onsdag 13 mars 2013

Våroptimisten

Det här med att vara en obotlig våroptimist är inte enbart av godo. Så fort det blir nytt år och solen börjar visa sig ropar jag ut att det minsann är vår i luften. När det sedan börjar bli mars tycker jag att det är hög tid att säga hej då till vintern. Och därmed till vinterkläder. Jag tar glatt på mig solglasögon och vårskor, går ut, och fryser halvt ihjäl. År efter år. Som förra veckan, då jag tyckte att det räckte med ett par strumpor, tunna vantar och ingen mössa, det kändes härligt i ungefär en minut, efter två timmar i en skuggig lekpark - inte lika mycket. Eller igår, när jag tyckte att det var dags att börja med kortärmat och samtidigt fika på en parkbänk. Fin tanke i teorin, men inte i praktiken och ett par timmar senare började det snöa.

Och nu sitter jag ändå och tittar ut och tänker att idag, idag är det kanske vår ändå.

2 kommentarer:

  1. Oj, det var rätt optimistiskt. Själv sitter jag med mössa och vantar tills jag svettas ihjäl och kommer på att det är maj eller nåt. Jag hatar att frysa.

    SvaraRadera
  2. Det är superfint väder här idag. Om man sitter inne och tittar ut, vill säga. Ute är det svinkallt, det vet jag, för jag skippade långkalsongerna... :-(

    SvaraRadera