söndag 30 september 2012

Smålandshelg








Elly och jag är hos mina föräldrar i Småland och det går lite upp och ner här. Och med det menar jag att det är lite upp och ner med Elly och att det därmed blir upp och ner för mig med. Det är liksom sova 12 timmar i sträck i två nätter, för att den tredje natten vakna hela tiden. Det är att matstrejka, men att lära sig blåsa såpbubblor. Det är att leka med morbror, ha kul med mormor och morfar, och att sedan vara hängig och se bekymrad ut en hel dag. Det är att spexa och tjoa av glädje och att bli övertrött och bara skrika. Så ja, på det stora hela har vi det bra, men det är ändå någonting som inte stämmer och det där någonting gnager lite i mig.

Men såpbubblorna! Det var så himla fint när Elly fattade att hon skulle forma munnen till ett O när hon blåser och hon blev så glad när det kom en massa bubblor.

torsdag 27 september 2012

*nickar gillande*

Ok, vi har ju redan avhandlat det här med att jag har blivit så präktig sedan jag fick barn. Men idag slog nog präktigheten rekord. När Elly och jag hade satt oss på tåget mot Småland idag satt det två killar i 20-årsåldern bakom oss. På bordet hade de varsin öl, 7.2%, så jag tänkte att jaså, nu ska det supas och brölas här på tåget. Men sedan gick konduktören förbi och den ena killen sa "ursäkta, får vi dricka dem här (pekar på ölen) på tåget?". Konduktören svarade att det ofta är många barn på det här tåget och att de därför inte vill att folk dricker öl och då sa killarna bara "Ok, då stoppar vi ner dem igen" och sedan var det inte mer med det. Jag, som mer än starkt ogillar det där tvångsmässiga tågsupandet, satt och nickade mycket förnöjt åt den trevlige och vettige konduktören och åt de unga männen som var så artiga och bra. Ja, jag njöt verkligen av den här situationen och kände ett helt nytt hopp för mänskligheten. Också kände jag mig som en 65-årig tant som var ute och reste med sitt barnbarn.

onsdag 26 september 2012

Avd. jagblirsåjävlatrött

Hört på lekplatsen:

   -Det märks ju att hon är tjej.
   -Jaså?
   -Ja, hon är ju snäll och hjälpsam, öppnar grinden på dagis,          kör omkring dockvagnen och så.

Länkkärlek: Tuffast av alla om Klimax

I inlägget Klimax fångar Josefine tonårsidolkärlek så fint. Plus att jag blir sugen på att se om Tre Kronor, jag påbörjade det projektet för nästan två år sedan, men kom visst av mig. 

tisdag 25 september 2012

Pluggpeppen

Just nu sitter jag i soffan med en kopp te och känner mig lite smått exalterad efter en jättespännande föreläsning i socialpsykologi (åh, alla dessa experiment, som jag älskar dem!). Jag ska bara landa en stund, sedan ska jag krypa ner hos Elly, som sov så gott i sin farmors famn när jag kom hem, och se ett avsnitt av Parenthood. Jag är så glad över att jag känner att jag lär mig igen, att jag inte är så där blåst som jag har känt mig på sistone och inte minst är jag nöjd över att jag verkligen har lust att lära mig ännu mer. Mottaglig. Jag känner mig mottaglig för kunskap igen. Amen.

måndag 24 september 2012

4 saker

Idag när Elly och jag var ute och gick var det en medelålders man som verkligen stirrade på Elly. När vi passerade honom frågade han om det är en liten tjej. Min första tanke var att han var pedofil, med tycke för flickor, så som han spanade in Elly. Sedan  kände jag mig lite dum och paranoid som tänkte så och kom samtidigt på att det förmodligen bara störde mannen att han inte kunde placera barnet i ett fack. Det är ju väldigt jobbigt när en inte vet vilket kön ett barn har, menar jag. Grön mössa med Bambi på, blå jacka, röda byxor och röda skor - vad blir det? Flicka eller pojke?

Elly har börjat med två nya ord/uttryck: oh yeah och wow.

Min röda och ömma näsa har fått sällskap av en spricka i läppen, som kom av en nattlig skallning. Niklas är glad att jag har fått dessa blessyrer när han är inte är hemma.

