknar och äter så går det fort och vi båda somnar oftast om fort.

Jag tycker att vi är väldigt lyckligt lottade när det gäller Ellys nattsömn. Visst, vissa nätter har varit jobbiga. Hon kan ibland vakna och vara pigg mitt i natten och det kan då ta över en timme innan hon somnar om. Andra nätter sover hon lite oroligt och vaknar till då och då och ligger och snuttar. Men i det stora hela har det (åtminstone hittills, jag ska inte jinxa nu) gått väldigt bra och jag har aldrig behövt gå omkring i en sömnlös dvala. Nu somnar Elly vid 19 och sover för det mesta till ca 7.

Sömnen på dagarna tycker jag har varit svårare. De där timmarna då jag skulle ägna mig åt lite vad jag ville uteblev och jag fick snabbt erfara att det där jag hade hört om att spädbarn sover och sover inte stämde. Elly har hela tiden velat sova sin dagssömn i famnen eller i vagnen, och då ska vagnen vara i rörelse, annars går det inte. I perioder har hon sovit ganska bra i sängen, men oftast har det alltså inte gått. I början tyckte jag att det var frustrerande att jag inte kunde få den där tiden för mig själv, särskilt när Niklas var borta. Jag tyckte att det var svårt att laga mat, städa och sådant när Elly var vaken, särskilt som hon ville vara i famnen hela tiden. Men efter ett tag började jag acceptera att det var som det var och jag började använda bärsjalen och sedan ergon väldigt mycket och jag upptäckte att det mesta går att göra med en bäbis på magen; allt från att gå på toa till att dammsuga och laga mat funkar hur bra som helst. Det enda som inte går att göra att att duscha och sminka mig (jag har testat att sminka mig med Elly på magen, men jag höll på att bli av med ögonen). Sedan är det väldigt mysigt och avkopplande att sitta i soffan med en sovande bäbis i famnen och jag kan då även passa på att sitta med datorn och att titta på TV, vilket jag inte kan göra när Elly är vaken. På sistone har Elly börjat somna oftare i ergon också, vilket är guld värt. Och att hon sover bra i vagnen gör att jag kommer ut och får motion och frisk luft. Visst, ibland kan jag önska att jag kunde räkna med att Elly sov mellan 12 och 14 i sängen varje dag, men samtidigt är det bara en kort tid kvar som hon kommer att sova middag över huvud taget.

Vi har aldrig försökt att få Elly att sova på bestämda tider på dagarna, utan vi har försökt att lyssna till hennes signaler. När hon var mindre blev hon ofta trött så snabbt att det slog över och hon blev övertrött. Det var då svårt för henne att varva ner, hon blev ledsen och ville inte somna alls, men nu går det mycket lättare. Jag skrev för inte så länge sedan att jag är lite besatt av Ellys dagssömn och det är jag fortfarande, men det hjälper mig att veta att det oftast går bra även om hon inte sover så fasligt mycket varje dag. Vissa dagar sover hon bara 40 minuter, andra över 2 timmar.

Jag kommer att skriva om samsovning i ett kommande inlägg tänkte jag. Är det någon som har önskemål om något jag ska skriva i den här lilla serien?


måndag 16 april 2012

Grisspaning



Det har flyttat in grisar i Majorna, och självklart var ju Elly och jag tvungna att gå och spana in dem. De var fläckiga, bökiga och söta. Elly pekade på dem och ropade "baaaauuuu!", vad annars?

Igår påbörjade jag ett nytt inlägg i den där "Mitt första år som förälder"-serien, men jag är så trött ikväll att jag inte orkar skriva något vettigt, men jag ska försöka imorgon. Jag vill dock passa på att tacka för all fin feedback jag har fått på de två tidigare inläggen, jättekul att läsa!



Jag vet att det typ är förbjudet att blogga om sin drömmar, men jag gör det ändå.

