måndag 8 april 2013

Vad jag hade velat veta innan graviditet/förlossning/spädbarnsliv

Hanna undrar vad hennes läsare som har fått barn, hade velat veta om graviditet/förlossning/livet med spädbarn, innan de fick barn.

När jag var gravid läste jag så otroligt mycket om graviditet, förlossning, amning mm att jag visste en massa om foglossning och om hur amning kunde strula i början. Jag visste att det är vanligt att bli sydd efter en vaginal förlossning, men jag var helt oförberedd på att detta kanske inte tar en kvart - tjugo minuter, utan att det faktiskt kan ta två timmar. Eftersom det tog så lång tid skapade det en massa fantasier i mitt huvud om att jag hade spruckit åt alla håll och kanter och att jag aldrig skulle kunna ligga igen. Först när vi blev utskrivna frön BB fick jag veta att det tog tid att sy mig för att jag blödde så mycket att läkaren hade svårt att se var hen satte stygnen.

Jag läste att det är vanligt att bli kissnödig ofta under den sista delen av graviditeten, eftersom livmodern trycker på urinblåsan, men för mig började det dör nästan direkt. Och det var det jobbigaste med att vara gravid för mig. Jo, så var det faktiskt.

Inför förlossningen hade jag en bild av att jag skulle bli så himla väl bemött på förlossningsavdelningen, att personalen skulle komma in och fråga hur jag mådde, om jag var sugen på nyponsoppa eller glass etc. Niklas och jag var på nån slags info på Sahlgrenska dör de berättade om hur det funkar på förlossningen och det var liksom den bilden en fick. I själva verket var det inte så trevligt. Det var aldrig någon som kom in och frågade om vi behövde något, utan vi fick alltid leta reda på någon. Och när Elly hade kommit ut, jag hade blivit sydd i två timmar och därefter svimmat, glömde de att ge oss de dör berömda mackorna. Niklas sa till, och de glömde bort det igen. Jaja, de hade väl fullt upp, men jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv.

Även om jag tyckte att jag visste ganska mycket om amning, så var jag helt oförberedd på att min bäbis skulle vilja äta typ hela tiden. Och att hon gärna ville äta i upp till två timmar åt gången. Jag fick en chock och förstod inte hur jag skulle kunna duscha och få i mig mat när Niklas började jobba efter förlossningen. Efter ett tag avtog ju den där intensiva amningen, men det hade varit skönt att veta att det var normalt att bäbin ville amma ofta och länge, för ett tag trodde jag att Elly hade ett abnormt matbehov. Det hade även varit fint att få veta att oxcytocin, ett hormon som utsöndras när en ammar, minskar sexlusten, det lärde jag mig först när jag började läsa sexologi.

Jag fattade ju att jag skulle vara öm i underlivet efter förlossningen, men jag trodde inte att jag skulle vara det så jäkla länge. Efter ett tag gick ju den värsta smärtan över, men länge hade jag ont när jag stod still. Det var därmed en plåga att stå i kö.

BVC har inte alltid rätt, tro det eller ej. Det hade jag nästan förväntat mig att de skulle ha och jag hade trott att jag skulle lyssna blint på dem.

5 kommentarer:

  1. Åh, bra skrivet! Håller med om förlossningen, hade nog förväntat mig mer "omhändertagande" stämning (tvärtom så var barnmorskan och sköterskan sura på varandra). Fast jag vet att dom har sjukt mycket att stå i, så det är förlåtet.

    Blev också sydd, fast några timmar efteråt i OP-sal inför typ 20 läkarstudenter - nåväl... hoppas mitt sårade skrev lärde någon något.

    En sak jag önskar jag lärde mig tidigare var att lita på mitt sunda förnuft när det gäller föräldraskap. Visst, böcker och tips är jättebra - men viktigast är att utveckla sin egen känsla.

    SvaraRadera
  2. Tack! Alltså, inte för att jag är preggo, men ändå. Kanske bra att veta inför framtiden. Mycket intressant inlägg.

    SvaraRadera
  3. Jag skriver under på allt! Har väldigt liknande erfarenheter från första tiden med Sonja.

    SvaraRadera
  4. Amen till det! Håller med om det mesta, dock hade jag extrema foglossningsbesvär och det tillsammans med havandeskapsförgiftningen i v.36 var det värsta för mig.
    Annars blev jag också sydd i timmatal (fick en total spfinkter) och det var jag inte förberedd på alls. Sen var BB en enorm besvikelse, då man i princip blir släppt själv utan några som helst hjälpande händer.
    Synd att du också fick den upplevelsen av Förlossningen/BB!
    Hoppas ni får en fin tisdag!

    SvaraRadera
  5. Håller med om kisseriet, jag har varit konstant kissnödig sedan dag ett ungefär...och det avtog aldrig i andra trimestern för att sedan återkomma...som alla sa. Utan det har hängt med, dessutom upplever jag att jag inte kan tömma blåsan i vanlig ordning, utan jag typ kissar och reser mig upp och är fortf kissnödig.
    Och trots migrän, illamående, foglossning, åderbrock osv så tycker nästan jag med att kissandet är det som suger mest must ur mig.

    tack för dina tankar och erfarenheter:)

    SvaraRadera