Jag älskar socialpsykologi i allmänhet och att läsa om olika experiment i synnerhet. Jag går helt enkelt igång på att läsa om Stanley Milgrams experiment. Människan är en fascinerande, och ibland otäck varelse.

söndag 23 september 2012

Lite om vad jag har gjort i helgen när jag inte har gråtit över människors grymhet


Igår var jag ganska trött. Elly sover lite oroligt på nätterna för tillfället; hon vaknar till, tuttar en stund, somnar om, vaknar till igen och så håller det på så. Så igår hade jag bestämt mig för att sova med henne på dagen. Jag kunde inte somna, vilket var mycket irriterande, men det var skönt att bara ligga hos henne och vila.
Elly däremot sov väldigt gott och fick handavtryck på kinden.
Efter lunch gick vi hem till Maria och Bossa och lekte och fikade. Mycket trevligt.
Maria hade förresten bakat kanelbullar för första gången någonsin och bullarna var alldeles stora, fluffiga och goda. Naturbegåvning säger jag!
Idag bakade jag caramel brownies när Elly sov. Jag använde mig som vanligt av det här receptet, men experimenterade lite och hade även i "Plopp kärlek", lite kakao och bytte ut hälften av vetemjölet mot majsmjöl. Det där sista fick jag dock göra eftersom vetemjölet bara råkade ta slut. Hur som helst, kakorna blev gööööörgoda! 

Så här såg det ut vid lunchen idag. Elly skulle sitta på min plats, jag på Niklas plats, bulldogen Börje i Ellys stol och dockan Majken bredvid Elly. Det är nästan alltid något gosedjur som ska vara med vid måltiderna nu för tiden.
Efter maten cyklade vi in till stan och gjorde några ärenden. När vi kom hem tog Elly på sig sin solhatt och sedan dansade vi till Nirvana och Le Tigre. En stund dansade Elly med Gökboet-dvdn i händerna. 
Efter det ritade vi. Jag är väldigt dålig på att rita och ser mycket fram emot när det blir dags att måla i sådana där målarböcker där en bara behöver fylla i färg. 

Idag har jag en röd, öm och knakande näsa, för igår satte sig Elly på mitt ansikte när vi busgosade på golvet och sa galopp, galopp! Hon täppte till både näsa och mun samtidigt, så jag var tvungen att flytta lite på henne och då satte hon sig på min näsa så den liksom trycktes uppåt och inåt. Det gjorde skitont, Elly tyckte att det var roligt och jag tror att den är lite stukad. 

Jag har även gjort en höstplaylist nu i helgen, varsågoda:

(Niklas kommer reta mig för den här listan och säga att minst tre låtar är gubbrock)

lördag 22 september 2012

Om att förstöra en skön känsla genom att läsa om något av det allra värsta

Oh, vilken vändning den här lördagskvällen tog. Jag var på så gott humör efter en bra dag med mycket lyckad bloggplaydate, Elly hade somnat, jag hade tagit en dusch och precis satt mig i soffan med en kopp varm choklad för att plugga en liten stund. Tidigare idag påbörjade jag ett kapitel om socialpsykologi och det var så intressant att jag verkligen hade längtat efter att fortsätta läsa. Så jag läste om the bystander effect - att det är mindre chans att människor hjälper till i nödsituationer och liknande och det är andra närvarande och om pluralistic ignorance (ursäkta engelskan, men jag känner inte till de svenska termerna) - att alla i en grupp missleder varandra genom att agera som om en situation inte är akut, fastän det till exempel brinner. Som ett exempel på detta nämns den 2-åriga brittiska pojken James Bulger, som blev kidnappad, svårt misshandlad och till sist dödad av två 10-åriga pojkar. 38 personer såg 10-åringarna vandra runt med den skrikande och uppenbart misshandlade 2-åringen, men ingen ingrep, då de trodde att den lilla pojken var lillebror till de andra. För våld inom familjen är ju ok...

Nu sitter jag och gråter för att världen är så hemsk, för att barn kan misshandla och döda andra barn och för att människor blundar för sådant de inte vill se. Jag kunde inte låta bli att läsa mer om det här fallet på Wikipedia heller och funderar över varför jag var tvungen att plåga mig själv ännu mer, men tänker även att jag måste bli bättre på att visa civilkurage och ingripa i obehagliga situationer.