Förra natten drömde jag att jag sa till två av mina syskon att vi skulle på krogen och att jag skulle köpa drinkar till oss alla. Så vi gick på krogen, mitt på ljusa dagen och när bartendern frågade vad jag ville ha viskade jag att jag inte har druckit på så länge att jag inte minns några drinkar. Han fick blanda til mig en tvåa av vad han ville och jag fick ett pyttelitet glas med en liten, liten drink toppad med en klöverblomma. Sedan drack jag den, rökte och skaffade mig en KK.

Vad har vi lärt oss av den här drömmen? Att jag verkligen inte är redo att gå på krogen än och att det är tur att Niklas kommer hem på onsdag.

söndag 15 april 2012

11 frågor till!

Ewonne har också utmanat mig att svara på frågor och yay, jag älskar att svara på frågor, så nu kör vi. Dock orkar jag inte komma på 11 nya frågor och tagga 11 personer till, så jag hänvisar till frågorna jag skrev härom dagen.

1. Om du fick bli en filmkaraktär för en dag, vilken skulle du då vilja vara och vad skulle du göra?
Tyler Durden i Fight Club. Jag skulle gå omkring och vara snygg och tuff, slåss och ha kuk.
2. Om ditt liv var en film, vad skulle den heta?
Fifi in pink
3. Skriv ner tre geniala filmer!
Edward Scissorhands, A clockwork orange, Natural born killers
4. Vilka är dina tre favoritskådespelare?
Johnny Depp, Maggie Gyllenhaal och Winona Ryder
5. Vilka är dina tre favoritböcker?
Tusen små bitar, The Dirt och Pundare och Jonkare (ja, jag gillar att läsa om knark(are), men så är jag sosstant också)
6. Vilket band är bäst, all times, enligt dig?
Joy Division får jag nog säga, men det är svårt att bara säga ett. 
7. Vilken skiva är bäst, all times, enligt dig?
Unknown Pleasures med ovan nämnda band
8. Hur många barn har du? 
1
9. Vill du ha barn/fler barn?
Jag tror inte det.
10. Vad jobbar du med?
När jag inte är föräldraledig jobbar jag med missbrukare.
11. Om du skulle sadla om helt och hållet, vad skulle du syssla med då?Fotograf eller författare om jag får drömma fritt.

Titta, hon läser!




Plötsligt händer det; Kiddo upptäcker att böcker inte bara är till för att tuggas på. Nu tycker hon det är roligt att titta och peka på bilder, men hon tröttnar snabbt och ska ta ner nya böcker hela tiden, så jag får vara glad om jag hinner läsa en sida för henne.

lördag 14 april 2012

Utefika i solen


Jag vill ju inte strö salt i såren på alla er som drabbades av snö idag, men jag kan inte låta bli att berätta att det trista göteborgsregnet försvann efter lunch, lagom tills Elly och jag skulle ut på promenad. Solen kom fram, fåglarna kvittrade och Elly och jag träffade en kompis och hennes unge och tog årets första fika på en uteservering. Vi satt perfekt där det var lä och solen gassade, så vi frös inte det minsta. När jag kom hem kände jag hur det hettade i kinderna, och jodå, de hade fått (rödrosa) färg.
På hemvägen blev Elly lite rastlös, så vi fick ta en liten gungpaus.


fredag 13 april 2012

Tagged!

Både Jonna och Zahra har taggat mig i en utmaning som går till så här:

– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.


Vi börjar med Jonnas frågor:


1. Vilket är ditt första minne?
Jag sitter i min barnvagn och är ute på promenad med mamma i Liljeholmsparken i Jönköping. Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit, men mindre än tre år eftersom min lillasyster inte fanns. Skulle tro att jag var två.
2. Vilka föreningar är du, eller har du varit, medlem i?

Nu är jag inte medlem i någon förening, men jag har varit med i (utan inbördes kronologisk ordning): RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom), RFSL, Majornas Boxningsklubb, Djurens Rätt, Svarttorps Ridsällskap, Friskis & Svettis och Haga Studentkår. Jag har säkerligen varit med i många fler, men jag kommer inte på dem nu.
3. Vad samlar du på?

