onsdag 20 februari 2013

Bra kommentar om "trots"!

"Bara ett tips här och absolut ingen pekpinne, det här var något som jag upptäckte bra för oss. Jag tycker trots är ett negativt laddat ord. Jag provade att byta ut det mot språng/växa/du har det jobbigt etc. Det är enkel psykologi, men det blir lättare för mig att hantera "trotset" om jag tänker på det som något jobbigt för honom istället för mig."

Så skrev Yevonde, och jag kan bara hålla med. "Trots" låter som nåt som barnet gör på rent jävelskap och som bara är jobbigt för föräldrarna. Jag ska verkligen försöka att utesluta ordet "trots" och börja tänka på att det är Ellys sätt att hantera sin utveckling när det känns jobbigt. Sen är det ju faktiskt inte så konstigt att hon får ett spel när vi ska ta på ytterkläderna ibland, för det kan ju vara så att hon helt enkelt inte känner för att ta på sig en bylsig overall och gå ut i kylan, utan tycker att det är mysigare att stanna hemma och läsa en bok! Och Yevonde, jag ser absolut inte din kommentar som en pekpinne, utan som ett värdefullt råd!

7 kommentarer:

  1. Åh men vad bra! Jag vill vekligen inte låta präktig och som nån slags vet-bästare, jag vet knappt nått om utvecklignssprången och känner själv att jag famlar i mörker oftast. Jag önskar att jag orkade läsa böcker i ämnet men nä. Däremot brukar jag läsa petra lindkrantz blogg, lite ligth-läsning om bra ämnen liksom. Där hittade jag det här citatet ”Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga.” av Jesper Juul, jag instämmer nog.

    Ha en fin dag!! :)

    SvaraRadera
  2. Jag tänker mycket på det, E har haft mycket stark vilja från början. Vilket varit skönt ibland, för vi kan lita på att hon säger ifrån när hon inte trivs. Men. Det kan ju driva en från vettet alltså, jag tänker oifta att jag är så opedagogisk och har kort tålamod och bla bla, men jag försöker att inte avfärda hennes utbrott som trots hela tiden. Utan försöka (svårt ibland) förstå vad hon vill och varför, och varför hon inte kan få sin vilja igenom. Jag har svårt att säga nej på princip, särskilt som hon inte riktigt verkat ha hajjat vad det betyder på riktigt och för att inte urholka det. Eh, svamligt det blev nu men ja...

    SvaraRadera
  3. Åh, det här har jag också funderat på mycket. Jag blir så otroligt irriterad på folk i vår omgivning som håller på att tjata om att E trotsar och "vänta ni bara snart blir det värre", att hon är så bestämd och envis osv osv. Jag ser det som positivt att hon säger ifrån, även om det stundtals är riktigt jobbigt eftersom det ibland inte går att strunta i vissa saker trots att hon protesterar.

    Bra att du tar upp det!

    SvaraRadera
  4. Jag skiljer på trots och vilja, stor skillnad. En treåring kan trotsa för den har lärt sig hur de kan "jävlas" ( egen erfarenhet tyvärr) medan en tvååring visar sin nyfunna vilja. Sen kan ju även treåringen ha mycket vilja, men det är på olika sätt hen visar det. i alla fall hemma hos oss :-)

    kram

    SvaraRadera
  5. Åh vad bra, och vad bra du är som tar kommentaren som något att ta till dig och tänka kring, vi borde kanske alla reflektera. E är för liten ännu, men jag börjar se tecken...

    SvaraRadera
  6. Så sant. Vad BVC ofta kallar trots är en del i den utveckling där barnet lär sig att det har en egen röst, vilja och ett sätt att kommunicera. Tänker man så reagerar man helt annorlunda när barnet gallskriker för att man gick på fel håll om ett träd i ösregnet...heh

    SvaraRadera