söndag 13 januari 2013

Aldrig kan en vara nöjd

Typiskt dum grej: att aldrig vara nöjd. Som att önska att ens barn ska somna lite lättare på kvällarna, och när det sedan somnar på ett par minuter tre kvällar i rad, då är en inte nöjd för att det är FÖR enkelt. Igår kväll började jag tro att Elly började bli allvarligt sjuk, eller att hon av någon annan anledning hade börjat matstrejka. Och bajsstrejka. Och i natt fick jag vatten på min kvarn angående det där om att nattningarna hade blivit för enkla; Elly var nämligen vaken i ca 3 h i sträck. En timme tillbringade vi i soffan framför Fab 5, resten av tiden låg vi i sängen. Jag tror att hon hade lite ont i magen och att det var därför hon inte kom till ro, åtminstone var det vad hon svarade på mina, något ledande, frågor. Hur som helst somnade hon till sist om, och jag med, och sov till 8.30. Det gjorde inte jag, för när Elly sover länge vaknar jag alltid tidigare, det finns visst någon slags lag om den saken.

8.30 var visst i senaste laget, för sedan kunde Elly inte somna på dagen, vilket gjorde mig förtvivlad ett slag, för jag ville så gärna plugga, träna, dricka kaffe och vila. Jag var även ledsen och orolig eftersom det enda Elly hade ätit under dagen var ett bett på en macka (också hade hon ju tuttat då, i såna här lägen är jag oerhört glad att hon fortfarande ammar), så jag grät lite medan Elly låg bredvid mig i sängen och lekte att hennes gosedjur bajsade. När jag hade lipat av mig lite hade vi dock en mysig stund där i sängen. Vi sjöng lite, gosade och lekte lite lugnt. Efteråt var det dags för lunch och till min stora lättnad åt Elly några tuggor och sedan bajsade hon, vilket vi båda var ungefär lika glada över. Och där någonstans försvann min oro.

På eftermiddagen gick vi på julgransplundring i kyrkan där vi brukar gå på Öppna förskolan och Elly tyckte att det var helt galet roligt att dansa runt granen. Men hon skulle förstås göra det på sitt sätt; inuti ringen istället för att vara en del av den. När tomten sedan kom och slängde ut granen blev hon helt förtvivlad och ropade "dansa, dansa!". Men sedan kom tomten tillbaka och med sig hade han godispåsar till alla barn. Elly var lite tveksam till tomten först, men sedan gick hon fram och nästan ryckte en påse ur handen på honom. Hon började direkt att gräva i påsen och hon fick smaka ett par bitar innan jag tog påsen ifrån henne i samma ögonblick som det delades ut ballonger till barnen.

Elly somnade lika smidigt och tidigt ikväll, men det är ju inte så konstigt, då hon inte sov något på dagen. Jag sitter just nu och äter upp hennes godis (med gott samvete) och funderar lite över hur många minuter/timmar/dagar/år jag kommer att ägna åt att oroa mig över mitt lilla barn.

8 kommentarer:

  1. Äh tror det är helt normalt. Jag oroar mig när Anya är som vanligt, när hon gör något ovanligt, oroar mig typ jämt. Anya somnar oftast lätt för natten, i sin egen säng, tusen nappar, släckt lampa, stängd dörr,ibland inte ens ett knyst ifrån henne när man sagt godnatt. Oroar mig för att vi skadar henne emotionellt på nåt sätt för att hon får somna ensam, oroar mig alltid för något..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om hon verkar nöjd med att somna själv är det väl ingen fara! Det är ju en annan sak om ungen skriker och vill ha föräldern nära när hen somnar.

      Radera
  2. Ja men oron. Den kommer väl alltid finnas där gissar jag. Jag kan få ont i magen av oro ibland för någon liten jäkla skitsak som håller mig vaken om nätterna. Och det där med sömn och mat, det är ju så viktiga, så det är klart att man fokuserar på just det.
    Tur ändå att både bajs och lite glädje kom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, herregud, denna mat, den är skyldig till mycken oro här... Sen är det ju inte så konstigt om du blir orolig heller, eftersom det var allvarligt med ett av dina barn en gång.

      Radera
  3. Tror att den där oron, den kommer liksom aldrig att släppa.
    Den liksom finns där numer, jämt.
    Fast jag är inte lika orolig när hon sover längre iaf..för hon sover bra och är trygg.
    Björn tror att hon inte gillar att sova i mörker och tänder vägglampan som lyser med rosarött förrädiskt sken..sånt sken som man blir lite väck i huvudet av.
    Jag säger att hon gillar inte lampan tänd eftersom hon har en som sitter i väggen som lyser som en ring och sen är dörren öppen ut liksom..
    Och maten..ja..just nu är det ett matvrak här hemma och hon har upptäckt oboy. Så just idag har hon ätit otroligt mycket, nästan en dagsportion för att vara henne. Andra dagar äter hon nada.
    Så..det är nog helt och håller normalt.
    Yay för bajsen! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir mest orolig när hon inte är som vanligt, när det är stor skillnad.
      Blir lätt orolig för maten just eftersom hon äter så lite i vanliga fall.

      Radera
  4. Svårt det där. Jag har ju bara ett barn i magen än så länge men det verkar som vad man hör att det finns en oro hela tiden..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh, det här har jag missat, GRATTIS!

      Radera