Ingenting. Eller jag försöker att inte samla på mig en massa kläder och nostalgiska föremål.
4. Vilket gymnasieprogram gick du och vilket borde du egentligen ha gått?

Jag gick samhäll med internationell inriktning och jag hade förmodligen valt samma idag, det passade mig bra och var en bra förberedelse för universitetsstudier.
5. Vilket var ditt favoritprogram på tv när du var liten?

Det fanns en julkalender jag älskade, Bland tomtar och troll. Också gillade jag My Little Pony förstås. Jag tror faktiskt att jag gillade det mesta förutom Joelbitar som jag HATADE.
6. Om du bara fick äta en sak resten av livet, vad skulle du välja?

Åh, beslutsångest deluxe! Jag kan kan kan bara inte välja mellan chips, popcorn, mackor och choklad! Och pizza, herregud, pizza!
7. Vilken ministerpost skulle passa dig bäst?

Socialminister, eftersom det är det område jag har mest kunskap inom (om det nu krävs någon sådan).
8. Hur ser din drömsemester ut?

En roadtrip i USA, från kust till kust i en gammal hippievan.
9. Vilken bok önskar du att du hade skrivit?

Höll på att svara Tusen små bitar av James Frey, men jag hade inte velat uppleva det Frey har upplevt (hur det nu var med det där om boken är självbiografisk eller ej säger jag ingenting om). Det hade varit tufft om det var jag, och inte Stig Dagerman som hade skrivit Bränt barn, men ärligt talat hade jag nog allra helst velat vara Neil Strauss, så att jag hade fått skriva The Dirt. För fatta att få safta ner sig i alla de där smaskiga skrönorna och skriva en bok om det?
10. Vilken är din värsta ovana?

Jag biter och river på mina nagelband (på händerna, aldrig på fötterna) så att de blir alldeles såriga.
11. Pest eller kolera?

Kolera, alla gånger! Hellre rännskita än bölder.


Och så Zahras frågor:


1. Om du fick skaffa vilket husdjur som helst, vilket djur skulle du ha då?
En rosaglittrig enhörning.
2. Vilka tre politiska frågor ligger dig närmst om hjärtat?

Jämställdhet, klassfrågor och arbetsrelaterade frågor.
3. Hur ska vi egentligen få fred på jorden?

Alla måste börja älska mer och hata mindre, samt vara mindre pengakåta (hippiesvar).
4. Vilket var/är ditt favoritämne i skolan? Varför?

Jag gillade språk, samhällskunskap, antropologi, religion och psykologi mest. Förmodligen för att jag tycker att människor är spännande varelser.
5. Vart ligger den finaste platsen på jorden? 

Den har jag inte hittat än. Röda Sten här i Göteborg är väldigt vackert, men jag tror inte att den är oslagbar.
6. Vem är din bästa vän?

Niklas. Det låter kanske tråkigt, men så är det.
7. Vilket är det drömjobb? Alt. vilket är det roligaste jobbet du har haft?

Jag skulle vilja jobba som psykoterapeut och vara speciellt inriktad på personer med tidiga störningar. Eller sexolog.
8. Vad är det mest smärtsamma du någonsin gjort?

Fött barn!
9. Vad är du riktigt rädd för?

Fåglar och cancer.
10. Måste vi verkligen ha en statsminister och regering? 

Nej. Jag tror dock att vi behöver någon form av beslutande organ, men inte nödvändigtvis i den formen.
11. Om du fick fråga vem som helst vad som helst, vem och vad hade du frågat?

Någon i framtiden och hur allting blir.


