lördag 18 maj 2013

Fuckingjävlakukcrap


Så kändes det idag när jag råkade radera min näst intill färdiga hemtenta som ska in på måndag. Jag hade skrivit alltihop i en app på paddan och jag tyckte att det var så himla käckt att den där appen sparade texten av sig själv hela tiden att jag inte brydde mig om att säkerhetskopiera. Sen skulle jag markera all text och kopiera in den i ett mail, maila mig själv och öppna på min dator. Det var bara det att mitt finger fick nåt slags tics och valde "paste" istället för "copy" och tack vare det försvann all text och det enda som syntes var en länk till min blogg. Jag försökte förstås att ångra, men det gick bara att ångra det sista jag gjorde; att klistra in länken. Och jag letade och letade, men allt var borta. Jag trodde att det skulle finnas en kopia i iCloud, och det gjorde det mycket riktigt, men en kopia av den senaste versionen, den som var tom. Jag höll på att bryta ihop, började skaka och så, men försökte att brainstorma en stund. Jag tänkte att det var lika bra att skriva ner så mycket jag kom ihåg direkt. Men det gick inte, hjärnan hade låst sig. 

Då ville jag bara ge upp. Men sen tänkte jag att jag ska fan inte ha det här släpandes efter mig, jag ska ha mina poäng och det i tid, så jag tog mig samman. Det hjälpte att Niklas och Elly kom hem en stund. Niklas hade sagt till Elly att jag var ledsen och hon såg alldeles bekymrad ut när hon kom in. Sen kramade hon mig och sa "mamma ledsen, mamma får Dindies blappla" (blappla betyder napp). Då fick jag lite perspektiv på det hela och tänkte att jag faktiskt har två dygn på mig och att jag ju har gjort allt förarbete, jag vet ju var jag hittar informationen i böckerna och jag vet vad jag vill ha med.

Jag  satte mig på gården och när jag äntligen kom igång att skriva ordentligt igen tänkte jag att det åtminstone är skönt att det är underbart väder och att jag kan sitta ute i solen och skriva.  Sen blev det plötsligt mörkt på himlen, det kom en monsterknall, jag plockade ihop mina saker, gick in och så fort jag kommit innanför dörren började det spöregna. Just my luck...

Tentan består av två fallbeskrivningar och jag är nu klar med en och har börjat lite med den andra. Den andra är dock lite besvärligare, men jag har hela morgondagen på mig, så det här SKA gå!

6 kommentarer:

  1. Nej, vad i helvete! Men du fixar det här. Jag är impad av din inställning. Själv hade jag väl lagt mig i fosterställning med en bibb.

    SvaraRadera
  2. Fy vad hemskt! Men du fixar det!

    SvaraRadera
  3. men neeeeeeeej!! :( vad skitjobbigt. men SÅKLART att du klarar det! Heja heja!

    SvaraRadera
  4. Jävla skit vad jobbigt! Men åh vad gulligt med Ellys tröstning.
    Men om en ska se det positiva: Du har redan processat infon en gång, reflekterat och skrivit ned. Nu kommer din hjärna att bearbeta allt i natt och slutresultatet kommer att bli ännu lite bättre än det säkert redan var.:-)

    SvaraRadera
  5. Förstår dig, verkligen läge att bryta ihop där. Men åh vad gullig din dott är! Och din man. Och det är klart du fixar det även om det är asigt drygt. Som charlottasofia säger, du har ju redan gjort det en gång så det blir säkert ännu bättre. Kram!

    SvaraRadera
  6. Fy vad drygt. Hoppas det inte innebär allt för mycket merarbete.

    SvaraRadera