tisdag 8 januari 2013

När det inte är rosaskimrande

Alltså, vissa dagar är ju varken rosaskimrande till utseendet eller fluffiga till konsistensen. Igår hade Elly feber och i natt kändes hon som en liten kamin och vaknade till flera gånger. Ingen av oss var därför särskilt pigg i morse, men vi blev i alla fall glada över att Elly visade sig vara feberfri (febern varade bara ett dygn, precis som sist). Efter frukosten åkte Niklas till Norge. Han har varit hemma i tre veckor den här gången, så det kändes extra jobbigt att han åkte nu, när vi liksom har vant oss vid att vara tre här hemma. Elly ville inte äta något och var lite trött och kinkig, men vi gick ut en stund. Det regnade förstås. När vi kom hem ville Elly varken äta mellis eller sova, trots att hon var jättetrött. När vi båda hade blivit less på att försöka få henne att somna i sängen tog jag henne i selen under min jacka och gick ut. Hon somnade efter en liten stund, men vaknade så fort vi kom hem. Tio minuters sömn var alltså allt. Och jag som verkligen hade sett fram emot att både träna och plugga inför den där tentan som börjar bli verklig, var inte på mitt bästa humör. Elly fick sitta kvar på min mage i selen medan jag lagade mat. Korv stroganoff som hon brukar gilla, men knappt smakade på, blev det. Istället ville hon ha välling och jag tänkte att bara hon äter så spelar det ingen större roll vad det är, så välling blev det. En klunk drack hon. Jag däremot klinkade i mig kaffe och började känna mig som folk igen.

Sedan var det dags att ta på oss igen. Elly blev glad över att vi skulle gå ut, men bröt fullständigt ihop när hon inte fick ta med vårt största paraply. Men ut kom vi och vi tog bussen in till stan för att göra några ärenden. Så länge Elly får springa runt lite i affärerna och vi inte går för länge, gillar hon att gå på stan. Idag ville hon hemskt gärna gå in på BR och jag tänkte att det väl inte är mer än rättvist att hon också får bestämma en affär att gå in i. När vi kom in där fick hon syn på ett paket med 5 washitejprullar och började tjoa, studsa och sträcka sig efter det. Eftersom jag dels såg brytet komma allt närmre och dels inte är helt främmande för det här med washitej (snarare ganska besatt), slog jag till och köpte tejpen. När vi en stund senare satt på bussen hem ville Elly öppna paketet med tejp och klistra tejp på stolparna på bussen. Det fick hon inte och började då sparka med benen, men på något sätt lyckades jag med en avledande manöver.

När vi kom innanför dörren var jag panikkissnödig och störtade till toan medan Elly plockade upp tejpen och skrek på mig. Hon fick tejpa lite och sedan gick vi ut i köket för att fixa lite mellis. Jag tryckte på lysknappen till taklampan, men istället för att tändas exploderade glödlampan. Ja, det small till och den gick i tusen bitar. Som tur var blev nog jag räddare än Elly. Och som tur var igen, så satt hon inte vid bordet, för då hade hon fått skiten på sig. Strömmen gick i halva lägenheten, men det var lätt fixat. Jag har dock inte vågat sätta i en ny glödlampa i lampan, hade tänkt att göra det när Elly hade somnat för säkerhets skull, men jag vågar fan inte. Tänk om jag r en stöt och dör, hur ska det då gå för Elly? Hur länge skulle hon vara själv med sin döda mamma? Nä, det där är för hemskt att tänka på och jag tänker inte chansa.

Under eftermiddagen hade vi lite småkul. Elly ville dansa, jag satte på musik, men det var bara fel musik. Elly ville äta banan, Elly fick banan, men ville inte smaka. Elly ville titta på TV, Elly fick titta på TV, men dissade högljutt alla program osv. Vid kvällsmaten hade hon äntligen fått matlust och åt riktigt ordentligt. Sedan var det läggdags för det supertrötta barnet, men det ville hon inte vara med om. Jag sjöng, läste saga och myste, men till sist gick det inte att ha kvar henne i sängen, så vi satte oss vid TV:n och efter en stund somnade hon. Äntligen var det kväll, äntligen fick jag träna, dricka te, äta choklad och pyssla. Jag har fått ett sånt fasligt pysselsug på sistone, främst vill jag sätta washitejp på allt, men jag vill även pärla och sånt. Jag har även kommit fram till att jag inte ska försöka mig på några avancerade pyssel, utan bara ägna mig åt sånt jag kunde göra som barn, annars tröttnar jag bara och ger upp. Så ikväll gjorde jag ett armband. Det var behagligt att göra och tog alldeles lagom lång tid.

3 kommentarer:

  1. Mmm, snacka om att de kan vara bestämda de där små glinen.. ;)

    Lät iallafall som ett ganska så bra avslut på den lite småmotiga dagen!

    SvaraRadera
  2. Ja herregud. Vissa dagar är bara för mycket... Och det här med att de börjar protestera? Känns som om tvåårs-trotsen närmar sig med stormsteg! Kul att du pysslar!

    SvaraRadera
  3. Aj då :(
    Men välkommen till ännu mer sådant när hon hamnar i 2årstrotsen.
    Det är ungefär så dagarna här ser ut också men rätt som det är får man finaste goset och en tekopp.
    Då spelar sånt ingen roll längre.
    Hoppas hon är bättre idag och hey, tenta!
    Jag kan vara den enda som tycker sådant är skoj..
    Washitejp har jag inte förstått än.
    Men det kanske kommer.
    Jag är inte så pysslig av mig.
    Jag bakar istället.
    KRam!

    SvaraRadera