Här är mina frågor:


1. Hur var du när du var liten?
2. Vad stör du dig på hos dig själv?
3. Vilket är ditt älsklingsplagg genom alla tider?
4. Vilken TV-seriekaraktär vill du vara och varför?
5. Vilket beteende hos andra gör dig galen?
6. Vilken är den finaste komplimangen du har fått?
7. Vad gör dig generad?
8. Vad är mod för dig?
9. Vad vill du lära dig?
10. Vad tycker anser du vara mest fel i samhället?
11. Och vad kommer du att gnälla på om "dagens ungdom" när du är gammal och grå?


Och nu vill jag att Alex, Tiger Baby Johanna, Johanna Bolmgren, Therese, Maria, Chula, Med bebis i bagisKarin, Hanna, Emma, Lisa och Jos svarar på mina frågor och för utmaningen vidare!

Printstagram


Jag tar ju en jäkla massa Instagrambilder, och jag tänkte att det kunde vara kul att göra något av en del av dem. Först tänkte jag beställa kylskåpsmagneter, men jag fick beslutsångest och kunde inte välja ut blott nio bilder. Istället beställde jag 252 stycken miniklistermärken från Printstagram. Igår fick jag hem dem och först blev jag lite förvånad, för jag hade trott att de skulle vara små, men inte pyttesmå. Hur som helst så är jag nöjd med bilderna, för jag tycker det är bra kvalitet på dem för att vara så små och dessutom för att vara bilder tagna med ifånen. Så nu ska jag gå loss och sätta klistermärken överallt!

torsdag 12 april 2012

Metaamning

På tal om amning:
igår morse när Elly hade ammat tog hon upp en leksakstiger och höll dess mun mot min bröstvårta medan hon smaskade med munnen. Mycket fin lek måste jag säga!

Mitt första år som förälder II - Amning

När jag var gravid visste jag att jag skulle vilja amma mitt barn. Jag hade fått höra av bekanta och läst att det kunde vara lite svårt att få till amningen i början, så jag var beredd på att få kämpa lite. Jag hade inte så många tankar om hur länge jag ville amma, men tänkte nog att jag åtminstone ville amma tills barnet blev ett år, om hen inte tröttnade på amningen innan dess.

Jag ammade för första gången några timmar efter förlossningen. När Elly hade kommit ut blev jag sydd i två timmar (då låg Elly på mitt bröst och jag drog i mig lustgas för glatta livet), sedan svimmade jag, fick dricka sliskig saft och byta vit rock, så därför kunde jag inte amma direkt. När en sköterska sedan lade Elly till mitt bröst, började hon suga direkt och enligt sköterskan med rätt grepp. Jag blev väldigt förvånad och mycket lättad; eftersom hela förlossningen hade blivit mycket krångligare än jag hade räknat med, trodde jag inte att amningen skulle gå så smidigt. Men Elly sög på och det gjorde hon även ett par gånger under den kommande natten.

Under tiden på BB tittade personalen ett par gånger till när jag ammade, för att föräkra sig om att det gick rätt till. Och det var inga problem, Elly ammade och ammade och ammade. En sköterska sa att jag skulle se till att Elly inte åt en stund, slumrade, vaknade och åt igen, eller snuttade, eftersom hon då kunde vänja sig vid det. Jag tyckte att det lät lite konstigt att en nyfödd bäbis inte kunde få ligga och snuttsova och struntade i det sköterskan hade sagt. Och Elly snuttar fortfarande ibland, men jag tycker allt att snuttandet fyller en funktion; jag tror att det är både mysigt och tryggt för bäbin.

Jag var helt oförberedd på att Elly skulle amma så mycket. Jag hade nog tänkt att hon skulle äta i ungefär en kvart varannan timme eller så, så jag blev väldigt förvånad när hon kunde äta i 1,5-2 timmar, ta en paus på en kvart och sedan äta igen. Eftersom jag var totalt oförberedd på allt detta ammande, kände jag mig väldigt bunden till soffan. Jag blev även lite orolig för hur det skulle gå när Niklas åkte till Norge eftersom jag inte förstod hur jag skulle hinna göra något annat än att amma. Samtidigt tyckte jag väldigt mycket om att amma Elly, det var mysigt och jag blev väldigt lugn och lycklig av det. Efterhand började jag acceptera att jag inte skulle hinna göra så mycket och såg till att jag hade mat, dator och iPhone på soffbordet. För ja, jag klarade inte av att alltid sitta och bara titta på Elly, så det blev en hel del datande och ifånande där i början. Dessutom satt jag i sängen och ammade Elly på nätterna och var rädd att jag skulle somna till och tappa Elly i golvet om jag inte hade något att fokusera på.