Så. Nu ska jag försöka hitta tillbaka till min sköna känsla igen. Ursäkta för jobbigt inlägg.

fredag 21 september 2012

Grått ute, ljus inne

Fönsterlamporna.
Jag hade nästan glömt bort dem.
Hej höst, jag ser att du kommer nu, för idag har det varit så grått från morgon till kväll.
Och jag tänker att jag vill sätta färgglada ljusslingor i varje liten vrå i mitt hem, för när det blir så där massivt grått, då behövs det något som lyser upp.

(Och om en liten stund kommer min twitterkompis över med räkor och vin. Hon som bara råkade bo på andra sidan gatan. Tweetup nr 2 den här veckan. I morgon: bloggdejt. Jag är så mycket bättre på att lära känna folk via nätet än IRL)

torsdag 20 september 2012

Om en kallelse till 18-månadersKONTROLL

Härom veckan fick vi hem en kallelse till 18-månaderskontroll för Elly, eller hälsobesök 18 månader som det står på papperet. Med kallelsen följde ett frågeformulär som föräldrarna ska fylla i inför besöket. Jag sneglade lite på frågorna och hakade upp mig på en av dem, nämligen Somnar barnet i egen säng? För jag kan inte förstå varför BVC behöver veta det. De flesta av frågorna i formuläret har med barnets utveckling att göra (t ex Talar barnet 8-10 ord? Går säkert utan stöd?) och jag förstår att det är sådant som kan vara viktigt att ha koll på. Men om barnet somnar i egen säng, vad har det med utvecklingen att göra? Nu när jag läser resten av frågorna framstår det här frågeformuläret allt mer som ett förhör för mig och jag tycker nog att frågor om huruvida barnet går i barnomsorg eller på öppen förskola och om det ammas inte är väsentliga i sammanhanget. Sedan finns det frågor som är formulerade så att ett icke önskat svar enkelt ska kunna följas av förmaningar; Vad dricker barnet till maten och mellan måltiderna? Borstar du barnets tänder regelbundet? Ser ditt barn barnprogram på TV? De får mig nästan att vilja svara Coca cola/nej/nej, hon ser på ultravåld och skräck. 

Jag vet många som känner att de blir (be)dömda av BVC och om det är det BVC vill uppnå så har de tagit fram ett bra formulär. Själv känner jag mig alltid så himla granskad när jag är på BVC och jag vill alltid visa upp en perfekt fasad, vilket gör att jag förställer mig och blir superkäck. På formuläret står det att det kommer att finnas tid till att diskutera svaren, men jag kommer även att vilja diskutera vissa av frågorna också.

Hur ser det ut på andra orter, ställs samma frågor hos er?

onsdag 19 september 2012

Det är roligt att ha barn

  1. På morgonen för en vecka sedan bajsade Elly på golvet när hon luftade rumpan. Niklas fixade golvet, jag fixade ungen. Efter ca 10 minuter pekar Elly på min fot, Niklas tittar och ser att jag har en rejäl bajsklick på strumpan. Den måste ha trillat ur ungen när jag bar in henne till skötbordet för att tvätta henne, och jag hade alltså inte märkt någonting.
  2. Idag när Elly och jag var ute och gick petade hon först ut två snorbusar och gav till mig, sedan började hon rota i min jackficka tills hon hittade en näsduk, i vilken hon snöt sig. 
  3. I lekparken idag råkade jag säga "Kom nu, Gollum!" till Elly. Ni som har varit med ett tag vet att min gamla katt hette Gollum, så namnet var ju inte helt taget ur luften.
  4. Ellys sinne för städning och ordning och reda har inte försvunnit. Vid fikat på öppna förskolan idag kastade en unge ner sin tomma nappflaska på golvet, varpå Elly utbrast "Tappa!" (ett av hennes favoritord) och blev sedan helt förtvivlad för att ingen tog upp flaskan. Hon fick ett spel där hon satt i barnstolen och blev inte lugn förrän hon hade fått komma ner på golvet, tagit upp flaskan och gett den till en förälder. 


