tisdag 16 april 2013

Dessa utbrott!

När det blir sångstund på Öppna förskolan brukar Elly alltid bli överlycklig och springa in i rummet först av alla. Idag blev hon inte det, utan började prata om att hon ville äta banan. Jag sa att hon kan få banan efter sångstunden, men Elly började gråta och skrika att hon ville ha banan nu. Jag tänkte att hon säkert skulle komma på andra tankar när alla började sjunga, men då började hon öppna min väska och leta efter bananen. Jag försökte förklara att det ett är tillåtet att äta i sångrummet, men det var lönlöst och Elly skrek mer och mer, så vi fick gå ut. Jag sa till Elly att om vi går ut får vi inte gå in igen (det är så det funkar för att det inte ska bli så mycket spring), men konsekvenstänkande och 2-åring gör ju inte alltid ihop. Vi satte oss i fikarummet, öppnade bananen, Elly tog ett bett, spottade ut och började gråta och skrika för att hon ville sjunga. Hon fortsatte så och började även hulka och jag trodde vid ett tillfälle att hon skulle spy av gråtandet, men det gjorde hon inte. Det var helt omöjligt att lugna henne och efter en stund rusade hon mot sångrummet och då var sångstunden slut och alla gick ut därifrån. Elly fortsatte ändå att skrika att hon ville sjunga. Jag försökte med att fika igen och att leka nu när hon såg att andra barn fikade och lekte, men det gick bara inte, så vi tog på oss för att gå hem. När vi kom ut, Elly högljutt snyftande, stod det en gubbe där och sa "ja, det var den dagen det, men det kommer en ny i morgon" "ja, tyvärr gör det ju det" muttrade jag och började räkna ner timmarna till kvällen då jag skulle till skolan (läs: gå hemifrån utan ungen).

När vi kom hem la vi oss i sängen och tittade på Teletubbies på paddan, det var ungefär vad vi mäktade med. Sen sa Elly att hon var hungrig, så vi gick till köket och började varma mat, men då bröt hon ihop för att hon inte ville ha mat... Känner igen mig väldigt mycket i den här bloggen kan jag säga.

En tröst idag var i alla fall att det har varit soligt och varmt. Ellys humör tenderar att vara bättre utomhus och mitt tenderar att vara bättre när solen skiner, så vi var ute i flera timmar och lekte i Plikta. Det gick bra, förutom ett par små utbrott när det nye fanns nån ledig boll att leka med och liknande.

Det var en glad mamma som lämnade skeppet och traskade iväg till skolan. Men sen satt jag på föreläsningen och längtade efter ungen ändå.

4 kommentarer:

  1. utvecklingssprång ...?

    SvaraRadera
  2. Ja det är ju så jäkla eländigt att en ska längta så fort en kommer ifrån de där skrikmonstrena en stund. Stor kram hörru! Kämpa!

    SvaraRadera
  3. Ja jisses. Jag vet. På riktigt. Kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Åååhh, hög igenkänningsfaktor! Eila blir helt förstörd, vissa dagar flera gånger, av helt oklar anledning. Eller "förstörd", hon blir ursinnig! Skriker, kastar saker, slår sin lillasyster osv. Man blir helt matt. Men jag "tröstar" mig med att det mesta nog beror på frustration pga inte så utvecklat tal ännu (dvs vi förstår inte alltid vad hon vill säga) och jobbigt-att-växa-upp-känslor som kommer att gå över med tiden.

    SvaraRadera