Det tog inte lång tid efter förlossningen förrän jag började amma utomhus. Jag har hela tiden tänkt att jag ska kunna amma var jag vill utan att känna att jag exponerar mig eller att jag måste dra mig undan. Ibland tycker jag att folk stirrar på mig när jag ammar, men jag har aldrig fått några kommentarer.

Nu har det alltså gått ett år och jag ammar fortfarande flera gånger per dygn, även på natten. Det sägs att bäbisar inte behöver äta nattetid från det att de är ett halvår, men jag tänker att om barnet vill äta på nätterna, så behöver det äta på nätterna. Elly äter oftast en eller två gånger på natten (eller egentligen är det nog bara en gång på natten och en gång sent på kvällen eller tidigt på morgonen), oftast går det fort och jag somnar nästan alltid om snabbt, så jag känner inte att det stör min sömn så mycket. Elly ammar flera gånger på dagarna och äter inga större mängder mat. Visst, om vi drog ner på amningen skulle hon äta mer mat, men varför stressa? Elly får amma fritt och jag tänker att när hon är redo att äta mer kommer hon att göra det och då blir det mindre amning. BVC menade att en ska sluta amma fritt från ca 8 månader och då se till att barnet äter ca var tredje timme, så att det inte äter sig mätt på bröstmjölk, men så länge jag ammar Elly kommer jag aldrig att neka henne bröstet.

Jag vet inte hur länge vi kommer att fortsätta med amningen, men så länge Elly vill tutta och jag tycker att det känns bra ser jag ingen mening med att sluta. Elly får i sig en massa nyttigheter medan vi har det mysigt och vi har alltid tillgång till mat, så varför lägga av?

Ett litet tillägg: 
Niklas har hela tiden tyckt att det är bra att jag ammar Elly och han har alltid underlättat amningen på olika sätt. Ingen av oss tyckte att det var värt att riskera amningen och ge Elly ersättning eller bröstmjölk på flaska för att han skulle kunna mata henna i början. Så här i efterhand känns det som ett klokt beslut (för oss, jag menar inte att det är det bästa för alla). Det handlade ändå bara om fem månader av Ellys liv, sedan kunde även Niklas börja ge henne mat och han har ju alltid kunnat ta hand om Elly på andra sätt än att just amma henne.

onsdag 11 april 2012

Underliv? (eller kärt barn har många namn)

Ja, jag är lite förvånad över att jag skrev ett inlägg där jag använde ordet underliv flera gånger. Förvånad för att jag aldrig använder det ordet i vanliga fall, men jag antog att jag inte tyckte att mutta eller fitta passade i sammanhanget. Hädanefter tror jag dock att jag ska försöka att kalla det kvinnliga könet för snippa. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt ord, men när jag började fundera över vad jag vill lära Elly att hennes könsorgan heter kom jag via uteslutningsmetoden på att snippa är bäst. Näst bäst är kissemurra, som vi sa i min familj (fast vi fick lära oss att det egentligen heter vagina).