tisdag 18 september 2012

Om minnen som inte kan delas

Tisdagskvällar innebär ju numera skola för mig, och idag var det föreläsning om perception och minne. En del av det som kom upp på föreläsningen var bekant för mig sedan tidigare, som att vi inte minns sådant som hände innan vi var ca 3 år, det har jag ju hört många gånger tidigare. Men det var först nu ikväll som det slog mig att det innebär att Elly inte kommer att komma ihåg någonting av det som sker nu. Jag kommer ju att minnas så otroligt mycket från hennes första år; om 2 år kommer jag att kunna minnas hennes första pussar, om 10 år kommer jag kanske att älskade att äta smör och om 25 år kanske jag kommer att minnas de första gångerna hon badade i havet. Det är förstås omöjligt att veta exakt vad jag kommer att komma ihåg senare i livet och somliga minnen kommer säkert att förvrängas, men min poäng är att många av dessa ögonblick från Ellys första år kommer att höra till de bästa minnena i mitt liv. Elly kommer däremot inte att minnas dem alls, och jag tycker att det är så sorgligt. Eller så här: jag tycker det är otroligt sorgligt att vi inte kommer att kunna dela dessa minnen.

söndag 16 september 2012

För ett år sen


Igår kom jag mig äntligen för att packa ner Ellys urväxta kläder i en kartong som ska ner i källaren. Tidigare har jag bara slängt in alla miniplagg i en garderob, men den lösningen började bli ohållbar. När jag satt där på golvet omgiven av alla små bodies, velourbrallor och jumpsuits blev jag förstås alldeles nostalgisk och blödig över att min stora unge som både springer och pratar en gång hade på sig de där dockplaggen. Jag var tvungen att kolla på bloggen vad som hände för exakt ett år sedan och såg att vi då åkte tåg till Niklas bror utanför Gnesta och att jag under resan fångade Ellys första blöta pussar på bild. Fint! 

lördag 15 september 2012

Konversation med en 17-månaders:

"Så, nu får du leka med pappa, för nu ska mamma kissa"
"NEJ!"
"Ska du följa med mamma då?"
"NEJ!"
"Får inte mamma kissa?"
"NEJ!"
"Ska mamma hålla sig?"
"JA!"

fredag 14 september 2012

Borås Djurpark






I förrgår åkte Niklas, Elly, ett par kompisar och deras unge och jag till Borås Djurpark. Jag älskar att titta på djur och det gör Elly också (även om det inte behöver vara så exotiska djur för att hon ska bli road; hon kan bli lika glad av att se en tax eller en skata), så det kändes som ett perfekt mål för en dagsutflykt. Resan dit gick bra, båda barnen var lite småtrötta och chillade på bussen. När vi kom fram bestämde vi oss för att luncha direkt, och det gjorde vi rätt i, för när vi hade kommit in på restaurangen började det ösregna. Efter att ha fått i oss en trist version av bambamat gick vi runt "savannen" och tittade på djuren där. Det började regna igen och båda barnen somnade gott under regnskydden i vagnarna. Vi vuxna passade på att dricka kaffe, äta glass och spana efter de där djuren som ofta gömmer sig. När vi kom fram till björnarna började solen skina och barnen vaknade. Elly tyckte att björnarna var gölliga, och vem gjorde inte det liksom? De var bedårande när de simmade omkring och småbråkade med varandra. Men de var förstås inte lika roliga som aporna. I aphuset blev vi kvar ganska länge och Elly var väldigt fascinerad av dem. Sedan är ju apor väldigt tacksamma att titta på för de leverarar ju alltid och det mesta de gör ser lustigt ut. Vi avslutade med att gå in på Barnens Zoo och Elly sprang glatt fram till getter och grisar, klappade och kramade om dem med kinden mot deras magar. Till sist gick vi in till souvenirbutiken där Elly valde ut en mjuk apa som hon kunde ha om halsen. Hemresan blev lite småkinkig, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att vi alla var trötta, bussen var proppfull och det inte var så roligt att sitta still. 

Jag la upp ett par bilder från djurparken på Instagram och fick några kommentarer om att folk är emot djurparker, så jag tänker att det är lika bra att reda ut det här också: jag tycker nog inte att det är värre att besöka djurparker än att äta kött. Djurparksdjur har det säkerligen många gånger bättre än de djur som föds upp till att bli kött. Så.


torsdag 13 september 2012

Klippt!


När jag har kort eller halvlångt hår vill jag alltid ha långt hår. Jag sparar ut, tycker det är skitjobbigt när det når en viss mellanlängd, där håret alltid tycks stanna i en evighet, och bara längtar efter det där långa, vackra håret. När det sedan blir långt upptäcker jag att det inte är så himla kul med långt hår, utan snarare ganska jobbigt. Alla de där roliga frisyrerna jag skulle göra får jag aldrig till och när det är nersläppt hänger det bara. Så jag klipper av det och sedan börjar det om igen. Idag klippte jag av det. Det känns riktigt gött att ha blivit av med de slitna längderna och jag är nöjd med frisyren. Förhoppningsvis kommer jag att vara det ett bra tag. 

Spegel spegel

Idag ska jag utsätta mig för att sitta i en frisörstol och stirra in i en sån där obarmhärtig frisörspegel och se mitt trötta och förkylningssvullna fejs. Som om inte de där speglarna är jobbiga i vanliga fall liksom. Provrumsspeglar är ingenting mot dessa när det kommer till avslöjande av små skavanker, hos frisören kommer du inte undan, allt ska fram i ljuset. Jag måste dock erkänna att jag ser fram emot att någon ska pilla i mitt hår i en timme eller så, även om jag är en smula rädd att jag ska råka stöna till av välbehag.

måndag 10 september 2012

Ibland lär en sig inte av sina misstag

Jag gjorde det igen. Såg två avsnitt av The Office i rad. Mådde fysiskt dåligt, det gnagde liksom i hela kroppen och jag vred mig av obehag. Allra värst var det när David Brent rev av några av sina gamla hits på gitarren och sömnstrejkarbarnet fick ny energi och började sittdansa. Plus att jag har fått en ny rädsla: att se ut som Gareth Keenan.

lördag 8 september 2012

Halvt om halv effektiv lördag



Ofta tycker jag inte att jag får så mycket gjort, men ibland är jag höjden av effektivitet. Som idag, då gick jag upp på morgonen och gjorde supergoda scones med bär och valnötter. Sedan gick jag ut och sprang en sväng (dock lite för tätt inpå frullen, för sconsen höll på att komma upp), kom hem och sövde Elly, duschade sedan (ja, jag var svettig och äcklig när jag sövde henne, hon luktade på mina tuttar och sa BLÄ!) (duschen innehöll både benrakning och inpackning), hade kvalitetstid med Niklas och lagade därefter mat. 88 köttbullar (jag måste alltid lägga köttbullar och liknande i prydliga rader och räkna hur många det blir) gjorde jag och serverade dem med potatis, ärter, rårörda lingon och en lyckad gräddsås. Allt detta hände alltså innan klockan hade hunnit slå 13. Resten av dagen blev väl inte lika effektiv, men vad gör det? Vi gick alla tre till Plikta, där Elly höll på att somna i storgungan, sedan gick vi hemåt och hyrde film på vägen. Pizza till kvällsmat åt vi visst också. Kontentan är alltså att det blev en ganska balanserad dag. 

This just in:

Vi har blivit ett par som ser söta romantiska komedier. Igår såg vi Friends with kids, idag Amelie från Montmartre. Snart går vi loss på alla Hugh Grantfilmer som finns i denna värld och jag försöker övertyga min man om att Gilmore Girls är bra för allas nattsömn.

Men med en liten sömnstrejkare i familjen går det inte att sitta och titta på en massa våld, så det får vara så här ett tag. Vi måste chilla lite. Inte bli så där desperata när Kiddo inte somnar. Så vi tittar på film, alla tre, och myser tills vi somnar.

fredag 7 september 2012

Sov gott då 2!

Eller så somnar jag inte för att grannarna har fest. Super, lyssnar på hög musik, skrålar och skålar. Här gjorde jag kamomillte och Niklas öppnade en Twistpåse när Elly hade somnat, så festar vi nu för ti'n!

Sov gott då!

Går och lägger mig och undrar om jag kommer att kunna somna, dels pga en vidrig växtvärk som börjar vid tårna och går upp över höfterna och dels pga att jag just såg två avsnitt av The Office och nästan dog av genans.

onsdag 5 september 2012

Fifi goes student

Det går inte att plugga utan färgglada pennor
Präktig studentlook
Jag gick på kursintroduktionen igår och kursen verkar så himla grym. Intressanta föreläsningar, spännande litteratur osv. Alla (ca 60 pers) fick presentera sig och det var många socionomer, sjuksköterskor och barnmorskor, ett par läkare och psykologer och några studenter. Också var det några föräldralediga som sa att de behöver lite stimulans. Hög igenkänningsfaktor där. Vi delades in i grupper och fick vår första uppgift: att rita manliga och kvinnliga könsorgan, samt berätta vad vi kallade dem när vi var små och vad vi säger nu. Det tycker jag var en ypperlig start på kursen!