Länkkärlek: Din morsa om romantiserandet av naturliga förlossningar mm


När jag skrev om min förlossning igår var det meningen att jag skulle uppmana er alla att läsa det Din morsa har skrivit om romantiserandet av naturliga förlossningar, men jag blev så upptagen av mig själv att jag glömde bort det. Så nu vill jag alltså åtgärda detta. Läs Susannas (Din morsa heter alltså så) första inlägg här och hennes uppföljande tankar, där hon även tar upp förlossningar ur ett klassperspektiv här

Chillar lite

Hemma igen, chillar lite i soffan och så.

tisdag 10 april 2012

Mitt första år som förälder I - Efter förlossningen

Jag tänkte att jag skulle ge mig på att skriva några inlägg om mitt första år som förälder. Lite utifrån förväntningar och hur det sedan blev, vad som har känts jobbigt, hur och varför vi har valt att göra på vissa sätt osv. Om det är någon som har någon idé på en bra rubrik eller ett intressant tema är det bara att hojta!

Det kanske inte riktigt hör hit egentligen, men jag tänker ändå börja med att skriva lite om mina upplevelser som följde förlossningen. Jag har tidigare skrivit en del om förlossningen och känner att jag vill knyta ihop det hela, så här ett år efteråt.

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var nog något i stil med att jag skulle vara lite öm i underlivet i några dagar och känna mig lite trött i kroppen. Inte mycket mer än så. Dagen efter förlossningen fick jag inte gå ur sängen själv. Jag hade heller inte kunnat om jag hade velat. Sex dagar efter förlossningen tog jag och Niklas den första barnvagnspromenaden. Vi gick i makligt tempo i ungefär en kvart, sedan var jag tvungen att lägga mig och sova i en timme. Sakta men säkert gick blodvärdet upp och jag orkade mer och mer, men det tog tid innan jag slutade känna mig bräcklig. Och medan jag saknade ork hade jag även så jäkla ont i underlivet. Jag kunde inte sitta på vanliga stolar, utan var tvungen att sitta i soffan, det gjorde ont när jag hade gått en stund och det gjorde förbannat ont när jag stod still. Det var därför väldigt plågsamt för mig att bre en macka, stå i kö i affären och liknande. De tre första veckorna efter förlossningen var Niklas hemma, så han gjorde i princip allting. Jag satt i soffan och ammade, han handlade, lagade mat, städade, diskade, styrde upp och tog hand om mig när jag grät. För jag grät och grät, grät över det mesta. Jag var nog som en spillra, men mitt i allt detta var jag så lycklig, för jag hade ju fått ett sådant underbart litet barn.

Efter tre veckor åkte Niklas till Norge och jag var tvungen att ta mig samman. Jag förstår inte riktigt hur jag klarade det, men på nåt sätt gick det. Jag fick dagarna att gå ihop, fick i mig mat, duschade varje dag (att avstå var inte ett alternativ pga avslaget), tog hand om Elly och gick ut och promenerade. Och jag blev förstås starkare och starkare. Jag vet inte när en kan säga att jag var återställd, jag minns inte riktigt hur länge jag var så där skör. Jag minns inte heller hur länge jag var öm i underlivet, men det var minst i ett par månader. Och även när värken var borta hade jag länge en känsla av att mitt underliv var söndertrasat, jag trodde nog att det alltid skulle kännas så. Jag har lite svårt att minnas allt från de första månaderna, mycket minns jag som om det var höljt i dimma och annat minns jag som fragment, varför jag har lite svårt att få ihop helheten (vilket säkerligen gör att det här inlägget blir lite rörigt).

Jag funderade mycket över förlossningen, över varför det hade blivit som det blev. Jag funderade en del över vårdpersonalens agerande, men desto mer på mitt eget. Det tog väldigt lång tid innan jag slutade känna skuld över att jag ville ge upp under förlossningen, att jag bad om att få bli sövd och snittad, att jag upplevde att jag inte orkade mer. Det kändes som om jag hade svikit både mig själv och Elly. Jag kände mig även klen, misslyckad, som trots både lustgas och epidural inte härdade ut och att jag inte kunde krysta ut mitt barn själv, utan att en läkare var tvungen att mer eller mindre dra ut henne med en sugklocka. Jag var besviken på mig själv och kände mig snuvad på min förlossning; det var ju inte så här det skulle gå.