Sedan kom jag hem till en mycket uppskrivad unge, som hade somnat i vagnen tidigare på kvällen, men vaknat när hennes farmor bar in henne. Det tog en timme att få henne att varva ner och somna, men hon hade inte varit ledsen under hela kvällen och det är huvudsaken.

tisdag 4 september 2012

Länkkärlek: Mitt gröna kök

Min lillasyster Louisa har precis börjat blogga på Mitt gröna kök. Lolo pluggar till dietist och är mycket sundare än vad jag är när det kommer till mat, dessutom känner jag att jag inte varierar mig så mycket matmässigt just nu, så jag är verkligen i behov av matinspiration. Kolla in ni också!

måndag 3 september 2012

Pluggis

Numera har jag en sån här tjusig almanacka! Nu är bara frågan; kan jag ta med den här till Psykologiska Institutionen eller kommer alla kursare att diagnostisera mig som retarderad alternativt regredierad?

Jag ska alltså med start i morgon läsa Psykologi med inriktning sexologi på halvfart. Det känns så nervöst på flera sätt att jag knappt vågar skriva det här. Dels är det oroligt för mig eftersom kursen går kvällstid, vilket innebär att Elly kommer att ha barnvakt (farmor) när hon ska sova, dels för att jag är rädd att misslyckas (kommer jag hinna/orka plugga?) och till sist för att jag känner mig lite blåst. Det är fantastiskt att spendera nästan all sin tid med ett litet barn, men det gör inga underverk för intellektet och jag har sedan Elly föddes läst så himla lite. Nu ska det alltså bli ändring på det och jag ska bli smart igen. Förhoppningsvis. 


söndag 2 september 2012

18:15

Så fort mamma hade åkt hem idag började jag bli nervös för kvällens nattning. Mamma har ju nattat Elly genom att köra henne i vagnen nu i helgen. Men ikväll var det alltså upp till mig att få mitt barn att somna igen och att vara nervös för en sådan sak låter ju helt nipprigt, men så var det. Jag var rädd för ännu en långkörare med tårar och uppgivenhet. Men mitt lilla barn var så trött tidigt på kvällen att vi åt kvällsgröt framför TV:n, tog på pyjamas, läste saga och sedan satte jag henne i ergon och gick ut. 18:15 sov hon och då hade jag promenerat i en halvtimme. Jag kan nog inte beskriva hur lättad jag blev. Nu ska jag undvika att försöka natta i sovrummet i några dagar, för det känns som om det rummet är lite negativit laddat just nu, utan det få blir promenader några kvällar till.

Jag vill passa på att skriva att det känns så himla skönt att det är flera av er som har skrivit att ni också tycker det är lika jobbigt när nattningarna inte fungerar, att ni också blir arga och gråter. Då är det inte jag som är ovanligt känslig/mesig/lättfrustrerad, och det känns skönt att veta. Så tack för att ni delar med er!

Dejting. Bloggdejting.

Igår var jag på bloggdejt med Maria, vars blogg jag precis har börjat läsa, och Olga, som jag har följt ett tag. Med på fikadejten var även Marias lilla charmtroll Bossa och Olgas syster och hennes pojkvän. Värsta gänget alltså. Det var jättekul att träffas och vi hade så himla mycket att prata om; det avhandlades förlossningar, småkids och studier mm i en rasande fart. Och tydligen hade vi så kul att vi helt och hållet glömde bort att dokumentera dejten, trots att vi är vana instagrammare, för inte en enda bild togs.

Däremot tog jag två bilder sist jag var på bloggdejt, så ni får se dem istället:


För ett tag sen var nämligen Pop my heart här i stan och festivalade och passade då på att fikluncha med mig och Susanna och hennes lille H. Det är så kul med Pop my heart, för vi har läst varandras bloggar ett bra tag, men aldrig träffats. Däremot började hon och min syster, som bor i Stockholm, att följa varandra på Instagram, sedan jag hade instagrammat bilder från min syrras lägenhet. Strax efter det började de två umgås! Susanna och jag träffas regelbundet efter att ha lärt känna varandra genom våra bloggar. Det är så häftigt hur folk träffas nu för tiden, hur lärde en egentligen känna folk innan det fanns bloggar, Twitter och Instagram?