När jag ser tillbaka på förlossningen nu önskar jag förstås att det hade blivit annorlunda, att jag hade fått en annan upplevelse både fysiskt och mentalt. Men genom att prata om händelseförloppet med olika människor tror jag att jag har börjat försonas med förlossningen. Börjat. Jag kan tänka på och prata om förlossningen utan att börja gråta, men jag upplever den fortfarande som traumatisk och jag kan fortfarande känna avund (men absolut inte missunsamhet) när jag hör berättelser om "lätta" och snabba förlossningar. Så ja, jag har lite kvar att jobba med, men jag har i alla fall kommit en bit på vägen. De senaste månaderna har jag även börjat tänka att OM jag någonsin ska föda barn igen, så kanske jag kan tänka mig att föda vaginalt, och det ser jag som ett stort framsteg.

Här kan du läsa min förlossningsberättelse.




måndag 9 april 2012

Elly 1 år!


Älskade Elly, ikväll är det ett helt år sedan du kom ut ur min kropp, alldeles spinkig och kladdig var du. Du lades ner på mitt bröst och jag kände direkt att jag aldrig någonsin ville släppa dig. Så känner jag fortfarande, även om jag numera vet att ingen av oss går sönder om vi är ifrån varandra en liten stund. Ett år av mitt liv låter så lite, men jag har svårt att minnas hur livet var innan du kom. Det har hänt så otroligt mycket under det här året. Den lilla spinkisen blev en knubbig liten buddha, som blev ett småbarn. Det lilla knyttet som låg i min famn nästan hela dagarna kan snart gå, säger några ord och har en mycket stark egen vilja. Du tycker fortfarande om att vara nära och vill alltid ha min eller pappas famn till hands, men samtidigt är du ganska tuff, inte minst är du ett riktigt charmtroll och ett socialt geni. Ibland gråter vi i kapp du och jag, men desto oftare skrattar vi tillsammans. Det finns ingenting i hela världen som är finare än ditt leende och ditt skratt och jag tänker att jag är så otroligt lyckligt lottad som får se och höra det varje dag. Jag älskar dig!

Kafferep




Ellys lek har verkligen utvecklats på sistone. Nu leker hon med leksaker samtidigt som hon "pratar" med olika röster och hon låter leksakerna göra sådant vi gör. Som härom dagen då hon hade kafferep med mammas gamla docka Lotta. Hon höll i en kaffekopp och låtsades dricka själv och höll sedan fram koppen mot Lottas mun. Vid matbordet har hon hållt porslinskycklingens mun mot sin mat och gjort smaskljud med munnen, som om hon och kycklingen sitter och äter tillsammans. Jag blir som vanligt helt förundrad över hur stor den lilla ungen har blivit.


söndag 8 april 2012

Otur i spel

Här spelas det spel varenda kväll och jag har inte vunnit en enda gång. Jag skyller på att föräldraledigheten inte bara gör att mitt språk försämras så till den grad att jag låter som en obildad och osäker tonåring när jag öppnar munnen, utan även gör att allmänbildningen sipprar ut med bröstmjölken. Också skyller jag förstås på att jag får de svåraste frågorna.

Påskafton


Det var kallt och soligt ute.

Snöigt och alldeles krispigt.

Jag tog en riktigt lång promenad med Elly, som sov så gott i vagnen och tittade på frostigt vackra träd och njöt av solen. 
Jag lånade min systers röda läppstift och fick nog ett gäng fräknar under promenaden.

Påskmat - mums!

Äggharen.

Jag fattar inte varför jag inte äter prinskorv till vardags också, det är ju så gott! Och det tyckte även Elly.

Mamma fick fina blommor.

Min bordskyckling som har hängt med sedan jag var pyttis.

Hur en orkar äta ordentligt av en buffé: ät en portion, amma, ät en till.

Elly åt russin och majskrokar ur ett påskägg. 

Mammas fina påskris med egengjorda prydnader.

På kvällen spelade vi spel och åt godis. Fast åt godis gjorde vi ju hela dagen förstås.